Lucka 20: Låt den rätte komma in

"'Och vad tror ni det här är för nåt, då?'"



Ytterligare en vampyr dyker upp nu när lucka nummer 20 öppnas. Kanske även den vampyrskildring som skrämmer mest. För John Ajvide Lindqvist återuppfinner inte bara vampyrmyten i sin roman Låt den rätte komma in utan låter den komma nära läsaren och bli vardaglig.

En känsla som bara förstärks ytterligare i Tomas Alfredssons utmärkta filmatisering från 2008. Med varsam hand har han överfört boken och det som gör den så fantastisk till bioduken. I kombination med skådespelarinsatserna gör detta filmen till en ren cineastisk njutning.

Dock har jag ännu inte vågat se den amerikanska remaken av filmen. Risken finns ju att jag blir besviken med tanke hur mycket jag gillar både boken och Tomas Alfredssons version. Så nu är frågan; vågar jag se den amerikanska filmen?

Oktober - Snabbversionen

Äntligen är väl ett ord som kan sammanfatta oktober månad. Främst för att Tomas Tranströmer äntligen fick Nobelpriset i litteratur. Fast också för att jag kom igång med recenserandet, återupptog mitt novelläsningsprojekt och slutligen för att jag kände att jag fått ett bra flyt i läsningen.

Facit för oktober blev följande:

* Fem lästa böcker. Fyra romaner och en novellsamling.

* Sammanlagt sidantal blev 1527.

* Fyra lästes på svenska, en på engelska.

* Svenska är också originalspråk för två av böckerna. De övriga har ryska respektive engelska som originalspråk.

Och här kommer läslistan:

* Välkommen till den här världen av Amanda Svensson

* Vinterdrottningen av Boris Akunin

* Patient 67 av Dennis Lehane

* Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist
* Star Wars: Death Troopers av Joe Schreiber

Recension: Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist

Det råder ingen tvekan om att JohnAjvide Lindqvist är en av mina favoriter bland svenska nutida författare. Hans skräckromaner är bland det bästa som går att läsa inom genren. Framförallt för att han placerar sina berättelser i så vardagliga miljöer och att han främst skräms genom att skapa stämningar, även om det övernaturliga också är ständigt närvarande.

Pappersväggar är hans första samling med skräcknoveller och innehåller bland annat en epilog till hans roman Hanteringen av odöda. Tyvärr är han lite ojämn som novellförfattare. Överlag en hög nivå, men vissa av historierna hade behövt mer arbete eller kanske utelämnats helt.

Mina favoriter i samlingen är Gräns, Majken och By på höjden. Dessa tre har alla de ingredienser som gör John Ajvide Lindqvist till en fantastisk skräckförfattare. Kuslig stämning, mysterium som långsamt avslöjas för läsaren och det okända övernaturliga väsen som utgör berättelsens kärna.

Foto: Mia Ajvide, 2010

Majken utgör dock ett undantag i och med att det övernaturliga inte släpps in i berättelsen, men stämningen finns där och får det krypa längs ryggraden när Dolly berättar sin historia. I Gräns möter vi en märklig kvinna som jobbar inom tullen och har en märklig förmåga att alltid hitta smugglare, oavsett vad de har lasten. Tills en dag hon stöter på en lika märklig man som lyckas visa henne sitt rätta jag. I By på höjden återvänder vi till Blackeberg där flera höghus plötsligt börjar luta och vrida sig. Särskilt i denna sista utlämnas man som läsare helt åt författarens nycker och slutet är en rejäl överraskning.

Fast det är tyvärr en ojämn novellsamling och vissa av berättelser, som till exempel Att få hålla om dig till musik, som bara är osammanhängande och märklig. I slutändan tror jag att John Ajvide Lindqvists rätta medium är fullängdsromanen. Där han får breda ut sig, utforska sina världar och ta tid på sig att etablera den kusliga stämning som är hans signum.

När tåget är försenat

I morse när jag kom till centralen i Malmö och skulle ta tåget till jobbet i Hässleholm visade det sig att det var försenat. Så för att lindra min irritation tog jag en sväng inom Pocket Shop som tydligen öppnar redan vid sex (eller halv sju) på morgonen.

Tanken var inte att jag skulle införskaffa några ny titlar till hemmabiblioteket. Utan min tanke var mest att gå en runda och titta (och smygläsa) lite. Det var ju en fin tanke. Í slutändan köpte jag tre böcker innan jag gick ner till perrongen och satte mig på tåget.

Bok nummer ett blev Gregorius av Bengt Ohlsson. Den valdes enbart för att jag läste om Doktor Glas i början av sommaren. I Gregorius berättas i grunden samma historia fast ur pastor Gregorius perspektiv.

Nästa bok jag valde var novellsamlingen Pappersväggar. Alla trogna läsare av bloggen vet ju att John Ajvide Lindqvist är en av mina favoriter och just Pappersväggar är den enda av hans böcker jag inte läst. Ännu!

