måndag 31 januari 2011

Januari – Snabbversionen

En månad av 2011 har gått och jag har kommit i gång för fullt med både läsande och bloggande. En sak jag har börjat med är att anteckna alla böcker jag läser. Förutom titel och författare skriver jag ner saker som språk, förlag och vilket datum de lästes ut.

Ytterligare en sak jag ska börja med är att göra små sammanfattningar av varje månad och då även publicera månadens lista på utlästa böcker.

Facit för januari 2011 blev följande:
* Sex lästa böcker, varav två romaner och fyra novellsamlingar.
* Sammanlagt sidantal blev 2354.
* Fem av böckerna lästes på svenska, en på engelska.
* Två av böckerna har engelska som originalspråk, de övriga fyra har svenska, italienska, spanska samt franska som originalspråk.

Och här kommer listan:
* 2666 av Roberto Bolaño

Dagens citat: "Some books are to be tasted, others to be swallowed, and some few to be chewed and digested." (Francis Bacon)

"When I read a book I seem to read it with my eyes only, but now and then I come across a passage, perhaps only a phrase, which has a meaning for me, and it becomes part of me." (W. Somerset Maugham)

"There is no such thing as a moral or an immoral book. Books are well written or badly written." (Oscar Wilde)

Fotnot: Vissa av böckerna påbörjades i december, men jag räknar de till januari eftersom det var då jag läste ut dem. Misstänker att i slutändan så jämnar det nog ut sig. Det brukar det ju göra.

söndag 30 januari 2011

Recension: Låt de gamla drömmarna dö
av John Ajvide Lindqvist

Det råder knappast någon tvekan om att John Ajvide Lindqvist är en av mina svenska favoritförfattare. Mitt kärleksförhållande till hans berättelser har bestått sedan jag såg Låt den rätte komma in på bio och därefter läste boken.

Därför var det med spänning som jag såg fram emot novellsamlingen Låt de gamla drömmarna dö, bland annat för att novellen som gett samlingen dess namn klargör lite vad som hände med Oskar och Eli efter deras flykt från Blackeberg i slutet på Låt den rätte komma in.

Fast tekniskt är Låt de gamla drömmarna dö inte en novellsamling i dess mest strikta definition, snarare en antologi där författaren har samlat förutom noveller sitt sommarprogram från 2006, krönikor och sketcher från tv-programmet Reuter och Skoog.

Det är en spretig samling, men det gör absolut ingenting. Istället blir den som en påse lösgodis, man plockar en bit här och en bit där och får på så sätt provsmaka på olika delar av John Ajvide Lindqvists förmåga som skribent.

Foto: Mia Ajvide
Den största höjdpunkten är självklart titelnovellen där författaren avslöjar, eller i alla fall antyder, hur Oskars och Elis fortsätta liv artade sig. Rent stilistiskt den bästa novellen i hela antologin. Mycket tack vare dess stillsamma och nostalgiska ton. Ett måste för alla som älskar Låt den rätte komma in.

Bland de övriga novellerna är det främst två som utmärker sig. Elda telefonkataloger som handlar om två utstötta tonårskillar vars främsta fritidssysselsättning är att elda just telefonkataloger och leka Sagan om ringen. En dag dyker en främmande man upp och ger pojkarna en revolver.

Fulet handlar om flickan Juliette som mobbas i skolan och utsätts för det mest dagliga övergrepp av två andra tjejer. Allt medan hennes övriga klasskamrater tittar på, oförmögna att stoppa mobbarnas tortyr. En stark och hjärtskärande historia om mobbning och hämndbegär.

Tindalos är bokens längst novell och jag vill nämna den för att den har potential att bli något riktigt bra. Problemet är att den i sin nuvarande form blir för ytlig. Den gräver inte ner sig i sina karaktärer på det sätt jag är van vid att John Ajvide Lindqvist gör. Jag blir inte lika engagerad i Vera, som jag blev av till exempel Oskar i Låt den rätte komma in och flickorna i Lilla stjärna. Dessutom lämnas slutet för öppet, för självklart är det skönt att inte skrivas på näsan, men i Tindalos lämnas man i sticket som läsare. Jag vill veta mer!

