Tyvärr är inte behållningen lika stor här. Inget ont om Stig Hadenius berättarstil eller för den delen entusiasm och fascination för sin huvudperson. Men det räcker inte, för drottning Victoria är som person inte tillräckligt intressant för att det ska hålla en hel bok. Bättre hade i så fall varit att ge ut Gustaf V-biografin i ny upplaga som utökats med några kapitel om Victoria.
Victorias och Gustafs bröllopsfoto. Från 1881. |
Victoria föddes i alla fall som prinsessa av Baden och är i Sverige mest känd för två saker. Dels lät hon bygga det kungliga sommarslottet Solliden, dels hade hon en intensiv relation med läkaren Axel Munthe. De historiskt bevandrade förknippar nog också Victoria med en nära nog fanatisk germanofili (hon var ju kusin till den tyske kejsaren Vilhelm II).
För det bränner aldrig till, läsaren tillåts aldrig komma Victoria ända in på skinnet. Vi får aldrig svar på vem Victoria verkligen var. Hon framstår mest som en otroligt uttråkad och hypokondrisk kvinna ur överklassen som har stora svårigheter att knyta an till någon och något rent känslomässigt.
Victoria som drottning. Fotografi från 1910. |
Dessutom när Victorias inflytande på politiken ska avhandlas så simmar hon ur bild. Istället fokuseras berättandet på männen runt henne. Den enda slutsatsen jag kan dra av detta är att Victoria, trots sina försök och sin kraftfulla personlighet, inte hade särskilt stort inflytande på politiken som hon inbillade sig.
Fast boken innehåller mycket matnyttigt och intressant också, som till exempel småbiografierna av personer som befann sig i Victorias närhet. Dessutom är den fullspäckad med roliga anekdoter och små bitar kuriosa. Hade dock önskat mig ett något rikare bildmaterial. Det borde inte råda brist på bilder som har med Victoria att göra.
Något irriterande är också att det slarvats med korrläsningen av boken. Det mest iögonfallande är att Victorias föräldrar, storhertigen och storhertiginnan av Baden, ges olika titlar genomgående. De är ömsom storfurste/storfurstinna, hertig/hertiginna, furste/furstinna och det då korrekta storhertig/storhertiginna.
Dessutom avled Oscar II vid 78 års ålder och inte 71, något författaren hade kunnat räkna ut bara genom att konsultera släktträdet som inkluderats i slutet av boken. Kan tyckas vara bagateller, men det ger ett otroligt slarvigt intryck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar