April - snabbversionen

Katastrof! Eller kanske inte... Får nog ta och behålla koncepten lite här. Men jag brukar ju läsa sex böcker i månaden. Det är min målsättning. Men jag skyller på att jag var sjuk en stor del av april. Så sjuk att jag inte orkade läsa utan bara kolla tv-serier på Netflix. Och sedan började jag på ett nytt jobb. Det är mina ursäkter till mig själv.

Fast... jag hann ju ändå med fyra stycken böcker (och två stycken till hälften, jag pausar i dem för tillfället). Och Donna Tartts The Goldfinch och Hilary Mantels För in de döda stod för den största läsnjutningen i april.

Facit för april blev följande:
* Fyra lästa böcker, varav tre romaner och en sakprosa.
* Sammanlagt sidantal blev 1 983 st.
* Två lästes på svenska och två på engelska.
* Tre har engelska som originalspråk och en svenska.

Och här har ni läslistan:
* The Goldfinch av Donna Tartt
* För in de döda av Hilary Mantel
* The Imperfectionists av Tom Rachmann
* Den amerikanska högern av Martin Gelin

Lucka 23: Hans gullvingade barn faller från skyn

"His children are falling from the sky. He watches from horseback, acres of England stretching behind him; they drop, giltwinged, each with a blood-filled gaze. Grace Cromwell hovers in thin air. She is silent when she takes her prey, silent as she glides to his fist. But the sounds she makes then, the rustle of feathers and the creak, the sigh and riffle of pinion, the small cluck-cluck from her throat, these are sounds of recognition, intimate, daughterly almost disapproving. Her breast is gore-streaked and flesh clings to her claws."

Bok: Bring Up the Bodies
Författare: Hilary Mantel (1952-)
Utgivningsår: 2012
Läs också: Wolf Hall (2009), A Place of Greater Safety (1992), Eight Months on Ghazzah Street (1988)
Om författaren: Hilary Mantel är en förnyare av den historiska romanen. Främst genom hennes episka romansvit om statsmannen Thomas Cromwell. Men Mantel är en unik berättare och hennes författarskap är svårt att kategorisera. Hon rör sig lätt mellan olika genrer och former såsom magisk realism, självbiografisk roman och noveller. Fast det är den historiska romanen som är hennes stora styrka. Hon är också en av få författare som vunnit Bookerpriset mer än en gång.

Augusti - snabbversionen

Tiden går obönhörligen vidare. Augusti är avklarad och det blev en mycket rolig läsmånad. Två efterlängtade recensionsböcker hamnade i mitt knä. I övrigt har det blivit en bra blandning av populärvetenskap, samtidsskildringar och dystopier.

Facit för augusti blev följande:
* Sex lästa böcker, varav fem romaner och en populärvetenskaplig bok.
* Sammanlagt sidantal blev 1826.
* Fem lästes på svenska och en på engelska.
* Tre har engelska som originalspråk och tre har svenska.

Och här har ni läslistan:
* The Human Stain av Philip Roth
* Verklighetens magi av Richard Dawkins
* Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden av Jonas Gardell
* Wolf Hall av Hilary Mantel
* Den nya människan av Boel Bermann
* Bödeln av Pär Lagerkvist

Maj - Snabbversionen

Oj då! Är maj redan slut. Men jag har ju inte hunnit blogga. Det blev en sådan månad. Där all energi lades på andra saker än att uppdatera bloggen. Fy på mig! Jag är en dålig bloggare. Om ni vill ha en lista på ursäkter varför jag inte har bloggat flitigt så kan ni klicka här!

Läsmässigt har jag dock varit flitig. Nio böcker har det blivit, även om sex av dem var Agaton Sax-böcker. Men det är läsning lik förbannat och en fantastisk nostalgitripp. Anledningen till att jag läste om just Agaton Sax-böckerna var att jag har skrivit en sommarkrönika om dem till Skånskans kultursida.

I övrigt har det blivit lite Hilary Mantel, Carson McCullers samt omläsning av The Great Gatsby, med tanke på dess aktualitet. Ska försöka samla lite tankar om den sistnämnda i ett annat inlägg. Får se om jag hinner innan jag åker till USA på tisdag.

Facit för maj blev följande:
* Nio lästa böcker, alla romaner
* Sammanlagt sidantal blev 1371.
* Två lästes på engelska och sju på svenska.
* Tre har engelska som originalspråk och sex har svenska.

Och här har ni läslistan:
* Eight Months on Ghazzah Street av Hilary Mantel
* Klocka utan visare av Carson McCullers
* The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald
* Agaton Sax klipper till av Nils-Olof Franzén
* Agaton Sax och vita möss-mysteriet av Nils-Olof Franzén
* Agaton Sax och bröderna Max av Nils-Olof Franzén
* Agaton Sax och den bortkomne Mr Lispington av Nils-Olof Franzén
* Agaton Sax och Bröderna Max av Nils-Olof Franzén
* Agaton Sax och den svällande rotmos-affären av Nils-Olof Franzén

Recension: Eight Months on Ghazzah Street av Hilary Mantel

När Frances make Andrew tar ett jobb i Saudiarabien följer hon motvilligt med. Hennes makes företag inhyser paret i en lägenhet på Ghazzah Street i Jeddah. France, som är van att ta plats och har en egen karriär som kartograf, måste plötsligt anpassa sig till ett liv i undangömd isolering.

Hilary Mantel har baserat roman Eight Months on Ghazzah Street på sina egna erfarenheter som västerländsk kvinna i Saudiarabien. Mantel ska ha sagt att den dag hon och hennes man lämnade Saudiarabien var den lyckligaste i hennes liv.

I centrum för hela romanen står den oundvikliga kulturkrocken mellan öst och väst, mellan sekulära och religiösa värderingar, mellan islamistisk konservatism och västerländsk liberalism. Hilary Mantel faller dock inte fällan att framhålla ena sidan som mer högtstående och överlägsen den andra.

Istället hittar hon en balans i skildringen, som visserligen skiner ett obekvämt ljus över båda sidors kulturella tillkortakommanden. Språkmässigt är det klassiskt Mantelskt med ett otroligt driv och en intim närvaro trots valet att skildra Frances tid i Saudiarabien ur tredje person singularis.

Mars - snabbversionen

Mars har verkligen varit märklig månad. Främst vädermässigt har det varit deprimerande även om månaden började soligt och tillät läsande på en uteservering i Köpenhamn. Fast sedan har det varit en lång väntan på våren. Tyvärr har bloggandet fått stryka lite på foten i mars, men läsenergin har hållits på hög nivå. Blandningen av böcker har stimulerat till ytterligare läsning. Nu ser jag fram emot att det ska bli vår på riktigt och att jag kan börja sitta på balkongen och läsa.

Facit för mars blev följande:
* Sex romaner
* Sammanlagt sidantal blev 2437.
* Fyra lästes på svenska och två på engelska.
* Tre har engelska som originalspråk, medan de övriga har ryska, spanska och franska.

Och här har ni läslistan:
* Amulett av Roberto Bolaño
* Beyond Black av Hilary Mantel
* Undret av R.J. Palacio
* Paradise av Toni Morrison
* Idioten av Fjodor Dostejevskij
* Ett piggsvins memoarer av Alain Mabanckou

Äntligen! Äntligen! Äntligen!

Alltid lika spännande att se vad som dyker upp när en inte är förberedd. Jag har länge funderat på varför inget svenskt förlag har gett ut Hilary Mantels succé Wolf Hall och dess uppföljare Bring Up the Bodies. Det är min fasta övertygelse att de har potential att bli lika stora succéer på svenska som på sitt originalspråk.

Nåväl, nu behöver jag inte undra längre. Gick nämligen in på Weyler förlags hemsida för att leta upp information om Alain Mabanckou. Och vad hittar jag bredvid hans porträtt på författarsidan om inte ett foto på Hilary Mantel. Jag klickar vidare och kan nöjt konstatera att i augusti kommer Wolf Hall på svenska. Så ni som inte har läst den och helst vill göra det på svenska. Grattis! Ni har verkligen något att se fram emot.

Dessutom har BBC köpt tv-rättigheterna till Hilary Mantels epos om Thomas Cromwell. Vilket innebär att i slutet av 2013 kommer miniserien Wolf Hall ha premiär. Mumma! Många bra nyheter på samma dag. Och Mantel håller på att skriva den sista delen av trilogin om Cromwell, som bär titeln The Mirror and the Light.

Recension: Beyond Black av Hilary Mantel

Alison Hart försörjer sig på att prata med de döda, men till skillnad från de flesta andra som kallar sig medium är hennes förmåga verklig. Tillsammans med sin assistent/affärspartner Colette reser hon runt i området kring London och arrangerar seanser. Men Alisons förflutna håller jämna steg med henne och hon plågas allt mer av demonerna från sin trasiga barndom.

Beyond Black är en roman som i grund handlar om vänskap och att våga göra upp med sitt förflutna. Både Alison och Colette är ensamma, som när de blir vänner även finner ett nytt syfte med sitt liv. Sin vana trogen kryper Hilary Mantel in under skinnet på sina karaktärer och skildrar dem med en närhet som stuntals får läsaren att tro att berättelsen är självupplevd. Trots detta blir inte Beyond Black lika engagerande som övriga böcker av henne jag har läst.

Jag kan dock inte riktigt sätta fingret på varför jag inte känner mig hundraprocentigt engagerad i Alisons och Colettes levnadsöden. Till viss del känns de inte helt mänskliga. Det blir stundtals nästan som karikatyrer. Samma problem drabbar i viss mån även birollerna, även om dessa inte kräver en lika ingående psykologisk studie som huvudkaraktärerna.

Därmed inte sagt att Beyond Black är en dålig roman. Det är mest bara att den bleknar lite i skenet av Hilary Mantels övriga böcker. Särskilt hennes historiska romaner. Nästan lite så att jag önskar att Beyond Black hade varit min introduktion till hennes författarskap. Så hade Beyond Black inte känts lite som en besvikelse.

Recension: A Place of Greater Safety av Hilary Mantel

Mitt Hilary Mantel-år går oförtrutet vidare. I A Place of Greater Safety tar han med mig till franskarevolutionen. Eller rättare sagt till Frankrike under åren som leder upp till revolutionen samt dess första halva.

A Place of Greater Safety är den femte av Mantels böcker som publicerades, men faktiskt den första hon skrev. I en intervju har hon berättat att hennes roman om tre av revolutionens mest centrala personer kom till redan på 70-talet och sedan blev liggande i en låda. I alla fall fram tills dess att hon råkade avslöja dess existens.

Och personligen är jag glad, nej överlycklig, att hon slutligen gav hon ut den. För A Place of Greater Safety bevisar återigen Hilary Mantels fantastiska förmåga att gestalta ett historiskt skede med en förbluffande intimitet och hisnande exakthet.

I centrum står de tre kanske mest kända av de franska revolutionärerna. Den koppärrige och bullrige Georges Jaques Danton, den radikale och idealistiske Camille Desmoulins samt den stele och effektive Maximilien Robespierre.

Vi får följa de tre männen från tidig ålder och hur de blir allt mer politiskt medvetna. Men Mantel skildrar också hur det förtryckande franska samhället under l'ancien régime blir alltmer ohållbart och hur den sociala oron leder fram till den blodiga franska revolutionen.

Jag har i recensionerna av Wolf Hall och Bring Up the Bodies hyllat Mantels förmåga att skapa en otrolig närhet till de historiska karaktärer hon har gjort till sina. Fast det är bara den ena sida av myntet, för hennes historiska romaner är även grundligt underbyggda av fakta.

För A Place of Greater Safety är inte bara en ren litterär njutning. Jag lär mig också otroligt mycket om de tre huvudpersonerna, folket kring dem och den franska revolutionen. Jag har skrivit det tidigare, men det är verkligen värt att nämna igen. Hilary Mantel kan konsten att få till en fängslande berättelse som samtidigt är historiskt korrekt.

Att läsa A Place of Greater Safety är som att förflyttas till det sena 1700-talets Paris. Jag som läsare befinner mig verkligen på plats i Nationalkonventet när debattens vågor går höga, på Place de la Révolution när Ludvig XVI avrättas och på gatorna under Septembermorden när pöbeln lynchar prinsessan de Lamballe.

Maximilien de Robespierre, Camille Desmoulins och Georges Jacques Danton.

Februari - snabbversionen

Då var det bara tio månader kvar av 2013. Dags att sammanfatta ytterligare en läsmånad. Måste säga att när det gäller läsning och böcker har februari varit en ypperligt bra månad. Sex böcker har jag läst, vilket är en mer än jag räknade med. Dessutom har det hamnat lite nya böcker i hyllan, bland annat tre av Hilary Mantel. Vars författarskap jag ska läsa in mig på under 2013.

Facit för februari blev följande:
* Sex böcker varav fem romaner och en novellsamling.
* Sammanlagt sidantal blev 2392.
* Två lästes på svenska och fyra på engelska.
* Fem har engelska och en har ryska som originalspråk.

Och här har ni läslistan:
* Vredens änglar av Joyce Carol Oates
* Star Wars: Red Harvest av Joe Schreiber
* The Player of Games av Iain M. Banks
* 2017 av Olga Slavnikova
* Fludd av Hilary Mantel
* A Place of Greater Safety av Hilary Mantel

Recension: Fludd av Hilary Mantel

Fader Angwin är församlingspräst i den lilla katolska byn Fetherhoughton i norra England. Han har förlorat både sin entusiasm och tro. En dag dyker biskopen upp och tvingar honom att göra sig av med flera av kyrkans helgonstatyer samt tvingas acceptera en medhjälpare.

Samtidigt styr den barska moder Perpetua över det lokala klostret och dess skola med en skräckinjagande järnhand. En mörk och regnig natt dyker så fader Angwins medhjälpare upp. Fludd förvirrar med sitt belevade beteende och sin lärda konversation.

Men vem är Fludd egentligen? Biskopens spion? En svartkonstnär? Det enda som med säkerhet går att säga är att hans närvaro ställer livet på ända för fader Angwin, moder Perpetua och den blida syster Philomena, som endast längtar efter god mat och frihet.

Ända sedan jag började läsa HilaryMantels mästerverk Wolf Hall har jag tjatat om henne, men Wolf Hall och dess uppföljare Bring Up the Bodies gjorde mig också nyfiken på hennes övriga författarskap. Så pass att jag har bestämt mig för att läsa in mig på det.

Först ut i detta läsprojekt är Fludd. En stundtals dråplig, stundtals rörande litterär karamell med en rejäl dos mörk humor. Prosan är tät och trots att den i sina tematik är väsensskild från de av Mantels böcker jag redan läst är det samma intima närvaro. Hilary Mantel placerar verkligen sin läsare som en fluga på axeln till sina huvudkaraktärer.

Rent tematiskt behandlar Mantel religiöst tvivel och religiös fundamentalism. Fludd är inte självbiografisk, men Hilary Mantel har i intervjuer sagt att romanen är inspirerad av hennes egen uppväxt i den lilla byn Hadfield i Derbyshire.

Att udden i romanen är riktad mot katolska kyrkan är kanske inte så märkligt. Hilary Mantel uppfostrades som katolik och gick i klosterskola. Enligt henne själv övergav hon den katolska tron vid tolv års ålder.

På läsfronten mycket nytt

Plötsligt dök det upp mycket nytt på nattduksbordet. Visserligen var tre av dem väntade. För i dag kunde jag hämta mitt bokpaket med tre romaner av Hilary Mantel. Det ska bli kul att läsa dem. Jag har ju en plan att läsa in mig på hela hennes författarskap.

Fast roligast är dock att det hamnade en oväntad och okänd bok. Jag fick i dag en nyöversatt rysk dystopisk roman att recensera. Den heter 2017 och är skriven av Olga Slavnikova. Jag får be att få återkomma om denna.

Passar även på att dela med mig av lite länkar. Min senaste recension för Skånskan var av Gunnela Björks biografi om Margaret Thatcher. Dessutom bidrog jag med en lite kort text om Annie Proulxs novell Brokeback Mountain till ett alla hjärtans dag-uppslag i Skånskan.

Att tillfredsställa sin läslustar

Min tanke nu var att fortsätta läsa Iain M. Banks, men jag slogs plötsligt av en obetvinglig lust att tillfredsställa min guilty pleasure (fortfarande inget bra ord på svenska?). Jag pratar förstås om mina älskade Star Wars-romaner. Numera är de en större njutning än filmerna.

Nu var det dessutom ett tag sedan jag gav mig hän åt denna guilty pleasure. Därför är det dags att läsa uppföljaren till Star Wars: Death Troopers, en blandning mellan Star Wars och zombieskräck. I Star Wars: Red Harvest fortsätter Joe Schreiber i samma anda. Den här gången blir blandas det inte bara med zombies utan även gotisk skräckroman.

Fast inte nog med det. I dag slog även köplusten till och tre nya böcker är på väg till mig. Alla är författade av mina nya favorit Hilary Mantel, som har är en av tre författare att vinna Bookerpriset två gånger. Min plan är att jag ska läsa in mig på hennes författarskap, så det är lika bra att sätta igång. Jag har ju redan hyllat hennes två senaste romaner, Wolf Hall och Bring Up the Bodies, om statsmannen Thomas Cromwell. Det var också dessa båda som belönades med Bookerpriset.

Därför ska det bli intressant att läsa tre av hennes tidigare verk. Fludd från 1989 om en liten katolsk by i norra England vars präst har förlorat sin tro. Därefter blir det A Place of Greater Safety från 1992 som handlar om tre centrala personer i franska revolution; Georges Danton, Maximilien Robespierre och Camille Desmoulins. Slutligen blir det Beyond Black från 2005 om ett medium vid namn Alison Hart, som reser omkring i området runt London och ställer till med seanser.

Blandade länkar med boktips

Även om det blev väldigt många inlägg i december så glömde jag bort att skriva om och länka till lite artiklar jag skrivit till Skånska Dagbladet.

Först och främst skrev jag en del till kultursidans vinterserie vid namn "Älskade familjer", som helt enkelt handlade om familjeskildringarna vi skribenter gillar. Jag skrev en artikel om den amerikanska komediserien Modern Family. Den hittar du här.

Dessutom bidrog jag med en del boktips till olika listor på kultursidan inför jul och nyår. Först ut bjöd jag på tre böcker på engelska till kulturens julklappstips. Mina tips var Bring Up The Bodies av Hilary Mantel, The Testament of Jesse Lamb av Jane Rogers och Bossypants av Tina Fey. Mina motiveringar hittar du här. 

Dessutom var jag med och utsåg årets bästa böcker för Skånskans kultursida. På min lista hamnade En kärlekshandling av Jeffrey Eugenides, Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken av Jonas Gardell och Klocka utan visare av Carson McCullers. Mina motiveringar hittar du här.

Slutligen har jag självklart nominerat några böcker till Bokbloggarnas litteraturpris. Här kommer listan med mina nomineringar:

Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken av Jonas Gardell
En kärlekshandling av Jeffrey Eugenides
Särskild av Nene Ormes
Kärleken gömmer minnet av Ola Nilsson
Kod 400 av Sophie Divry

2012 - Då var denna saga all

Dags att sammanfatta 2012 här på BiblioPepe.

Årets bokstav på bloggen är fortfarande J. I alla fall om jag räknar på samma sätt som 2010 och 2011. Av de författare jag skrivit om är J den mest förekommande begynnelsebokstaven i deras förnamn. Hela 27 stycken har det blivit, vilket innebär att fyra nya namn tillkommit under 2012. På andra plats ligger fortfarande A med 22 poster, vilket innebär att en ny har tillkommit under året.

Årets bästa läsning var definitivt Hilary Mantels Bring Up the Bodies. Nu längtar jag tills tredje boken kommer i hennes trilogi om Thomas Cromwell. På en hedrande andraplats kommer En kärlekshandling av Jeffrey Eugenides och tätt därefter Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken av Jonas Gardell.

Årets mest oväntade läsning var The Testament of Jesse Lamb av Jane Rogers. Läste om boken och författaren i nätmagasinet Slate. Tyckte det verkade bra och beställde boken. Blev trots det otroligt positivt överraskad.

Årets utmaning var utan tvekan att jag bestämde mig för att läsa 19 böcker på två månader, för att tangera 2011 års slutsumma i antal lästa böcker. Förutom att bättra på statistiken lyckades utmaningen även chocka igång min under hösten slumrande läslusta.

Årets överraskning var Andreas Lundstedts memoarbok Mitt positiva liv, som han skrev tillsammans med journalisten Cecilia Blankens. Fullkomligt självutlämnande och ärligt bjöd han på gripande läsning om sin kamp med och mot hiv.

Årets prokrastinering är att jag fortfarande inte har kommit längre än kapitel två i Steven Pinkers The Better Angels of Our Nature. Fast jag lovar, jag ska läsa färdigt den... snart.

Årets fynd var Klocka utan visare av den amerikanska författaren Carson McCullers.

Årets längsta blev A Dance with Dragons av George R. R. Martin. Med sina 1117 sidor blev femte delen i hans fantasyepos den enda av årets böcker som hade mer än 1000 sidor.

Årets kortaste blev Kod 400 av franska författaren Sophie Divry. Endast 93 sidor lång men storartad läsning. Också den enda av årets böcker som inte bröt 100-sidorsgränsen.

Årets bita-mig-tungan var när jag lyckades hindra mig själv från att lägg ut texten om hur usel jag anser en berömd författare är till en person som uppenbarligen är dennes största svenska fan.

Årets tack går som vanligt till alla som läser mina inlägg här på bloggen, till alla som delat med sig av tankar och idéer i kommentarsfälten och till alla andra bokbloggare och boktyckare som inspirerat och utmanat mig.

Årets facit blev:
* 66 lästa böcker, varav 54 romaner, 2 novellsamlingar och 10 övriga (det vill säga biografier, memoarer och sakprosa).
* Sammanlagt sidantal blev 20 565, det vill säga ca 1714 sidor i genomsnitt per månad och ca 312 sidor i genomsnitt per bok.
* 43 böcker lästes på svenska och 23 på engelska.
* Böckerna har följande originalspråk: engelska (35 st), svenska (22 st), franska (3 st), ryska (2 st), spanska (2 st), danska (1 st) och kinesiska (1 st).

Klicka på den här länken så kommer du till 2012 års läslista.

GOTT NYTT ÅR

önskar

BiblioPepe

Oktober - snabbversionen

Jaha! Bästa sättet att sammanfatta oktober. I alla fall om jag tittar på mitt läsande. Har varit inne i en rejäl svacka utan någon större läslust. Därför har det bara blivit en bok och hade det inte varit för att jag skulle recensera den hade den nog inte blivit läst.