Slutligen köpte jag även John Irvings senaste roman Sista natten i Twisted River. Irving har jag tyckt om enda sedan jag såg filmatiseringarna av Garp och hans värld samt Hotel New Hampshire. Därefter har jag självklart läst hans böcker också, men det var några år sedan, så jag ser fram emot att få återuppta bekantskapen.

Januari – Snabbversionen

En månad av 2011 har gått och jag har kommit i gång för fullt med både läsande och bloggande. En sak jag har börjat med är att anteckna alla böcker jag läser. Förutom titel och författare skriver jag ner saker som språk, förlag och vilket datum de lästes ut.

Ytterligare en sak jag ska börja med är att göra små sammanfattningar av varje månad och då även publicera månadens lista på utlästa böcker.

Facit för januari 2011 blev följande:
* Sex lästa böcker, varav två romaner och fyra novellsamlingar.
* Sammanlagt sidantal blev 2354.
* Fem av böckerna lästes på svenska, en på engelska.
* Två av böckerna har engelska som originalspråk, de övriga fyra har svenska, italienska, spanska samt franska som originalspråk.

Och här kommer listan:

* Slut på kritan av Alain Mabanckou

* Kosmokomik av Italo Calvino

* Sorgesång för Easterly av Petina Gappah

* I, Robot av Isaac Asimov

* Låt de gamla drömmarna dö av John Ajvide Lindqvist

* 2666 av Roberto Bolaño

Dagens citat: "Some books are to be tasted, others to be swallowed, and some few to be chewed and digested." (Francis Bacon)

"When I read a book I seem to read it with my eyes only, but now and then I come across a passage, perhaps only a phrase, which has a meaning for me, and it becomes part of me." (W. Somerset Maugham)

"There is no such thing as a moral or an immoral book. Books are well written or badly written." (Oscar Wilde)

Fotnot: Vissa av böckerna påbörjades i december, men jag räknar de till januari eftersom det var då jag läste ut dem. Misstänker att i slutändan så jämnar det nog ut sig. Det brukar det ju göra.

Recension: Låt de gamla drömmarna dö av John Ajvide Lindqvist

Det råder knappast någon tvekan om att John Ajvide Lindqvist är en av mina svenska favoritförfattare. Mitt kärleksförhållande till hans berättelser har bestått sedan jag såg Låt den rätte komma in på bio och därefter läste boken.

Därför var det med spänning som jag såg fram emot novellsamlingen Låt de gamla drömmarna dö, bland annat för att novellen som gett samlingen dess namn klargör lite vad som hände med Oskar och Eli efter deras flykt från Blackeberg i slutet på Låt den rätte komma in.

Fast tekniskt är Låt de gamla drömmarna dö inte en novellsamling i dess mest strikta definition, snarare en antologi där författaren har samlat förutom noveller sitt sommarprogram från 2006, krönikor och sketcher från tv-programmet Reuter och Skoog.

Det är en spretig samling, men det gör absolut ingenting. Istället blir den som en påse lösgodis, man plockar en bit här och en bit där och får på så sätt provsmaka på olika delar av John Ajvide Lindqvists förmåga som skribent.

Foto: Mia Ajvide

Den största höjdpunkten är självklart titelnovellen där författaren avslöjar, eller i alla fall antyder, hur Oskars och Elis fortsätta liv artade sig. Rent stilistiskt den bästa novellen i hela antologin. Mycket tack vare dess stillsamma och nostalgiska ton. Ett måste för alla som älskar Låt den rätte komma in.

Bland de övriga novellerna är det främst två som utmärker sig. Elda telefonkataloger som handlar om två utstötta tonårskillar vars främsta fritidssysselsättning är att elda just telefonkataloger och leka Sagan om ringen. En dag dyker en främmande man upp och ger pojkarna en revolver.

Fulet handlar om flickan Juliette som mobbas i skolan och utsätts för det mest dagliga övergrepp av två andra tjejer. Allt medan hennes övriga klasskamrater tittar på, oförmögna att stoppa mobbarnas tortyr. En stark och hjärtskärande historia om mobbning och hämndbegär.

Tindalos är bokens längst novell och jag vill nämna den för att den har potential att bli något riktigt bra. Problemet är att den i sin nuvarande form blir för ytlig. Den gräver inte ner sig i sina karaktärer på det sätt jag är van vid att John Ajvide Lindqvist gör. Jag blir inte lika engagerad i Vera, som jag blev av till exempel Oskar i Låt den rätte komma in och flickorna i Lilla stjärna. Dessutom lämnas slutet för öppet, för självklart är det skönt att inte skrivas på näsan, men i Tindalos lämnas man i sticket som läsare. Jag vill veta mer!

Att John Ajvide Lindqvist har valt att inkludera sketcher från Reuter och Skoog är ett genidrag utan dess like. Att sketcherna är roliga råder ingen tvekan om, men njutningen av dessa ges ytterligare en dimension av att jag ser just Suzanne Reuter och Ulla Skoog spela karaktärerna för mitt inre. Ovanpå alltihop inser jag också hur mycket jag har saknat denna fantastiska tv-serie. Kanske dags för SVT att reprisera och/eller spela in nytt?

