Äntligen dags för lite Nobelpris

På torsdag vankas det tillkännagivande av Nobelpristagaren i litteratur. Klockan 13.00 öppnar Peter Englund dörren och berättar vem som får det prestigefyllda priset. Och självklart är spekuleras det fram och tillbaka om vem som kommer få priset.

Blir det en svensk? Blir det en poet eller kanske en dramatiker? Oavsett så diskussionens vågor gå höga. Det ska bli spännande att se om det årets val blir lika kontroversiellt som 2010 års pristagare Mario Vargas Llosa.

I skrivandes stund visar sig lågoddsarna vara Haruki Murakami hos Unibet och Adonis hos Ladbrokes. Andra lågoddsare är Tomas Tranströmer, Assia Djebar och Les Murray.

Nu återstår bara frågan. Vem tror du får priset?

Detta har hamnat på min röda matta

Mitt golv den första fredagen i september. Hösten och därmed årets andra recensionssäsong har börjat. Äntligen!

Jag har redan fått två böcker att recensera åt Skånskan. Den ena hade jag önskat mig och den andra blev jag tillfrågad om jag ville skriva recension på.

Bok nummer ett är Fragment, som jag från början karakteriserade som en biografi av Marilyn Monroe. Men jag misstog mig. Det är istället en samling av material som hon själv har skrivit. Ska bli mycket spännande att läsa.

Bok nummer två som ska recenseras är Amanda Svenssons nya bok Välkommen till den här världen. Jag har ju helt missat hennes debutroman Hey Dolly, så det ska bli kul att stifta bekantskap med ett nytt författarskap.

Dessutom kunde jag lägga vantarna på två pocketböcker också. Dels Allting är upplyst av Jonathan Safran Foer dels Kriget vid världens ände av Mario Vargas Llosa.

Med på bilden finns också Ciderhusreglerna av John Irving eftersom det är den bok jag läser just nu, samt det senaste numret av Populär Historia som låg och väntade på mig när jag kom hem från jobbet. Mycket rolig läsning som väntar på mig nu.

Mars – snabbversionen

Mars månad har i år varit ytterst tvivelaktig. För dels har den känts otroligt lång, dels har den bara tagit slut lika abrupt som alla andra månader. Nåväl, det har i alla fall blivit dags att sammanfatta mars.

Det här var månaden som jag kände att jag kom i gång med årets recenserande på allvar. Sex recensioner har blivit skrivna för bloggen och två för Skånskan (varav den första av dessa två publicerades i dag). Trots det har jag inte fått loss tummarna och recenserat 2666. Har gjort några tafatta försök, men den känns inte riktigt färdigbearbetad i hjärnan än.

Facit för mars månad 2011 blev följande:
* Sex lästa böcker varav tre romaner, två novellsamlingar och en populärhistorisk bok.
* Sammanlagt sidantal blev 2239.
* Fyra av böckerna lästes på svenska, två på engelska.
* Fyra stycken hade dessutom engelska som originalspråk, de övriga två spanska respektive danska.

Och här kommer läslistan för mars:
* Camilla and the Horse av Christina Hesselholdt
* Bockfesten av Mario Vargas Llosa
* Priset man betalar av Lionel Shriver
* D-dagen av Anthony Beevor
* Dear Husband av Joyce Carol Oates
* Nemesis av Philip Roth

Nytt lästips

Flera tidningar har i dag publicerat recensioner av Indignation, Philip Roths senaste roman på svenska. Boken kom dock på engelska redan 2008, men det är en petitess i sammanhanget.

Philip Roth är en av mina absoluta favoritförfattare, om det nu var någon som hade missat det, och jag tar tacksamt emot tipset om Indignation, en roman som inte har gett utslag på min radar. Förrän nu vill säga.

Fast redan nu har två Philip Roth-romaner som ligger och väntar på mig här hemma. Dels den kontroversiella Portnoy's Complaint, som blev författarens genombrott, dels Nemesis, som är Philip Roths allra senaste bok (publicerad 2010).

Om nu Philip Roth någonsin får Nobelpriset (vilket jag hoppas) så ska det bli intressant att se reaktionerna. Särskilt med tanke på vad som kräktes ut mot Mario Vargas Llosa, mycket av skribenter som inte ens hade läst honom.

Recension: Bockfesten av Mario Vargas Llosa

I fredags kunde jag så göra ytterligare ett hack i min hypotetiska bokhylla. För då läste jag ut Bockfesten av Mario Vargas Llosa han blev därmed den 23:e Nobelprisförfattaren jag har läst en bok av.

Under den första tredjedelen av boken kände jag flera gånger att jag var på väg att ge upp. Fast det berodde till stor del på att läsningen av Bockfesten blev uppstyckad. Ett kapitel här och två sidor, aldrig någon längre sammanhängande läsning. Vilket självklart gjorde att det tog väldigt innan jag verkligen kom in i den.

Men när det väl hände upptäckte jag hur Mario Vargas Llosa berättelse om Trujillos diktatur och personkulten kring som växte fram kring honom. I centrum för berättelsen står Urania Cabral, dotter till den före detta dominikanska senatorn Augstín Cabral, som efter 35 år i USA återvänder hem till sin sjuka far.

Foto: Ulla Montan

En far som desperat söker förlåtelse från sin dotter, för ett svek som aldrig kan ursäktas. Besöket i det forna hemlandet och mötet med sina släktingar ger Urania modet att berätta vad som egentligen hände när hon som 14-åring blev föremål för diktatorns uppmärksamhet.

Detta är ett av tidsplanen bokens handling utspelar sig på. Inom den andra tidsramen får vi följa Trujillo och det hov han samlat kring sig. Ett hov bestående av släktingar och gamla vänner, sykofanter och opportunister. Men Trujillo blir allt mer ifrågasatt av personer inom sin inre krets och en grupp planerar att mörda honom.

Och det är i skildringen av mordet på Trujillo som Vargas Llosa briljerar. Vi får följa de viktigaste konspiratörer före, under och efter de har mördat sin välgörare. Deras motiv fastställs och blottas för läsaren. Men verkligt bett får historien först efter mordet på Trujillo när de skyldiga en efter en jagas fram ur skuggorna och utsätts Trujillo juniors blinda hämnd.

Rafael Trujillo

I den sista fjärdedelen bjuder Mario Vargas Llosa på en del ganska hemska tortyrscener, men han lyckas med konststycket att få alla skildringarna att kännas nödvändiga för historien. Även om man stundtals som läsare vrider sig av obehag inför de våldsamma övergrepp som begås.

Tyvärr försvinner Uranias berättelse lite mot slutet och överskuggas helt av historien om mordet på Trujillo samt dess efterverkningar. Annars är bokens stora behållning att den ger en bild av en tid och ett land som som få i Sverige har någon ingående kunskap om.

Boken är i mina ögonen tydlig illustration av den brittiske historikern lord Actons sentens: ”Makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut.” För Mario Vargas Llosa visar upp hur Trujillos makt inte bara gör honom korrupt utan även moraliskt degenerad genom ett evigt begär att motverka den obetvingliga ålderdomen.

Bockfesten är en skrämmande berättelse om oinskränkt makt, machismo som löper amok och kvävande förtryck i ett samhälle där en man är redo att bokstavligt sälja sin dotter för att behålla sin plats vid köttgrytorna.

Dagens citat: "Good literature erects bridges between different peoples, and by having us enjoy, suffer, or feel surprise, unites us beneath the languages, beliefs, habits, customs, and prejudices that separate us." (Mario Vargas Llosa i sin Nobelföreläsning.)

Mannen som festar med getter

Äntligen har jag kommit in ordentligt i Bockfesten av förra årets Nobelpristagare i litteratur Mario Vargas Llosa. Fick den som sagt i julklapp och jag började läsa den i början av februari.

Tyvärr blev den lite styvmoderligt behandlad av mig och det blev mest lite ströläsning då och då. Men den senaste veckan har jag gjort en medveten ansträngning med den och har nu kommit halvvägs.

Framförallt gör den mig nyfiken på ett land, en era och en person som är ganska okända för mig. Nämligen diktatorn Rafael Trujillo och den period på cirka 30 år som han styrde den Dominikanska republiken.

Trög fortsättning på februari

Läslustan från januari har inte riktigt lyckats fortplanta sig in i februari. Har hittills bara hunnit med tre böcker. Orsaken har inte varit ont om tid, utan som sagt minskad läslust.

Dessutom har jag varit bortrest, men inte ens resorna till och från Karlstad lyckades övertyga mig om att plöja genom böckerna. Bockfesten av Mario Vargas Llosa har jag till exempel bara skrapat lite på ytan.

Däremot har jag en diger lista på böcker som jag ska försöka recensera för bloggen. Vissa har jag inte hunnit med, andra har blivit bortglömda eller så har jag inte hunnit smälta boken tillräckligt. Ett exempel på det sistnämnda är 2666 av Roberto Bolaño.

Fast i dag läste jag ut Henry VIII: Wolfman. Något som tände läslustan i mig igen.

Från en värld till en annan

Ägnade en del av söndagsförmiddagen åt att läsa ut The Left Hand of Darkness av Ursula K. Le Guin. En mycket bra science fiction-roman. Trots att jag var lite tveksam till boken efter att ha läst de två första kapitlen. Men där efter tog den sig och blev en storartad läsupplevelse. Recension kommer inom det snaraste.

Därmed är det dags att lämna hennes värld och kasta mig huvudstupa in i nästa. Det blir Bockfesten av Mario Vargas Llosa, som jag fick i julklapp av föräldrarna. Funderade lite först på att läsa nyutgåvan av Yukio Mishimas Den gyllene paviljongens tempel. Fick med mig den från bokbordet på jobbet och är rejält sugen måste jag tillstå. Men lockelsen från Bockfesten visade sig vara större.

Lite kuriosa: Tydligen har Mario Vargas Llosa adlats av kung Juan Carlos I av Spanien. Den 3 februari upphöjdes han till markis av Vargas Llosa. Han är dock inte den första nobelpristagaren som har förärats en titel av den spanske kungen. Camilo José Cela som fick Nobelpriset i litteratur 1989 adlades också. 1996 upphöjdes han till markis av Iria Flavia.

Dagens citat: "Open your eyes; listen, listen. That is what the novelists say. But they don't tell you what you will see and hear." (Ursula K. Le Guin, ur förordet till The Left Hand of Darkness.)

Då var denna saga all

Dags att sammanfatta 2010 här på BiblioPepe.

Årets bokstav här på bloggen är J. Upptäckte nämligen att när jag tittade på listan över alla nyckelord jag har använt mig av så domineras den av författare vars namn börjar på just den bokstaven. Hela 17 stycken J-författare har jag skrivit om. På andra plats kommer författare vars namn börjar på A, elva sådana har jag skrivit om.

Årets bästa läsning bjöd Jeffrey Eugenides på med sin fantastiska roman Middlesex. En ren njutning från första till sista sidan.

Årets mest oväntade läsning var Jane Austens Sense and Sensibility. Att läsa just henne var ett litet sommarprojekt jag hade, ivrigt påhejad av mina kollegor Eva och Martina. Från början tänkte jag även riva av Pride and Prejudice och Emma, men kroknade efter bara en bok. Kanske ett projekt som bör återupplivas nästa sommar?

Årets utmaning ett har varit den största. Nämligen att driva BiblioPepe, att hitta ämnen att skriva om och ibland bara att skriva någonting trots att inspirationen stundtals har varit obefintlig.

Årets utmaning två var förstås att hitta 24 boktips till min julkalender. Det gick, men det blev förändringar och omprioriteringar in i det sista.

Årets utmaning tre var att jag skulle läsa minst två tegelstensromaner under hösten. Övermodig som jag var så påstod jag att jag skulle hinna med hela tre stycken. Det blev en tegelsten, men vilken njtuning det var att läsa Rosens namn av Umberto Eco.

Årets överraskning blev att Mario Vargas Llosa tilldelades Nobelpriset i litteratur. Jag lät mig bländas av mina förhoppningar och hävdade tvärsäkert att det äntligen skulle bli Tomas Tranströmer.

Årets tusan också var att min favorit John Ajvide Lindqvist inte fick Bokbloggarnas litteraturpris för sin roman Lilla stjärna. Han kom dock på en hedrande andraplats.

Årets förväntan trodde jag länge skulle bli efter Kazuo Ishiguros novellsamling Nocturner. Den blev dock omsprungen på upploppet av Roberto Bolaños 2666.

Årets fynd blev pocketutgåvan av Dorothy Parkers samlade verk. Dikter, brev, noveller och recensioner samt mycket mer i en enda utgåva.

Årets tack till alla som har läst och kommenterat min blogg under året. Dessutom ett stort tack till alla andra bokbloggare för inspiration, boktips och glada tillrop.

GOTT NYTT ÅR

önskar

BiblioPepe

Julklappar som räcker länge

Julen blev åter lugn och trivsam, även om jag faktiskt jobbade hela julhelgen.

Självklart dök det upp en bok i julklappsskörden. Jag fick Bockfesten av Mario Vargas Llosa, årets nobelpristagare i litteratur.

Brukar bli en större bokskörd på julen, men i år önskade jag mig lite färre böcker än vanligt. Jag har ju ganska stor läshög som jag ska försöka avverka.

Fast jag gav bort en del böcker i julklapp också Min syster fick två romaner och min svåger en ljudbok.

Den första boken min syster fick var Igelkottens elegans av den franska författaren Muriel Barbery. En bok jag själv inte har läst, men som jag har läst om på många av de bokbloggar jag följer.

Dessutom fick hon Älskade syster av Joyce Carol Oates. En av mina favoritförfattare, även om jag inte har läst just den boken. Den ligger i min läshög och väntar på mig.

Ljudboken jag gav till min svåger var Hypnotisören av Lars Kepler.

Slutligen gav jag mig själv 2666 av Roberto Bolaño i julklapp. Har börjat läsa den, men har inte kommit så långt än. Den verkar väldigt lovande och jag tror det kan vara en ren njutning att läsa den.

Dagens citat: "Out upon merry Christmas! What's Christmas time to you but a time for paying bills without money; a time for finding yourself a year older, but not an hour richer... If I could work my will," said Scrooge indignantly, "every idiot who goes about with 'Merry Christmas' upon his lips should be boiled with his own pudding, and buried with a stake of holly through his heart. He should!" (Ebeneezer Scrooge i Charles Dickens A Christmas Carol.)

"Christmas to a child is the first terrible proof that to travel hopefully is better than to arrive." (Stephen Fry)

"The Supreme Court has ruled that they cannot have a nativity scene in Washington, D.C. This wasn't for any religious reasons. They couldn't find three wise men and a virgin." (Jay Leno)

Och priset gick till...

Mario Vargas Llosa blev alltså årets Nobelpristagare i litteratur. Och här sitter jag med näbben i brevlådan. Såklart att Svenska akademien utser en författare som jag knappt har hört nämnas i alla de diskussioner jag har haft om Nobelpriset i litteratur.

Vargas Llosa får priset med nomineringen "för hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag". Och han har förekommit i Nobelprisspekulationerna under lång tid, men varit en verklig outsider de senaste åren.

Jag har känt till honom, men bara till namnet och nu lägger jag ytterligare en författare till listan över de jag vill läsa. En sak irriterar mig dock, för hade det exempelvis blivit Tomas Tranströmer, Philip Roth eller Joyce Carol Oates så hade jag automatiskt fått ytterligare ett hack till i min bokhylla.

En rolig detalj om Vargas Llosa är att han vid ett tillfälle ska ha gett Gabriel García Marquéz en blåtira i samband med ett bråk. De två ska tydligen ha blivit vänner igen.

Rent allmänt är det kul att det blev en utomeuropeisk författare för en gångs skull och att det blev en latinamerikansk författare i synnerhet. Senast det inträffade var 1990 och då fick Octavio Paz från Mexico det.

Tyvärr kan jag dock bara konstatera att det inte blev en poet. Däremot är det bara att gratulera alla bokhandlare. Nobelpristagaren blev en tillgänglig och någorlunda känd författare.

Slutligen vill jag bara säga att den här totala överraskningen är lite av tjusningen med Nobelpriset. Nu ser jag fram emot att få läsa lite Mario Vargas Llosa.