Alain Mabanckou tar avstamp i den
folkliga föreställningen från sitt barndoms Kongo-Brazzaville för
sin berättelse om mördaren och banditen Kibandi. Ett människoöde
som piggsvinet i hög grad varit med och format. Fast nu när
piggsvinet äntligen är befriat kan det berätta sin historia, men
också med en skarp ironi kommentera mänsklighetens alla egenheter.
Foto: Claude Truong-Ngoc |
Precis som i Slut på kritan bjuder Ett
piggsvins memoarer på ett konstant flöde av ord. Allt blir en enda
lång mening för Mabanckou använder sig endast av kommatecken för
att skilja satser åt. Ett grepp som det tar en liten stund att vänja
sig vid, men som också leder till att berättelsen flyter på i en
enda lång ström.
Ett piggsvins memoarer är en
minnesvärd och underbar bok. Det var ren läsnjutning hela boken
igenom och faktiskt den av Alain Mabanckous romaner som jag har haft
störst behållning av. Nu ser jag fram emot hans nästa bok som
precis har kommit på svenska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar