Lucka 6: Betydelsen av en felringning

"It was the wrong number that started it, the telephone ringing three times in the dead of night, and the voice on the other end asking for someone he was not. Much later, when he was able to think about the things that happened to him, he would conclude that nothing was real except chance. But that was much later. In the beginning, there was simply the event and its consequences. Whether it might have turned out differently, or whether it was all predetermined with the first word that came from the stranger's mouth, is not the question. The question is the story itself, and whether or not it means something is not for the story to tell."

Bok: The New York Trilogy
Författare: Paul Auster (1947-)
Utgivningsår: 1987
Läs också: The Brooklyn Follies (2005), Travels in the Scriptorium (2006)
Om författaren: Genom en högst personlig blandning av absurdism, krimfiktion och existentialism har Paul Auster blivit en av USA:s mest lästa och älskade författare.
Paul Auster är gift med författaren Siri Hustvedt och paret bor i Brooklyn.

Denna ska jag läsa

Det har väl knappast undgått någon boknörd att Umberto Eco har kommit ut med en ny bok. I denna ger han sig i kast med inskränkt stereotypiserande och reder ut rasismens och hatets mekanismer. Romanen heter Begravningsplatsen i Prag och handlar om den välkända bluffen Sion vises protokoll kom till. Boken har redan skapat kontrovers genom sin mix av fakta och fiktion.

Efter att ha läst några recensioner är jag så otroligt sugen på att läsa den. Umberto Eco hamnar väl kanske inte högst på favoritlistan, men jag gillar det jag har läst honom, främst då Rosens namn. Visserligen står Focaults pendel i bokhyllan och längtar efter att bli läst, men den klarar nog av att vänta ett tag till.

Slutligen måste jag bara lie avundsjukt nämna min nästkusin Madde, som tycks ha en märklig förmåga att bli fotograferad tillsammans med kända författare. För ett tag sedan var det Paul Auster och nu senast Umberto Eco.

Läsleda och läslust revisited

För några dagar sedan började jag läsa Paul Austers senaste roman Sunset Park och den är precis så bra som jag förväntade mig (än så länge). Men trots det har jag bestämt mig för att den får stå tillbaka ett tag, för jag har helt enkelt inte lust att läsa den.

Något som däremot satte i gång läslusten var gårdagens inköp av böcker. Sträckläste i princip Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Och när jag ändå hade ångan upp läste jag ut Offerrit av Johannes Källström som jag hade påbörjat i torsdagskväll. Recension på båda dessa kommer snart. Nu på lördagens morgon hade jag ett sådant momentum att jag även avverkade ett kapitel av framtidsdystopin Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij.

Just läsleda och läslust är ett ämne jag har avverkat tidigare här på bloggen. Det jag tror hände var att jag hade en massa böcker här hemma som samlats på hög. Istället för att det då blev kul så blev det ett arbete som tvunget måste slutföras. Därför var det extra kul med gårdagens nytändning.

Men Sunset Park får vänta lite. Jag läser den när jag har lust till det.

Längtar bort från realismen

Börjar närma mig slutet på Alice Munros novellsamling Nära hem. Tyvärr har lusten att läsa inte varit riktigt lika stark den senaste veckan. Vilket har gjort att Nära hem blivit styvmoderligt behandlad i viss mån. Något jag har ägnat söndagen åt att försöka rätta till.

Anledningen är nog att min läsning de senaste två månader har bestått till stor del av realistisk fiktion. Och nu längtar jag efter att få läsa lite fantasy eller science fiction. I hyllan ligger Frank Herberts Children of Dune och väntar på mig. Eller så kanske jag ska ge mig i kast med George R.R. Martins fantasyserie A Song of Ice and Fire.

Får suga på den karamellen lite. För på tur efter Nära hem står Philip Roths Portnoy's Complaint och sedan Paul Austers Sunset Park.

Dagens citat: "To think that realistic fiction is by definition superior to imaginative fiction is to think imitation is superior to invention." (Ursula K. Le Guin)

Ett efterlängtat paket kom i dag

Lovade att jag skulle sluta tjata om Paul Auster tills ett visst paket anlände på posten. Och nu har det här dykt upp i brevlådan.

Ett paket inslaget i tidningspapper. Vad kan det här vara?

Och det är märkt med "Till Peter".

Poststämplat i Stockholm, med avsändare "Årsta". Hmmm?

Bäst att öppna och se vad det kan vara.

Oj, det här ser lovande ut!

Jovisst är det Sunset Park av Paul Auster.

Med en liten hälsning från nästkusinen!

Och signaturen finns där också! Nu ska jag sluta tjata!

Sluttjatat för denna gång

Bara ett inlägg till sedan ska jag sluta tjata om Paul Auster (i alla fall tills mitt signerade exemplar av Sunset Park anländer). I onsdags var det så Malmös tur att få besök av honom.

Mina kollegor Gunilla och Maria var på plats och bevakade hela evenemanget för tidningen. Ett faktum de inte kunde låta bli att påtala och riktigt gnugga in. Här kan du i alla fall läsa Gunillas artikel och titta på arrangemanget i efterhand tack vare att stadsbiblioteket livesände via Bambuser.

För övrigt så publicerades min recension av Yiyun Lis De hemlösa i Skånskan i tisdags (på webben sedan onsdag kväll).

Den kan du läsa här, men för att sammanfatta så rekommenderar jag den. Och den gör mig nyfiken på vad Yiyun Li kan åstadkomma i framtiden. Hennes författarskap kan nog vara väl värt att hålla ögonen på.

Dagens citat: "The story is not in the words; it's in the struggle." (ur The New York Trilogy)

Där satt den!

Ett stort tack till nästkusinen Madde för att hon fixade ett signerat ex av Paul Austers Sunset Park till mig. Jag bugar, bockar och tackar.

Och här (till höger) har ni henne tillsammans med Paul Auster vid gårdagens boksignering. Bilden kommer från Maddes blogg Ett moln kalasbyxor, som jag tycker att alla ska följa och läsa varje inlägg på.

Fromma förhoppningar

I dag har jag gått omkring och varit lite smått avundsjuk på mina kollegor Gunilla och Maria som på onsdag kväll ska få träffa den amerikanske författaren Paul Auster när han besöker stadsbiblioteket i Malmö.

Men en liten ljusning blev det ändå tack vare min fantastiska nästkusin Madde, som är bosatt i Stockholm. Hon råkar dessutom jobba på Pocketshop Kulturhuset där Paul Auster under kvällen har signerat böcker. Så om allting har klaffat, så ska hon ha fixat ett ex av Sunset Park signerad av upphovsmannen själv till lilla mig. Hoppas!

Författarröster del 10: Paul Auster

Dags för ännu ett möte med en författare. Paul Auster är en stor favorit trots att han är en ganska ny bekantskap för mig. Våren 2008 var första gången jag läste en av hans böcker och det var såklart hans kanske mest berömda verk New York-trilogin. Passande nog inköpt hos Barnes&Noble på Fifth Avenue under resa till New York.

Därefter har jag hunnit med ytterligare av hans böcker, bland annat The Brooklyn Follies och Travels in the Scriptorium. Dock var jag inte särskilt förtjust i hans roman Invisible, men jag ser ändå fram emot at få läsa hans senaste bok Sunset Park.

En intervju med Granta om just romanen Invisible.

Författaren Philip Roth har en ganska mörk syn på om romanen har en framtid. Här går Paul Auster i svaromål.

Här läser Paul Auster ur sin senaste roman Sunset Park.

Paul Auster gästar Google och läser bland annat ur sin roman Man in the Dark.

Fora.tv har lagt ut det här programmet där Paul Auster samtalar med en redaktör från tidskriften Granta.

Paul Auster pratar om vilken författartyp han är.

Paul Auster on What Type of Writer He Is

Paul Auster i samtal med sin gode vän den spanske författaren Enrique Vila-Matas.

Här pratar Paul Auster om sin roman The Book of Illusions med Charlie Rose.

Dagens citat: "The story is not in the words; it's in the struggle." (Sidan 294 i New York-trilogin)

Inför hösten

Efter recensionen av Paul Austers Invisible känns mitt litterära liv plötsligt lite tomt. I min att-läsa-hög ligger inga självklara böcker att läsa. Skrev om detta i fredagens inlägg, men då insåg jag inte hur mycket energi jag skulle bränna på Invisible.

Att-läsa-hög?
(Walk of Ideas, Berlin)

Började visserligen på Richard Yates Revolutionary Road i helgen. Den är bra, riktigt bra, men jag känner ingen större lust att läsa den. Blev nog mest att jag valde för jag visste inte vad jag annars skulle välja. 

Det jag behöver är ett läsprojekt eller en bok som får igång mig igen in för hösten. Någon som har ett förslag eller två?

Hösten är som vanligt en väldigt spännande årstid för alla boknördar. I slutet av september är det Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg och bara någon vecka senare får vi reda på vem som får årets Nobelpris i litteratur. Dessutom bjuder bokhösten på två (i alla fall för mig) spännande nyheter. Både John Irvings och Kazuo Ishiguros senaste böcker kommer på svenska.

Bokmässan kommer jag att besöka för första gången i mitt liv. Har i dagarna även fått mitt boende ordnat (tack Marie och Ted), så nu kan jag bara njuta av att göra upp planerna för dessa fyra härliga dagar i Göteborg. Lovar att försöka vara flitig med inläggen under mässan.

I september tänker jag också börja skriva lite om Nobelpriset. Inläggen kommer att handla om allt från spekulationer om vem som blir årets pristagare till tankar och funderingar om vem som borde ha fått det respektive inte ha fått det.

Åter till läsningen och frågan om vad som kommer härnäst. Funderar lite på att läsa Blonde av Joyce Carol Oates, men har blivit lite nyfiken på Alice Munro och Margaret Atwood. Vad tycker ni? Förslag? Tankar? Åsikter?  Kommentera gärna!

Dagens citat: "Ett rum utan böcker är en kropp utan själ" (tillskrivs Cicero)

"Talspråket är en samling skäligen godtyckliga läten, och dess öden äro av underordnad betydelse; skriftspråket däremot är ett idealt konstverk, motståndskraftigt mot tid och förvandling tills barbarer och utvecklingsmakare få hand om det, och dess förvittring och sönderfall är ett med kulturens." (Frans G. Bengtsson)

"Anecdotes don't make good stories. Generally, I dig down underneath them so far that the story that finally comes out is not what people thought their anecdotes were about." (Alice Munro)

Recension: Invisible av Paul Auster

Paul Austers roman Invisible är en svår nöt att knäcka. Under en stor del av läsning kände jag mig faktiskt väldigt besviken. Invisible kändes inte austersk nog för min smak och blev väldigt irriterad för att Paul Auster inte levde upp till mina förväntningar. Något alla böcker jag läst av honom har gjort tidigare.

Men så kom den där sista delen av romanen. Sista fjärdedelen och plötsligt visste jag inte längre vad jag tyckte. För just den delen av boken inte bara levde upp till förväntningarna utan stundtals till och med överträffade dem. Frustrerande är minst sagt ordet för dagen. Kompletterat med ett innerligt: AAAAAARGHH!!!!

Fast det är ett mönster som går igenom i de flesta av Austers romaner. Precis när man tror att man har listat ut boken och förstått sig på den, så vänder Auster på kuttingen. Sedan sitter man där och fattar inte vad som hände. Mitt problem med Invisible är nog snarare att vändpunkten inte kommer förrän i bokens sista fjärdedel.

Men det är kanske just det som förvillar mig. Bokens fyra delar skiljer sig åt så pass mycket i språk och struktur att det skulle kunna vara fyra olika författare som har skrivit de olika delarna. Och det är ju just den sista fjärdedelen som bjuder på den Auster jag älskar att läsa.

Boken utspelas huvudsakligen under våren, sommaren och hösten 1967. Den 20-årige studenten Adam Walker träffar av en slump på den franske statsvetarprofessorn Rudolf Born och dennes förföriska flickvän Margot. Born imponeras av den unge Walker att nästintill på studs erbjuder honom att finansiera en litterär tidskrift, som då Adam ska få skapa och driva helt efter eget huvud.

Men det blir ingen tidskrift. En plötslig våldsam händelse förstör vänskapen mellan Adam Walker och Rudolf Born. Men historien slutar inte där. 40 år senare kontaktar en döende Adam sin vän från college, författaren James Freeman, och vill att denne ska läsa en skildring av som hände sommaren 1967.

Paul Auster, 2008.

Invisible innehåller typiska austerska grepp. Den 60-åriga Walker och hans James Freeman fungerar som historiens berättare. Romanens narrativ utvecklas i takt med att först Adam Walker och sedan James Freeman konstruerar/rekonstruerar Adam Walkers fiktiva biografi om sommaren 1967. Och just metaberättandet är en teknik Paul Auster använder sig av i flera av sina verk.

Precis som jag nämnde tidigare ändrar sig språket mellan bokens olika delar. Något som symboliserar skiftet mellan berättarna, som ges ett eget språk. Men de tre första delarna var för mig väldigt tunga. Språket kändes otympligt, medan den fjärde delen flöt på. Inte bara för att språket blev mer tilltalande, med stundtals helt genialiska formuleringar, utan också för att det märktes en tydlig tempoökning i berättandet. En rejäl slutspurt helt enkelt.

I slutändan är inte Invisible min favorit av Paul Austers böcker och hade den varit min introduktion till hans författarskap är det nog sannolikt att jag aldrig hade läst hans andra böcker. Den får godkänt av mig, men jag kan inte släppa känslan av att Invisible är ett mellanverk i Austers digra produktion. Skrivet på rutin och Paul Auster hade nog tjänat på att döda några av sina älsklingar och redigera hela berättelsen lite hårdare.

För er som inte läst Paul Auster tidigare rekommenderar jag inte Invisible, den kräver att man som är läsare bekant med hans författarskap, berättarteknik och återkommande. För er läsare som har erfarenhet av Paul Auster så rekommenderar jag en läsning. Fast för mig blir det nog snarare omläsning av mina favorit-Auster-böcker istället, som New York-trilogin, The Brooklyn Follies eller Travels in the Scriptorium.

Dagens citat: "I shook his hand for the first time in the spring of 1967. I was a second-year student at Columbia then, a know-nothing boy with an appetite for books and a belief (or delusion) that one day I would become good enough to call myself a poet, and because I read poetry, I had already met his namesake in Dante's hell, a dead man shuffling through the final verses of the twenty-eigth canto of the Inferno." (De två första meningarna av Invisible.)

"Jag har läst, och jag har tänkt och tänkt. Jag kan inte bestämma mig. Är den bra eller är den för mycket, på gränsen till skämsboksaktig? Där har vi en högst oväntad ordkombination, Auster + skämsbok." (Johanna Lindbäck på Bokhora.se i sin recension av Invisible.)

Självklarhet och fiktion på svenska

En dag kvar sedan har jag semester i två veckor. Vilket ska bli så otroligt skönt. Planen är att ta en liten biltur genom Sverige med slutstation Värmland innan jag vänder söderut igen.

Men någon semester från bloggen blir det inte. Ska försöka uppdatera så mycket jag kan och plus att i helgen kommer jag nog äntligen skriva min recension av Paul Austers Invisible. Har ungefär 30 sidor kvar att läsa.

Och därmed upplever jag lite det tomrum som uppstår ibland när man har läst ut en bok. Trots en att-läsa-hög som sträcker sig från jorden till månen, så finns det ingen självklar bok att läsas. Mina självklarheter tog slut med just Invisible.

Därför blev det en djupdykning i högen och nästa bok blir Revolutionary Road av Richard Yates. Romanen publicerades 1961 och handlar om det äkta paret April och Frank Wheeler som lever det typiska förortslivet i Connecticut på 50-talet. Hon är hemmafru och han tar tåget varje morgon till sitt jobb.

Anledningen till att jag läser den är att jag såg filmen som kom 2008, med Kate Winslet och Leonardo DiCaprio i huvudrollerna. En mycket bra film och jag hoppas verkligen att boken lever upp till mina förväntningar.



Trots att bokens originalspråk är engelska kommer jag att läsa den på svenska. För precis som jag skrev i mitt förra inlägg så behöver jag verkligen läsa lite fiktion på svenska.

Dagens citat: "I wouldn't dream of working on something that didn't make my gut rumble and my heart want to explode." (Kate Winslet, intervjuad av Michael Parkinson 2006)

Önsketänkande och läslusta

Önskar lite att det här inlägget hade varit en recension av Paul Austers Invisible. För jag vill verkligen recensera den, men eftersom jag inte har läst ut den än så får det vänta.
I normala fall brukar jag läsa ut böcker väldigt snabbt, men de senaste veckorna har jag slagit av på takten. Antar att det handlar om en ren naturlig fluktuation. Även en sprinter måste vila ibland.

Dessutom är Invisible en sådan bok som jag drar mig för att läsa tills jag väl läser den. Mycket märklig känsla, någon som upplevt något liknande? Boken ligger där i väskan eller på nattduksbordet, men du har absolut ingen lust att plocka upp den och läsa. Fast när du väl läser boken då kommer läslusten sköljande över dig. Lite som att ibland dyker inte aptiten upp förrän man har tagit första tuggan av frukostmackan.

I just det här fallet tror jag lite att min olust beror på att jag på senaste tiden har läst väldigt mycket på engelska och min hjärna längtar efter lite omväxling. Därför blir nästa bok på svenska, oavsett vem författaren är.

Kyle MacLachlan och Siân Phillips i 
David Lynchs filmatisering från 1984.

Detta krockar nu tyvärr lite med inställning att försöka läsa just författare på originalspråket, men eftersom jag bara kan engelska tillräckligt bra, så innebär det i praktiken att jag läser engelskspråkiga författare på engelska och alla andra på svenska.

Parallellt med Invisible har jag också läst Frank Herberts Dune-böcker. Beställde de tre första i början av månaden och har nu läst två av dem. Fast tar nu en paus innan nummer tre läses. Missförstå mig rätt, berättelserna är jättebra, men tyvärr lite långrandiga. Och tyvärr var inte Frank Herbert författaren som höll en särskilt jämn kvalitet.

Dagens citat: "I must not fear. Fear is the mind-killer. Fear is the little-death that brings total obliteration. I will face my fear. I will permit it to pass over me and through me. And when it has gone past I will turn the inner eye to see its path. Where the fear has gone there will be nothing. Only I will remain." (Bene Gesserits litania mot fruktan från Dune-böckerna)

"I don't know why I do what I do. If I did know, I probably wouldn't feel the need to do it. All I can say, and I say it with utmost certainty, is that I have felt this need since my earliest adolescence. I'm talking about writing, in particular, writing as a vehicle to tell stories, imaginary stories that have never taken place in what we call the real world." (Paul Auster i en artikel i The Guardian från 2006)

Sommarläsning

Nu när sommaren börjar gå mitt sitt slut så kan det vara på sin plats att sammanfatta lite. Bokhora.se har satt samman en sommarläsningsenkät. Det var via bloggen En full bokhylla är en rikedom, som drivs av min kollega Eva, som jag hittade enkäten.

1. Bäst i sommar?
Har utan tvekan varit läsningen av klassikern To Kill a Mockingbird av Harper Lee. Den elfte juli i år var det exakt 50 år sedan den publicerades och det var i samband med det som jag började läsa den. Min recension kan du läsa här.
En annan höjdpunkt var läsningen av John Ajvide Lindqvists senaste roman Lilla stjärna.

2. Sämst i sommar?
Svårt att säga. Ingen av böckerna jag har läst i sommar har varit riktigt dålig. Vissa har jag förstås gillat mer än andra och så vidare. Men ingen har varit dålig.
Sommaren bjöd på mitt projekt att läsa Jane Austen. Tog mig igenom Sense and Sensibility, men sedan orkade jag inte med mer. Jag började på Emma, men gav upp efter några sidor. Fast jag vill inte kalla någon av de böckerna för dåliga, det är bara så att det finns en massa andra böcker jag gillar bättre.

3. Vad har du helst på stranden?

Stranden, vad är det? Mina badäventyr i sommar har bestått av en snabb biltur till närmsta sjö för ett snabbt dopp och sedan hem igen. Men om jag nu är tvungen att tillbringa en hel dag på stranden vill jag ha en skön solstol, ett stort parasoll som ger mig skugga samt ett flertal böcker. Eftersom jag alltid läser flera böcker samtidigt tar jag med alla så att jag kan läsa lite i alla. Plus några korsord också.

4. Var har du läst mest?
Bussen till och från jobbet, soffan och sängen.

5. Har du haft något läsprojekt under sommaren som du lyckats eller misslyckats med?

Får väl erkänna att jag misslyckades lite med mitt Jane Austen-projekt (se svar nummer två). Tanken var ju att jag skulle läsa minst tre av hennes böcker innan jag utvärderade. Men orkade som sagt bara med en av dem.

I våras bestämde jag mig också för att läsa Evelyn Waughs Brideshead Revisited. Fast det har inte blivit av, så det får väl läggas på listan över misslyckade projekt.

6. Nämn en ny bok som du har köpt i sommar!

Har blivit en del nya inköp, som det alltid blir. De flesta oplanerade, fast inköpet av tre Jane Austen-böcker var ju planerat. Däremot spontanköpte jag en pocketutgåva av George Orwells Animal Farm och Paul Austers senaste roman Invisible. Senaste veckan köpte jag också de tre första delarna av Frank Herberts Dune-serie och Alan Aldas memoarer i två delar.

7. Vad ser du fram emot att läsa i höst?

Det är främst två böcker jag längtar efter att få läsa i höst. Dels John Irvings nya roman Last Night in Twisted River, dels Kazuo Ishiguros senaste novellsamling Nocturnes: Five Stories of Music and Nightfall.

Dagens citat: "My theme is memory, that winged host that soared about me one grey morning of war-time." (Evelyn Waugh, ur Brideshead Revisited)

"Summer afternoon— summer afternoon; to me those have always been the two most beautiful words in the English language." (Henry James)

"I'd like to know if I could compare you to a summer's day. Because -- well, June 12th was quite nice, and..." (Terry Pratchett, ur Wyrd Sisters)

Nygamla bekantskaper

I fredags eftermiddag gjorde jag en snabb inköpsräd in på Akademibokhandeln. Syftet med räden var att kolla om det fanns några Jane Austen-romaner på engelska, med tanke på mitt projekt att bli av med min Austen-oskuld.

Två Austen-romaner hittades också i hyllan, men väl i kassan upplyste expediten mig om att det gick att köpa fyra pocketböcker till priset av tre. Tänkte egentligen inte hoppa på erbjudandet, men så tittade jag snabbt åt höger och där på ett bord låg en ny pocketutgåva av George Orwells mästerliga roman Animal Farm från 1945.

Så den snappade jag åt mig och då var jag ju bara tvungen att hitta en pocketbok till. Vilket jag gjorde, nämligen Paul Austers senaste bok Invisible. Ett måste-köp med tanke på att Auster är en av vår tids mest spännande och bästa författare.

Mitt första minne av Animal Farm är faktiskt inte att jag läste boken, utan att jag såg en animerad filmatisering från 1954 av romanen. Hemma hos farmor och farfar om jag inte minns fel. Det var tack vare den filmen som jag läste boken och det var filmens fel att jag blev besviken.

För filmen slutar med att djuren gör uppror mot grisarnas välde och störtar dem, medan boken slutar med att djuren inser att grisarna har blivit som de människor som störtades i djurens revolution. Just filmens slut letade jag förtvivlat efter när jag läste boken för första gången och var under ett ganska lång tid övertygad om att någon hade rivit ut de sista sidorna ur bibliotekets upplaga av boken. Därför ska det bli kul att läsa Animal Farm igen.

Paul Auster, 2008.

Paul Austers författarskap upptäckte jag inte förrän 2008. Då under en resa till New York köpte jag New York-trilogin och läste större delen av den på hemresan. Sedan var jag fast och har sedan dess läst bland annat The Brooklyn Follies och Travels in the Scriptorium.

Därför ska det bli spännande att läsa Invisible. Boken handlar om den unge poeten Adam Walker som studerar i New York City. År 1967 träffar han den gåtfulle franske statsvetarprofessorn Rudolf Born. Tillsammans försöker Adam och Rudolf starta en litterär tidskrift. Men deras vänskap blir ansträngd när en kärlekstriangel uppstår mellan Rudolf, hans flickvän Margot och Adam.

Dagens citat: "All animals are equal / But some animals are more equal than others." (Animal farm, kapitel 10)

"If liberty means anything at all, it means the right to tell people what they do not want to hear." (George Orwell i det ursprungliga förordet till Animal Farm.)

"The story is not in the words; it's in the struggle." (Paul Auster, New York-trilogin)

"I don't know why I do what I do. If I did know, I probably wouldn't feel the need to do it. All I can say, and I say it with utmost certainty, is that I have felt this need since my earliest adolescence." (Paul Auster  om varför han skriver. Citat ur en artikel i The Guardian)

Exilens litterära bagage

Fick en intressant utmaning av min kollega Martina när vi satt och drack en öl efter jobbet. Att lista vilka fem böcker jag skulle ta med mig på en öde ö.

En utmaning som fick mig att bli rejält kallsvettig. Inte för att det skulle tufft att komma på fem böcker. Svårigheten bestod i att jag var tvungen att begränsa mig till bara fem stycken. Inte lätt när man dels är velig, dels älskar böcker.

Den slutgiltiga listan blev:

• Mästaren och Margarita av Mikhail Bulgakov.
• Lord of the Rings av J.R.R. Tolkien.
• Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman.
• New York-trilogin av Paul Auster.
• Vilken Star Wars-roman som helst.

Varför blev det då dessa fem böcker? De fyra första för att de alla har betytt så otroligt mycket för mig. De har alla vidgat mina vyer på ett eller annat sätt och framförallt öppnat upp nya världar för min fantasi. Den femte är med bara för att jag ska kunna hänge mig åt mitt "guilty pleasure" (fortfarande inte fått en bra svensk term för det fenomenet).

Fast som jag skrev tidigare så kom listan till efter mycken möda och stor vånda. Därför kommer det här en lista med några av bubblarna (utan inbördes ordning).

• Song of Solomon av Toni Morrison
• Amerikansk Pastoral av Philip Roth
• Mio min Mio av Astrid Lindgren
• Clownen Jac av Hjalmar Bergman
• Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf
• Möss och människor av John Steinbeck
• Silmarillion av J.R.R. Tolkien
• Garp och hans värld av John Irving?
• Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams

Inget lätt val i slutändan. Men frågan är nu; vilka fem böcker skulle du ta med dig till en öde ö?

Slutligen ett stort grattis till Sofi Oksanen som har tilldelats Nordiska Rådets litteraturpris. Erkänner direkt att jag inte är bekant med Sofi Oksanen eller hennes böcker. Men jag ser litteraturpris som tips på författare och böcker som kan vara värda att läsa. Så tack för tipset!

Dagens citat: "Manuskript brinner inte" (Mikhail Bulgakov i Mästaren och Margarita)

"It was like discovering a complete wine-filled cellar filled with bottles of an amazing wine of a kind and flavor never tasted before. It quite intoxicated me..." (J.R.R. Tolkien skriver i ett brev till W.H. Auden om när han upptäckte det finska språket.)

"The story is not in the words; it's in the struggle." (Paul Auster i New York-trilogin)

"Markurells intåg i Wadköping var på intet sätt lysande men väckte dock ett visst uppseende." (Hjalmar Bergman i Markurells i Wadköping)