tisdag 1 november 2011

Recension:
Star Wars: Death Troopers av Joe Schreiber

Star Wars och zombies i ett. Det både låter som och är en oslagbar kombination. Förvånansvärt att det faktiskt dröjde till 2010 innan någon kombinerade de två. För Star Wars: Death Troopers innehåller de klassiska ingredienserna från båda genrerna.

Själva historien utspelar sig precis före händelserna i den allra första Star Wars-filmen, det vill säga nummer fyra A New Hope. En av rymdimperiets fängelseskepp är på väg med sin last av runt 500 fångar till en fängelsekoloni någonstans i galaxen.

Plötsligt slutar skeppets motorer att fungera, som tur är finns det en övergiven Star Destroyer i närheten och en grupp skickas dit för att hämta reservdelar. Men bara halva gruppen återvänder och det är inte endast reservdelar de har med sig.

Ett virus har slagit ut besättningen på den Star Destroyer fängelseskeppet ankrat vid. Ett virus som nu sprids genom hela fängelseskeppet med fasansfulla konsekvenser. För snart plågas en liten grupp om sex osmittade personer av de levande döda. Den enda vägen de kan fly är till den övergivna Star Destroyern som smittan spreds från.

Med andra ord en klassisk zombieberättelse, placerad i en typisk Star Wars-miljö och till och med två välbekanta ansikten dyker upp halvvägs in i boken. Jag kan inte vara missnöjd. Språket är lätt på gränsen till simpelt, men effektivt och drivande. Kapitlen är korta och avslutas med spännande cliffhangers som hela tiden driver läsaren framåt i historien. Star Wars: Death Troopers går helt enkelt inte att lägga i från sig. Perfekt avkoppling när hjärnan inte orkar med något mer avancerat.

1 kommentar:

Anna-Mi sa...

Tack för tipset! Jag tycker om floran som har fått växa upp kring Star Wars så eposet kan fortsätta leva och man själv kan få plocka nya blommor på ängen, hjälp nu töntar jag till det. Men i alla fall, typ. Själv rensar jag hjärnan med Margaret Georges historiska romaner, tror jag tjabbat om det i en kommentar tidigare. Efter Henrik VIII och Maria Stuart fängslas jag nu av Cleopatra i likaledes gedigna tvenne band med mycket tidstrogna detaljer. George gör en modern feminist av Cleopatra vilket är rätt fnissigt också.
Hej hopp!