Att John Ajvide Lindqvist har valt att inkludera sketcher från Reuter och Skoog är ett genidrag utan dess like. Att sketcherna är roliga råder ingen tvekan om, men njutningen av dessa ges ytterligare en dimension av att jag ser just Suzanne Reuter och Ulla Skoog spela karaktärerna för mitt inre. Ovanpå alltihop inser jag också hur mycket jag har saknat denna fantastiska tv-serie. Kanske dags för SVT att reprisera och/eller spela in nytt?

Hela samlingen inleds med John Ajvide Lindqvists sommarprogram från 2006. Och jag förbannar mig självför att jag missade det. För att läsa texten är roligt och jag skrattar högt flera gånger, tänk då bara hur kul det hade varit att lyssna på det. Någon som vet om det går att ladda hem från Sveriges radio?

Förutom Elda telefonkataloger, Fulet och Låt de gamla drömmarna dö är novellerna inte den största behållningen. Visst de är bra skrivna, men engagerar inte och flera av dem känns mer som utkast snarare än färdiga berättelser. Nej det är de övriga texterna som lyfter boken och gör den intressant och läsvärd.

fredag 28 januari 2011

Recension: I, Robot av Isaac Asimov

Det sägs att Isaac Asimov skapade sin robotnoveller utifrån en frustration att robotar i andra berättelser alltid hade framställts som ett slags Frankensteins monster som i slutändan vänder sig mot sin skapare, oavsett hur noggrant de än programmerades. Asimov ville visa att robotar kunde vara en god kraft i människans liv och att problemet snarare var människan själv som med sina fördomar gjorde robotarna till monster.

Novellsamlingen I, Robot är innehåller några av de första historier Isaac Asimov någonsin skrev och utgör ett första trevande steg på den värld Asimov skapade med sina Stiftelse-, Robot- och Imperieromaner. Det är också i dessa berättelser som Asimov först formulerade sina berömda robotlagar, som i förlängningen skulle bli ett av hans mest centrala tema.
  1. En robot får inte skada en människa eller genom overksamhet tillåta att en människa skadas.
  2. En robot måste alltid lyda order från en människa, så länge dessa inte hamnar i konflikt med den första lagen.
  3. En robot måste skydda sin egen existens så länge ett sådant skydd inte hamnar i konflikt med första och andra lagen.
Kittet som binder samman hela samlingen är en ramberättelse där en journalist intervjuar den kända robotpsykologen doktor Susan Calvin om just robotar och dess historia. I Asimovs universum är Susan Calvin den ledande experten på robotars personligheter och en centralgestalt inom utvecklingen av robotiken.

Susan Calvin delar med sig av berättelse efter berättelse om hur robotarna har utvecklats till att bli allt mer avancerade och de problem som har uppstått längs vägen. Alla problem uppstår när de tre lagarna på något sätt hamnar i konflikt med varandra och/eller verkligheten. I novellen Liar! Har en robot lärt sig att läsa tankar och därmed kan han ta del av folks innersta önskningar, men också sanningen om de kommer att uppfyllas eller inte. Därför börjar roboten att ljuga för att inte såra människorna sin omgivning, vilket förstås leder till att de såras när de upptäcker sanningen.

Omslaget till förstautgåvan
Novellerna är lättlästa och trots att de är fyllda med naturvetenskapligt teknobabbel, är det ingen som stör förståelsen. För det viktiga i berättelsen är inte de fysiken och tekniken bakom robotarna. Det är hur vi människor reagerar på dem, hur vi utnyttjar dem, hur våra rädslor och fördomar om det är som är nytt och främmande gör att vi övertolkar händelser i en negativ riktning.

Alla de nio novellerna i boken är skrivna på 1940-talet. Vilket märks i Asimovs tidsangivelser. Enligt I, Robot fanns det barnvaktsrobotar redan 1996 och då flyger människan självklart runt i svävarbilar. Under första decenniet på 2000-talet etableras kolonier på månen.

Självklart blir det lite absurt att sitta och läsa novellerna med facit i hand och veta att vi är långt från den värld Asimov målar upp. Trots det känns de tekniska framsteg han beskriver som fullkomligt plausibla och möjliga, i en inte allt för fjärran framtid.

Denna anakronism är inget stör mig som läsare, snarare ökar det bokens charm. För det ger en bild av hur man såg på den nära framtiden under 40-talet.

