Recension: Särskild av Nene Ormes

I sin debut Udda verklighet visade Nene Ormes oss ett annorlunda Malmö befolkat av personer som kallar sig sära. Det kan handla om hamnbytare, orakel och lotsar. Huvudpersonen Udda kastades genom sina drömmar abrupt in i denna hemliga verklighet.

I Särskild har det gått några veckor och Udda har börjat drömma allt färre av sina drömmar. Samtidigt försöker hennes vän Daniel läka de sår, mentala och fysiska, som åsamkades honom. Fast allt börjar igen när det drar ihop sig till Malmöfestival. Dels den vanliga, dels den som bara finns till för de sära. Och Udda kastas tillbaka in i de säras stridigheter.

I min recension av Udda verklighet skrev jag att Nene Ormes lyckas få till den där ogreppbara kvaliteten som bäst uttrycks med ”jag ska bara läsa ett kapitel till”. Det är glädjande att se att hon får till det även i den andra boken. För jag biter mig fast och det krävdes avsevärd viljestyrka för att jag skulle lyckas lägga den ifrån mig och sova.

Förutom språket, som är drivet och enkelt (men aldrig simpelt), så är det karaktärerna som fastnar än mer i denna andra omgång. De sära har sin gåvor (eller förbannelser), men de är ändå djupt mänskliga, som läsare relaterar jag till dem, jag bryr mig om dem. Särskilt medryckande blir Uddas alltmer medvetna väg i den värld hon än så länge bara fått ett smakprov på.

Fast det jag gillar mest med Nene Ormes urban fantasy-romaner är att hon använder Malmö och dess gator på ett sådant bra sätt. Hennes sära värld smälts ihop med verkligheten på ett sömlöst och organiskt vis. Udda verklighet fick mina förväntningar att bli skyhöga på fortsättningen. Särskild lyckas förvalta dessa förväntningar på bästa sätt.

Men jag har fortfarande inte hittat dörren vid Drottningtorget.