Maj - Snabbversionen

Oj då! Är maj redan slut. Men jag har ju inte hunnit blogga. Det blev en sådan månad. Där all energi lades på andra saker än att uppdatera bloggen. Fy på mig! Jag är en dålig bloggare. Om ni vill ha en lista på ursäkter varför jag inte har bloggat flitigt så kan ni klicka här!

Läsmässigt har jag dock varit flitig. Nio böcker har det blivit, även om sex av dem var Agaton Sax-böcker. Men det är läsning lik förbannat och en fantastisk nostalgitripp. Anledningen till att jag läste om just Agaton Sax-böckerna var att jag har skrivit en sommarkrönika om dem till Skånskans kultursida.

I övrigt har det blivit lite Hilary Mantel, Carson McCullers samt omläsning av The Great Gatsby, med tanke på dess aktualitet. Ska försöka samla lite tankar om den sistnämnda i ett annat inlägg. Får se om jag hinner innan jag åker till USA på tisdag.

Facit för maj blev följande:
* Nio lästa böcker, alla romaner
* Sammanlagt sidantal blev 1371.
* Två lästes på engelska och sju på svenska.
* Tre har engelska som originalspråk och sex har svenska.

Och här har ni läslistan:
* Eight Months on Ghazzah Street av Hilary Mantel
* Klocka utan visare av Carson McCullers
* The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald
* Agaton Sax klipper till av Nils-Olof Franzén
* Agaton Sax och vita möss-mysteriet av Nils-Olof Franzén
* Agaton Sax och bröderna Max av Nils-Olof Franzén
* Agaton Sax och den bortkomne Mr Lispington av Nils-Olof Franzén
* Agaton Sax och Bröderna Max av Nils-Olof Franzén
* Agaton Sax och den svällande rotmos-affären av Nils-Olof Franzén

Recension: Eight Months on Ghazzah Street av Hilary Mantel

När Frances make Andrew tar ett jobb i Saudiarabien följer hon motvilligt med. Hennes makes företag inhyser paret i en lägenhet på Ghazzah Street i Jeddah. France, som är van att ta plats och har en egen karriär som kartograf, måste plötsligt anpassa sig till ett liv i undangömd isolering.

Hilary Mantel har baserat roman Eight Months on Ghazzah Street på sina egna erfarenheter som västerländsk kvinna i Saudiarabien. Mantel ska ha sagt att den dag hon och hennes man lämnade Saudiarabien var den lyckligaste i hennes liv.

I centrum för hela romanen står den oundvikliga kulturkrocken mellan öst och väst, mellan sekulära och religiösa värderingar, mellan islamistisk konservatism och västerländsk liberalism. Hilary Mantel faller dock inte fällan att framhålla ena sidan som mer högtstående och överlägsen den andra.

Istället hittar hon en balans i skildringen, som visserligen skiner ett obekvämt ljus över båda sidors kulturella tillkortakommanden. Språkmässigt är det klassiskt Mantelskt med ett otroligt driv och en intim närvaro trots valet att skildra Frances tid i Saudiarabien ur tredje person singularis.

Recension: Wool av Hugh Howey

I en avlägsen framtid har jorden förstörts så till den grad att till och med luften är giftig och frätande. De få människor som har överlevt har tvingats fly ner i en jättelik silo där lever i ett samhälle som tvingas hålla befolkningen konstant. Ingen kan födas utan att någon dör.

Utan på silon sitter kameror och sensorer som visar det omkringliggande öde landskapet. Med jämna mellanrum måste dock dessa rengöras. Denna lott faller på de som bryter mot silons lagar. De tvingas ut i dräkter som håller dem vid liv tillräckligt länge för att de ska hinna med rengöringen, sedan fräts dräkterna sönder av den giftiga luften och personen dör.

Men vad händer om någon ifrågasätter den ordning och de principer som styr silon? Och om den som står för ifrågasättandet av lagarna har till uppgift att upprätthålla just dessa? Silons sheriff Jules är just en sådan person, likaså var hennes företrädare Holston, som dock misslyckades få till stånd förändring. Fast Jules är fast besluten att hon ska lyckas, trots att mäktiga krafter gör allt för att hindra henne.

Wool har sin utgångspunkt i en novell som Hugh Howey skrev och självpublicerade via Kindle. Novellen blev en viral succé och författaren fortsatte fylla på med noveller. I slutändan ledde detta till att novellerna samlades och gavs ut som två romaner, där Wool består av de första fem novellerna i Silo-serien. De övriga tre finns samlade i romanen Shift.

Jag förstår den virala succén. För Hugh Howey har framförallt ett driv i språket som gör att berättelsen aldrig stagnerar och blir ointressant. Samtidigt som det stundtals är ganska lättuggad underhållning, vilket självklart inte innebär att Wool inte ställer några intressanta frågor.

För det är ju den stora behållningen att boken rör sig kring teman som befolkningskontroll, hur och varför makt fördelas mellan grupper i samhället, skillnaden mellan formella och informella maktstrukturer samt värdet av att ifrågasätta status quo.

En god vän frågade mig varför det var så intressant med dystopier. För mig handlar det främst om att dystopier utgör intressanta tankeexperiment, som när de fungerar kan få läsaren att se på sin samtid med nya ögon.