Slutligen bara ett ord om filmen I, Robot från 2004 med Will Smith i huvudrollen. Filmen i sig bygger inte på en novell ur denna samling. Från början var det en helt orelaterad historia, men som sedan placerades i Asimovs universum. Karaktärer (som till exempel Susan Calvin) plockades in från robotnovellerna och robotlagarna fördes in i historien.

Dagens citat: "Robots are basically decent" (Susan Calvin)

"He had writer's block once. It was the worst ten minutes of his life." (Harlan Ellison om Isaac Asimov)

"Science fiction writers foresee the inevitable, and although problems and catastrophes may be inevitable, solutions are not." (Isaac Asimov)

torsdag 27 januari 2011

Äntligen!

Äntligen har jag börjat med John Ajvide Lindqvists senaste bok Låt de gamla drömmarna dö. Fick låna den av min kollega Gunilla, som har recenserat den för Skånskan.

Därför har jag beslutat att låta 2666 och I, Robot vila tills jag läst ut Låt de gamla drömmarna dö. Recension kommer inom det snaraste.

tisdag 25 januari 2011

Recension:
Sorgesång för Easterly av Petina Gappah

Något som jag alltid har förundrats är människans förmåga att anpassa sig och hitta en vardag, nästan under vilka omständigheter som helst. För trots att många bor i länder med förtryckande regimer så lyckas de ändå älska, sörja eller bara ta sig genom dagarna som de kommer. De råkar ut för dråpligheter, grälar med sina närstående och oroar sig över att bli gamla.

Debuterande Petina Gappah har i sin novellsamling på ett fantastiskt sätt skildrat allt detta. För trots att Zimbabwe, som är samlingens sammanhållande tema, styrs av en diktator som har kastat in landet i en fruktansvärd ekonomisk och politisk kris så finns det ändå en vardag för medborgarna.

Sorgesång för Easterly består av tolv noveller och som läsare får vi möta zimbabwier från alla klasser med alla sorters yrken. Allt från änkan till en högt uppsatt man i regimen till en före detta ambulerande försäkringsförsäljare som i skuggan av den ekonomiska krisen istället livnär sig som svartabörshaj.

Petina Gappah
Foto: Bathsheba Okwenje
För mig är det främst två av novellerna som står ut och lämnar avtryck hos mig. I novellen Sorgesång för Easterly (som gett namn åt hela samlingen) får vi möta de boende i byn Easterly, eller rättare sagt en improviserad bosättning för fattiga. Där springer barnen efter den sinnessvaga Martha Mupengo, som endast ber om tjugo cent när någon pratar med henne. Slutligen märker alla i Easterly att Martha är gravid, men hon dör när hon föder sitt barn, endast assisterad av den barnlösa Ellen, som tar barnet med sig hem och lämnar Marthas kropp åt sitt öde.

I Vår man i Geneve vinner en miljon euro handlar om det zimbabwiska sändebudet till FN:s kontor i Geneve. Han är en simpel man som arbetat sig upp genom byråkratin och slutligen fått sin första postering i utlandet. I Schweiz introduceras han till mycket som han aldrig tidigare upplevt, bland annat då e-post. I sin iver och naivitet luras han av bedragare att skuldsätta sig i tron att han har vunnit en miljon euro.

Båda dessa noveller bjuder på djup tragik, men visar också på min poäng att det människor skapar sig en vardag under de flesta omständigheter, även under förhållanden som vi i Sverige skulle anse som extrema. Dessutom ger Petina Gappah oss en inblick hur något vi tar för givet är något stort och spännande för den ovane, men också faran i att okritiskt ta åt oss all information som delges oss.

Att läsa Sorgesång för Easterly är en ren njutning. Petina Gappah lyckas hålla mig fången och engagerad i det Zimbabwe hon målar upp, från första till sista sidan. Språket är enkelt och lättläst, men blir aldrig fattigt och simplistiskt. Ett stort plus att översättaren bara ha översatt Petina Gappahs engelska till svenska och behållt alla ord och uttryck från shona som kryddar texten och ger den färg och nyanser.

