Recension: Beyond Black av Hilary Mantel

Alison Hart försörjer sig på att prata med de döda, men till skillnad från de flesta andra som kallar sig medium är hennes förmåga verklig. Tillsammans med sin assistent/affärspartner Colette reser hon runt i området kring London och arrangerar seanser. Men Alisons förflutna håller jämna steg med henne och hon plågas allt mer av demonerna från sin trasiga barndom.

Beyond Black är en roman som i grund handlar om vänskap och att våga göra upp med sitt förflutna. Både Alison och Colette är ensamma, som när de blir vänner även finner ett nytt syfte med sitt liv. Sin vana trogen kryper Hilary Mantel in under skinnet på sina karaktärer och skildrar dem med en närhet som stuntals får läsaren att tro att berättelsen är självupplevd. Trots detta blir inte Beyond Black lika engagerande som övriga böcker av henne jag har läst.

Jag kan dock inte riktigt sätta fingret på varför jag inte känner mig hundraprocentigt engagerad i Alisons och Colettes levnadsöden. Till viss del känns de inte helt mänskliga. Det blir stundtals nästan som karikatyrer. Samma problem drabbar i viss mån även birollerna, även om dessa inte kräver en lika ingående psykologisk studie som huvudkaraktärerna.

Därmed inte sagt att Beyond Black är en dålig roman. Det är mest bara att den bleknar lite i skenet av Hilary Mantels övriga böcker. Särskilt hennes historiska romaner. Nästan lite så att jag önskar att Beyond Black hade varit min introduktion till hennes författarskap. Så hade Beyond Black inte känts lite som en besvikelse.