Recension: Dear Husband av Joyce Carol Oates

Hur snabbt kan en familj falla samman? Vilken mörk hemlighet kan få en son att vända sig mot sin mor? Vad händer när en far visar total likgiltighet inför sin yngsta dotter? I Dear Husband bjuder Joyce Carol Oates på fjorton noveller om vad som försiggår bakom den välputsade fasaden berättelsernas familjer visar upp.

Dear Husband bjuder på en Joyce Carol Oates i högform och jag tycker verkligen att novellformatet passar henne. Hon får till sina komplexa historier och lyckas teckna fullvärdiga porträtt av sina huvudpersoner, deras konflikter och bakgrund på det begränsade utrymme en novell utgör.

Joyce Carol Oates blandar och ger med olika berättartekniker i sina noveller. Förutom de klassiska greppen att berätta historierna i jag-form respektive tredje-person, så använder hon sig även av brev-form, vilket funkar förvånansvärt bra.

Fast som i alla novellsamlingar så varierar kvaliteten på novellerna inbördes och vissa berör mig som läsare mer, medan andra blir en intressant historia som flimrar förbi. Även om berättelserna i Dear Husband ligger på en förväntad och genomgående hög nivå.

Av de fjorton novellerna är det främst tre stycken som verkligen står ut och finns kvar i mig när läsningen väl avslutas. Den första är Special där vi får möta den lilla flickan Aimee som överlevt en fruktansvärd skållningsolycka, som enligt hennes föräldrar beror på att Aimee själv drog ner en kastrull med kokande vatten över sig.

Aimee bor med sina föräldrar och sin storasyster Sallie Grace som är förståndshandikappad eller som föräldrarna kallar det; hon är speciell. Något Aimee är smärtsamt medveten om då livet i huset helt dikteras av Sallie Graces humörsvängningar och behov med fadern som sträng övervakare. Inget får ske som kan göra Sallie Grace upprörd.

Stämningen i huset gör Aimees mamma till ett hypernervöst vrak. Det gör, i kombination med att fadern ignorerar henne, att Aimee långsamt flyr in i en fantasivärld där hon för en ständig konversation med Jesus. Men en dag kommer uppvaknandet när Sallie Grace vänder sig mot sin mamma och familjen disintegreras på grund av en enda våldsam impuls.

A Princeton Idyll är en av novellerna som berättas i brevform. Sophie Niemarck skriver en dag ett brev till sina farföräldrars gamla hushållerska Muriel med en enkel undran. Vad var det som gjorde att Sophie inte fick vara ensam med sin farfar längre? Vad var det egentligen som bröt ner den briljanta professor Niemarck att han tynade bort på några få år?

Till en början är dock Muriel ovillig att berätta men allt eftersom kryper sanningen fram. Och det visar sig vara en sanning som Sophie egentligen inte vill höra. Det är så bra skrivet att jag som läsare kan verkligen se Sophies ansikte framför mig när hon förstår sanningen om sin farfar, vilket får hela hennes bild av den gode patriarken att rämna.

Den bästa novellen i hela samlingen är dock Cutty Sark där vi får följa tonårige Kit Smartt i sin frigörelseprocess från sin frispråkiga författarmor. Kit är ett skilsmässobarn från ett rikt överklasshem men har ständigt fått byta mellan olika privatskolor. Hans mamma Quincy är en skandalomsusad författare och debattör som skrivit en mycket uppmärksammad memoarbok, där hon avslöjar mer än vad Kit är bekväm med.

Inför Kits sjuttonårsdag vill Quincy återknyta banden med sin motsträvige son. Kvällen slutar med att hon låter Kit läsa memoarerna där hon avslöjar hur hon förförde sin yngre bror. En förförelse som slutligen ledde till broderns självmord. Kit blir så chockad att han i ett vredesutbrott förstör sin mammas lägenhet och bryter kontakten helt med henne.

Några veckor senare dyker Quincy upp oinbjuden på Kits skola och bjuder med sin son till sitt hotellrum för att prata ut om allt som hänt. Under inflytande av alkohol urartar situationen allt mer och slutar med att Kit flyr med polisen hack i hälarna.

Alla tre novell riktar ett obarmhärtigt strålkastarljus mot just de detaljer av familjelivet som ingen vill visa upp för omvärlden. På knivskarp prosa dissekerar Joyce Carol Oates sina karaktärers liv och deras resa mot avgrunden.

Och vilken njutning den färden är. Med Dear Husband bevisar Joyce Carol Oates att hon är en författare i en klass för sig själv. För trots att de teman hon behandlar i Dear Husband förekommer i så många av hennes böcker, så känns novellerna ändå fräscha och nya. Det är ingen gammal skåpmat man som läsare bjuds på här.

Fast det är med skräckblandad förtjusning man läser novellerna i Dear Husband. Främst för att hon lättar på förlåten och låter mig som läsare att blicka in i fjorton familjers innersta gömställen. En kittlande och skrämmande upplevelse.

Dagens citat: "If you are a writer you locate yourself behind a wall of silence and no matter what you are doing, driving a car or walking or doing housework — you can still be writing, because you have that space." (Joyce Carol Oates i en intervju med New York Times.)