Lucka 18: Om gudars natur

"Now consider the tortoise and the eagle.
The tortoise is a ground-living creature. It is impossible to live nearer to the ground without being under it. Its horizons are a few inches away. It has about as good a turn of speed as you need to hunt down a lettuce. It has survived while the rest of evolution flowed past it by being, on the whole, no threat to anyone and too much trouble to eat."

Bok: Small Gods
Författare: Terry Pratchett (1948-)
Utgivningsår: 1992
Läs också: Wyrd Sisters (1988), Men at Arms (1993), Moving Pictures (1990)
Om författaren: På ytan är Terry Pratchett en författare som skriver komiska och absurda fantasyromaner. Går man på djupet ser man att till exempel att hans Discworld-romaner bara är en ständigt utvecklande parodi av vårt eget samhälle och stundtals bitande satir. Mitt enda problem med Terry Pratchett är att jag aldrig kan bestämma mig för vilken av hans böcker jag vill läsa på grund av akut velighet.

Lucka 9: Sanningens och faktans natur

"I'll make my report as if I told a story, for I was taught as a child on my homeworld that Truth is a matter of the imagination. The soundest fact may fail or prevail in the style of its telling: like that singular organic jewel of our seas, which grows brighter as one woman wears it and, worn by another, dulls and goes to dust. Facts are no more solid, coherent, round, and real than pearls are. Both are sensitive."

Bok: The Left Hand of Darkness
Författare: Ursula K. Le Guin (1929-)
Utgivningsår: 1969
Läs också: The Lathe of Heaven (1971)
Om författaren: Ursula K. Le Guin är en av de mest populära och prisbelönta av fantastikförfattarna under 1900-talet. Hon har under sina långa karriär gett ut både fantasy och science fiction. Till sina inspirationskällor nämner hon bland annat systrarna Brontë och Virginia Woolf. Hon har även haft inflytande på författare som Salman Rushdie och Neil Gaiman.

November - snabbversionen

Jaha, tji fick jag. Trodde min svacka var över men den återvände med råge under november. Bloggsvackan vill säga, inte läsningen. Faktum är att jag har läst mer i november än någon annan månad i år. Bara inte orkat blogga om det. Plus att jag redan har skrivit tusentals tecken om Harry Potter på den här bloggen, så det får bli min brasklapp.

November har i alla fall varit årets stora Harry Potter-månad, för precis som i augusti 2011, var det dags för en omläsning av J.K. Rowlings älskade serie om den minderåriga trollkarlen. Och för vilken gång i ordningen jag läser dem det kan jag inte svara på. Det enda jag kan säga är att de fortfarande håller och jag upptäcker fortfarande detaljer jag missat.

Ovanpå alltihop hann jag även med att läsa en bok om vetenskapsförnekelse och hur det hotar mänskligheten av den amerikanske vetenskapsjournalisten Michael Specter. En recension är här med utlovad. En sak jag dock känner att jag inte orkar med är min traditionsenliga julkalender. Mest för att jag inte kommit på ett bra tema. Istället tänkte jag varje adventssöndag publicera ett inlägg med boktips och kuriosa från litteraturens värld.

Facit för november blev följande:
* Åtta lästa böcker varav sju romaner och en fackbok.
* Sammanlagt sidantal blev 3 934.
* Alla böcker lästes på engelska.
* Alla har engelska som originalspråk.

Och här har ni läslistan:
* Harry Potter and the Philosopher's Stone av J.K. Rowling
* Harry Potter and the Chamber of Secrets av J.K. Rowling
* Harry Potter and the Prisoner of Azkaban av J.K. Rowling
* Harry Potter and the Goblet of Fire av J.K. Rowling
* Harry Potter and the Order of the Phoenix av J.K. Rowling
* Harry Potter and the Half-Blood Prince av J.K. Rowling
* Harry Potter and the Deathly Hallows av J.K. Rowling
* Denialism: How Irrational Thinking Harms the Planet and Threatens Our Lives av Michael Specter

Recension: The Traitor Queen av Trudi Canavan

Glömde nästan bort att skriva några rader om The Traitor Queen (TTQ) av Trudi Canavan som jag läste ut strax innan det senaste månadsskiftet. TTQ är den tredje delen i Traitor Spy-trilogin; den andra serien om Sonea och Kyralias magikergille.

