"Lydia brukade bada ensam.
Hon tyckte bäst om det så, och denna sommaren hade hon för resten ingen att bada med. Och hon behövde inte vara rädd: hennes far satt där uppe på bergknallen ett stycke ifrån och målade på sitt "motiv från hafsbandet" och höll ett öga med att ingen obehörig kom för nära.
Hon steg ut i vattnet, tills det nådde henne till litet över midjan. Där blev hon stående med upplyfta armar och händerna knäppta bakom nacken, tills ringarna i vattnet slätats ut, och speglade sina aderton år i vågen."
Författare: Hjalmar Söderberg (1869-1941)
Utgivningsår: 1912
Läs också: Doktor Glas (1905), Förvillelser (1895)
Om författaren: I min mening finns det få, om ens några, svenska författare som kan mäta sig med Hjalmar Söderberg. Hans romaner är värda att läsa bara för sin språkliga perfektion, men även för hans diskussion rörande eviga och ständigt aktuella moraliska dilemman. Han var under sin levnad en mycket omstridd författare och kulturpersonlighet. Han är också en de fyra som snuvats på Nobelpriset i litteratur, enligt mig i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar