Lucka 20: Låt den rätte komma in

"'Och vad tror ni det här är för nåt, då?'"



Ytterligare en vampyr dyker upp nu när lucka nummer 20 öppnas. Kanske även den vampyrskildring som skrämmer mest. För John Ajvide Lindqvist återuppfinner inte bara vampyrmyten i sin roman Låt den rätte komma in utan låter den komma nära läsaren och bli vardaglig.

En känsla som bara förstärks ytterligare i Tomas Alfredssons utmärkta filmatisering från 2008. Med varsam hand har han överfört boken och det som gör den så fantastisk till bioduken. I kombination med skådespelarinsatserna gör detta filmen till en ren cineastisk njutning.

Dock har jag ännu inte vågat se den amerikanska remaken av filmen. Risken finns ju att jag blir besviken med tanke hur mycket jag gillar både boken och Tomas Alfredssons version. Så nu är frågan; vågar jag se den amerikanska filmen?

Lucka 15: En vampyrs bekännelser

"'Jag förstår...' sade vampyren tankfullt och gick långsamt bort mot fönstret på andra sidan rummet."



Att de senaste åren har bjudit på vampyrtrend är det väl få som har missat. Sookie Stackhouse-böckerna och tv-serien True Blood, som baserats på dem, har väl knappast undgått någon. Och dessa är bara ett exempel, men jag ska hoppa tillbaka till en tidigare vampyrtrend som uppstod på 90-talet.

I centrum för den stod Anne Rice och hennes romaner om vampyrerna Lestat, Louis och Claudia plus en hel hoper till. Startpunkten blev 1994 års filmatisering av En vampyrs bekännelser med Tom Cruise och Brad Pitt huvudrollerna samt en storspelande tolvårig Kirsten Dunst i rollen som just Claudia.

Därför är det just den filmen som dyker upp när lucka 15 öppnas. Och återigen är det en film som gjort att jag upptäckt en hel serie böcker. För det jag gillar med Anne Rices romanserie är att hon bryter ut vampyrmyten, återuppfinner den och gör den till sin egen. Ingenstans står en greve Dracula att finna förutom en kort referens när Louis och Claudia reser genom Östeuropa.

Istället bygger hon upp en ny ursprungsmyt som sträcker sig tillbaka till egyptisk forntid. Dessutom är det en myllrande värld hon har byggt upp, befolkad med massor av individer vars berättelser väver in och ut i varandra.

Bjuder här på en scen till. Där det bränner till mellan Louis och Claudia.

Skrämmande bra...

Dagen till ära tänker jag också hoppa på skräcktåget och komma med lite förslag på böcker som passar denna helg.

1. Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. Den hittills bästa moderna vampyrromanen, också för att den inte bara ger läsaren kalla kårar. Utan också för att den faktiskt har något att säga om vårt samhälle.
Och till det ska sedan adderas ett klockrent porträtt av en svensk förort i början av 80-talet, i skuggan av kalla kriget, strider om löntagarfonder och en rysk ubåt i Karlskrona skärgård.
Om ni nyligen har läst Låt den rätte komma in så ta då vilken som helst av John Ajvide Lindqvists romaner, men då vill jag främst rekommendera hans senaste, Lilla stjärna.

2. Apropå vampyrer så går det inte att skriva en sådan här lista utan att nämna en otrolig skräckförfattare. Nämligen Anne Rice, vars vampyrböcker i min mening är något av det bäst inom genren.
Även om det är Louis som spelar huvudrollen i den första boken, En vampyrs bekännelser, så är det karaktären Lestat som är seriens riktiga huvudperson.
Den amoraliske och lustdrivne Lestat, med sina adliga rötter i det förrevolutionära Frankrike, är en fantastisk karaktär. Anne Rice lyckas med konststycket att få läsaren att hata honom och sympatisera med honom på samma gång.
För övrigt något jag gillar med hela serien är att böckerna är inte skrivna i kronologisk ordning utan historien växer fram organiskt genom att de olika karaktärerna berättar sin historia och ger ytterligare bitar till pusslet.

3. Egentligen vad som helst av Edgar Allan Poe, men om jag ska göra ett urval så blir det dels novellen Huset Ushers fall, dels dikten Korpen.
Huset Ushers fall är berättelsen om en bror och en syster. De sista av sin släkt, som en kväll får besök av broderns bästa vän, som är historiens anonyme berättare. Under besökets gång dör systern och placeras i familjens valv. Men en tid därefter märker de två männen att de blir alltmer rastlösa och oroliga.
Korpen är en lång berättande dikt. Huvudpersonen, Poes alter ego, sitter i sitt arbetsrum och sörjer förlusten av sin älskade Lenore. Då får han plötsligt besök av den enponymiska korpen.
Båda berättelserna tillhör Poes bästa verk, med sin täta och stundtals blodisande stämning.



Dagens citat: "Once upon a midnight dreary, while I pondered, weak and weary,
Over many a quaint and curious volume of forgotten lore,
While I nodded, nearly napping, suddenly there came a tapping,
As of some one gently rapping, rapping at my chamber door.
"'Tis some visiter," I muttered, "tapping at my chamber door—
Only this, and nothing more." (Den inledande strofen ur Korpen)

"Quoth the raven, 'Nevermore.'" (Ett återkommande citat ur Korpen)

"During the whole of a dull, dark, and soundless day in the autumn of the year, when the clouds hung oppressively low in the heavens, I had been passing alone, on horseback, through a singularly dreary tract of country; and at length found myself, as the shades of the evening drew on, within view of the melancholy House of Usher." (Inledande meningen ur Huset Ushers fall)