Överlag är denna andra trilogi något svagare än den första. Mycket känns igen och Trudi Canavan följer troget det formulär hon har etablerat. Det är tryggt och förtroendeingivande men föga överraskande. I min recension av The Rogue (den andra delen i TS-trilogin) klagade jag på en lång startsträcka och avsaknaden av den magi som fick mig att älska den första trilogin.

Fast cliffhangern i The Rogue fick mig också att se fram emot TTQ och jag tycker att Trudi Canavan lyckades infria sitt löfte. TTQ har ett högre tempo, det händer mer och det är helt enkelt en bättre sammanhållen och genomarbetad historia. Att hon dessutom lyckas bjuda på ett flertal överraskningar gör ju inte saken sämre.

Trudi Canavan avslutar TS-trilogin på en väldigt stark not, vilket är upplyftande med tanke på trilogins svaga andra del och redan i recensionen av den boken ansåg att författaren hade uttömt Kyralia på stoff. Denna åsikt står jag fast vid. Det har varit en bra åktur, men två trilogier och en fristående bok är lagom. Därför är det med glädje jag läser på hennes hemsida att hon är på gång med en ny trilogi. I en helt ny värld!

Oktober - snabbversionen

Då var det bara två månader kvar av året och det är dags att sammanfatta oktober. Läsmässigt har den gått i eskapismens tecken. Den inleddes med science fiction och avslutades med fantasy. Precis det som behövdes.
Månadens stora behållning var dock ändå Bea Uusmas fantastiska bok om Andrée-expeditionen. Jag sträckläste den (nästan i alla fall) för att den var så intressant och fängslande. Nu hoppas jag verkligen att Bea Uusma vinner Augustpriset för detta praktverk.
I övrigt har jag börjat komma igång igen med recenserandet och skrivandet för mitt eget höga nöjes skull här på bloggen. Det ska bli intressant att se vilka läsäventyr november månad kommer att bjuda på.

Facit för oktober blev följande:
* Sex lästa böcker varav fem romaner och en populärhistorisk bok.
* Sammanlagt sidantal blev 2881.
* Fem böcker lästes på engelska och en på svenska.
* Fem har dessutom engelska som originalspråk och en har svenska.

Och här har ni läslistan:
* Leviathan Wakes av James S.A. Corey
* Caliban's War av James S.A. Corey
* Abaddon's Gate av James S.A. Corey
* Expeditionen Min kärlekshistoria av Bea Uusma
* The Traitor Queen av Trudi Canavan
* Moon over Soho av Ben Aaronovitch

Fel som nog ändå blev rätt

Första jobbveckan har betats av och därför blev lördagen mycket lugn. Morgonens slöande följdes av en tur in till stan och besök i lite olika affärer. Självklart inledde jag med att besöka en av min favoritaffärer, nämligen SF-bokhandeln.

Där träffade jag på Nene Ormes och hade ett som alltid givande samtal om fantasy, science fiction och böcker. Dessutom blev det inköp av tre nya böcker. Jag köpte de tre första delarna av science fiction-författaren Iain M. Banks Culture-serie.

Jag har aldrig läst något av honom så det ska bli kul att få stifta bekantskap med ett nytt författarskap. Anledningen till att jag köpte böckerna var att jag hade för mig att jag sett ett föredrag av honom från Europeiska science fiction-kongressen på Kunskapskanalen.

Ett föredrag jag tyckte var mycket intressant och därför köpte jag böckerna av Iain M. Banks. Fast så här i efterhand har jag då upptäckt att det intressanta föredraget i själva verket hölls av science fiction-författaren Ian McDonald. Nåväl. Det blir nog bra i slutändan ändå.

Här har ni alla fall en länk till föredraget med Ian McDonald. Vad gäller Iain M. Banks så får jag återkomma, fast hans böcker verkar lovande.

Lucka 23: Frodo Baggins

"'The Ring!' exclaimed Frodo. 'Has he left me that? I wonder why. Still it may be useful.'"

Elijah Wood som Frodo Baggins.

Det råder knappast någon tvekan om att J.R.R. Tolkiens verklige och ultimate hjälte i sin episka fantasy-serie om Midgård är hobbiten Frodo Baggins. Ett antal andra hjältar paraderar förbi, men utan Frodo hade ju ondskan aldrig kunnat besegras.

Dessutom är det ju så att Frodo är en oväntad hjälte. Han är ju inte direkt den någon tror ska traska rakt in i Mordor och släppa ringen i Orodruin. För hans ursprungliga uppdrag var ju bara att transportera den till Rivendell och det är inte förrän i slutet på första boken han på allvar bestämmer sig för att förstöra den.

Nåväl, Frodo har i alla fall varit min favoritfantasyhjälte sedan den dag jag läste The Lord of the Rings för första gången.

Lucka 16: Katniss Everdeen

"And may the odds—" He tosses a berry in a high arc toward me.

I catch it in my mouth and break the delicate skin with my teeth. The sweet tartness explodes across my tongue. "—be ever in your favor!"

Katniss Everdeens oböjliga vilja och nästintill övermänskliga företagsamhet gör det svårt att inte fascineras av henne. Att hon dessutom är en självuppoffrande, om än ganska motvillig, frihetshjälte som aldrig låter sig kuvas gör henne i princip oemotståndlig.

Suzanne Collins lyckas också med konststycket att göra sin hjälte till en komplett människa. För Katniss har sina mörka och irriterande sidor. Vilket också är det som gör henne intressant och minnesvärd. 

Lucka 8: Hermione Granger

"The toadless boy was back, but this time he had a girl with him. She was already wearing her new Hogwarts robes.

'Has anyone seen a toad? Neville's lost one,' she said. She had a bossy sort of voice, lots of bushy brown hair and rather large front teeth."

Harry Potter i all ära, men det är Hermione som är min favorit i J.K. Rowlings trollkarlssaga om kampen mellan gott och ont. Återigen är det intelligensen som tippar vågskålen till Hermiones fördel. Den och igenkänningsfaktorn. 

För jag kan utan tvekan identifiera mig med Hermiones tilltro till etablerad kunskap. Hon gillar helt enkelt inte att återuppfinna hjulet. Till detta ska dessutom läggas ett kraftigt besserwisserdrag och ett duktighetssyndrom utan dess like.

Ta en titt på klippet nedan. Så fattar ni varför Hermione är min favorit.

Lucka 1: Tyrion Lannister

"Then he saw the other one, waddling along half-hidden by his brother's side. Tyrion Lannister, the youngest of Lord Tywin's brood and by far the ugliest."

Tyrion Lannister är nog inte en karaktär du älskar i första taget. Han är girig och intrigant med ett utseende inte ens en mor kan älska. Ändå charmar han upp oss i brygga. För han är tveklöst den mest intelligenta karaktären i George R.R. Martins fantasyepos A Song of Ice and Fire.

Allt eftersom historien utvecklar sig är Tyrion den som står ut och inte försvinner i bruset av röster som strömmar fram från Martins gigantiska värld. Dessutom blir det allt tydligare att Tyrion inte har levt världens enklaste liv. Istället har en kärlekslös tillvaro fått honom att bli cynisk och bitter.

Vilket gör att även om vi inte älskar Tyrion så känner vi sympati med den förödmjukelse han har utstått i sitt liv. Fast samtidigt går det inte att undvika att imponeras av hans intelligens och måldmedvetenhet.

Recension: Särskild av Nene Ormes

I sin debut Udda verklighet visade Nene Ormes oss ett annorlunda Malmö befolkat av personer som kallar sig sära. Det kan handla om hamnbytare, orakel och lotsar. Huvudpersonen Udda kastades genom sina drömmar abrupt in i denna hemliga verklighet.

I Särskild har det gått några veckor och Udda har börjat drömma allt färre av sina drömmar. Samtidigt försöker hennes vän Daniel läka de sår, mentala och fysiska, som åsamkades honom. Fast allt börjar igen när det drar ihop sig till Malmöfestival. Dels den vanliga, dels den som bara finns till för de sära. Och Udda kastas tillbaka in i de säras stridigheter.

I min recension av Udda verklighet skrev jag att Nene Ormes lyckas få till den där ogreppbara kvaliteten som bäst uttrycks med ”jag ska bara läsa ett kapitel till”. Det är glädjande att se att hon får till det även i den andra boken. För jag biter mig fast och det krävdes avsevärd viljestyrka för att jag skulle lyckas lägga den ifrån mig och sova.

Förutom språket, som är drivet och enkelt (men aldrig simpelt), så är det karaktärerna som fastnar än mer i denna andra omgång. De sära har sin gåvor (eller förbannelser), men de är ändå djupt mänskliga, som läsare relaterar jag till dem, jag bryr mig om dem. Särskilt medryckande blir Uddas alltmer medvetna väg i den värld hon än så länge bara fått ett smakprov på.

Fast det jag gillar mest med Nene Ormes urban fantasy-romaner är att hon använder Malmö och dess gator på ett sådant bra sätt. Hennes sära värld smälts ihop med verkligheten på ett sömlöst och organiskt vis. Udda verklighet fick mina förväntningar att bli skyhöga på fortsättningen. Särskild lyckas förvalta dessa förväntningar på bästa sätt.

Men jag har fortfarande inte hittat dörren vid Drottningtorget.

Rivstart på recensionshösten

Redan innan jag gick på semester den 24 juli fick jag den första boken jag ville recensera åt Skånskan. Det var den sedan länge efterlängtade Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken av Jonas Gardell. Den är läst sedan länge och i torsdags lämnade jag in min recension till min redaktör Gunilla.

Tänker inte sammanfatta recensionen här på bloggen. Är ni nyfikna så läs Skånska Dagbladets kultursida på måndag morgon. Det jag själv ser fram emot är att jag efter morgondagen äntligen kan läsa och lyssna på alla intervjuer Jonas Gardell har gjort om boken. Ville inte göra det innan recensionen var färdigskriven.

Nåja, knappt hade jag hunnit skriva färdigt och lämna in recensionen av Torka aldrig tårar utan handskar förrän nästa recensionsbok hamnade i mitt knä. Den stod inte på min önskelista, men det gör ju ingenting. Att den var oväntad gör boken lite mer intressant faktiskt.

Jag pratar i alla fall Serafers drömmar av Ola Wikander. Det är den första boken i en planerad fantasytrilogi. En av mina käpphästar är ju avsaknaden av bra fantasy och science fiction på svenska. Nu har jag inte läst Serafers drömmar, så jag vet ju inte om jag tycker den är bra. Men jag glädjer mig åt att få läsa lite svensk fantasy.

Med tanke på att Jonas Gardells senaste roman handlar om tiden när hiv och aids fick fäste i Sverige och började uppmärksammas, så bad jag att få recensera ytterligare en bok på samma tema. Artisten Andreas Lundstedt har levt med hiv i tio år, något han avslöjade nyligen.

Nu har hans memoarer Mitt positiva liv kommit där han berättar om just sitt liv som hivsmittad. Så den ska också bli intressant att läsa. Just hiv och aids är en fråga jag brinner för. Var bland annat under en tid frivilligt engagerad i en förening som heter Lunds Studenters Projekt Sex (P6) och delade ut kondomer samt informerade om säkrare sex.

Slutligen väntar jag nu spänt på Jeffrey Eugenides senaste roman En kärlekshandling, en bok som definitivt fanns med på höstens önskelista. Här på bloggen har jag tidigare recenserat hans två tidigare romaner The Virgin Suicides och Middlesex.

Rent allmänt anser jag att Jeffrey Eugenides är en av de mest spännande och begåvade författarna av i dag. Därför ska det bli spännande och se om han lever upp till detta omdöme i sin senaste roman. För er som inte läst honom tidigare så vill jag nästan påstå att hans två tidigare romaner är måste-läsning. Så det är bara att börja läsa.

Apropå svensk fantasy så har jag tidigare skrivit om Nene Ormes och hennes urban fantasy som utspelar sig i Malmö. Recensionen av den första boken Udda verklighet. Och nu i sommar har äntligen uppföljaren Särskild.

Självklart ska även denna bok läsas under hösten och recenseras. Men det blir en recension för min blogg. Fast innan dess måste jag läsa om Udda verklighet för att friska upp minnet. Lägger in det på min mentala läslista och ger den en plats ganska så högt. När det gäller Nene Ormes romaner vill jag också ge en eloge till Anna Henriksson som gjort de fantastiska omslagen.

Recension: The Rogue av Trudi Canavan

Trudi Canavan har blivit en favorit för mig bland samtida fantasyförfattare ända sedan jag läste hennes The Black Magician Trilogy (TBMT). Visserligen gillade jag inte hennes Age of the Five Trilogy som jag upplevde som ganska så träig och ofärdig. Därför var det glädjande att hon valde att satsa på att utveckla den värld som hon etablerat i TBMT.

Först kom det en prequel (förhistoria) som hette The Magician's Apprentice och som gav mycket välbehövlig bakgrundsinformation till hennes fantasyvärld och bidrar med många välbehövliga pusselbitar. Dessutom krattade den manegen för uppföljartrilogin, The Traitor Spy Trilogy (TTST). Första delen i TTST recenserade jag här och jag gillade den skarpt.

Tyvärr är jag inte lika entusiastisk rörande The Rogue, den andra boken i serien. Den innehåller allt det som gjort alla de andra böckerna så bra. Det drivande språket, de återkommande diskussionerna om kön, klass och sexualitet samt de mångfacetterade karaktärerna. Ändå infinner inte magin sig, som den gjorde i de tidigare böckerna om Kyralias magikergille.

Jag försöker sätta fingret på vad det är som saknas, men det är undflyende och oroande icke-konkret känsla. Möjligen är det den långa startsträckan det som dämpar min entusiasm, men samtidigt har det varit ett problem med alla Trudi Canavans böcker. Hon tar god tid på sig innan berättelsen varvar upp, men i The Rouge är startsträckan längre än normalt.

Fast nu ska jag inte avskräcka er. För den sista tredjedelen av boken är riktigt spännande, särskilt när några av de röda trådarna avslutas, medan andra lämnas i cliffhangers som faktiskt lovar gott inför trilogins sista del. Och jag hoppas verkligen hon får till en rejäl nagelbitare som bränner till på samma sätt som hon lyckades så väl med i TBMT.

Därefter hoppas jag att Trudi Canavan låter Kyralias magikergille vara. Dels för att det känns som hon, i alla fall för tillfället, har nått vägs ände med denna värld och dess karaktärer. Dels för att jag gärna vill se vad hon kan åstadkomma med andra fantasyvärldar. För mig hade hon gärna fått ge sig in i science fiction-genren, det hade varit kul att se vad Trudi Canavan hade kunnat få till med en sådan historia.

Från Westeros till amerikanska södern

I elva dagar har jag varit helt uppslukad av A Dance with Dragons och George R. R. Martins fantasivärld. Jag var så fast att jag tog varje tillfälle att läsa ett kapitel eller två. Gick till och med upp tidigare för att hinna läsa innan jobbet. Men nu är den utläst och eftersom det nu dröjer innan den sjätte boken ska jag försöka få ihop en sammanfattning/recension av serien hittills.

