Litterär lokalpatriotism

Lite av tjusningen med att blogga om böcker, läsning och författare är att det aldrig går att veta när inspirationen dyker upp. Precis som lusten att läsa går i vågor och hoppar mellan perioder av totalt ointresse och perioder när man slukar tegelstensromaner som om det vore godisbitar. På samma sätt pendlar inspirationen att skriva inlägg.

I dag dök inspirationen upp i form av en biltur som av en slump gick genom Österlen och förbi Piratenmuséet i Vollsjö. Stannade dock inte eftersom klockan var sju på kvällen, men när jag fick syn på skylten som visade vägen väcktes en liten våg av lokalpatriotism inom mig. Flera fantastiska författare har ju faktiskt kommit från Skåne. Jag tänkte härmed bjuda på två av mina favoriter.

Fritiof Nilsson Piraten (1895-1972): Piraten kan ju knappast undvikas när en skånsk litterär kanon ska upprättas. Mannen som alltid sköt upp saker och ting dagen efter, ja, förutom att dö. Det gjorde han verkligen den 31 januari 1972. Piraten har skrivit många svenska klassiker. Med sin underfundiga humor och förmåga att berätta riktigt bra skrönor lyckades han belysa människans negativa  och mindre smickrande sidor, såsom fåfänga, girighet och avund.

Favoriten över alla andra av hans böcker är utan tvekan Bock i örtagård från 1933. Historien om godsägare Esping som tänker bli kyrkvärd utan att vare sig kunna läsa eller ens tro är en hisnande historia. Med ett uppskruvat tempo och munter ton klär Piraten av sin karaktärer all deras värdighet, alla deras pretentioner och all deras tillgjordhet. Dessutom som skåning kan man ju inte låta bli att frossa i beskrivningen av Hotell Horns legendariska smörgåsbord. När det inledande kapitlet är över känner man sig lika mätt som de fettglänsande isterbukarna till godsägare som precis har smörjt kråset.

Victoria Benedictsson (1850-1888): Är man, som jag, bördig från Hörby i Mellanskåne så är det svårt att undvika Victoria Benedictsson, även känd som Ernst Ahlgren. Visserligen föddes hon i Fru Alstad i Trelleborgs kommun, men hon gifte sig med postmästaren i Hörby. Han var mycket äldre än henne och deras äktenskap ska ha varit mycket olyckligt.

Victorias mest kända verk är romanerna Pengar (1885) och Fru Marianne (1887). Genomgående i sitt författarskap rörde Victoria sig kring den kvinnliga tillvaron, kvinnosaksfrågor och äktenskapsproblematik. Hon anses näst Strindberg vara den främsta representanten för de så kallade 80-talisterna inom den svenska realistiska litteraturen.

1888 tog Victoria Benedictsson sitt liv på ett hotellrum i Köpenhamn. Anledningen ska ha varit olycklig kärlek till den danske litteraturprofessorn och kritikern Georg Brandes. På samma hotell bodde också August Strindberg med sin första fru Siri von Essen. Victorias självmord blev inspiration för Strindberg när han skrev sin pjäs Fröken Julie.

Victoria Benedictsson har genom sitt författarskap blivit en feministisk ikon. Men låt inte det avskräcka er. Både Pengar och Fru Marianne äger giltighet än i dag. Fast jag vill slå ett slag för hennes samlingar av berättelser från den skånska landsbygden. Små korta berättelser skrivna med stor humor och värme.

Dagens citat: "Detta avskyvärda att icke få vara människa endast kvinna, kvinna, kvinna!" (Victoria Benedictsson)

"Han talade om Rio de Janeiro som om det varit Simrishamn och var i stånd att i förbigående låta Kap Horn skymta fram i en relativsats." (Fritiof Nilsson Piraten)