Sorgesång för Easterly gör mig nyfiken på vad Petina Gappah kan åstadkomma i framtiden och jag hoppas verkligen att inte dröjer allt för länge innan fler böcker av hennes hand utkommer.

Dagens citat: "If you can walk you can dance, if you can talk you can sing." (Zimbabwiskt ordspråk)

"Mer och mer har jag kommit att beundra anpassningsbarhet." (Strof ur dikten Optimism av den amerikanska poeten Jane Hishfield.)

lördag 22 januari 2011

Karaktärsprov

Veckan har ägnats mest åt läsning av Petina Gappahs Sorgesång för Easterly. Har nu läst hälften av novellerna och jag är helt förtrollad. En helt fantastisk bok. Det största problemet jag har med den är att den är så svår att lägga i från sig när jag läser. Har dock visat prov på stor karaktär och bara läst en novell varje kväll innan jag somnat. För att inte riskerar att förvärra min sömnbrist.

En bok jag fortfarande håller på med är Roberto Bolaño2666. Har dock tagit en veckas paus från den. Kändes som att det behövdes eftersom historien är så otroligt intensiv. Återupptog läsningen av den i fredags när jag tog bussen till jobbet och insåg att jag faktiskt saknat läsningen av boken. Så paus var nog välbehövlig.

måndag 17 januari 2011

Stort tack för tipsen

Novellprojektet går framåt med stormsteg. Läste ut Italo Calvinos Kosmokomik i söndags eftermiddag. Och senare på kvällen påbörjade Petina Gappahs hyllade novellsamling Sorgesång för Easterly.

Det vill säga jag läste första novellen, men om den är en garant för kvaliteten på resten av novellerna så vet jag att Sorgesång för Easterly kommer att bjuda på riktig njutningsläsning.

För en vecka sedan skrev jag att 2011 skulle bli novellens år. Min målsättning är att läsa minst en novellsamling i månaden, men förhoppningsvis blir det fler.

Efter förra veckans inlägg fick jag även en massa tips på bra novellsamlingar. Det tacka jag för och jag tar alltid emot tips på bra böcker, inte bara novellsamlingar förstås, utan alla böcker ni tycker att jag ska läsa.

Så här ser listan ut på tipsen jag fick:
Ingen hör hemma här mer än du av Miranda July
Till Esmé av J.D. Salinger
Det andra målet av Jonas Karlsson
Den perfekte vännen av Jonas Karlsson
Båten av Nam Le
Short Cuts av Raymond Carver
Seven Gothic Tales av Karen Blixen

Dagens citat: "Gud skapade mannen före kvinnan. Det är som när jag skriver. Först gör jag ett utkast." (Karen Blixen)

"Når man på jagt har fået Afrikas rytme i sig, forstår man, at den går igen i enhver form for liv derude." (Karen Blixen i Den afrikanske farm)

"He said I was unequipped to meet life because I had no sense of humor." (J.D. Salinger i novellen For Esmé - with love and squalor)

söndag 16 januari 2011

Recension: Kosmokomik av Italo Calvino

Qfwfq är en obotlig skrytmåns. En individ som har deltagit i allt som hänt sedan tidernas begynnelse. Det påstår han i alla fall. För som berättare är han inte helt pålitlig. Däremot är han den röda tråd som binder samman novellerna i Italo Calvinos novellsamling Kosmokomik.

För Kosmokomik är verkligen science fiction i dess mest bokstavliga betydelse. Samlingen består av tolv noveller och alla har som sagt karaktären Qfwfq som sin huvudperson. Handlingen i varje novell tar baseras på en naturvetenskaplig hypotes. Den presenteras mycket kortfattat därefter tar Qfwfq vid och berättar sin historia.

Det kan var en berättelse om hur Qfwfq och hans familj tar sig upp till månen med hjälp tidvattnet på den tiden då månen fortfarande befann sig mycket nära jorden. Eller så möter han den vackra flickan Ursula H'x medan de båda faller fritt genom rymden. Samtidigt som de utforskar universums form.

Min favorit av de tolv novellerna är Sötvattensonkeln. I den är Qfwfq och hans familj fiskar som precis lämnat havet bakom sig och börjat leva på torra land. Men hans onkel N'ba N'ga vägrar envist att lämna sin lilla pöl och bli ett landlevande djur som andas luft.

