Lucka 21: Om långa promenaders obehag

"Det var omöjligt att gå någon promenad den dagen. Vi hade visserligen varit ute i den avlövade parken en timme på förmiddagen, men efter middagen (mrs Reed åt tidigt när det inte var några gäster) hade det kommit så mörka moln och ett så häftigt regn med den kalla vintervinden att det inte kunde bli tal om någon mer utomhusvistelse.
Jag var lika glad för det, jag hade aldrig tyckt om långpromenader, särskilt inte kalla eftermiddagar. Jag tyckte det var hemskt att komma hem i den råkalla skymningen med stelfrusna fingrar och tår, nedstämd av alla tillrättavisningar från barnjungfrun Bessie och förödmjukad av att märka hur mycket fysiskt svagare jag var än Eliza, John och Georgiana Reed."

Bok: Jane Eyre
Författare: Charlotte Brontë (1816-1855)
Utgivningsår: 1847
Läs också: Shirley (1849), Villette (1853)
Om författaren: Hon är den äldsta av de berömda Brontë-systrarna och växte upp i Yorkshire under första halvan av 1800-talet. Ursprungligen gav hon ut sina böcker under pseudonymen Currer Bell (hennes systrar Emily och Anne kallade sig Ellis Bell respektive Acton Bell). I min mening är Charlotte också den mest begåvade och läsvärda av de tre systrarna Brontë.

Lucka 2: Jane Eyre

"It seemed as if my tongue pronounced words without my will consenting to their utterance: something spoke out of me over which I had no control."

Min bekantskap med den fantastiska och obetvingliga Jane Eyre har bara varat sedan augusti i år. Självklart kände jag till henne och hade läst om henne. Men den direkta bekantskapen dröjde tills jag åkte på semester och tog med mig Charlotte Brontës klassiska roman som tågläsning.

Att det är just Janes orubbliga vilja och stenhårda beslutsamhet som utgör lockelsen rådet det väl knappast något tvivel om. Även om den stundtals slår över i ren tjurskallighet. Att hon Jane dessutom under hela sitt liv är en underdog gör henne bara ännu mer intressant.

Att romanen Jane Eyre dessutom är en tidlös klassiker vars feministiska och sociala tema resonerar än i dag gör ju bara karaktären Jane ännu mer minnesvärd. Något som förstärks av Charlotte Brontës nyskapande och moderna prosa.

Recension: Jane Eyre av Charlotte Brontë

Det första som slog mig när jag läste Jane Eyre var hur modern den kändes. Trots att den är skriven 1847, både tematiskt och språkmässigt.

Jane Eyre är uppbyggd som en memoar där karaktären med samma namn berättar om sitt liv. Först som oönskat och hunsat fosterbarn hos sin morbrors familj, sedan som elev på en internatskola och slutligen som guvernant i ett överklasshem.

Jag var, måste jag erkänna, lite lätt skeptisk mot att läsa Jane Eyre. Helt grundat på en övertygelse att jag skulle tycka den var tråkig. Så fel jag hade. Så glad jag är att jag hade fel.

Förutom den moderna prosan, så var det Janes direkta tilltal som fick mig att fastna i berättelsen och njuta av läsningen. Både Jane och Rochester blir levande människor som man sympatiserar med, men också irriterar sig på.

Att romanen var kontroversiell när den kom är lätt att förstå. Charlotte Brontës karaktär Jane Eyre är självständig, stundtals på gränsen till överdrivet stolt. Hon vägrar att underordna sig de konventioner som omgivningen vill tvinga på henne.