Recension: En gammal skandal av Josephine Tey

Den buttre poliskommissarien Alan Grant ligger i sin sjuksäng och är uttråkad. Tills hans väninna Martha föreslår att han ska lösa ett historiskt mysterium. Alan fastnar slutligen den engelske kungen Richard III och mysteriet med prinsarna i Towern.

Genom noggrannt studerande av källorna, allt från småskolans läsebok via romaner och torra tegelstenar om brittiska konstitutionen till originalkällor, blottlägger Alan ett nära 400 år gammalt justitiemord eller i alla fall ett tydligt karaktärsmord.

Bilden av Richard III
som inspirerar Alan
Grant att lösa mysteriet.

Josephine Tey har med En gammal skandal åstadkommit en mycket intressant och spännande detektivroman, med en tvist för historienördar som jag. Även om jag nu inte är världens mest erfarna deckarläsare, så är det nog inte särskilt vanligt att deckaren är sängliggande när vederbörande löser fallet. Sällan också att fallet som löses är så pass kallt som prinsarna i Towern.

Alan Grant når också fram till en slutsats, som går på tvärs med den vedertagna bilden Richard III. Och den bild som Tey presenterar via sin protagonist Grant var faktiskt helt nya rön om Richard III som presenterats strax innan boken skrevs.

Tyvärr har ju de rön som JosephineTey fört i sin tur motbevisats, men slutsatsen är dock ändå att den bild av Richard III som den ultimata skurken är en produkt av huset Tudors propagandaapparat.

I En gammal skandal lyckas Josephine Tey skriva en bok som tilltalar både deckarfantasten och historienörden.

Dags att ta del av en gammal skandal

I somras skrev jag en artikel på Skånskans kultursida om karaktären Richard III från Shakespeares pjäs med samma namn. En karaktär som självklart i sin tur bygger på den historiska personen Richard III som var kung av England.

Nu är ju inte Shakespeare den enda författare som inspirerats av detta otroligt fascinerande människoöde. En av dessa är den brittiska deckarförfattaren Josephine Tey som i pusseldeckaren En gammal skandal låter sin hjälte Alan Grant lösa gåtan om Richard III verkligen var skyldig till mordet på de unga prinsarna i Towern.

Samma dag som min artikel om Richard III hade publicerats fick jag låna just Josephine Teys bok av min kollega Håkan J. Han hade läst min artikel på morgonen innan han gick till jobbet och letat fram boken för att sedan låna ut den till mig.

Det var som sagt i somras. Sedan dess har den legat i min bokhylla och det känns ju inte helt rätt. Därför tänkte jag läsa den nu eftersom jag behöver en paus i läsandet av Iain M. Banks.

Rivstart på recensionsvåren

Vi är precis halvvägs genom januari och jag har redan fått två av de recensionsböcker som stod på min önskelista inför våren.

Första ut var andra delen i Jonas Gardells stora romanbygge Torka aldrig tårar utan handskar. Den är redan läst och håller just nu på att bearbetas inne i skallen inför skrivandet av själva recensionen.

Och så i dag landade nästan recensionsbok i mitt knä. Nämligen den första biografin om den brittiska premiärministern Margaret Thatcher som är skriven på svenska. Läsningen av den påbörjas nu.

Återkommer om resten av vårens recensionsböcker allt eftersom de trillar in.

Fel som nog ändå blev rätt

Första jobbveckan har betats av och därför blev lördagen mycket lugn. Morgonens slöande följdes av en tur in till stan och besök i lite olika affärer. Självklart inledde jag med att besöka en av min favoritaffärer, nämligen SF-bokhandeln.

Där träffade jag på Nene Ormes och hade ett som alltid givande samtal om fantasy, science fiction och böcker. Dessutom blev det inköp av tre nya böcker. Jag köpte de tre första delarna av science fiction-författaren Iain M. Banks Culture-serie.

Jag har aldrig läst något av honom så det ska bli kul att få stifta bekantskap med ett nytt författarskap. Anledningen till att jag köpte böckerna var att jag hade för mig att jag sett ett föredrag av honom från Europeiska science fiction-kongressen på Kunskapskanalen.

Ett föredrag jag tyckte var mycket intressant och därför köpte jag böckerna av Iain M. Banks. Fast så här i efterhand har jag då upptäckt att det intressanta föredraget i själva verket hölls av science fiction-författaren Ian McDonald. Nåväl. Det blir nog bra i slutändan ändå.

Här har ni alla fall en länk till föredraget med Ian McDonald. Vad gäller Iain M. Banks så får jag återkomma, fast hans böcker verkar lovande.

Blandade länkar med boktips

Även om det blev väldigt många inlägg i december så glömde jag bort att skriva om och länka till lite artiklar jag skrivit till Skånska Dagbladet.

Först och främst skrev jag en del till kultursidans vinterserie vid namn "Älskade familjer", som helt enkelt handlade om familjeskildringarna vi skribenter gillar. Jag skrev en artikel om den amerikanska komediserien Modern Family. Den hittar du här.

Dessutom bidrog jag med en del boktips till olika listor på kultursidan inför jul och nyår. Först ut bjöd jag på tre böcker på engelska till kulturens julklappstips. Mina tips var Bring Up The Bodies av Hilary Mantel, The Testament of Jesse Lamb av Jane Rogers och Bossypants av Tina Fey. Mina motiveringar hittar du här. 

Dessutom var jag med och utsåg årets bästa böcker för Skånskans kultursida. På min lista hamnade En kärlekshandling av Jeffrey Eugenides, Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken av Jonas Gardell och Klocka utan visare av Carson McCullers. Mina motiveringar hittar du här.

Slutligen har jag självklart nominerat några böcker till Bokbloggarnas litteraturpris. Här kommer listan med mina nomineringar:

Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken av Jonas Gardell
En kärlekshandling av Jeffrey Eugenides
Särskild av Nene Ormes
Kärleken gömmer minnet av Ola Nilsson
Kod 400 av Sophie Divry

Recension: Karl Knutsson - En biografi av Dick Harrison

Karl Knutsson innehar en unik position i svensk historia. Han är den ende som har varit kung av Sverige vid tre separata tillfällen. Trots detta lyckades han inte skapa en bestående dynasti eller ens för den delen innefattas i den nationella mytens pantheon. Hans minne överskuggas av de efterföljande Sturarna, men allra främst av Gustav Vasa.

Det innebär dock inte att vi bör glömma bort honom. För Karl Knutsson var en av det svenska 1400-talets mest dominanta och inflytelserika personer. Med sin machiavelliska förmåga och sitt väloljade propagandamaskineri var han en kraft att räkna med oavsett om han satt på den svenska tronen eller för tillfället befann sig i exil.

Dick Harrison
Foto: Anette Rasmusson

Dick Harrisons biografi om just denne man är ett mastodontverk där historikern tar ett helhetsgrepp på både personen, den tid och det samhälle Karl Knutsson verkade i. Det är en omfattande och välskriven biografi som ger en heltäckande bild av det konfliktfyllda och kaosdrabbade Norden under 1400-talet.

Att Dick Harrison är otroligt fascinerad av sin huvudperson lyser genom utan att han för den delen åstadkommer en obalanserad biografi. Författaren lyckas också med konststycket att inte överväldiga läsaren med för mycket information utan har gjort ett omsorgsfullt urval ur de tillgängliga källorna.

Ständigt närvarande i texten är också källkritiken. Dick Harrison ställer hela tiden källorna mot varandra och diskuterar varför den ena är mer pålitlig än den andra. I fall där det kanske bara finns en källa så värderas dess individuella tillförlitlighet öppet i texten.

För den som är intresserad av svensk historia är denna biografi given läsning. Fast jag tror de flesta skulle ha behållning av boken om Karl Knutsson. Mycket tack vare Dick Harrisons engagerande prosa och vetenskapliga förhållningssätt. Detta är ingen dussinbiografi skriven av någon populärhistoriska dilettant.

Recension: Oligarkerna av Claes Ericson

När Sovjetunionen och dess system kollapsade i början av 1990-talet inleddes omfattande privatiseringar och gav i förlängningen upphov till de så kallade oligarkerna. Mäktiga kapitalister som inte bara dominerade det ryska näringslivet utan i många fall också få den lagstiftning de behövde för att fortsätta tillskansa sig ytterligare rikedomar.

Jag blev positivt överraskad av Oligarkerna när jag läste den, främst för att den visade sig vara mycket mer ambitiös än vad mina fördomar sa mig när jag först såg boken. Jag trodde att det mest skulle vara en serie biografiska reportage om olika oligarker, deras spektakulära upptåg och överdrivna lyxkonsumtion.

Fast Oligarkerna visade sig vara mer Dokument Utifrån än Lifestyles of the Rich and Famous. Claes Ericson bygger en rejäl historisk grund för sin undersökning och reder noggrant ut hur Ryssland kunde skapa sina oligarker.

Claes Ericson visar hur den politiska och ekonomiska makten har gått hand i hand under den post-sovjetiska eran i rysk historia. Men också hur dessa makter har gått i klinch med varandra när deras intressen hamnat på kollisionskurs.

Insprängt genom hela boken finns små avsnitt med presentationer av de viktigaste aktörerna och företeelserna under de två årtionde boken täcker. Dessutom avslutar Claes Ericson med en översikt av Rysslands och Sovjetunionens historia fram till Gorbatjovs reformer på 80-talet.

Oligarkerna är en mycket intressant bok och visar upp en bild av det nya Ryssland som växt fram sedan Sovjetsystemets kollaps. Och täcker inte bara det kapitalistiska experimentet Ryssland gått genom utan även det politiska under Jeltsin och Putin.