Dock måste ju Qfwfq besöka sin onkel med jämna mellanrum men får då utstå diverse förolämpningar och sin onkels fördomar om de landlevande. En dag tar en motvillig Qfwfq med sig sin fästmö Lll som trots att hennes familj har bott på land i flera generationer. Men Lll är mer fascinerad än förskräckt av N'ba N'ga, något som slutar lyckligt för henne, men inte för Qfwfq.

Italo Calvinos noveller är mycket roliga och dråpliga. De lockar mig till skratt flera gånger under läsningen, men de väcker också en nyfikenhet om de olika hypoteser som behandlas. Språket är stundtals ganska så tungt men vackert och omtumlande. Fullt av kullerbyttor som gör att jag som läsare hela tiden måste vara koncentrerad och beredd på att hänga med i svängarna.

Det jobbiga med berättelserna är att de triggar min fantasi så till den milda grad att min hjärna tar avstamp i den värld Italo Calvino målar upp och drar sedan vidare till alla olika hörn av fantasins universum. Det leder allt som oftast att jag tappar bort mig texten och måste läsa om en sida eller två för att hitta tillbaka till den punkt där fantasin började leda mig vilse.

Novellerna i Kosmokomik är krävande och bjuder oss läsare på ett härligt motstånd. Det är en bok man kämpar med, brottas med och slutligen övermannas man av den. Och avväpnas av Qfwfqs charm och berättarglädje.

Jag rekommenderar verkligen att ha Kosmokomik som en sällanbok. Ha den liggandes på nattduksbordet, läs en novell då och då. Skratta och njut. Få den att vara länge.

Dagens citat: "Hädanefter var det klart att den tiden var förbi då man levde i vattnet, berättade gamle Qfwfq, de som bestämde sig för att ta det stora steget över blev allt flera; det fanns inte en familj som inte hade någon av sina kära på det torra, alla berättade de märkliga ting om vad som fanns att göra på terra firma och lagade att de fick hit sina släktingar." (Inledningen på novellen Sötvattensonkeln. Översättning av Eva Alexandersson.)

"During the last quarter century Italo Calvino has advanced far beyond his American and English contemporaries. As they continue to look for the place where the spiders make their nests, Calvino has not only found this special place but learned how himself to make fantastic webs of prose to which all things adhere." (Gore Vidal)

lördag 15 januari 2011

Mörkrets vänstra hand

Nyss hemkommen från en mycket lärorik dag. Har nämligen varit på SJF Södras traditionella januariseminarium och lyssnat på föredrag om Google, samt en massa intressanta paneldebatter. Höjdpunkten var nog den som hade titeln "Tio år sedan 11.9 – en månad sedan självmordsattentatet i Stockholm". Läs mer om seminariet här.

Ursula K. Le Guin, 2004
Arrangemanget var i Malmö och innan det började passade jag på att göra ett besök i SF-bokhandeln och där träffade jag på den malmöitiska fantasyförfattaren Nene Ormes. Men huvudsyftet var förstås att göra ett bokinköp. Och ett sådant blev det.

Jag köpte nämligen Ursula K. Le Guins klassiska science fiction-roman The Left Hand of Darkness. En författare jag har läst mycket om, men aldrig något av. Därför ser jag fram emot att få läsa henne.

Bläddrade lite i den och läste bland annat förordet medan jag käkade middag. Det ska verkligen bli kul att läsa The Left Hand of Darkness. Återkommer med mer om denna så fort jag börjat läsa boken.

Dagens citat: "To think that realistic fiction is by definition superior to imaginative fiction is to think imitation is superior to invention." (Ursula K. Le Guin)

"Predictions are uttered by prophets (free of charge); by clairvoyants (who usually charge a fee, and are therefore more honored in their day than prophets); and by futurologists (salaried)." (Ur förordet till The Left Hand of Darkness)

tisdag 11 januari 2011

Recension: Slut på kritan av Alain Mabanckou

När jag besökte bokmässan i september så köpte jag fyra böcker till mig. Den första av de fyra läste jag ut på tåget hem, bok nummer två lästes ut en måndagseftermiddag i januari. 

