"In the week before their departure to Arrakis, when all the final scurrying about had reached an nearly unbearable frenzy, an old crone came to visit the mother of the boy, Paul."
Bakom lucka åtta hittar vi nog den objektivt sett sämsta filmatiseringen av en bok någonsin eller i alla fall bland de jag valt ut till min kalender. Jag pratar självklart om Dune från 1984, regisserad av David Lynch, baserad på boken med samma namn av Frank Herbert.
Romanen anses vara ett mästerverk inom science fiction-genren, medan filmen floppade rejält när den kom. Trots detta har filmen en trogen skara fans, som ser förbi den fula scenografin, det stolpiga manuset och det överdrivna agerandet från annars duktiga skådespelare. Jag är en av dessa. Jag älskar filmen och jag vet inte varför.
Mycket beror nog på att den har en stark koppling till min barndom. Det var en av de första science fiction-filmer jag såg. Dataspelet som bygger på filmen var ett av de första jag någonsin spelade och i slutändan ledde allt detta mig fram till boken och det universum den introducerade mig till.
Skrev en stor artikel om just Dune till Skånskans kultursida som en del av tidningens sommarserie om böcker som blivit film.
torsdag 8 december 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar