Samtidigt hade jag läst och hört mycket om Le Guin så jag var ganska säker på att The Left Hand of Darkness skulle bli en riktig läsupplevelse.
Och redan i förordet fångar Le Guin mig med sin diskussion om
science fiction, skrivande och framförallt läsarens roll i hur en historia växer fram.
Genly Ai anländer till planeten
Gethen, även känd som Winter, som sändebud från den interplanetära auktoriteten
Ekumen, med uppdraget att erbjuda gethenierna medlemskap i Ekumens galaktiska allians.
Gethen är fångad i en evig istid och detta har gjort att Gethens människor har tagit en annorlunda evolutionär väg. Självklart har de blivit mer tåliga mot kyla och har en större förmåga att klara svältperioder. Men det är inte det mest i ögonfallande.
|
Foto: Marian Wood Kolisch |
Gethenierna är könlösa, förutom under sina parningscykler, då blir de antingen män eller kvinnor. Allt beroende på förutsättningarna som bestäms av hormoner, feromoner och vilket kön ens sexpartner har antagit. Denna androgynitet, eller ambisexualitet som Le Guin kallar den, gör också att alla gethenier kan bli gravida. Det är slumpen som avgör vem som blir ”mamma” och ”pappa”.
Detta blir självklart en kulturkrock av stora mått för Genly Ai, som genom hela historian blir tvungen att kämpa med sitt eget tvekönade paradigm. Samtidigt som han måste övertyga Gethens politiska ledare att alliera sig med Ekumen. Och mitt alltihop börjar hans känslor för en viss gethenier att djupna allt mer, samtidigt som starka krafter arbetar för att Genly Ai ska misslyckas med sitt uppdrag.
Ursula K. Le Guin har skapat en knivskarp roman som skiner ett obekvämt och föga smickrande ljus på de könsroller som konstruerats på jorden under tusentals år. Samtidigt blir en så enkel sak som personliga pronomen ett nästintill oöverstigligt problem. För hur benämns en person som varken är man eller kvinna, men samtidigt både och.
|
Omslaget till första utgåvan |
Boken är skriven som antropologisk rapport, författad av Genly Ai till sina överordnade. Berättelsen växer fram hur hans synvinkel och fokuserar på hans upplevelser och observationer. Parallellt med rapporten får vi även ta del av getheniern
Estravens dagbok som fyller i och utvecklar de delar av berättelsen Genly Ai missar eller inte har skrivit ner.
Inskjutet genom hela boken finns dessutom kapitel med getheniska myter, en förklaring om hur getheniernas fortplantning och sexualitet fungerar. Vilket självklart ökar förståelsen om världen Gethen och dess invånare. Men det ger också djup till allt och Ursula K. Le Guin låter mig som läsare ana en historia som går tillbaka tusentals år, vilket ger nyans och trovärdighet åt en berättelse som utspelar sig i en fiktiv verklighet.
Mitt enda problem med
The Left Hand of Darkness är att startsträckan känns lite lång.
Ursula K. Le Guin hade nog kunnat tjäna lite på att redigera de två, kanske tre första kapitlen lite hårdare. Dessa sänker tempot lite, särskilt med tanke på att förordet ger mig ett momentum in i berättelse, som då bromsas in. Fast det blir en petitess i sammanhanget.
The Left Hand of Darkness är en fantastisk och välskriven roman, som sätter i gång tankarna kring dess centrala teman om kön, kulturkrockar och gränsöverskridande kärlek.
Dagens citat: "I talk about the gods, I am an atheist. But I am an artist too, and therefore a liar. Distrust everything I say. I am telling the truth." (Ursula K. Le Guin i förordet till The Left Hand of Darkness.)
"A man wants his virility regarded, a woman wants her femininity appreciated, however indirect and subtle the indications of regard and appreciation. On Winter they will not exist. One is respected and judged only as a human being. It is an appalling experience." (Genly Ai)
"To think that realistic fiction is by definition superior to imaginative fiction is to think imitation is superior to invention." (Ursula K. Le Guin)