Elementärt min käre Watson

Det här är ju egentligen en bokblogg men jag tänker ägna detta inlägg åt tre tv-serier, men för att sidospåret ska kännas logiskt tar jag avstamp i litteraturen. För jag börjar med sir Arthur Conan Doyles legendariska detektiv Sherlock Holmes och hans medhjälpare dr. John Watson.

Det är säkert tjugo år sedan jag senast läste Sherlock Holmes-böcker (och då fyller jag 32 i dag), men lusten för en omläsning ökade exponentiellt när jag såg Guy Ritchies filmatisering och än mer så när jag började följa BBC:s mästerliga tv-serie som placerar geniet från 221b Baker Street i vår moderna tid. En stor eloge till Benedict Cumberbatch och Martin Freeman för deras tolkningar av Holmes respektive Watson.

Och som om det inte var nog så bjöds vi under lördagskvällen på en premiär av ytterligare en grandios brittisk tv-serie. Downton Abbey fick mig fast på kroken från första stund och jag njöt av varje minut av första avsnittet. Underbara skådespelarinsatser av en ypperlig ensemble ledd av legendaren dame Maggie Smith.

Men det var ju inte för utan jag drog paralleller till 70-talsserien Upstairs, Downstairs, som jag är gravt beroende av. Men självklart påmindes jag också om andra enastående brittiska kostymdramer, som Gosford Park, Återstoden av dagen och Brideshead Revisited. De två sistnämnda är filmatiseringar av två litterära mästerverk skrivna av Kazuo Ishiguro respektive Evelyn Waugh.

Apropå Upstairs, Downstairs så sände BBC under julhelgen en sjätte, nyinspelad säsong av serien som utspelar sig sex år efter originalserien slutade.