Hela samlingen inleds med John Ajvide Lindqvists sommarprogram från 2006. Och jag förbannar mig självför att jag missade det. För att läsa texten är roligt och jag skrattar högt flera gånger, tänk då bara hur kul det hade varit att lyssna på det. Någon som vet om det går att ladda hem från Sveriges radio?

Förutom Elda telefonkataloger, Fulet och Låt de gamla drömmarna dö är novellerna inte den största behållningen. Visst de är bra skrivna, men engagerar inte och flera av dem känns mer som utkast snarare än färdiga berättelser. Nej det är de övriga texterna som lyfter boken och gör den intressant och läsvärd.

Äntligen!

Äntligen har jag börjat med John Ajvide Lindqvists senaste bok Låt de gamla drömmarna dö. Fick låna den av min kollega Gunilla, som har recenserat den för Skånskan.

Därför har jag beslutat att låta 2666 och I, Robot vila tills jag läst ut Låt de gamla drömmarna dö. Recension kommer inom det snaraste.

2011 är novellens år

E. Annie Proulx, John Ajvide Lindqvist, Petina Gappah,
Italo Calvino, Joyce Carol Oates, Isaac Asimov

Då var det beslutat. 2011 ska bli novellens år här på bloggen. Eller rättare sagt så bestämde jag mig för att börja läsa fler novellsamlingar.

Varför då? Dels för att jag har några stycken som ligger i min läshög redan och väntar på att bli lästa, dels för att jag i grund och botten tycker om formatet, dels för att jag kände att jag behövde ett litet projekt som kan hållas i gång under året.

Dessutom fick jag då en anledning att beställa lite böcker. Så i söndags kväll skickades en beställning i väg på fyra böcker, varav två novellsamlingar. Jag köpte Close Range: The Wyoming Stories av E. Annie Proulx, samlingen innehåller bland annat novellen Brokeback Mountain, som låg till grund för filmen med samma namn. Dessutom inhandlades I, Robot av Isaac Asimov.

Följande är en lista på de novellsamlingar jag tänker läsa under året, en lista som kommer att utökas allt eftersom:
Dear Husband av Joyce Carol Oates
Sorgesång för Easterly av Petina Gappah
Close Range: Wyoming Stories av E. Annie Proulx
Kosmokomik av Italo Calvino
Låt de gamla drömmarna dö av John Ajvide Lindqvist
Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist
I, Robot av Isaac Asimov

Förutom novellsamlingarna passade jag även på att beställa två romaner av Philip Roth som jag har suktat efter under en längre tid, nämligen Portnoy's Complaint och Nemesis.

Dagens citat: "Reading Calvino, you're constantly assailed by the notion that he is writing down what you have always known, except that you've never thought of it before. This is highly unnerving; fortunately, you're usually too busy laughing to go mad. I can think of no finer writer to have beside me while Italy explodes, Britain burns, while the world ends." (Salman Rushdie om Italo Calvino)

"Tell you what, we coulda had a good life together, fuckin' real good life! Had us a place of our own. But you didn't want it, Ennis! So what we got now is Brokeback Mountain! Everything's built on that, that's all we got boy, fuckin' all. So I hope you know that, if you don't never know the rest! You count the damn few times we have been together in nearly twenty years and you measure the short fucking leash you keep me on, and then you ask me about Mexico and tell me you'll kill me for needing somethin' I don't hardly never get. You have no idea how bad it gets! I'm not you... I can't make it on a coupla high-altitude fucks once or twice a year! You are too much for me Ennis, you son of a whoreson bitch... I wish I knew how to quit you." (Jack Twist i Brokeback Mountain)

"Jack, I swear." (Ennis Del Mar i Brokeback Mountain)

Låter de nya drömmarna leva

Nu har det varit 2011 i lite mer än en vecka, men än så länge känns det som året går lite på sparlåga. Fast nu i januari kommer en av årets första litterära höjdpunkter för mig.

Då kommer nämligen John Ajvide Lindqvists Låt de gamla drömmarna dö. En antologi med kåserier, noveller  och recensioner.

Antologins titel är tagen från en av novellerna som ingår i samlingen. I den novellen får vi reda på hur det gick för Oscar och Eli från Låt den rätte komma in.

Fast innan dess hade det kanske varit på sin plats att läsa om just Låt den rätte komma in. Något jag blev otroligt sugen på efter att jag såg filmen i lördags tillsammans med mina vänner Anna och Mattias.

Fast inför 2011 har jag en förhoppning, nej ett önskemål. Att Tomas Alfredsson tar sig an John Ajvide Lindqvists Lilla stjärna och gör en lika bra fil av den, som av Låt den rätte komma in.

Då var denna saga all

Dags att sammanfatta 2010 här på BiblioPepe.

Årets bokstav här på bloggen är J. Upptäckte nämligen att när jag tittade på listan över alla nyckelord jag har använt mig av så domineras den av författare vars namn börjar på just den bokstaven. Hela 17 stycken J-författare har jag skrivit om. På andra plats kommer författare vars namn börjar på A, elva sådana har jag skrivit om.

Årets bästa läsning bjöd Jeffrey Eugenides på med sin fantastiska roman Middlesex. En ren njutning från första till sista sidan.

Årets mest oväntade läsning var Jane Austens Sense and Sensibility. Att läsa just henne var ett litet sommarprojekt jag hade, ivrigt påhejad av mina kollegor Eva och Martina. Från början tänkte jag även riva av Pride and Prejudice och Emma, men kroknade efter bara en bok. Kanske ett projekt som bör återupplivas nästa sommar?

Årets utmaning ett har varit den största. Nämligen att driva BiblioPepe, att hitta ämnen att skriva om och ibland bara att skriva någonting trots att inspirationen stundtals har varit obefintlig.

Årets utmaning två var förstås att hitta 24 boktips till min julkalender. Det gick, men det blev förändringar och omprioriteringar in i det sista.

Årets utmaning tre var att jag skulle läsa minst två tegelstensromaner under hösten. Övermodig som jag var så påstod jag att jag skulle hinna med hela tre stycken. Det blev en tegelsten, men vilken njtuning det var att läsa Rosens namn av Umberto Eco.

Årets överraskning blev att Mario Vargas Llosa tilldelades Nobelpriset i litteratur. Jag lät mig bländas av mina förhoppningar och hävdade tvärsäkert att det äntligen skulle bli Tomas Tranströmer.

Årets tusan också var att min favorit John Ajvide Lindqvist inte fick Bokbloggarnas litteraturpris för sin roman Lilla stjärna. Han kom dock på en hedrande andraplats.

Årets förväntan trodde jag länge skulle bli efter Kazuo Ishiguros novellsamling Nocturner. Den blev dock omsprungen på upploppet av Roberto Bolaños 2666.

Årets fynd blev pocketutgåvan av Dorothy Parkers samlade verk. Dikter, brev, noveller och recensioner samt mycket mer i en enda utgåva.

Årets tack till alla som har läst och kommenterat min blogg under året. Dessutom ett stort tack till alla andra bokbloggare för inspiration, boktips och glada tillrop.

GOTT NYTT ÅR

önskar

BiblioPepe

Blickar framåt

De senaste dagarna har jag gått och funderat lite på om, när och hur jag ska sammanfatta mitt 2010 här på bloggen. Så det har blivit mycket blickande i den mentala backspegeln.

Därför var det skönt i dag när jag faktiskt satt en stund och blickade framåt mot 2011 och vad som väntar på mig då. Jag skrev nämligen ihop en liten önskelista på böcker jag vill recensera åt Skånskan under våren.

Fick då dessutom en snabb översyn på vad som kommer från de svenska förlagen under våren och mycket gott finns det.

Låt de gamla drömmarna dö av John Ajvide Lindqvist. Inte en roman utan en samling av noveller, kåserier och liknande. Det ska bli mycket intressant att läsa den och framförallt då novellen som tar vid där Låt den rätte komma in slutade.

Äta djur av Jonathan Safran Foer. Äta djur är, precis som det låter, en bok om att äta djur. Den är ett reportage om vad det innebär att äta andra levande varelser, men också en filosofisk essä. Jonathan Safran Foer har tidigare gett ut romanerna Everything Is Illuminated, Extremely Loud and Incredibly Close samt Tree of Codes.

En fager mö av Joyce Carol Oates. Ligger visserligen efter när det gäller mitt läsande av Oates, men det gör man ju egentligen alltid, eller hur? I min läshög ligger det för närvarande tre böcker av Joyce Carol Oates. Romanerna Dödgrävarens dotter och My Sister, My Love samt novellsamlingen Dear Husband.

Nu är det (snart) jul igen

Jag har under hela dagen funderat på vad jag skulle skriva om på bloggen i dag, men inte haft någon riktig inspiration. Då är det tur att det finns bokbloggare därute som hittar på saker och ting som ger just inspiration. Eller i det här fallet en enkät att svara. Så jag säger tack till Enbokcirkelföralla och kastar mig huvudstupa in i julenkäten.

1) Vilken bok önskar du dig i julklapp?
Jag önskar mig Philip Roths senaste roman Nemesis.

2) Om du fick ge en bok till vilken känd person du vill, vilken person skulle du välja och vilken bok? Skriv gärna varför.
Jag vill ge Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist till regissören Tomas Alfredsson. För det är en roman som förtjänar att bli en lika bra film som Låt den rätte komma in.

3) Nämn en bok som du tänker ge bort i julklapp
Vet inte riktigt än. Brukar inte handla mina julklappar förrän precis innan julafton. Dessutom brukar jag inte bestämma mig för vad jag ska köpa förrän jag står i affären. Men några böcker blir det säkert, om inte annat så till mig själv. Jag kanske ska ge mig själv Nemesis av Philip Roth i julklapp, så vet jag säkert att jag får den.

4) Har du någon jultradition som du följer varje jul?
Att det är jag som agerar julklappsutdelare. Och att jag och min syster högljutt följer med i dialogen i Karl-Bertil Jonssons julafton.

5) Vad har du alltid på ditt julbord?
Min mammas hemmagjorda löksill, det blir inte julbord utan den.

6) Vad önskar du dig i julklapp utöver boken i fråga 1.
En iPad hade inte suttit fel måste jag erkänna.

Och vinnaren är...

Silver till John Ajvide Lindqvist, guld till Carin Gerhardsen och brons till Sofi Oksanen.
Foto: Mia Ajvide/Flemming Gemyx/Toni Härkönen

I dagarna blev det klart vem som får Bokbloggarnas litteraturpris. För att friska upp minnet så var det bloggen Breakfast Book Club som drog i gång priset. De gick ut men en uppmaning till alla bloggare att nominera sin fem favoriter bland årets utgivning. De tio böcker som sedan fick flest poäng har man sedan kunnat rösta på.

Vann gjorde Vyssan lull av Carin Gerhardsen. Romanen är tredje boken i hennes svit Hammarbyserien. Mer kan jag tyvärr inte berätta, eftersom jag inte ens kände till Carin Gerhardsen och hennes böcker innan Vyssan lull nominerades.

Av de tio som ingick i den slutgiltiga omröstningen var min favorit Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist, som slutade som tvåa. Däremot trodde jag att Sofi Oksanen och hennes Utrensning skulle vinna, då den ledde omröstningen under väldigt lång tid. Utrensning hamnade till slut på tredje plats.

Lite statistik: 47 bokbloggare nominerade runt 130 titlar. Av dessa gick tio vidare till den slutgiltiga omröstningen, där 427 personer röstade. Vyssan lull fick 28 procent av rösterna, Lilla stjärna fick 21 procent och Utrensning fick 18 procent.

Håller tummarna och hoppas

Då var de nominerade till bokbloggarnas litteraturpris färdiga. Hela omröstningen administreras av Breakfast Book Club.

Där kan ni också hitta en lista på alla de 46 bloggare som bidragit med nomineringar. Hela 130 titlar nominerades och poängsattes. De tio med högst poäng är nu med i tävlan om vem som får det, i mina ögon, mest prestigefyllda litteraturpriset.

Själv har jag röstat på Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist. Nedanför hittar ni en lista på alla tio nominerade.

• Utrensning av Sofi Oksanen
• Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist
• Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman
• Easter Parade av Richard Yates
• Främlingen i huset av Sarah Waters
• Darling River av Sara Stridsberg
• Her Fearful Symmetry av Audrey Niffenegger
• Vyssan lull av Carin Gerhardsen
• Inlåst av Emma Donoghue
• Samtal med djävulen av Inger Edelfeldt

Nu håller jag tummarna att John Ajvide Lindqvist tar hem priset och sedan ska jag börja förbereda mig för nästa års nomineringar.

Skrämmande bra...

Dagen till ära tänker jag också hoppa på skräcktåget och komma med lite förslag på böcker som passar denna helg.

1. Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. Den hittills bästa moderna vampyrromanen, också för att den inte bara ger läsaren kalla kårar. Utan också för att den faktiskt har något att säga om vårt samhälle.
Och till det ska sedan adderas ett klockrent porträtt av en svensk förort i början av 80-talet, i skuggan av kalla kriget, strider om löntagarfonder och en rysk ubåt i Karlskrona skärgård.
Om ni nyligen har läst Låt den rätte komma in så ta då vilken som helst av John Ajvide Lindqvists romaner, men då vill jag främst rekommendera hans senaste, Lilla stjärna.

2. Apropå vampyrer så går det inte att skriva en sådan här lista utan att nämna en otrolig skräckförfattare. Nämligen Anne Rice, vars vampyrböcker i min mening är något av det bäst inom genren.
Även om det är Louis som spelar huvudrollen i den första boken, En vampyrs bekännelser, så är det karaktären Lestat som är seriens riktiga huvudperson.
Den amoraliske och lustdrivne Lestat, med sina adliga rötter i det förrevolutionära Frankrike, är en fantastisk karaktär. Anne Rice lyckas med konststycket att få läsaren att hata honom och sympatisera med honom på samma gång.
För övrigt något jag gillar med hela serien är att böckerna är inte skrivna i kronologisk ordning utan historien växer fram organiskt genom att de olika karaktärerna berättar sin historia och ger ytterligare bitar till pusslet.

