Januari - snabbversionen

Årets första läsmånad är över och det har varit en bra blandning helt enkelt. Den stora behållningen har självklart varit månadens tre första böcker: The Thing Around Your Neck, Whispers Underground och The Luminaries. Sedan dippade läslustan lite väl mycket och det gick trögt att ta sig genom de tre sista böckerna, men en rejäl slutspurt så kom skutan i hamn.

Facit för januari blev följande:
* Sex lästa böcker varav tre romaner, två novellsamlingar och en memoarbok.
* Sammanlagt sidantal blev 2 395.
* Tre av böckerna lästes på svenska och tre på engelska.
* Tre har engelska som originalspråk, en har danska, en har svenska och den sista har franska.

Och här har ni läslistan_
* The Thing Around Your Neck av Chimamanda Ngozi Adichie
* Whispers Underground av Ben Aaronovitch
* The Luminaries av Eleanor Catton
* Livläkarens besök av PO Enquist
* Den afrikanska farmen av Karen Blixen
* Bubblor av Claire Castillon

Lucka 17: Det första som skrevs

"Life changes fast.
Life changes in the instant.
You sit down to dinner and life as you know it ends.
The question of self-pity.

Those were the first words I wrote after it happened. The computer dating on the Microsoft Word file ("Notes on change.doc") reads "May 20, 2004, 11:11 p.m.," but that would have been a case my opening the file and reflexively pressing save when I closed it. I had made no changes to that file in May. I had made no changes to that file since I  wrote the words, in January 2004, a day or two or three after the fact."

Bok: The Year of Magical Thinking
Författare: Joan Didion (1934-)
Utgivningsår: 2005
Läs också: Blue Nights (2011)
Om författaren: Joan Didion är en legendarisk amerikansk journalist och författare. Hon är en av förgrundsgestalterna inom New Journalism. Hennes författarskap är främst inriktat på essäer och litterär journalism, men hon har också skrivit flera romaner och pjäser. På senare tid är hon kanske mest känd för sina memoarböcker om livet efter att det har ställts på ända.

Vanessa Redgrave i pjäsen The Year of Magical Thinking

Rivstart på recensionshösten

Redan innan jag gick på semester den 24 juli fick jag den första boken jag ville recensera åt Skånskan. Det var den sedan länge efterlängtade Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken av Jonas Gardell. Den är läst sedan länge och i torsdags lämnade jag in min recension till min redaktör Gunilla.

Tänker inte sammanfatta recensionen här på bloggen. Är ni nyfikna så läs Skånska Dagbladets kultursida på måndag morgon. Det jag själv ser fram emot är att jag efter morgondagen äntligen kan läsa och lyssna på alla intervjuer Jonas Gardell har gjort om boken. Ville inte göra det innan recensionen var färdigskriven.

Nåja, knappt hade jag hunnit skriva färdigt och lämna in recensionen av Torka aldrig tårar utan handskar förrän nästa recensionsbok hamnade i mitt knä. Den stod inte på min önskelista, men det gör ju ingenting. Att den var oväntad gör boken lite mer intressant faktiskt.

Jag pratar i alla fall Serafers drömmar av Ola Wikander. Det är den första boken i en planerad fantasytrilogi. En av mina käpphästar är ju avsaknaden av bra fantasy och science fiction på svenska. Nu har jag inte läst Serafers drömmar, så jag vet ju inte om jag tycker den är bra. Men jag glädjer mig åt att få läsa lite svensk fantasy.

Med tanke på att Jonas Gardells senaste roman handlar om tiden när hiv och aids fick fäste i Sverige och började uppmärksammas, så bad jag att få recensera ytterligare en bok på samma tema. Artisten Andreas Lundstedt har levt med hiv i tio år, något han avslöjade nyligen.

Nu har hans memoarer Mitt positiva liv kommit där han berättar om just sitt liv som hivsmittad. Så den ska också bli intressant att läsa. Just hiv och aids är en fråga jag brinner för. Var bland annat under en tid frivilligt engagerad i en förening som heter Lunds Studenters Projekt Sex (P6) och delade ut kondomer samt informerade om säkrare sex.

Slutligen väntar jag nu spänt på Jeffrey Eugenides senaste roman En kärlekshandling, en bok som definitivt fanns med på höstens önskelista. Här på bloggen har jag tidigare recenserat hans två tidigare romaner The Virgin Suicides och Middlesex.

Rent allmänt anser jag att Jeffrey Eugenides är en av de mest spännande och begåvade författarna av i dag. Därför ska det bli spännande och se om han lever upp till detta omdöme i sin senaste roman. För er som inte läst honom tidigare så vill jag nästan påstå att hans två tidigare romaner är måste-läsning. Så det är bara att börja läsa.

Apropå svensk fantasy så har jag tidigare skrivit om Nene Ormes och hennes urban fantasy som utspelar sig i Malmö. Recensionen av den första boken Udda verklighet. Och nu i sommar har äntligen uppföljaren Särskild.

Självklart ska även denna bok läsas under hösten och recenseras. Men det blir en recension för min blogg. Fast innan dess måste jag läsa om Udda verklighet för att friska upp minnet. Lägger in det på min mentala läslista och ger den en plats ganska så högt. När det gäller Nene Ormes romaner vill jag också ge en eloge till Anna Henriksson som gjort de fantastiska omslagen.

