Recension: En diaboliad av Mikhail Bulgakov

Året är 1921 och vi befinner oss i Moskva. På HuvCentLagTändMat* sitter Bartolomeus Korotkov säkert som byråsekreterare, eller gör han? För märkliga saker händer kring honom. Det börjar med att istället för lön får de anställda tändstickor, som inte fungerar.

Snart har Korotkov förlorat både jobb och identifikationspapper. Och allt som händer tycks hänga samman med den korte man med äggformat huvud som nyss blivit chef på HuvCentLagTändMat. En man som utan att tveka beordrar att alla kvinnliga kontorister ska förses med militärkalsonger innan han ilar vidare. En mycket märklig man vid namn Callsing.

Korotkov dras omgående in i en märklig och absurd jakt efter sitt jobb, sin identitet och sitt förstånd genom Moskvas gator och den sovjetiska byråkratin.

Mikhail Bulgakov

Mikhail Bulgakov skrev En diaboliad 1924 och den kan närmast ses som en stilstudie inför hans stora livsverk Mästaren och Margarita, som gavs ut först 27 år efter hans död. Det är samma tematik, skruvade absurdism och bitande samhällskritik.

Inbitna läsare av Mästaren och Margarita kommer definitivt känna igen sig, men också njuta av skillnaderna. För det första är tempot, som är minst sagt hisnande. Hela berättelsen har ett otroligt och som läsaren springer man hela tiden ett steg bakom huvudpersonen Korotkov. När väl sista sidan är läst flämtar, som om jag precis har sprungit genom halva Moskva personligen.

Att Callsing, antagonisten Korotkov jagar genom hela boken, ska ses som djävulen står bortom allt tvivel då denne ibland avger en svaveldoft och i ett ögonblick förvandlas till en stor svart katt. Något som minst sagt känns igen från Mästaren och Margarita.

Fast i mina ögon är Callsing ingen Woland, ingen mäktig Antikrist, som är den stora ondskan och Guds antites. Snarare vill jag dra paralleller till Behemot och Korovjev från Mästaren och Margarita. Callsing får snarare representera den lilla ondskan, den som ställer till med förtret och bekymmer, sticker käppar i hjulen och förstör, men som inte opererar utifrån en stor kosmisk plan.

Precis som jag nämnde tidigare är En diaboliad skarpsinnigt formulerad kritik mot den sovjetiska statsapparaten och dess byråkrati. Bulgakov klär av sin huvudperson Korotkov all hans förnöjsamma bekvämlighet och visar upp honom för den opportunist han är. Ett tema som senare går igenom i Mästaren och Margarita, där Korotkovs motsvarigheter blir Varietéteaterns ledargarnityr.

*HuvCentLagTändMat = Huvudcentrallagret för tändsticksmaterial