"Emelie satt på sin hårda köksstol intill fönstret i köket, som hon brukade göra. Hon trivdes bäst så. När hon var borta någon gång ville snälla människor gärna erbjuda henne plats i mjuka stolar och soffor. Hon fick alltid förklara att hon satt bäst på en helt vanlig hård stol. Hon blev bara ansträngd och fick svårt att komma upp om hon satt för mjukt."
Hon är den självuppoffrande vännen och släktingen som tar hand om alla utan att hon för den skull förväntar sig ens ett tack. Vid läsningen av böckerna blir hon ens vän och när hon väl avlider, 88 år gammal, känns det verkligen i hjärtat. Jag sörjer hennes bortgång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar