I en avlägsen framtid har jorden
förstörts så till den grad att till och med luften är giftig och
frätande. De få människor som har överlevt har tvingats fly ner i
en jättelik silo där lever i ett samhälle som tvingas hålla
befolkningen konstant. Ingen kan födas utan att någon dör.
Utan på silon sitter kameror och
sensorer som visar det omkringliggande öde landskapet. Med jämna
mellanrum måste dock dessa rengöras. Denna lott faller på de som
bryter mot silons lagar. De tvingas ut i dräkter som håller dem vid
liv tillräckligt länge för att de ska hinna med rengöringen,
sedan fräts dräkterna sönder av den giftiga luften och personen
dör.
Men vad händer om någon ifrågasätter
den ordning och de principer som styr silon? Och om den som står för
ifrågasättandet av lagarna har till uppgift att upprätthålla just
dessa? Silons sheriff Jules är just en sådan person, likaså var hennes företrädare Holston, som dock misslyckades få till stånd förändring. Fast Jules är fast besluten att hon ska lyckas, trots att mäktiga krafter gör allt för att hindra henne.
Wool har sin utgångspunkt i en novell
som Hugh Howey skrev och självpublicerade via Kindle. Novellen blev
en viral succé och författaren fortsatte fylla på med noveller. I
slutändan ledde detta till att novellerna samlades och gavs ut som
två romaner, där Wool består av de första fem novellerna i
Silo-serien. De övriga tre finns samlade i romanen Shift.
Jag förstår den virala succén. För
Hugh Howey har framförallt ett driv i språket som gör att
berättelsen aldrig stagnerar och blir ointressant. Samtidigt som det
stundtals är ganska lättuggad underhållning, vilket självklart
inte innebär att Wool inte ställer några intressanta frågor.
För det är ju den stora behållningen att boken rör sig kring teman som befolkningskontroll, hur och varför
makt fördelas mellan grupper i samhället, skillnaden mellan
formella och informella maktstrukturer samt värdet av att
ifrågasätta status quo.
En god vän frågade mig varför det var så intressant med dystopier. För mig handlar det främst om att dystopier utgör intressanta tankeexperiment, som när de fungerar kan få läsaren att se på sin samtid med nya ögon.
En god vän frågade mig varför det var så intressant med dystopier. För mig handlar det främst om att dystopier utgör intressanta tankeexperiment, som när de fungerar kan få läsaren att se på sin samtid med nya ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar