Tyvärr har filmerna förlorat mycket av sin charm (jag stirrar på dig George Lucas), men romanerna kan jag fortfarande njuta av. Främst för att de expanderar hela det fiktiva universum historierna utspelar sig och att när jag läser så kan jag hålla mig kvar i den version jag tycker bäst om. Till exempel det odiskutabla faktum att Han Solo sköt först.
Därför har jag valt att koppla lite från all annan läsning och allt recensionsskrivande genom att läsa X-wing: Rogue Squadron av Michael A. Stackpole. Den för mig till en galax långt, långt borta, samtidigt som jag inte behöver anstränga mig. Det vill säga perfekt läsning när man är lite trött och bara har ett behov av att komma vidare utan något större motstånd.
Scenen som den ska vara.
Scenen efter det att George Lucas mixtrat med den.
2 kommentarer:
George Lucas har gjort några patetiska klavertramp, och det här är en av dem. Annars är ju upprördheten kring hans mixtrande med sitt eget filmepos intressant av den anledningen att Star Wars har blivit sakrosankt och tillhör inte honom längre utan tja mänskligheten eller nått.
Själv hade jag glädje av Timothy Zahns trilogi Heir to the empire, Dark Force Rising och The Last Command. Ett romanbygge som fint tar tillvara på Star Wars som ett klassiskt ödesdrama, slutet är touché i högsta grad.
Håller verkligen med dig, men jag tror inte att George Lucas riktigt inser att han har skapat ett universum som tillhör så många.
X-wingböckerna var de första jag läste, därefter Zahns trilogi. Och de riktigt bra Star Wars-romanerna gör det som Lucas ibland misslyckas med, nämligen att vidareutveckla Star Wars, men ändå behålla den magin som fick oss att älska serien.
Skicka en kommentar