Påbörjade läsningen av Slut på kritan av Alain Mabanckou i slutet av november och egentligen borde jag ha varit klar med den för länge sedan, men den fick stå tillbaka för Hilary Mantels historiska roman Wolf Hall (därför är det väl egentligen inte mer än rätt att jag skriver recensionen av Slut på kritan först).

Spruckna glaset är stammis på sjabbiga hamnkrogen Slut på kritan som ligger stadsdelen Trois-Cents i Kongo-Brazzavilles näst största stad Pointe-Noire. Baren drivs av den barske Envise snigeln som en vacker dag ger Spruckna glaset en skrivbok och säger åt honom att fylla med berättelser från baren. Spruckna glaset är först ovillig men Envise snigeln har inte fått sitt namn för att han ger upp i första laget.

Ur Spruckna glasets penna ner på pappret glider sedan berättelser, historier och anekdoter om baren Slut på kritan, dess stamgäster och tillfälliga besökare, men också det kongolesiska samhället. Vi får bland annat möta Pamperskillen som blivit oskyldigt dömd för incest och inspärrad i ett ökänt fängelse där han under hela vistelsen skoningslöst våldtas. 

Vi får även möta Typografen. Mannen med en ohälsosam fixering vid tidskriften Paris-Match, men tyvärr bara olyckliga erfarenheter av staden som gett tidskriften dess namn. Dessa är bara två av de mustiga berättelser som Spruckna glaset delger oss tillsammans med sin egen färgstarka levnadshistoria.

Alain Mabanckou
Och det är just mustigheten och de överdrivna berättelserna som är bokens stora behållning. Stolarna på baren Slut på kritan blir en kongolesisk motsvarighet till våra ljugarbänkar. Platser där det viktigaste är inte att vara korrekt utan att underhålla. Där sanningen alltid får stå tillbaka för en bra historia.

Alain Mabanckou sätter aldrig punkt när han skriver. Han använder sig endast av komman som skiljetecken. Vilket förstärker intrycket att det är just överdrivna anekdoter ur verkligheten berättade som en enda lång monolog av ett fyllo på en bar i Kongo-Brazzaville. Texten blir otroligt levande och som läsare dras man in i berättelsen.

Nu är ju det språkliga greppet att strunta i punkter inte odelat positivt för läsupplevelsen. Det är en bok som kräver sina pauser för att man ska orka med. För tempot är högt, nästan hisnande, och Alain Mabanckou bjuder på tvära kast mellan personer och händelser.

Ytterligare en invändning jag har är att vissa av berättelserna blir motbjudande, rentav äckliga, på ett onödigt sätt. Nästan så att jag får känslan av att Alain Mabanckou har petat in dem för att chocka och förskräcka läsare, inte för att de är nödvändiga för att föra berättelsen framåt. Ett exempel är urineringstävlingen mellan Robinette och den tillfällige gästen Casimir som lever flott.

Trots sina brister kan jag dock varmt rekommendera Slut på kritan. Det är en rolig skröna, som stundtals får dig att skratta högt, men med ett underliggande stråk av tragedi och vemod. Jag ser fram emot att få läsa Ett piggsvins memoarer, en bok som också inhandlades på bokmässan.

måndag 10 januari 2011

2011 är novellens år

E. Annie Proulx, John Ajvide Lindqvist, Petina Gappah,
Italo Calvino, Joyce Carol Oates, Isaac Asimov
Då var det beslutat. 2011 ska bli novellens år här på bloggen. Eller rättare sagt så bestämde jag mig för att börja läsa fler novellsamlingar.

Varför då? Dels för att jag har några stycken som ligger i min läshög redan och väntar på att bli lästa, dels för att jag i grund och botten tycker om formatet, dels för att jag kände att jag behövde ett litet projekt som kan hållas i gång under året.

Dessutom fick jag då en anledning att beställa lite böcker. Så i söndags kväll skickades en beställning i väg på fyra böcker, varav två novellsamlingar. Jag köpte Close Range: The Wyoming Stories av E. Annie Proulx, samlingen innehåller bland annat novellen Brokeback Mountain, som låg till grund för filmen med samma namn. Dessutom inhandlades I, Robot av Isaac Asimov.

Följande är en lista på de novellsamlingar jag tänker läsa under året, en lista som kommer att utökas allt eftersom:
Dear Husband av Joyce Carol Oates
Sorgesång för Easterly av Petina Gappah
Close Range: Wyoming Stories av E. Annie Proulx
Kosmokomik av Italo Calvino
Låt de gamla drömmarna dö av John Ajvide Lindqvist
Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist
I, Robot av Isaac Asimov

Förutom novellsamlingarna passade jag även på att beställa två romaner av Philip Roth som jag har suktat efter under en längre tid, nämligen Portnoy's Complaint och Nemesis.

Dagens citat: "Reading Calvino, you're constantly assailed by the notion that he is writing down what you have always known, except that you've never thought of it before. This is highly unnerving; fortunately, you're usually too busy laughing to go mad. I can think of no finer writer to have beside me while Italy explodes, Britain burns, while the world ends." (Salman Rushdie om Italo Calvino)

"Tell you what, we coulda had a good life together, fuckin' real good life! Had us a place of our own. But you didn't want it, Ennis! So what we got now is Brokeback Mountain! Everything's built on that, that's all we got boy, fuckin' all. So I hope you know that, if you don't never know the rest! You count the damn few times we have been together in nearly twenty years and you measure the short fucking leash you keep me on, and then you ask me about Mexico and tell me you'll kill me for needing somethin' I don't hardly never get. You have no idea how bad it gets! I'm not you... I can't make it on a coupla high-altitude fucks once or twice a year! You are too much for me Ennis, you son of a whoreson bitch... I wish I knew how to quit you." (Jack Twist i Brokeback Mountain)

"Jack, I swear." (Ennis Del Mar i Brokeback Mountain)

söndag 9 januari 2011

Låter de nya drömmarna leva

Nu har det varit 2011 i lite mer än en vecka, men än så länge känns det som året går lite på sparlåga. Fast nu i januari kommer en av årets första litterära höjdpunkter för mig.

Då kommer nämligen John Ajvide Lindqvists Låt de gamla drömmarna dö. En antologi med kåserier, noveller  och recensioner.

Antologins titel är tagen från en av novellerna som ingår i samlingen. I den novellen får vi reda på hur det gick för Oscar och Eli från Låt den rätte komma in.

Fast innan dess hade det kanske varit på sin plats att läsa om just Låt den rätte komma in. Något jag blev otroligt sugen på efter att jag såg filmen i lördags tillsammans med mina vänner Anna och Mattias.

Fast inför 2011 har jag en förhoppning, nej ett önskemål. Att Tomas Alfredsson tar sig an John Ajvide Lindqvists Lilla stjärna och gör en lika bra fil av den, som av Låt den rätte komma in.

onsdag 5 januari 2011

Älgkliv och myrsteg

Läsandet av 2666 går framåt, med älgkliv vill jag säga, men samtidigt är den på över 1 000 sidor att det i slutändan bara blir myrsteg.

Inte för att jag ser det som något negativt. Tvärtom, jag vill verkligen att boken ska vara så länge som möjligt. Är rejält fast i den nu efter att ha läst de två inledande avsnitten.

Kan dock inte riktigt precisera vad det är som fängslar mig så. Jag försöker sätta fingret på det, men jag lyckas verkligen inte. Inte än i alla fall, förhoppningsvis kommer jag underfund med det.

En sak jag verkligen gillar är att Roberto Bolaño lyckas att få mig som läsare att känna mig smart när jag läser hans bok. Inte bara ur synvinkeln att jag lär mig något.

Roberto Bolaño vågar lita på att läsaren kan tänka själv och dra egna slutsatser. Därmed blir man aldrig skriven på näsan. En egenskap han delar med bland annat Jeffrey Eugenides och Umberto Eco.

Dagens citat: "Good literature erects bridges between different peoples, and by having us enjoy, suffer, or feel surprise, unites us beneath the languages, beliefs, habits, customs, and prejudices that separate us." (Mario Vargas Llosa i sin Nobelföreläsning.)

tisdag 4 januari 2011

Minnesproblematik

Till skillnad från många av mina medbloggare så har jag inte varit lika duktig på att skriva ner exakt vilka böcker jag har läst under året. Därför har jag gjort ett försök att återskapa en sådan lista ur minnet. Inte ett helt enkelt företag.

