Och nu då?

Läste ut 2666 av Roberto Bolaño under måndagskvällen. Bestämde mig helt enkelt att jag skulle bli färdig med den under januari månad och sträckläste därför de sista 300 sidorna. Vilket innebar hela sista avsnittet, det om Archimboldi.

Jag ska förr eller senare även ge mig på att recensera den, men för stunden känns det som ett ganska övermäktigt åtagande.

Måste nog smälta den lite först. Fundera, vrida och vända på karaktärerna, på allt som händer i boken och allt den refererar till.

Vissa böcker är det bara så med. Man måste låta de vila, nästan glömma bort dem, innan man mäktar med att skriva en recension.

Samma sak var  det med Jeffrey Eugenides Middlesex. Då krävdes det två månaders smältande innan recensionen skrevs.

Dagens citat: "2666 is as consummate a performance as any 900-page novel dare hope to be: Bolaño won the race to the finish line in writing what he plainly intended as a master statement." (Jonathan Lethem i New York Times Book Review.)

"This surreal novel can't be described; it has to be experienced in all its crazed glory. Suffice it to say it concerns what may be the most horrifying real-life mass-murder spree of all time: as many as 400 women killed in the vicinity of Juarez, Mexico. Given this as a backdrop, the late Bolaño paints a mural of a poverty-stricken society that appears to be eating itself alive. And who cares? Nobody, it seems." (Stephen King i Entertainment Weekly.)