Fast med A Dance with Dragons utläst går jag raskt vidare till nästa bok. Och det blir en nittonhundratalsklassiker. Nämligen Klocka utan visare från 1961 av den amerikanska författaren Carson McCullers. Hon föddes 1917 i Columbus, Georgia och dog 1967 i Nyack, New York. Hennes författarskap är helt okänt för mig, så det ska bli spännande att få ta del av det.

Dessutom ska jag ge mig på den engelske deckarförfattaren Ian Sansoms Fallet med de försvunna böckerna, som min kompis Marthina tipsade mig om. Jag är som bekant inte särskilt begeistrad av deckargenren, men jag ska ge Ian Sansom chans.

234 avklarade, 883 kvar

Avslutade mars månad med att göra ett efterlängtat bokinköp. Då införskaffades nämligen A Dance with Dragons, som är den den femte och senaste boken i George R. R. Martins fantasyserie A Song of Ice and Fire.

Nyligen började tv-serien Game of Thrones, som bygger på Martins böcker att visas på SVT och i USA började den andra säsongen av tv-serien nyss haft premiär. Tv-serien är uppbyggd att varje bok ligger till grund för en säsong.

Jag har nu även kommit en bit in i den femte boken. Passerade precis sidan 234 av 1 117 (se bilder nedan) och det är en ren och skär njutning att åter få besöka Martins myllrande värld.

George R. R. Martin har med fjärde och femte boken i sin serie tagit ett okonventionellt grepp. Istället för att den ene följer den andra rent kronologiskt, har han delat upp de baserat på geografi. Händelserna i fjärde boken och i halva femte inträffar samtidigt, fast på olika ställen i hans värld. Från och med andra halvan av femte boken har berättelsen rört sig förbi den tidpunkt där fjärde boken slutade.

Martin har sagt att serien ska omfatta sju böcker totalt, men har ännu inte gett ett slutgiltigt besked om när den sjätte boken kommer att publiceras, men förhoppningsvis sker det så snart som möjligt.

Till vänster: Passerade precis sidan 234. Till höger ställs dessa i relation
till de 883 sidor jag har kvar.

Litet hopp från Jojje till Agge

Ojsan, det dröjde visst lite innan årets första inlägg blev skrivet. Mycket beroende på att jag har varit fullt upptagen med A Feast for Crows, som är den fjärde boken av George R. R. Martins fantasyepos A Song of Ice and Fire. Nu när den är utläst så känner jag att jag kan koncentrera mig på annat än drakar, riddare och tronföljdskrig.

Istället ska jag nu koncentrera mig lite på en svensk litterär kung, som krigade och fejdade med många ur sin samtid, nämligen August Strindberg. 2012 har utsetts till Strindbergsåret med tanke på att det är 100 år sedan författaren dog.

Mitt ex av Röda rummet från 1928.

Detta i sig är väl inte något jag kommer att uppmärksamma särskilt mycket här på blogg då jag aldrig har varit överdrivet förtjust i den gode August. Fast Strindbergsåret känns i alla fall som ett perfekt tillfälle att återknyta bekantskapen med densamme. Därför har jag precis börjat läsa Röda rummet. Sedan får jag se om det blir mer läsning av Strindbergs böcker under året.

Fast då återstår bara att fråga. Vilken är din favorit ur Strindbergs digra produktion?

2011 - Då var denna saga all

Dags att sammanfatta 2011 här på BiblioPepe.

Årets bokstav på bloggen är fortfarande J. I alla fall om jag räknar på samma sätt som 2010. Av de författare jag skrivit om är J den mest förekommande begynnelsebokstaven i deras förnamn. Hela 23 stycken har det blivit, vilket innebär att sex nya namn tillkommit under 2011. På andra plats ligger fortfarande A med 21 poster, vilket innebär att tio tillkommit under året.

Årets bästa läsning bjuder på dött lopp mellan 2666 av Roberto Bolaño, Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och Sorgesång för Easterly av Petina Gappah. Alla fantastiska på sitt sätt och värda att läsas om och om igen.

Årets mest oväntade läsning var nog ändå den engelske historikern Anthony Beevors tegelsten D-dagen. Långsam, detaljerad och uttömmande lyckades ta mig genom på ren vilja. I samma veva lovade jag mig själv att aldrig läsa någon av hans böcker igen.

Årets sämsta läsning var utan tvekan Ursäkta, men din själ dog nyss av Danny Wattin. För att citera min sågning av denna undermåliga roman: "...på sin höjd blir boken i sina värsta stunder mest en missriktad spydighet och sina bästa stunder en väl avvägd sarkasm, som man utan några större åthävor kan skaka av sig..."

Årets utmaning har varit att hålla motivationen för läsande och bloggande på toppnivå. Att den stundtals har varit låg vittnar både läslistan och inläggslistan om (se juli månad).

Årets projekt var att läsa fler novellsamlingar. Min målsättning var att läsa två i månaden. Vilket funkade under årets tre första månader. Sedan somnade det projektet in lite, även om det blev några novellsamlingar till under hösten.

Årets överraskning och årets bästa var självklart att Tomas Tranströmer äntligen fick Nobelpriset i litteratur. 2010 tippade jag att Tranströmer skulle få det, hade fel och tippade därför att Assia Djebar skulle bli årets pristagare. Jag är överlycklig att jag hade fel!

Årets vad tänkte jag på egentligen var att jag försökte kickstarta min sommarläsning med Buddenbrooks av Thomas Mann.

Årets fynd är utan tvekan George R. R. Martins fantasyepos A Song of Ice and Fire. Tätt följd av Dmitrij Gluchovskijs dystopi Metro 2033.

Årets längsta såg länge ut att bli 2666 med sina 1 053 sidor, men blev på upploppet omsprungen av A Storm of Swords på 1 128 sidor.

Årets kortaste blev den 78 sidor långa Bödeln av Pär Lagerkvist.

Årets mest oanade var ett telefonsamtal jag fick dagen innan midsommarafton där jag blev tillfrågad om jag ville vara med P4 Radio Kristianstads kulturpanel. Vilket jag nu har varit några gånger.

Årets tack går som vanligt till alla som läser mina inlägg här på bloggen, till alla som delat med sig av tankar och idéer i kommentarsfälten och till alla andra bokbloggare och boktyckare som inspirerat och utmanat mig.

Årets facit blev:
* 66 lästa böcker, varav 50 romaner, 11 novellsamlingar och 5 övriga (det vill säga biografier, fakta och debatt.)
* Sammanlagt sidantal blev 24 626, det vill säga ca 2052 sidor i genomsnitt per månad.
* 35 böcker lästes på svenska och 31 på engelska.
* Böckerna har följande originalspråk: engelska (44 st), svenska (10 st), spanska (3 st), ryska (3 st), franska (2 st), japanska (2 st), danska (1 st) och italienska (1 st)

Klicka på den här länken så kommer du till 2011 års läslista.

GOTT NYTT ÅR

önskar

BiblioPepe

December - Snabbversionen

I vanliga fall brukar jag publicera det här inlägget den siste i varje månad. Fast nu är ju december lite speciellt med tanke på att det inte bara är en månad som tar slut utan även ett år. Därför börjar jag i dag med att göra min sedvanliga månadssammanfattning och så får snabbversionen av 2011 som helhet vänta tills i morgon.

December månad har gått i fantasyns tecken eftersom jag började läsa George R. R. Martins magnifika epos A Song of Ice and Fire och har hittills hunnit med de tre första böckerna. För att lätta upp min djupdykning in i Martins fantasyvärld varvade jag med att läsa lite annat smått och gott, nytt och gammalt.

Dessutom fortsatte jag traditionen med att bjuda på en julkalender. Årets tema var böcker som blivit film och/eller tv-serier. Klicka här för att kolla in årets och förra årets julkalendrar.

Här kommer december månads facit:
* Fem lästa böcker, alla romaner
* Sammanlagt sidantal blev 3 370
* Alla lästes på engelska.
* Engelska var också originalspråket på alla böckerna

Årets sista månadsläslista kommer här:
* A Game of Thrones av George R. R. Martin
* The Imperfectionists av Tom Rachman
* A Clash of Kings av George R. R. Martin
* The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald
* A Storm of Swords av George R. R. Martin

Lucka 22: The Lord of the Rings

"When Mr. Bilbo Baggins of Bag End announced that he would shortly be celebrating his eleventy-first birthday with a party of special magnitude, there was much talk and excitement i Hobbiton."



Återigen är det en filmserie baserad på en bokserie som dyker upp när en lucka öppnas. Nu när vi är framme är det J.R.R. Tolkiens magnifika fantasyepos från 50-talet och Peter Jacksons filmatiseringar från början av 2000-talet.

Länge ansågs det omöjligt att göra film på de tre böckerna. Mycket beroende på att Tolkien själv ställde otroligt höga krav på eventuella adaptioner. Flera av de tidiga försöken rörde sig kring olika former av animerade filmer. 1978 kom så det första fullbordade försöket, nämligen Ralph Bakshis fruktansvärda tecknade version. Mår fysiskt illa bara jag tänker på hur dålig den är.

Slutligen kom så nyheten att Peter Jackson skulle filma böckerna. Något jag under väldigt lång tid betraktade med tilltagande skepsis, särskilt sedan han beslutade att ge rollen som Frodo till Elijah Wood. Under en tid var jag till och med fast besluten att överhuvudtaget inte se filmerna.

Nu är jag så otroligt glad att jag slutligen resignerade, för redan under de inledande scenerna av den första filmerna var jag frälst. Peter Jackson åstadkommit en filmatisering som är trogen originalet utan att ge avkall på den cineastiska upplevelsen. Jag till och med förlät Peter Jackson för allt han tvingades skära bort för att få det att funka på bioduken.

Och nu är det snart dags för premiär av The Hobbit. Jag längtar och jag hoppas att den är lika bra som trilogin.

Lucka 19: Harry Potter

"Mr and Mrs Dursley, of number four, Privet Drive, were proud to say that they were perfectly normal, thank you very much."



Lucka 19 har öppnats och bakom den finns en väldigt speciell pojke, men som från början inte vet hur speciell han är. Precis som med böckerna har filmerna om Harry Potter blivit bättre och bättre. Fast även om serien består av sju böcker och åtta filmer, så kan historien om Harry Potter och hans vänner i slutändan ses som en bok och en film, ovan representerade av den första meningen i den första boken samt trailern till den sista filmen.

Både böckerna och filmerna om Harry Potter är så pass välkända att jag knappast behöver berätta särskilt mycket om dessa. Istället tänkte jag dela med mig av ett läsminne kopplat till just Harry Potter and the Order of the Phoenix.

Jag beställde den från en nätbokhandel som fort den kom ut i England och fick vänta ganska många veckor innan den levererades. När den slutligen kom var det sommaren 2003 och jag befann mig mitt i en intensiv omtentaperiod. Det vill säga jag pluggade runt tio till tolv timmar om dagen för att klara några tentor. Då kom den!

Glad i hågen sprang jag i väg till posten och hämtade mitt paket. Fast besluten att inte börja läsa förrän dagens pluggande var överstökat, som ett slags belöning. Jag hann knappt komma hem förrän jag låg i soffan och läste. Runt tolv timmar senare hade jag läst ut den femte Harry Potter-boken. Jag pausade endast för att laga mat. Så fast var och är jag i J.K. Rowlings magiska universum.

Det var en liten anekdot om mitt förhållande till berättelsen om Harry Potter. Förutom filmerna har Rowlings böcker även gett upphov till ett stort antal parodier. En favorit är Potter Puppet Pals. Här nedan kan du ta dig en titt på just den speciella företeelse.