Lucka 24: Pippi Långstrump

"För att även om dom inte finns, så behöver dom väl inte skrämma folk från vettet för det, skulle jag tro."

Världens starkaste flicka är sist ut i årets julkalender. Pippi Långstrump är en av de karaktärer jag burit med mig längst genom livet. Faktum är att hon har ju alltid funnits i mitt liv så länge jag kan minnas och alltid roat med sina äventyr.

Det är ju inte bara det att hon är starkast i hela världen, alltid står på de svagas sida och har en kappsäck full med pengar. Hon är ju dessutom väldigt verbal, rapp i käften och väldigt, väldigt rolig.

Och passande nog så var en mina absoluta favoriter den korta berättelsen Pippi har julgransplundring. Mamma har fortfarande kvar barndomens vältummade och vällästa exemplar hemma i bokhyllan. Blir nog en omläsning av den under julhelgen.

Tack Maurice

Illustration från Till vildingarnas land. Maurice Sendaks mest kända verk. 

I tisdags avled den amerikanske barnboksförfattaren och ALMA-pristagaren Maurice Sendak i sitt hem i Connecticut. Han blev 83 år gammal.

Hans bok Till vildingarnas land var en bok jag alltid läste när jag besökte mitt lokala bibliotek som barn (vilket jag för övrigt gjorde ganska så ofta). Jag ägde den aldrig själv, utan det var en bok som enbart lästes på bibblan och även lånades hem med jämna mellanrum. Har skrivit mer om den i detta inlägg.

Det är sorgligt att Maurice Sendak har gått bort, men hans böcker kommer alltid leva kvar och jag hoppas verkligen att barn för all framtid kommer att få en chans att få ta del av hans fantastiska världar. Själv är jag oerhört tacksam att jag fick uppleva dem.

New York Times citerar (i slutet av artikeln) ur ett brev som en åtta-årig pojke skrev till Maurice Sendak (min översättning):
"Käre herr Sendak. Hur mycket kostar det att åka till vildingarnas land? Om det inte är för dyrt så skulle jag och min syster vilja tillbringa sommaren där."

Jag kan bara hålla med den lille pojken, jag vill också tillbringa sommaren i vildingarnas land.

Nostalgitripp Reloaded

Lördagseftermiddagen bjöd på ytterligare en rejäl nostalgitripp när jag var på Ica i Hörby tillsammans med min bäste vän Micke och handlade lite smått och gott tilltugg till kvällens begivenheter. För precis när vi skulle betala fick jag ett infall och sprang bort till hyllan med Pixiböcker.

Tog snabbt tre stycken som fick bli en spontanpresent åt Mickes nio månader gamla dotter Pernilla. Min tanke är ju att på så sätt snabbt indoktrinera henne som bokfantast, bibliofil eller boknörd, kalla det vad ni vill. Och gåvan mottogs med glädje, plus att jag fick en liten gåva tillbaka. Ett stort och soligt, men viktigast av allt, igenkännande leende när hon såg mig.

Vilka böcker blev det då? Den första var sagan om Guldlock och de tre björnarna. Väldigt roligt illustrerad där Guldlock var en knubbig och busig liten flicka med glimten i ögat. 

Bok nummer två heter Monster på dagis och handlar om flickan Sandra som går på ett dagis där man inte får busa, så då smiter hon iväg till monstrens dagis där hon få busa och leka vilda lekar så mycket hon vill.

Den tredje boken blev en riktig klassiker, nämligen Födelsedagspresenten av Jan Lööf. Ni vet sagan om kungen som får en drake, som kan vakta slottet.

Pernilla hade väldigt kul med sina nya böcker och de roade föräldrarna minst lika mycket också. Även om hon var lite för sprallig för att ha tålamod att sitta still medan mamma läste Guldlock och de tre björnarna.

Nostalgitripp tillbaks till barndomen

På lördagseftermiddagen när jag var och handlade stod jag och tittade i tidskrifts- och serietidningshyllan, medan jag väntade på att det skulle bli min tur i kassan (Ica-butiken där jag brukar handla har kölappssystem).

Första nostalgitrippen kom när jag snabbt kollade genom senaste numret av Bamse. Men den andra och huvudsakliga trippen var när jag av en händelse fick syn på Pixiböckerna och titel Fyra lejon äter middag.

En bok som var en av mina absoluta favoriter när jag var liten. Minns inte om vi ägde den själva eller om jag kommer ihåg den från dagis. Oavsett så var det ett kärt återseende.

Och ja, lejonpappan avslutar middagen med att röka sin pipa. Visserligen har jag rökt lite från och till, men jag tror knappast det berodde på boken Fyra lejon äter middag. Men visst är lejonen söta när de äter sina persikor.

Där allting började...

På midsommardagens förmiddag blev jag reservfarbror åt en liten flicka vid namn Pernilla. Hon är dotter till Mikael som jag har känt sedan vi gick på dagis. Är sedan tidigare även reservfarbror åt en Minna och en Albin.

Något som jag verkligen vill förmedla till dessa tre små liv är min otroliga kärlek till böcker och läsning. Därför var det ganska naturligt att jag började fundera på vilka böcker jag gillade att läsa som barn. För någonstans får jag väl börja när jag ska berätta hur underbart det är att läsa.

Först ut är en bilderbok som jag alltid läste när jag var på biblioteket som barn. Nämligen Till vildingarnas land av Maurice Sendak. Jag kan minnas hur bilderna i boken så fullkomligt fångade och fascinerade mig. Författaren Maurice Sendak fick för övrigt ALMA-priset 2003. Mycket välförtjänt i mina ögon.

Därmed har det blivit dags för en författare vars böcker har lästs av flera generationer svenska barn. Självklart pratar jag om Astrid Lindgren. Men i vilken ände börjar man när det gäller henne och hennes författarskap. I föräldrarnas bokhylla finns ett gammalt och väldigt läst exemplar av Pippi Långstrump har julgransplundring. Det var kanske den som var den första av Astrid Lindgrens böcker som jag fick läst för mig. Inte helt lätt att minnas. Men när jag har tre favoriter, som nog passar när man blir lite äldre och kan läsa själv. Nämligen Mio min mio, Bröderna Lejonhjärta och novellen Sunnanäng.

En bok jag minns att jag läste hur mycket som helst (när jag väl kunde läsa) var en roman vid namn Katten Jaum av Gustav Sandgren. Precis som titeln antyder handlar den om en katt. Vad jag minns så bor denna katt på en bondgård, men en dag kommer katten Max till gården och då förändras allt. Hittade en bild på den norska utgåvan och vad jag kan minnas så illustreras på det en av historierna i boken. Men det är typiskt att jag just nu inte kan hitta vårt eget exemplar i bokhyllan...

När mamma och pappa läste för mig när jag var liten minns jag att det många gånger blev sagor ur olika antologier. Inte då bara Astrid Lindgren utan även av andra författare samt mer klassiska sagor. Minns bland annat att vi hade en sagobok som hette Sagoskeppet som hade Elsa Olenius som redaktör.

Fast nu när jag skriver kom jag på att Elsa Beskows böcker lästes väldigt mycket för mig också. De tre favoriterna var Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin, Tomtebobarnen och Sagan om den lilla lilla gumman.

Slutligen hade jag även en sagobok med ryska sagor och fabler som jag fullkomligt älskade. Den hette Korpen Kraxa och den, precis om Till vildingarnas land, fångade mig totalt med sina historier, men framförallt sina illustrationer. Tyvärr är den för tillfället nerpackad i en låda någonstans annars hade jag nog läst den på direkten.

Dagens citat: "Jag skriver för att roa barnet i mig själv och kan bara hoppas att på det sättet även andra barn ska få lite roligt." (Astrid Lindgren)

"Han dunkade med sin järnklo i det stora stenbordet, som stod mitt på golvet, och en hel rad nya spejare kom in.

