Recension: Eight Months on Ghazzah Street av Hilary Mantel

När Frances make Andrew tar ett jobb i Saudiarabien följer hon motvilligt med. Hennes makes företag inhyser paret i en lägenhet på Ghazzah Street i Jeddah. France, som är van att ta plats och har en egen karriär som kartograf, måste plötsligt anpassa sig till ett liv i undangömd isolering.

Hilary Mantel har baserat roman Eight Months on Ghazzah Street på sina egna erfarenheter som västerländsk kvinna i Saudiarabien. Mantel ska ha sagt att den dag hon och hennes man lämnade Saudiarabien var den lyckligaste i hennes liv.

I centrum för hela romanen står den oundvikliga kulturkrocken mellan öst och väst, mellan sekulära och religiösa värderingar, mellan islamistisk konservatism och västerländsk liberalism. Hilary Mantel faller dock inte fällan att framhålla ena sidan som mer högtstående och överlägsen den andra.

Istället hittar hon en balans i skildringen, som visserligen skiner ett obekvämt ljus över båda sidors kulturella tillkortakommanden. Språkmässigt är det klassiskt Mantelskt med ett otroligt driv och en intim närvaro trots valet att skildra Frances tid i Saudiarabien ur tredje person singularis.