Lucka 24: Pippi Långstrump

"För att även om dom inte finns, så behöver dom väl inte skrämma folk från vettet för det, skulle jag tro."

Världens starkaste flicka är sist ut i årets julkalender. Pippi Långstrump är en av de karaktärer jag burit med mig längst genom livet. Faktum är att hon har ju alltid funnits i mitt liv så länge jag kan minnas och alltid roat med sina äventyr.

Det är ju inte bara det att hon är starkast i hela världen, alltid står på de svagas sida och har en kappsäck full med pengar. Hon är ju dessutom väldigt verbal, rapp i käften och väldigt, väldigt rolig.

Och passande nog så var en mina absoluta favoriter den korta berättelsen Pippi har julgransplundring. Mamma har fortfarande kvar barndomens vältummade och vällästa exemplar hemma i bokhyllan. Blir nog en omläsning av den under julhelgen.

Lucka 9: Bröderna Lejonhjärta

"Men då sa Jonatan, att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt."

Ingen julkalender blir komplett utan Astrid Lindgren och bakom den nionde luckan hittar vi Bröderna Lejonhjärta. Boken, som kom 1973, är en av mina favoriter i Astrids samlade bibliografi, egentligen bara slagen av Mio min Mio.

Däremot är filmatiseringen av Bröderna Lejonhjärta min favorit bland alla adaptioner av Astrid Lindgrens verk. Det är också en film som, precis som boken, funnits med under hela min uppväxt. Jag kan inte säga när jag först såg den.

Något jag däremot kan minnas är scenerna som skrämde mig när jag var liten och såg filmen. Till exempel precis början när lägenheten brinner och Jonatan räddar Skorpan, men dör själv. Eller scenen där Mattias, spelad av Allan Edwall, dödas av en pil.

Böcker som fått mig att gråta

En mycket spännande och intressant diskussion uppstod på Twitter på temat böcker som fått mig att gråta.

Några böcker från min egen lista:
* Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf
* The Remains of the Day av Kazuo Ishiguro
* Mio min Mio av Astrid Lindgren
* Mannen som älskade Yngve av Tore Renberg
* Song of Solomon av Toni Morrison
* The Bluest Eye av Toni Morrison
* Of Mice and Men av John Steinbeck
* The Year of Magical Thinking av Joan Didion

Vilken bok har fått dig att gråta? Skriv gärna en kommentar.

Lucka 16: Mio min Mio

Bosse är nio och bor med sina fosterföräldrar i Stockholm. Fosterföräldrarna tycker mest att Bosse är till besvär.

Men en dag ser en ande till att Bosse färdas till Landet i fjärran. Där får han reda på att kungen är hans far och att hans riktiga namn är Mio.

Fast snart visar det sig att allt är inte lycka och fröjd i Landet i fjärran och Mio ger sig i väg med sin vän Jum-Jum för att hitta och besegra den onde riddar Kato med sitt hjärta av sten.

Foto: Jacob Forsell

Mio min Mio har alltid varit min favorit bland Astrid Lindgrens böcker. Den har funnits med mig hela mitt liv, ända sedan mina föräldrar läste den för mig för första gången. Nu ser jag själv fram emot att få läsa den för mina vänners barn när de blir gamla nog.

Boken kom 1954 och är Astrid Lindgrens första fantasyroman (tekniskt räknas den som high fantasy). Mio min Mio fick mycket bra kritik när den gavs ut. Sydsvenskans recensent Daniel Hjort kallade den bland annat för ett mästerverk och jämförde Astrid Lindgren med Zacharias Topelius.

Dagens citat: "[...] ensam pojke, sittande lite sorgmodigt på en bänk. Det var en mörk höstkväll och han såg så ensam och ledsen ut. Och att jag lät honom bo på Upplandsgatan 13B, det berodde ju på att jag såg honom försvinna in i den porten. Sen dess har jag aldrig sett honom. Det är väl konstigt?" (Astrid Lindgren om hur hon fick inspiration till boken under en promenad i Tegnérlunden.)

"A poetic fairy tale which is tender and true...a splendid contribution to the fairy tale shelf." (Recension av Mio min Mio i Chicago Tribune.)

"Han dunkade med sin järnklo i det stora stenbordet, som stod mitt på golvet, och en hel rad nya spejare kom in.

– Sätt dem i tornet, sa han och pekade på oss med järnklon. Sätt dem i tornet med de sju låsen. Sätt sju spejare på vakt utanför dörren, sätt sju och sjuttio spejare på vakt i alla salar och trappor och korridorer mellan tornet och mitt rum.

Han satte sig vid bordet.

– Jag vill sitta här i lugn och tänka ut ont och vill inte mer bli störd av prins Mio. När natten är slut ska jag gå och ta mig en titt på de små vita benen i mitt torn. Farväl, prins Mio! Sov gott i mitt hungertorn!" (Riddar Kato)

Där allting började...

På midsommardagens förmiddag blev jag reservfarbror åt en liten flicka vid namn Pernilla. Hon är dotter till Mikael som jag har känt sedan vi gick på dagis. Är sedan tidigare även reservfarbror åt en Minna och en Albin.

Något som jag verkligen vill förmedla till dessa tre små liv är min otroliga kärlek till böcker och läsning. Därför var det ganska naturligt att jag började fundera på vilka böcker jag gillade att läsa som barn. För någonstans får jag väl börja när jag ska berätta hur underbart det är att läsa.

Först ut är en bilderbok som jag alltid läste när jag var på biblioteket som barn. Nämligen Till vildingarnas land av Maurice Sendak. Jag kan minnas hur bilderna i boken så fullkomligt fångade och fascinerade mig. Författaren Maurice Sendak fick för övrigt ALMA-priset 2003. Mycket välförtjänt i mina ögon.

Därmed har det blivit dags för en författare vars böcker har lästs av flera generationer svenska barn. Självklart pratar jag om Astrid Lindgren. Men i vilken ände börjar man när det gäller henne och hennes författarskap. I föräldrarnas bokhylla finns ett gammalt och väldigt läst exemplar av Pippi Långstrump har julgransplundring. Det var kanske den som var den första av Astrid Lindgrens böcker som jag fick läst för mig. Inte helt lätt att minnas. Men när jag har tre favoriter, som nog passar när man blir lite äldre och kan läsa själv. Nämligen Mio min mio, Bröderna Lejonhjärta och novellen Sunnanäng.

En bok jag minns att jag läste hur mycket som helst (när jag väl kunde läsa) var en roman vid namn Katten Jaum av Gustav Sandgren. Precis som titeln antyder handlar den om en katt. Vad jag minns så bor denna katt på en bondgård, men en dag kommer katten Max till gården och då förändras allt. Hittade en bild på den norska utgåvan och vad jag kan minnas så illustreras på det en av historierna i boken. Men det är typiskt att jag just nu inte kan hitta vårt eget exemplar i bokhyllan...

När mamma och pappa läste för mig när jag var liten minns jag att det många gånger blev sagor ur olika antologier. Inte då bara Astrid Lindgren utan även av andra författare samt mer klassiska sagor. Minns bland annat att vi hade en sagobok som hette Sagoskeppet som hade Elsa Olenius som redaktör.

Fast nu när jag skriver kom jag på att Elsa Beskows böcker lästes väldigt mycket för mig också. De tre favoriterna var Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin, Tomtebobarnen och Sagan om den lilla lilla gumman.

Slutligen hade jag även en sagobok med ryska sagor och fabler som jag fullkomligt älskade. Den hette Korpen Kraxa och den, precis om Till vildingarnas land, fångade mig totalt med sina historier, men framförallt sina illustrationer. Tyvärr är den för tillfället nerpackad i en låda någonstans annars hade jag nog läst den på direkten.

Dagens citat: "Jag skriver för att roa barnet i mig själv och kan bara hoppas att på det sättet även andra barn ska få lite roligt." (Astrid Lindgren)

"Han dunkade med sin järnklo i det stora stenbordet, som stod mitt på golvet, och en hel rad nya spejare kom in.

- Sätt dem i tornet, sa han och pekade på oss med järnklon. Sätt dem i tornet med de sju låsen. Sätt sju spejare på vakt utanför dörren, sätt sju och sjuttio spejare på vakt i alla salar och trappor och korridorer mellan tornet och mitt rum.

Han satte sig vid bordet.

- Jag vill sitta här i lugn och tänka ut ont och vill inte mer bli störd av prins Mio. När natten är slut ska jag gå och ta mig en titt på de små vita benen i mitt torn. Farväl, prins Mio! Sov gott i mitt hungertorn!" (Ur Mio min Mio)

"Schas katta!" (Ur Sagan om den lilla lilla gumman)