"Det som jag skriver ned på dessa blad är icke någon bikt; för vem skulle jag bikta mig? Jag berättar icke allt för mig själv. Jag berättar blott det som behagar mig att berätta; men jag säger ingenting som icke är sant. Jag kan dock icke ljuga bort min själs eländighet, om den är eländig."
 |
| Georg Rydeberg som doktor Glas och Rune Carlsten som pastor Gregorius ur filmen Doktor Glas från 1942. |
Jag har tidigare i denna blogg slagit fast att Hjalmar Söderbergs mästerliga roman Doktor Glas tillhör något av det bästa som går att läsa på svenska. Då lyfte jag fram Söderbergs språkliga perfektion. Fast det är ju den veke drömmaren doktor Glas och hans moraliska dilemma som gör att romanen blir ett mästerverk.
Doktor Glas lättar på förlåten till sitt innersta när han låter läsaren ta del av hans dagbok och därmed hans allra innersta funderingar om moral, kärlek och avundsjuka. Fast samtidigt är doktor Glas problematisk, vi får bara höra hans version, hans tankar och känslor. För vågar jag lita på honom, trots hans försäkran att allt är sant.
Fö doktor Glas är ingen karaktär jag beundrar eller ens fascineras av. Fast jag vill förstå honom och hans tänkande. Hans handlingar och bevekelsegrunderna för dessa gör honom minnesvärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar