En bok jag alltid återvänder till del 4

Det börjar bli dags för tillkännagivandet av årets Nobelpris. Självklart är det litteraturpriset som intresserar mig mest och därför tänkte jag bjuda på ytterligare en bok jag alltid återvänder till. Den här gången av en författare som jag tror är en av de starkaste kandidaterna till årets pris.

The Plot Against America är en kontrafaktisk roman där Philip Roth har utgått från sin egen barndom i Newark för att teckna porträtt av ett alternativt Amerika, som slår in på samma antisemitiska väg som Tredje riket.

Det börjar med att piloten och nationalhjälten Charles Lindbergh väljs till president 1940 och snabbt inleder en eftergiftspolitik mot Japan, Tyskland och Italien. Syftet med politiken är att hålla USA utanför andra världskriget. Fast det leder också till ökad förföljelse av judar i USA.

The Plot Against America gav jag mig själv i julklapp ett år och jag minns hur jag på juldagen satte mig i en fåtölj i föräldrarnas vardagsrum. Sedan rörde jag mig inte ur fläcken förrän jag hade sträckläst den. Därefter läser jag om den med jämna mellanrum.

Det som lockar med romanen är det faktum att Philip Roth ställer frågan ”Vad hade hänt om...” och utifrån den extrapolerar en mer eller mindre sannolik berättelse om politisk opportunism, förtryck och rädsla, allt sett från ett barns perspektiv.

Nu återstår bara att fråga. Vilken bok återvänder du alltid till?

En bok jag alltid återvänder till del 3

Det har åter blivit dags att ta en titt på en av de böcker jag alltid återvänder till. Första gången jag hörde talas om Toni Morrison var när hon fick 1993 års Nobelpris. Men det var inte det som fick mig att plocka upp Song of Solomon, det var faktiskt Oprah Winfreys förtjänst.

Oprah tog upp den i sin bokklubb, vilket fick mig att lubba i väg till biblioteket i Hörby och låna den på svenska. Jag fastnade snabbt och bjöds på en hisnande berättelse med ett djup som just då undgick mig. Song of Solomon blev en favorit och jag läste om den regelbundet. Alltid samma exemplar som jag lånade på biblioteket.

Men det var först när jag läste den på engelska som jag kände att jag på allvar förstod den. Dessutom blev jag om möjligt ännu mer berörd av denna fantastiska berättelse. Att huvudpersonen Milkman var söker på ständigt jakt efter sin identitet gjorde att jag kunde knyta an till och känna igen mig i honom.

Nu har jag tappat räkningen på hur många gånger jag läst den. Det enda jag vet är att det är dags igen för ytterligare en omläsning.

Nu återstår bara att fråga. Vilken bok återvänder du alltid till?

En bok jag alltid återvänder till del 2

I denna oregelbundet återkommande serie har det blivit dags för en ännu ofta omtalad modern klassiker. Nineteen Eighty-Four som är skriven av den brittiske författaren George Orwell.

Jag vet inte hur många gånger jag läst denna bok på svenska, men nu i veckan började jag läsa den engelska på för första gången. Under lång tid har jag nämligen haft en samlingsvolym med Orwells alla romaner stående i bokhyllan. En volym jag köpt för länge sedan på en loppmarknad och av någon anledning har det aldrig blivit av att läsa Nineteen Eighty-Four på engelska. Något jag nu självklart håller på att råda bot på.

Det som fick mig att börja läsa boken från allra första början var en specialutgåva som jag tror Bonnier gav ut just 1984. Omslaget var vitt med årtalet i tjocka svarta siffror. Och de tomma utrymmena i nian, åttan och fyran var utbytta mot vidöppna och klarblå ögon.

Boken stod i mina föräldrars bokhylla och den bara kallade på mig. Dock dröjde det tills jag gick i gymnasiet innan jag verkligen läste boken och sedan den första läsningen har jag återvänt till Orwell och Nineteen Eighty-Four med jämna mellanrum. Hittills på svenska, i fortsättningen lär det bara bli på engelska.

Nu återstår bara att fråga. Vilken bok återvänder du alltid till?

En bok jag alltid återvänder till del 1

Under denna vinjett kommer jag när andan faller på skriva om en bok jag alltid återvänder till oavsett hur många gånger jag än läser den.

Först ut är Of Mice and Men av Nobelpristagaren John Steinbeck. Hans kortroman från 1937 om de kringvandrande lantarbetarna George och Lennie har haft en speciell plats i mitt hjärta ända sedan jag först läste den.

John Steinbeck lyckas på runt 100 sidor berätta en hjärtskärande och vacker historia om vänskap, drömmar och precis som i dikten som gett romanen dess namn; väl uttänkta planer som går fel.

Den har självklart också hamnat på min lista över böcker som fått och får mig att gråta. Det räcker ibland att jag bara läser första sidan, för jag kan boken så bra.

Nu återstår att fråga. Vilken bok återvänder du alltid till?