3. Egentligen vad som helst av Edgar Allan Poe, men om jag ska göra ett urval så blir det dels novellen Huset Ushers fall, dels dikten Korpen.
Huset Ushers fall är berättelsen om en bror och en syster. De sista av sin släkt, som en kväll får besök av broderns bästa vän, som är historiens anonyme berättare. Under besökets gång dör systern och placeras i familjens valv. Men en tid därefter märker de två männen att de blir alltmer rastlösa och oroliga.
Korpen är en lång berättande dikt. Huvudpersonen, Poes alter ego, sitter i sitt arbetsrum och sörjer förlusten av sin älskade Lenore. Då får han plötsligt besök av den enponymiska korpen.
Båda berättelserna tillhör Poes bästa verk, med sin täta och stundtals blodisande stämning.



Dagens citat: "Once upon a midnight dreary, while I pondered, weak and weary,
Over many a quaint and curious volume of forgotten lore,
While I nodded, nearly napping, suddenly there came a tapping,
As of some one gently rapping, rapping at my chamber door.
"'Tis some visiter," I muttered, "tapping at my chamber door—
Only this, and nothing more." (Den inledande strofen ur Korpen)

"Quoth the raven, 'Nevermore.'" (Ett återkommande citat ur Korpen)

"During the whole of a dull, dark, and soundless day in the autumn of the year, when the clouds hung oppressively low in the heavens, I had been passing alone, on horseback, through a singularly dreary tract of country; and at length found myself, as the shades of the evening drew on, within view of the melancholy House of Usher." (Inledande meningen ur Huset Ushers fall)

Här är listan på vinnarna

Här kommer mina nomineringar till det enda bokpris jag anser bör räknas, nämligen bloggarnas eget. Men först en liten snabb genomgång av nomineringskriterierna.

Varje bokbloggare får nominera fem böcker, som dessutom ska poängsättas. Fem poäng till den man tycker är bäst och sedan vidare ner till ett poäng. Böckerna måste vara utgivna i Sverige mellan november 2009 och november 2010. De kan vara skrivna av både svenska och utländska författare, men de måste finnas tillgängliga på svenska.

Min lista blir dock liten, men naggande god. Förklaringen är ganska så simpel. Jag har inte läst så fruktansvärt många böcker som har getts ut under den stipulerade tidsperioden. Däremot mer som har getts ut tidigare och det känns inte direkt konstruktivt att nominera till exempel Möss och människor.

Här kommer min nomineringslista:
5p: Nocturner av Kazuo Ishiguro
4p: Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist
3p: Lazarusprojektet av Aleksandar Hemon
2p: En kamp för frihet: Aung San Suu Kyi av Jesper Bengtsson
1p: Udda verklighet av Nene Ormes

Sedan kom jag att tänka på en grej till nästa år. Vad sägs om att införa ett pris för bästa författarskap? Ett slags "lifetime achievement award" där vi bokbloggare får nominera författare baserat på hela deras livsverk. En idé med framtiden för sig hoppas jag.

Sommarläsning

Nu när sommaren börjar gå mitt sitt slut så kan det vara på sin plats att sammanfatta lite. Bokhora.se har satt samman en sommarläsningsenkät. Det var via bloggen En full bokhylla är en rikedom, som drivs av min kollega Eva, som jag hittade enkäten.

1. Bäst i sommar?
Har utan tvekan varit läsningen av klassikern To Kill a Mockingbird av Harper Lee. Den elfte juli i år var det exakt 50 år sedan den publicerades och det var i samband med det som jag började läsa den. Min recension kan du läsa här.
En annan höjdpunkt var läsningen av John Ajvide Lindqvists senaste roman Lilla stjärna.

2. Sämst i sommar?
Svårt att säga. Ingen av böckerna jag har läst i sommar har varit riktigt dålig. Vissa har jag förstås gillat mer än andra och så vidare. Men ingen har varit dålig.
Sommaren bjöd på mitt projekt att läsa Jane Austen. Tog mig igenom Sense and Sensibility, men sedan orkade jag inte med mer. Jag började på Emma, men gav upp efter några sidor. Fast jag vill inte kalla någon av de böckerna för dåliga, det är bara så att det finns en massa andra böcker jag gillar bättre.

3. Vad har du helst på stranden?

Stranden, vad är det? Mina badäventyr i sommar har bestått av en snabb biltur till närmsta sjö för ett snabbt dopp och sedan hem igen. Men om jag nu är tvungen att tillbringa en hel dag på stranden vill jag ha en skön solstol, ett stort parasoll som ger mig skugga samt ett flertal böcker. Eftersom jag alltid läser flera böcker samtidigt tar jag med alla så att jag kan läsa lite i alla. Plus några korsord också.

4. Var har du läst mest?
Bussen till och från jobbet, soffan och sängen.

5. Har du haft något läsprojekt under sommaren som du lyckats eller misslyckats med?

Får väl erkänna att jag misslyckades lite med mitt Jane Austen-projekt (se svar nummer två). Tanken var ju att jag skulle läsa minst tre av hennes böcker innan jag utvärderade. Men orkade som sagt bara med en av dem.

