Jag var inte beredd. Det är lika bra
att erkänna. Jag var inte beredd på hur fängslad och emotionellt
involverad jag skulle bli i Bea Uusmas bok om Andrée-expeditionen.
Jag köpte boken för att jag var intresserad, tänkte att de kunde
bli lite stilla läsning under några mörka höstkvällar. Jag
sträckläste i princip hela boken. Hade det inte varit för att jag
hade planer för onsdagskvällen hade de sista femtio sidorna inte
sparats till precis innan jag gick och lade mig.
Det är helt enkelt omöjligt att stå
emot Bea Uusma när hon tar dig vid handen och leder dig in i jakten
på Andrée-expeditionen. Hennes personliga tilltal, smittande
entusiasm och otroliga fascination för ämnet gör att du inte kan
lägga boken ifrån dig. Läsaren blir lika engagerad i expeditionens
öde som författaren själv.
Foto: Anna-Lena Ahlström/Norstedts |
Att Bea Uusma dessutom får till en bra
blandning när hon skiftar mellan beskrivningen av sin egen resa både
i historien och geografin, Andrée-expeditionens tröstlösa
ballongfärd och vandring över isen samt de korta utdragen ur
expeditionsmedlemmarnas brev, dagböcker och anteckningar. Uusma får
till det så bra att det känns som jag befinner mig på isen
tillsammans med Andrée, Strindberg och Frænkel.
Det är så jag huttrar till och drar filten omkring mig lite extra
när jag ligger i soffan.
Boken är rikt illustrerad med bilder,
kartor och diagram som ökar förståelsen för vad som hände där
på isen för snart 120 år sedan. Bea Uusma presenterar sitt arbete
lättöverskådligt och håller också isär sina egna åsikter från
de objektiva fakta vi har om expeditionen. Något som alltid
uppskattas för det ger läsaren en chans att bilda sig en egen
uppfattning om vad som händer, kanske i opposition mot författarens
slutsatser.
Egentligen saknar jag bara en sak. Och det är att Bea Uusma hade kommit hem till mig, druckit kaffe och diskuterat boken. Jag vill ställa följdfrågor. Dryfta och resonera kring både Andrée-expeditionens och hennes egna resa.
Egentligen saknar jag bara en sak. Och det är att Bea Uusma hade kommit hem till mig, druckit kaffe och diskuterat boken. Jag vill ställa följdfrågor. Dryfta och resonera kring både Andrée-expeditionens och hennes egna resa.
2 kommentarer:
Visst var den underbar! o jag håller med dig om att man vill bjuda hem henne på en fika o prata mer om expeditionen och hennes grävande i vad som egentligen skedde.
Ja! Vi kanske ska slå ihop oss några stycken som läst den och se om vi kan få Bea Uusma att gå med på att bli bjuden fika med boksnack. Haha!
Skicka en kommentar