Recension: The Plot Against America av Philip Roth

Vad hade hänt om piloten och nationalhjälten Charles Lindbergh hade vunnit presidentvalet 1940? Denna fråga är utgångspunkten för Philip Roth i hans kontrafaktiska roman The Plot Against America. Philip Roth ger ett välskrivet och fasansväckande svar på sin egen frågeställning.

Historien börjar 1940 och USA börjar värma upp inför presidentvalet. Sittande presidenten FDR söker väljarnas förtroende för en tredje mandatperiod. Republikanerna är splittrade och kan inte enas om en kandidat förrän hjälten Charles Lindbergh anländer till konventet och utses till kandidat.

I det efterföljande valet vinner Lindbergh och inleder en eftergiftspolitik gentemot Tredje riket. Samtidigt tillåts en alltmer eskalerande antisemitism bubbla till ytan i det amerikanska samhället. I centrum för allt detta står den 7-årige Philip Roth, historiens berättare.

Boken är skriven på ett sådant sätt att det är en fiktiv vuxen Philip Roth som tittar tillbaka på sitt liv under andra världskriget, samtidigt som den verklige Philip Roth får till en känsla att läsaren verkligen får se hela händelseförloppet genom en sjuårings ögon.

Philip Roth lyckas med ett gripande och detaljerat språk få läsaren att känna det krypande obehag som uppstår allt eftersom situationen för Philip, hans familj och Amerikas judar försämras. Roth har dessutom en osviklig förmåga att beskriva den människan och hennes natur.

The Plot Against America hade varit en perfekt roman om inte Philip Roth hade skruvat upp tempot lite för mycket mot slutet. Han bygger upp en paranoid och skrämmande stämning i bokens två första tredjedelar, för att sedan sprinta genom upplösningen på romanes storpolitiska intrig.

Fast utan tvekan är det en mycket spännande roman som ställer väldigt många obekväma frågor kring människans natur, antisemitism och viljan att acceptera förtryck så länge man inte tillhör den grupp som är utsatt.