Recension: Henry VIII: Wolfman av A.E. Moorat

Glöm allt ni lärt er om Henry VIII av England. Ja, han skiljde sig från Katarina av Aragonien, men inte på grund av de skäl ni har läst om på historielektionerna. Utan för att hon blev galen efter en varulvsattack.

Och Anne Boleyn avrättades inte för att hon varit otrogen, utan för att hon var en vargkvinna som vägrade låta sig botas. I alla fall inte om man ska tro på A.E Moorats senaste historiska mashup-roman Henry VIII: Wolfman, en tematisk uppföljare till förra årets Queen Victoria: Demon Hunter.

Det är en rättfram historia som Moorat presenterar. Kungadömet England hotas av onda varulvar, som vägrar inrätta sig i ledet som den lägsta kasten bland demonerna. Varulvarna inleder kriget mot England med att kidnappa och döda den nyfödda tronarvingen, något som gör drottningen galen och hon spärras in i ett slott långt bort från hovet.

Henry VIII, som själv handgripligen stred mot varulvarna, verkar ha klarat sig utan några större skråmor, men vid följande fullmåne upptäcker han att allt inte står rätt till. Samtidigt försöker kardinal Wolsey och hans assistent sir Thomas More gör allt för att stoppa varulvarna. Till sin hjälp har de ett gäng mycket krigiska kardinaler och en mycket stridsduglig Jane Seymour.

Mitt alltihopa finns sedan det äkta paret Hoblet. Hon en bondmora med förvånansvärt goda kunskaper i hur man torterar människor, han en lugn stilla man som helst vill ägna sig åt sin biodling. De färdas från by till by på engelska landsbygden och erbjuder sina tjänster som häxjägare, men upptäcker snabbt att jobbet som varulvsjägare är mycket mer lukrativt, dock förenat med större hälsorisker.

Henry VIII: Wolfman är en mycket underhållande historia i klassisk splatter- och skräcktradition. Språket rakt och enkelt, kapitlen korta med cliffhangers så man bara blir tvungen att bläddra vidare. Den historiska kopplingen gör njutningen ännu större tack vare att man som läsare tänker tanken: ”Tänk om det var så här det verkligen hände…”

Förutom omskrivningen av historien och användandet av historiska personer så återvänder A.E. Moorat till samma grepp som fungerade i hans tidigare med drottning Victoria. En rolig detalj är ju att Belgien återigen blir en front för demonernas eget kungadöme.

Henry VIII: Wolfman är ju ingen finlitteratur, men varken författaren eller förlaget har haft den ambitionen med boken. Syftet är att underhålla med en fullkomligt absurd och bloddrypande kontrafaktiskt historiepastisch. Och resultat blir lyckat. Så för alla er historienördar och skräcksplatter köp eller låna Henry VIII: Wolfman och bara njut.

Dagens citat: "Wolf Hall, with bite." (Tagline för Henry VIII: Wolfman)