Tomma rutor och kära återseenden

För första gången sedan jag började skriva ned vilka böcker jag läser för tillfället så har den aldrig varit helt tom. Olästa titlar har tillkommit i samma takt som de lästa har försvunnit. Fram tills i måndags kväll vill säga.

I måndags morse läste jag ut Dear Husband av Joyce Carol Oates när jag satt på bussen på väg till jobbet. Och när jag kom hem uppdaterad jag läslistan utan att ha bestämt vilken bok som skulle bli den nästa, därför förblev rutan tom.

När jag sedan gick och la mig så blev det bara att jag plockade upp Nemesis av Philip Roth (den låg i hyllan bredvid sängen) och började läsa den.  Och vilket kärt återseende det blev. Philip Roth är en av mina favoritförfattare, men det var väldigt länge sedan jag läste något av honom.

Därför blev de första sidorna i Nemesis som att hälsa på en god vän man inte har träffat på väldigt länge. Men samtalet fortsätter precis där det avslutades. För jag kände igen mig direkt i Roths prosa och insåg att hur mycket jag har saknat läsningen av hans böcker. Så det var ett mycket kärt återseende.

Dagens citat: "I don't ask writers about their work habits. I really don't care. Joyce Carol Oates says somewhere that when writers ask each other what time they start working and when they finish and how much time they take for lunch, they're actually trying to find out, "Is he as crazy as I am?" I don't need that question answered." (Philip Roth i en intervju med The Paris Review.)