Där allting började...

På midsommardagens förmiddag blev jag reservfarbror åt en liten flicka vid namn Pernilla. Hon är dotter till Mikael som jag har känt sedan vi gick på dagis. Är sedan tidigare även reservfarbror åt en Minna och en Albin.

Något som jag verkligen vill förmedla till dessa tre små liv är min otroliga kärlek till böcker och läsning. Därför var det ganska naturligt att jag började fundera på vilka böcker jag gillade att läsa som barn. För någonstans får jag väl börja när jag ska berätta hur underbart det är att läsa.

Först ut är en bilderbok som jag alltid läste när jag var på biblioteket som barn. Nämligen Till vildingarnas land av Maurice Sendak. Jag kan minnas hur bilderna i boken så fullkomligt fångade och fascinerade mig. Författaren Maurice Sendak fick för övrigt ALMA-priset 2003. Mycket välförtjänt i mina ögon.

Därmed har det blivit dags för en författare vars böcker har lästs av flera generationer svenska barn. Självklart pratar jag om Astrid Lindgren. Men i vilken ände börjar man när det gäller henne och hennes författarskap. I föräldrarnas bokhylla finns ett gammalt och väldigt läst exemplar av Pippi Långstrump har julgransplundring. Det var kanske den som var den första av Astrid Lindgrens böcker som jag fick läst för mig. Inte helt lätt att minnas. Men när jag har tre favoriter, som nog passar när man blir lite äldre och kan läsa själv. Nämligen Mio min mio, Bröderna Lejonhjärta och novellen Sunnanäng.

En bok jag minns att jag läste hur mycket som helst (när jag väl kunde läsa) var en roman vid namn Katten Jaum av Gustav Sandgren. Precis som titeln antyder handlar den om en katt. Vad jag minns så bor denna katt på en bondgård, men en dag kommer katten Max till gården och då förändras allt. Hittade en bild på den norska utgåvan och vad jag kan minnas så illustreras på det en av historierna i boken. Men det är typiskt att jag just nu inte kan hitta vårt eget exemplar i bokhyllan...

När mamma och pappa läste för mig när jag var liten minns jag att det många gånger blev sagor ur olika antologier. Inte då bara Astrid Lindgren utan även av andra författare samt mer klassiska sagor. Minns bland annat att vi hade en sagobok som hette Sagoskeppet som hade Elsa Olenius som redaktör.

Fast nu när jag skriver kom jag på att Elsa Beskows böcker lästes väldigt mycket för mig också. De tre favoriterna var Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin, Tomtebobarnen och Sagan om den lilla lilla gumman.

Slutligen hade jag även en sagobok med ryska sagor och fabler som jag fullkomligt älskade. Den hette Korpen Kraxa och den, precis om Till vildingarnas land, fångade mig totalt med sina historier, men framförallt sina illustrationer. Tyvärr är den för tillfället nerpackad i en låda någonstans annars hade jag nog läst den på direkten.

Dagens citat: "Jag skriver för att roa barnet i mig själv och kan bara hoppas att på det sättet även andra barn ska få lite roligt." (Astrid Lindgren)

"Han dunkade med sin järnklo i det stora stenbordet, som stod mitt på golvet, och en hel rad nya spejare kom in.

- Sätt dem i tornet, sa han och pekade på oss med järnklon. Sätt dem i tornet med de sju låsen. Sätt sju spejare på vakt utanför dörren, sätt sju och sjuttio spejare på vakt i alla salar och trappor och korridorer mellan tornet och mitt rum.

Han satte sig vid bordet.

- Jag vill sitta här i lugn och tänka ut ont och vill inte mer bli störd av prins Mio. När natten är slut ska jag gå och ta mig en titt på de små vita benen i mitt torn. Farväl, prins Mio! Sov gott i mitt hungertorn!" (Ur Mio min Mio)

"Schas katta!" (Ur Sagan om den lilla lilla gumman)