Recension: And Then There Were None och Murder on the Orient Express av Agatha Christie

Ett tåg fastnar i snödrivorna på sin väg genom Europa, en man mördas mitt i natten och 13 potentiella mördare utsätts för Hercule Poirots noggranna utredning. Tio främlingar samlas på enslig ö utanför Devons kust, en kuslig röst hörs och sedan dör de en efter en.

Två meningar som sammanfattar två av Agatha Christies bästa deckarmysterier. Murder on the Orient Express och And Then There Were None är tillhör dessutom hennes mest kända böcker. Och båda bjuder på en ren och skär njutning av deckarmästarinnan i sin absoluta högform.

Personligen har jag en väldigt kluven inställning till deckare. Jag är ingen stor fan av genren, men det finns ett fåtal deckarförfattare jag gillar. Och i den gruppen ingår självklart Agatha Christie, som där har sällskap av bland annat Minette Walters och Arthur Conan Doyle.

Fast tillbaka till böckerna som står i fokus för denna recension. De två meningar jag inledde får räcka som sammanfattning av respektive handling, eftersom om jag skulle försöka vara mer detaljerad så är jag rädd att jag avslöjar för mycket.

Det finns många likheter mellan de två böckerna. Båda utspelar sig på geografiskt isolerade platser och har rättvisa och hämnd som ett genomgående grundtema. Sin vana trogen bjuder Agatha Christie på ett myllrande persongalleri, där misstanken faller på alla inblandade.

Just det begränsade utrymmet i böckerna skapar en klaustrofobisk stämning som drar in läsaren och vägrar släppa taget. Något som främst inträffar med And Then There Were None, där jag själv nästan blir paranoid och kollar bakom ryggen så att ingen står där. Redo att mörda mig på ett mycket utstuderat och intrikat sätt.

Stämningen Agatha Christie skapar och suget i historien är två av de viktigaste faktorerna som gör att jag tycker om hennes böcker, trots min ambivalens inför genren. Den tredje, och viktigaste, faktorn är detaljrikedomen. Hon överöser läsaren med så mycket information att det blir nästintill omöjligt att läsa mordgåtan före till exempel Hercule Poirot.

Det är också den detajrikedomen som gör att jag kan läsa And Then There Were None och Murder on the Orient Express om och om och om igen. För trots att jag minns huvuddragen i historierna och även konturerna av lösningen, så blir jag ändå lika överraskad av vägen fram till målet.

Barnkammarrimmet som håller samman handlingen i And Then There Were None (modern version):

Ten little Soldier boys went out to dine;

One choked his little self and then there were nine.

Nine little Soldier boys sat up very late;

One overslept himself and then there were eight.

Eight little Soldier boys traveling in Devon;

One said he'd stay there and then there were seven.

Seven little Soldier boys chopping up sticks;

One chopped himself in halves and then there were six.

Six little Soldier boys playing with a hive;

A bumblebee stung one and then there were five.

Five little Soldier boys going in for law;

One got in Chancery and then there were four.

Four little Soldier boys going out to sea;

A red herring swallowed one and then there were three.

Three little Soldier boys walking in the zoo;

A big bear hugged one and then there were two.

Two Little Soldier boys sitting in the sun;

One got frizzled up and then there was one.

One little Soldier boy left all alone;

He went out and hanged himself and then there were none.