I våras bestämde jag mig också för att läsa Evelyn Waughs Brideshead Revisited. Fast det har inte blivit av, så det får väl läggas på listan över misslyckade projekt.

6. Nämn en ny bok som du har köpt i sommar!

Har blivit en del nya inköp, som det alltid blir. De flesta oplanerade, fast inköpet av tre Jane Austen-böcker var ju planerat. Däremot spontanköpte jag en pocketutgåva av George Orwells Animal Farm och Paul Austers senaste roman Invisible. Senaste veckan köpte jag också de tre första delarna av Frank Herberts Dune-serie och Alan Aldas memoarer i två delar.

7. Vad ser du fram emot att läsa i höst?

Det är främst två böcker jag längtar efter att få läsa i höst. Dels John Irvings nya roman Last Night in Twisted River, dels Kazuo Ishiguros senaste novellsamling Nocturnes: Five Stories of Music and Nightfall.

Dagens citat: "My theme is memory, that winged host that soared about me one grey morning of war-time." (Evelyn Waugh, ur Brideshead Revisited)

"Summer afternoon— summer afternoon; to me those have always been the two most beautiful words in the English language." (Henry James)

"I'd like to know if I could compare you to a summer's day. Because -- well, June 12th was quite nice, and..." (Terry Pratchett, ur Wyrd Sisters)

Spännande läsning

I dag när jag kom hem från jobbet låg det där. Seminarieprogrammet från årets bokmässa i Göteborg. Tittade som hastigast i det och insåg att bara under första dagen fram till 12.00 är där fler seminarier jag vill gå på, än vad en människa överhuvudtaget klarar av.

Såvida man inte har någon form av övernaturlig kraft eller märklig teknisk mojäng som kan fixa det. Det blir till att lusläsa programmet och lägga upp en plan.

Jag ska ju inte bara gå på seminarier. Vill ju även hinna skriva om dem här på bloggen samt besöka själva utställningen också. Ett givet seminarium är ju dock på lördagen klockan 14.00. Per Wästberg samtalar med 1991 års Nobelpristagare Nadine Gordimer om att vara författare i dagens Sydafrika.

Hoppas bara ju hinner från det till nästa seminarium som känns som ett måste (dock ett positivt sådant). 15.00 börjar seminariet "Det magiska Norden", om skandinavisk skräck- och fantasylitteratur. En av deltagarna är John Ajvide Lindqvist.

Blir spännande det här. Återkommer med mer planer och planering inför bokmässan.



Dagens citat: "The truth isn't always beauty, but the hunger for it is." (Nadine Gordimer)

"...who through her magnificent epic writing has - in the words of Alfred Nobel - been of very great benefit to humanity..." (Svenska Akademins motivering till Nadine Gordimers Nobelpris.)

Recension: Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist

Precis när jag började skriva den här recensionen av John Ajvide Lindqvists senaste bok Lilla Stjärna började Spotify spela Sinead O'Connors Nothing Compares 2 U. Ett riktigt kusligt sammanträffande då just den låten förekommer som en liten, men ändå rätt så viktig, detalj i historien.

Lilla Stjärna är berättelsen om två flickor, Theres och Teresa. Lika gamla, men födda med helt olika förutsättningar. Genom en slump korsas deras liv och sedan blir inget mer sig likt.

Theres överges i skogen. Vem som lämnar henne och varför får vi aldrig reda på. Lämnad att dö i en grop bland ris snår hittas hon av den sedan länge bortglömde svensktoppsartisten Lennart, som tar med henne hem. Men det är något speciellt med flickan. Trots att hon bara är två månader har hon absolut gehör och när hon skriker ger hon ifrån sig perfekta toner. Lennart bestämmer sig för att hon ska bli hans Lilla Stjärna.

Teresa växer upp med sina föräldrar i en alldeles vanlig medelklassvilla i en mindre ort. Hennes liv är ensamt och hon har få vänner. Istället ägnar hon sig åt att under olika alias skriva provokationer i olika forum på internet, så kallat trollande.

Foto: Mia Ajvide

Precis som i sin tidigare böcker väljer John Ajvide Lindqvist huvudpersoner som befinner sig i ett utanförskap. Ingen förstår sig på vare sig Theres eller Teresa och det svetsar samman dem i ett systerskap, som sedan utökas med alltfler tonårstjejer tills en farlig vargflock har skapats.

I Lilla Stjärna använder John Ajvide Lindqvist sig inte av skräck som är övernaturlig för att skapa bokens stämning. Utan här är det omotiverade och blodiga övervåldet som står för de kalla kårarna.

De utstötta tjejernas vargflock samlas för att hämnas på den värld, det samhälle som de anser har svikit dem.

Efter att jag hade läst ut den här boken kom jag att tänka på Robert Burns ofta citerade diktrader:

The best laid schemes o' mice an' men
Gang aft agley,

En dikt som John Steinbeck använde som grund för sin roman Of Mice and Men. Burns syftar på att det vare sig för möss eller människor så går det inte alltid som planerat. En tanke jag ser genomgående i hela boken.

Lennart vill uppfostra Theres till sin nya stjärna. Hans sista stora projekt som ska se ge honom odödlighet. Han misslyckas. Lennarts son Jerry försöker hela sitt liv komma på fötter. Bli populär. Men när han ska spela gitarr för klassen överges han av både lärare och klasskamrater som hellre tittar på Ingemar Stenmark. Resten av Jerrys liv blir likadant. Korta ögonblick av lycka och framgång, skjutna i sank av omvärldens grymhet och girighet. Hela boken är full av exempel på hur det aldrig blir som man tänkt sig.

Men Lilla Stjärna är också en undersökning av hur vår sociala kontext förväntar sig ett visst beteende i vissa givna situationer. Något som tydligt exemplifieras av flickan Teresa som spelar olika roller i skolan och inför sina föräldrar. Iskallt kalkylerar hon och plockar sedan fram den roll som passar för tillfället. Alla dessa roller samlas inom henne och hon lär sig hur hon sömlöst kan glida ut ur en och in i en annan. Helt beroende på den sociala kontexten och förväntningar hon upplever att omvärlden har på henne.

Boken genomsyras också av en känsla av undergång eftersom John Ajvide Lindqvist redan i prologen avslöjar hur boken slutar. Därmed blir berättelsen bara en enda lång resa mot avgrunden. Det intressanta är vägen fram till avgrunden.

När jag har läst ut en bok brukar jag fundera på slutet ganska mycket. Var det ett logiskt slut? Var det oundvikligt utifrån den information författaren har gett mig? I Lilla Stjärna är det så. Trots den våldsamma upplösningen, trots den antipati jag känner mot huvudkaraktärerna Theres och Teresa, så ser jag inget annat möjligt slut. Massakern var oundviklig.

Lite kuriosa är att förlaget bjuder på en Spotifyspellista med alla låtar som nämns i boken. Den hittar ni genom att klicka här.

Dagens citat: "This is ground control to major Tom, you've really made the grade/And the papers want to know whose shirts you wear/Now it's time to leave the capsule if you dare." (Space Oddity, David Bowie,  1969)

"Du sökte en blomma/och fann en frukt./Du sökte en källa/och fann ett hav./Du sökte en kvinna/och fann en själ -/du är besviken." (Dagen svalnar, Edith Södergran, 1916)

Bussböcker och sängläsning

Ända sedan jag började pendla i större omfattning, det vill säga sedan jag började gymnasiet, har jag vant mig vid att läsa på bussen eller tåget. Det var också samband med det som jag blev kroniskt seriepolygam gällande min läsning.

Jag har en bok som bara läses på bussen och en bok som bara läses i sängen innan jag somnar. Med reservation för att båda böckerna kan plockas fram och läsas i soffan om den andan faller på. Bara i ytterst enstaka fall är buss- och sängboken densamma.

Min bussbok för tillfället är Sense and Sensibility, som ett led i mitt Austen-projekt. Har försökt ha den som sängbok också, men orkade aldrig läsa den innan jag somnade. Därför läses den numera bara när jag åker tåg eller buss. Möjligtvis om jag är passagerare i en bil.

Dessutom har det blivit så mycket böcker på engelska på sista tiden. Så jag kände att det var dags att läsa en bok på svenska också. Därför började jag i natt läsa John Ajvide Lindqvists senaste bok, Lilla stjärna. Och jag har bara läst de första 16 sidorna. Men jag vet redan att jag kommer gilla den här lika mycket som hans andra böcker.

Patricia Highsmith (1966)

I går återupptäckte jag även Patricia Highsmith, som var en amerikansk författare, mest känd för sina psykologiska thrillers. Bland hennes mest kända böcker finns The Talented Mr. Ripley, som filmatiserades 1999 med Matt Damon, Jude Law och Gwyneth Paltrow i huvudrollerna.

Anledningen till att jag upptäckte hennes böcker från allra första början var just filmen från 1999 och jag har läst hela hennes Ripliad. Men också lite av hennes noveller. Bland annat en fantastiskt bra novell om en man som samlar på sniglar. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad den heter eller i vilken novellsamling den kan påträffas. Minns bara att den var helt otroligt bra.

Hennes första roman Strangers on a train blev också film. Regisserad av ingen mindre än Alfred Hitchcock. Boken har även varit en inspiration för andra filmer som till exempel komedin Throw Momma from the Train med Danny DeVito och Billy Crystal i några av rollerna.

Återupptäckten av Highsmith bestod helt enkelt av att jag slösurfade på Wikipedia och genom artikeln om modernistisk litteratur hittade jag artikeln om henne. Därmed läggs även Patricia Highsmith till min digra läslista.



Dagens citat: "I always thought it would be better to be a fake somebody than a real nobody." (Tom Ripley)

"Show me a hero and I will write you a tragedy." (F. Scott Fitzgerald)