- Sätt dem i tornet, sa han och pekade på oss med järnklon. Sätt dem i tornet med de sju låsen. Sätt sju spejare på vakt utanför dörren, sätt sju och sjuttio spejare på vakt i alla salar och trappor och korridorer mellan tornet och mitt rum.

Han satte sig vid bordet.

- Jag vill sitta här i lugn och tänka ut ont och vill inte mer bli störd av prins Mio. När natten är slut ska jag gå och ta mig en titt på de små vita benen i mitt torn. Farväl, prins Mio! Sov gott i mitt hungertorn!" (Ur Mio min Mio)

"Schas katta!" (Ur Sagan om den lilla lilla gumman)

Om censur och stereotyper

Läser en artikel i Svenskan om att svenska barnboksförfattare känner sig censurerade av förlagens redaktörer. Dessa säger i sin tur att de måste annars klagar föräldrar till dem och boken vägrar köpa böckerna.

Exempel på ämnen som anses vara tabu är alkohol, ensamma barn och svordomar. Flera författare i artikeln säger att censuren beror på ängsliga föräldrar som är rädda för att barnen ska skrämmas eller oroas.

Så här säger barnboksredaktören Annika Nasiell på Barnens Bokklubb till tidningen Vi Läser (som Svenskan refererar till):
- Det är så mycket som dagens föräldrar reagerar på. Man vill inte oroa barnen, det får inte vara något farligt och helst inte för mycket magi för "det finns ju inte i verkligheten", säger Annika Nasiell till Vi Läser.

Allt tyder på en ängslighet som börjar likna amerikansk moralpanik. I det stora landet i väster har skolor till exempel velat förbjuda böcker, bland annat Huckleberry Finn, för att de innehåller material som anses skadligt för barnen.

När vuxenvärlden börjar skrika förbud och censur av barnlitteratur och annan kultur för barn är det i mina ögon ett tecken på ren lathet från föräldrarnas eller skolans sida. Istället för att låta barnen läsa om ensamma barn eller om alkoholism, så skriker de förbud. Bara för att de inte vågar eller orkar låta barnen läsa, begrunda och sedan förklara och diskutera med barnen.



Läste också bloggen "Den lilla bokhyllan", som skrivs av min kollega Eva. Hon tar bland annat upp att många barnböcker väldigt ofta bekräftar stereotyper kring manligt respektive kvinnligt.

Eva hade i alla fall på Coop i Malmö hittat två barnböcker. Den ena hette "Spännande berättelser för killar” och den andra ”Mysiga berättelser för tjejer”. Varför är det alltid så? Varför är alltid böcker riktade till pojkar "spännande" och handlar om starka riddare som dräper drakar och räddar det förbannade prinsessvåpet för femtioelfte gången? Medan böcker till flickor alltid ska vara "mysiga" och handla om hur man tar hand om små fluffiga djur och kramas hela tiden.

Nu vet jag att detta blev lite hårddraget. Men någon gång skulle jag vilja se en saga där den starka modiga prinsessan räddar den veke och "mysige" prinsen från draken.

Skrivit om detta på min andra blogg också. De inläggen hittar du här och här.

Nä, låt barnen läsa så mycket som möjligt. Försök svara på deras frågor och bemöt deras eventuella oro eller rädsla. Även om det kan kännas pinsamt och obekvämt.

Dagens citat: "You can't raise a child in a vacuum. All that carpet dust will clog up the kid's lungs." (Jacob M. Appel)

"Nu tror jag att jag har svarat på nästan allt det som det brukar frågas om. Ja, det vill säga ibland brukar man fråga: "Vad menar ni med era böcker? Pippi Långstrump, vilken idé har ni velat få fram med henne? Hur kan man genom barnböckerna fostra barnen? Hurdan bör en bra barnbok vara?" Med mera sådant. På detta vill jag bara svara att jag har inte menat ett enda dugg. Med vare sig Pippi eller någon annan bok. Jag skriver för att roa barnet i mig själv och kan bara hoppas att på det sättet även andra barn ska få lite roligt." (Astrid Lindgren)