Visserligen har jag koll på vilka jag har recenserat under året, både för Skånskan och för bloggen, men det är en bara en bråkdel av alla böcker. Ett problem jag stötte på är att jag stundtals blandar ihop om jag läst en viss bok eller bara skrivit om den här på bloggen.

Runt 35 titlar har jag i alla fall lyckats plita ner så här i efterhand. Men listan publiceras med en kraftig brasklapp att jag med största sannolikhet har glömt en del. Min gissning är nog att jag har läst närmre 50 böcker under året.

Här kommer min läslista 2010 i alla fall (nedskriven utan någon speciell ordning): 
  1. Jorden de ärvde av Björn af Kleen 
  2. I skuggan av tronen: en biografi över Per Brahe d.ä av Bo Eriksson 
  3. De ska ju ändå dö: Tio år i svensk underrättelsetjänst av Gunnar Ekberg 
  4. Messerschmittsakademin av Hans Olov Ohlson 
  5. Middlesex av Jeffrey Eugenides 
  6. Hundarna av Ola Nilsson 
  7. Lazarusprojektet av Aleksandar Hemon
  8. En kamp för frihet: Aung San Suu Kyi av Jesper Bengtsson
  9. Kokain av Lasse Wierup och Erik de la Reguera 
  10. Queen Victoria; Demon Hunter av A.E Moorat 
  11. Sense and Sensibility av Jane Austen 
  12. Invisible av Paul Auster 
  13. Rosens namn av Umberto Eco 
  14. Udda verklighet av Nene Ormes 
  15. Wolf Hall av Hilary Mantel 
  16. Tempelbranden av Catharina Ingelman Sundberg 
  17. Nocturner av Kazuo Ishiguro 
  18. Bock i örtagård av Fritiof Nilsson Piraten 
  19. De där somrarna av Robert Kangas 
  20. The Magician's Apprentice av Trudi Canavan 
  21. The Magicians Guild av Trudi Canavan 
  22. The Novice av Trudi Canavan 
  23. The High Lord av Trudi Canavan 
  24. Dune av Frank Herbert 
  25. Dune Messiah av Frank Herbert
  26. Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist 
  27. To Kill a Mockingbird av Harper Lee 
  28. Never let me go av Kazuo Ishiguro 
  29. Möss och människor av John Steinbeck 
  30. Människohamn av John Ajvide Lindqvist 
  31. Animal Farm av George Orwell 
  32. Never Have Your Dog Stuffed; and Other Things I've Learnt av Alan Alda 
  33. Vredens änglar av Joyce Carol Oates 
  34. Sagan om den okända ön av José Saramago
  35. The Portable Dorothy Parker av Dorothy Parker
Så därför kommer jag nu med ett litet senkommet nyårslöfte för år 2011. Jag lovar att bli bättre på att skriva ner exakt vilka böcker jag läst under året. Om inte annat så för min egen skull.

Dagens citat: "I might repeat to myself, slowly and soothingly, a list of quotations beautiful from minds profound; if I can remember any of the damn things." (Dorothy Parker)

måndag 3 januari 2011

Smått och gott, klippt och klistrat

I mitt näst sista inlägg år 2010 skrev jag bland annat att jag har önskat att få recensera Jonathan Safran Foers Äta djur när den kommer på svenska under våren. 

Därför var det spännande att läsa ett blogginlägg av min kollega Kristina, som har skrivit om just denne författare och hans roman Tree of Codes.

Tydligen skapade han denna roman genom att klippa ut bokstäver och ord ur Bruno Schulz novellsamling The Street of Crocodiles. Kolla in klippet nedan.

Apropå Skånska Dagbladet så publicerades min senaste recension i dagens tidning. Den hittar ni här. Det är en recension av Catharina Ingelman Sundbergs historiska roman Tempelbranden. En historia som utspelas under skiftet mellan vikingatid och tidig medeltid.

Dagens citat: "For ordinary books are like meteors. Each one has its moment, that instant when, like a phoenix, it flies shrieking into the air, all of its pages ablaze. For that one moment, that single instant, we love them—although by then they are no more than ashes. And sometimes, late at night, we wander in bitter resignation through their congealed pages, whilst they insist, with their wooden clattering, like a rosary, on their dead formulæ." (Bruno Schulz)