"Esping föll ut med gaffeln snett fram åt vänster och, nyttjande tummen som parerplåt, stack han ett halvt tjog sardellfileter som han utan omväg till tallriken lade mellan sina starka oxeltänder."
Citatet ovan är läsarens första möte med patron Esping när han tillsammans med Jespersson låter sig väl smaka av smörgåsbordet på Hotell Horn. Världslitteraturens fysiskt mest mättande scen. Esping som är både profan och analfabet bestämmer sig för att bli kyrkvärd.
Återigen en karaktär som är särskilt sympatisk, men bara kraften av patron Espings personslighet överväldigar en vid läsningen av Bock i örtagård. Läsaren blir en villig medhjälpare till alla hans vilda planer och dråpliga påfund.
Fast det halsbrytande tempot och den muntra tonen lyckas knappast dölja att Piraten utan att tveka klär av karaktärerna alla sina pretentioner och tillgjordhet. Därmed lyser han ett obekvämt ljus på deras svagheter och fördomar.
1 kommentar:
Där har vi en av mina favoritböcker.
Skicka en kommentar