Nåväl! Det hände ju en massa andra roliga saker på litteraturfronten i oktober. Främst då tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur och Akademiens val av Mo Yan väckte ju en del debatt. Vilket säkert var välbehövligt.

Fast en roligare nyhet i mina ögon var att Hilary Mantel fick Bookerpriset för andra gången. Den första kvinnliga författaren som förärats priset mer än en gång. Första gången hon fick det var för den historiska romanen Wolf Hall och andra gången för dess uppföljare Bring Up the Bodies.

Facit för oktober blev följande:
* Läste en bok, som var en roman
* Sammanlagt sidantal blev 476
* Boken lästes på svenska
* Originalspråket var engelska

Och här har ni läslistan:
* En kärlekshandling av Jeffrey Eugenides

Ja, jag visste det...

I veckan delades årets Bookerpris ut och som alltid hamnar det lite i skymundan av all Nobelprisuppståndelse. I år kan jag dock konstatera att jag i alla fall lyckades pricka in vinnaren av detta pris. För det var nämligen favoriten Hilary Mantel som tog hem det.

I och med detta blir hon den tredje personen, första kvinnan och första brittiska författaren att vinna Bookerpriset för andra gången. Den enda två som lyckats med det tidigare är australiensaren Peter Carey och dåvarande sydafrikanen John Maxwell Coetzee (numera också australiensare).

Hilary Mantel får priset för sin roman Bring Up the Bodies, som är den andra delen i hennes trilogi om Thomas Cromwell. Sitt första Bookerpris fick hon lämpligt nog för Wolf Hall, som är första delen av samma serie. Nu återstår att se om tredje boken, betitlad The Mirror and the Light, också belönas av Bookerjuryn. Det hade varit sensationellt.

Om det nu råkar vara så att ni inte har läst Hilary Mantels prisbelönta romaner, Wolf Hall och Bring Up the Bodies, så bör detta åtgärdas omedelbart. Spring iväg till närmsta bokhandlare eller bibliotek och införskaffa dessa genast. Se så, skynda er nu!

Recension: Bring Up the Bodies av Hilary Mantel

Att öppna upp Bring Up the Bodies och börja läsa var som att återse en gammal och god vän. Samtalet fortsatte precis där vi slutade förra gången vi träffades. Bring Up the Bodies tar vid i princip exakt där föregångaren WolfHall slutade.

I denna andra bok om Thomas Cromwell följer vi honom från hösten 1535, precis när Henry VIII fått upp ögonen för den unga JaneSeymour, till sommaren 1536, precis efter Anne Boleyns fall och efterföljande avrättning. Det finns egentligen inte mycket mer att säga om handlingen. Historien är ju redan känd, men det är heller inte det viktiga med Hilary Mantels romansvit om Thomas Cromwell.

Thomas Cromwell (1485-1540)
Porträtt: Hans Holbein d.y

Det viktigaste är att hon ger röst åt en av Englands mest hatade historiska figurer genom tiderna. En person som ständigt har varit den slemme skurken, men nu för första gången får lov att vara hjälten i sin egen historia. För historien är aldrig enbart svart och vit, utan målad i oändliga nyanser av grått.

Det näst viktigaste är sättet Hilary Mantel ger röst åt sin protagonist. För precis som Wolf Hall är boken konsekvent skriven i tredje person ur endast Thomas Cromwells synpunkt. Vilket både ger en otrolig närvaro och ett sug som bara drar in mig som läsare till 1500-talets England.

Fast samtidigt ger denna berättarteknik också en nödvändig distans till huvudkaraktären. För i slutändan blir jag aldrig Cromwell, jag bara följer varje steg han tar, hör allt han säger och ser allt han ser. Utan för den delen vara tvungen att dela hans tolkning av den information han tar in.

