December - snabbversionen

Precis som brukligt kommer sammanfattningen av december på månadens näst sista dag. Detta för att nyårsafton är vikt åt min snabbversion av året som gick. När nu december månad nästan är slut kan jag nöjt konstatera att jag hann med min lilla läsutmaning, som jag gav mig själv i november.

På två månader har jag läst sammanlagt 19 böcker, tio i november och nio i december. Därmed har jag tangerat 2011 års facit med 66 lästa böcker på hela året. Jag är mycket, mycket nöjd. Nu var inte den stora anledningen att jag ville matcha statistiken, utan att jag vill chockstarta mitt läsande efter en period med minst sagt bristfällig läslusta.

Det funkade. Läsglädjen återvände och det gjorde också att lusten att blogga ökade. Plus att utmaningen gjorde att jag prioriterade läsningen framför andra aktiviteter på kvällarna efter jobbet, såsom tv-tittande och ändlöst surfande på Wikipedia.

Facit för december blev följande:
* Nio böcker, varav sju romaner, en biografi och en reportagebok.
* Sammanlagt sidantal blev 2492.
* Alla nio lästes på svenska.
* Svenska var också originalspråket för sex av böckerna. De övriga hade ryska, kinesiska respektive franska som originalspråk.

Och här har ni läslistan:
* Metro 2034 av Dmitrij Gluchovskij
* Drottning Victoria av Sverige av Stig Hadenius
* Hundarna av Ola Nilsson
* Änglarna av Ola Nilsson
* Kärleken gömmer minnet av Ola Nilsson
* Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf
* Vitlöksballaderna av Mo Yan
* Oligarkerna av Claes Ericson
* Kod 400 av Sophie Divry

Recension: Drottning Victoria av Sverige av Stig Hadenius

Stig Hadenius har tidigare utkommit med en biografi om kung Gustaf V. En biografi jag läste med stor behållning. Jag gillar biografier och är intresserad av svensk historia. Så när jag nu haft hans biografi av Gustaf V:s hustru Victoria stående i bokhyllan en ganska lång tid så tänkte jag att det var dags att läsa den också.

Tyvärr är inte behållningen lika stor här. Inget ont om Stig Hadenius berättarstil eller för den delen entusiasm och fascination för sin huvudperson. Men det räcker inte, för drottning Victoria är som person inte tillräckligt intressant för att det ska hålla en hel bok. Bättre hade i så fall varit att ge ut Gustaf V-biografin i ny upplaga som utökats med några kapitel om Victoria.

Victorias och Gustafs bröllopsfoto.
Från 1881.

Victoria föddes i alla fall som prinsessa av Baden och är i Sverige mest känd för två saker. Dels lät hon bygga det kungliga sommarslottet Solliden, dels hade hon en intensiv relation med läkaren Axel Munthe. De historiskt bevandrade förknippar nog också Victoria med en nära nog fanatisk germanofili (hon var ju kusin till den tyske kejsaren Vilhelm II).

För det bränner aldrig till, läsaren tillåts aldrig komma Victoria ända in på skinnet. Vi får aldrig svar på vem Victoria verkligen var. Hon framstår mest som en otroligt uttråkad och hypokondrisk kvinna ur överklassen som har stora svårigheter att knyta an till någon och något rent känslomässigt.

Victoria som drottning.
Fotografi från 1910.

Dessutom när Victorias inflytande på politiken ska avhandlas så simmar hon ur bild. Istället fokuseras berättandet på männen runt henne. Den enda slutsatsen jag kan dra av detta är att Victoria, trots sina försök och sin kraftfulla personlighet, inte hade särskilt stort inflytande på politiken som hon inbillade sig.

Fast boken innehåller mycket matnyttigt och intressant också, som till exempel småbiografierna av personer som befann sig i Victorias närhet. Dessutom är den fullspäckad med roliga anekdoter och små bitar kuriosa. Hade dock önskat mig ett något rikare bildmaterial. Det borde inte råda brist på bilder som har med Victoria att göra.

Något irriterande är också att det slarvats med korrläsningen av boken. Det mest iögonfallande är att Victorias föräldrar, storhertigen och storhertiginnan av Baden, ges olika titlar genomgående. De är ömsom storfurste/storfurstinna, hertig/hertiginna, furste/furstinna och det då korrekta storhertig/storhertiginna. 

Dessutom avled Oscar II vid 78 års ålder och inte 71, något författaren hade kunnat räkna ut bara genom att konsultera släktträdet som inkluderats i slutet av boken. Kan tyckas vara bagateller, men det ger ett otroligt slarvigt intryck.

Traditionella fynd

I går var det sista dagen på en mycket trevlig jobbtradition. Nämligen det årliga bokbordet på redaktionen. Jag missade tyvärr de två första bokborden, men är mycket nöjd med vad jag kom över från det tredje.

Det blev fyra böcker totalt. Två biografier, en roman och en litteraturvetenskaplig bok. Här kommer listan på fynden.

• Den gyllene paviljongens tempel av Yukio Mishima. Den tog jag för att jag har läst mycket om Mishima, men aldrig något av honom. Bland annat har min före detta kollega Clemens Altgård skrivit mycket om Mishima, vilket har väckt min nyfikenhet. Vet dock inte om jag börjar i rätt ände, men det får tiden utvisa.
• Litterära besvär av Katarina Bernhardsson. En litteraturvetenskaplig undersökning av hur sjukdom skildras i samtida svensk prosa. Ska bli intressant att läsa.
• Drottning Victoria av Sverige av Stig Hadenius. Biografi om Gustaf V:s hustru Victoria av Baden. Jag har tidigare läst Stig Hadenius biografi om just Gustaf V, en mycket bra sådan.
• Sveriges mest hatade man av Jan Berggren. En biografi om Karl XII:s närmsta rådgivare. Holsteinaren George Heinrich von Görtz.

Min kollega Eva har skrivit om sina fynd här, här och här.

Tilda Swinton som Jadis, the White Witch
i filmen Häxan och lejonet.

Missa förresten inte min kulturartikel i Skånska Dagbladet. Den ingår i kulturredaktionens serie om vinter i litteraturen. Jag har skrivit om hur vintern får spela en skurkroll i många böcker och tar som exempel bland annat Gösta Berlings saga, Häxan och lejonet samt Sagan om ringen. Även den Prosaiska Eddan av Snorre Sturlasson slank med på ett hörn.