Hilary Mantel

Fast det är inte bara de stora skeenden Mantel skildrar, som läsare får man även ta del av Cromwells personliga historia, hans sorg efter frun och döttrarna som dog och hans faderliga oro över sonen Gregorys framtid.

Att skriva en roman om en tid i historien som är så välkänd, så omskriven och så dramatiserad som Tudoreran i engelsk historia hade kunnat bli ett spektakulärt magplask. Alla vet ju vad som ska hända och när dessutom ambitionen är att göra sin roman historisk korrekt ända in i detaljerna, då gäller det att kunna balansera på en slak lina.

Hilary Mantel har återigen lyckats med konststycket. För precis som Wolf Hall är Bring Up the Bodies spännande och korrekt. Dessutom påpekar författaren i sitt efterord att källorna kring Anne Boleyns sista dagar i livet är mycket skissartade, så där har hon använt sin konstnärliga frihet.

Fast å andra sidan är det inget som märks och Hilary Mantel kan uppenbart sitt källmaterial så väl och känenr sina karaktärer att hennes gissningar kring dessa dagar i maj 1536 nog hamnar sanningen väldigt nära.

Ett problem som kan inträffa med historiska romaner är att de är jättespännande men är faktamässigt inkorrekta. Eller så är de korrekta och tråkiga så klockorna stannar. Hilary Mantel lyckas med att få till en roman som är både korrekt och spännade. Jag skulle vilja gå så långt att med sitt romanprojekt om Thomas Cromwell har Mantel satt en ny standard för hur historiska romaner bör skrivas.

Maj - Snabbversionen

När jag skrev april månads sammanfattning jublade jag över att jag hade kommit ikapp förra året. Det vill säga hade läst lika många böcker som vid motsvarande tidpunkt 2011.
Det höll i en månad och nu när det är dags att sammanfatta maj månad så är det bara att inse att jag ligger två böcker efter. Inte för att det betyder något i slutändan, men lite tävling mot mig själv handlar det om.

Maj har i alla fall präglats av efterlängtade uppföljare. Först blev det andra delen av Trudi Canavans trilogi The Traitor Spy Trilogy och slutligen den mest efterlängtade av dem alla. Bring Up the Bodies, som är uppföljaren till Bookerprisbelönade Wolf Hall från 2009.

Facit för maj blev följande:
* Fyra lästa böcker, alla romaner.
* Sammanlagt sidantal blev 1 789 sidor.
* Alla lästes på engelska.
* Alla har engelska som originalspråk.

Och här har ni läslistan:
* The Ambassador's Mission av Trudi Canavan
* The Rogue av Trudi Canavan
* Star Wars - Allegiance av Timothy Zahn
* Bring Up the Bodies av Hilary Mantel

Att öppna en efterlängtad bok

I dag anlände den äntligen. Bring Up the Bodies av Hilary Mantel, uppföljaren till hennes välförtjänt prisbelönta roman Wolf Hall från 2009. I skrivandes stund har jag läst ungefär halva första kapitlet och magin från Wolf Hall finns kvar.

Hilary Mantel har åter tagit mig i handen och dragit med mig på en tidsresa till 1500-talets England och Henry VIII:s hov där jag åter får följa hennes protagonist Thomas Cromwell. Bring Up the Bodies tar utan omsvep vid precis där Wolf Hall slutade. Det är utan tvekan mycket njutbar läsning. Äntligen!

I övrigt har jag inte varit en särskilt flitig läsare i maj månad. Lusten ha inte riktigt infunnit sig, men jag hoppas att Bring Up the Bodies blir en nytändning tillsammans med min nyinrättade läshörna på balkongen. Det lär bli en härlig sommar. I förmiddags avslutade jag dock Star Wars-romanen Allegiance av Timothy Zahn. Bra, lättsam och friktionslös läsning. Precis vad jag behövde.