Recension: Bossypants av Tina Fey

Redan när jag läste baksidestexten på Tina Feys Bossypants började jag fnissa okontrollerat och efter inledningen var jag golvad och runt tre timmar senare hade jag läst ut boken. Jag visste att jag skulle älska den här boken lika mycket som komediserien 30 Rock, som Tina Fey har skapat.

Det bästa med boken är just det faktum att man känner så tydligt igen sig. För Tina Fey skriver sin bok med samma språk, samma intonation och samma humor som man känner igen från 30 Rock och Saturday Night Live. Och det är bokens styrka, man hör Tina Feys röst under hela läsningen.

Tina Fey som Sarah Palin och
Amy Poehler som Hillary Clinton.

Bossypants handlar om Feys historia från obekväm och töntig tonåring till obekväm och töntig fyrtioårig kvinna som råkar vara producent och skapare av bland den bästa humorn i amerikansk televisions historia.

Dessutom låter Tina Fey ett obekvämt ljus skina över hur annorlunda kvinnor faktiskt behandlas inom underhållningsindustrin, men också de framsteg som gjorts sedan hon först började som manusförfattare på SNL.

Tina Fey som Liz Lemon,
huvudpersonen i 30 Rock.

En av de bästa kapitlen i boken är när hon beskriver arbetet och vad som egentligen hände runt de berömda Sarah Palin-sketcherna från hösten 2008. Det mest intressanta med dessa sketcher är hur de faktiskt gav tv-tittarna en lektion i feminism och visade hur både Sarah Palin och Hillary Clinton förminskades på grund av sitt kön. Clinton genom att hon kallades till exempel för ”ballbuster” och bitch”, Palin genom att hon utsattes för ständiga sexuella anspelningar.

Jag älskade Bossypants, som jag slog fast redan i inledningen, till stor del beroende på att jag är ett Tina Feys mest hängivna fans. Så är du som mig ska du definitivt läsa Bossypants. Gillar du däremot inte Tina Fey och hennes arbete, läs boken. Du kommer att hitta nya saker att störa dig på. Om du befinner dig på mitten av denna skalan, läs boken ändå. För det är en intressant och fängslande historia Tina Fey berättar.

Från den ena till den tredje

Då sitter jag där igen. Med tre påbörjade böcker i läslistan. För andra delen Alan Aldas memoarer har befunnit sig på listan ett tag nu utan att jag närmat mig slutet. Den har däremot fått sällskap av flera andra böcker under tiden.

I tisdags började jag läsa Dennis Lehanes Ett land i gryningen och tanken var att den skulle vara min tågbok under veckan. Men då hade jag inte räknat med att jag skulle införskaffa en annan bok i tisdags, en bok som pockade mer på min uppmärksamhet.

Boken i fråga är den fransk-kongolesiska författaren Alain Mabanckous senaste roman och jag slukade de första hundra sidorna på tåget. Black Bazar handlar om den kongolesiske immigranten Rumpologen som precis blivit övergiven av sin flickvän. Sorgen gör att han börjar skriva ner berättelsen om sitt liv. Läst halva än så länge och jag är mycket nöjd.

Dagens fynd

Familjen Kennedy har ända sedan sitt inträde på den politiska arenan i USA fascinerat och intresserat miljontals människor. Näst äldste brodern John blev president och mördades 1963 medan näst yngste brodern Robert var presidentkandidat och hade antagligen också blivit president om inte han också mördats.

Den yngste brodern Ted var den som levde längst av Kennedybröderna, men dog av cancer 2009. Ted blev aldrig president, även om han försökte 1980. Däremot var han senator i 47 år, från 1962 till och med sin död.

Därmed är jag framme vid dagens fynd. Det blev nämligen Ted Kennedys memoarer Familjen, politiken, kärleken. För även jag fascineras av denna familj, som nog är det närmsta en kunglig dynasti USA någonsin har haft.

Ser fram emot att få läsa Ted Kennedys memoarer och jag hoppas de är öppenhjärtiga samt bjuder på en ärlig och rättfram bild bakom kulisserna hos USA:s mest kända familj.

Stoppa aldrig upp din hund: Del 2

I dag har jag insett att valet av Paul Auster som ämne i föregående inlägg var ytterst passande. Eftersom hela dagen i dag har känts som om jag vore en karaktär i en av hans romaner. Jag har dock inte lyckats lista ut om jag är berättaren eller den som berättaren berättar om, vilken, i en typisk Auster-roman, hade varit jag själv. Ser man på då var jag tillbaka där jag började.

Läste även ut första delen av Alan Aldas memoarer, betitlad Never have your dog stuffed and other things I've learnt. En helt fantastisk bok. Alan Alda är en otrolig berättare och hans röst är väldigt tydlig genom hela boken. Stundtals så tydlig att jag får känslan av att jag lyssnar på en ljudbok istället för att läsa de tryckta bokstäverna.

Och Alan Alda har, utan att överdriva, levt ett mycket märkligt liv. Nästan så att jag ibland tvivlar på sanningshalten i det han skriver och övertygar mig själv att han hittar på.

Fast framförallt är det en väldigt rolig bok och flera gånger lockar han mig till skratt. Allt från små stillsamma och igenkännande fniss till rejäla gapskratt. Och nu är det ju så att när jag gapskrattar så märks det, vilket alla andra på morgonbussen från Hörby till Malmö fick erfara i både måndags och tisdags.

Alan Alda är ju annars mest känd som dels Hawkeye Pierce i tv-serien M*A*S*H, dels som senator Arnold Vinick i tv-serien Vita Huset. Så njut av följande klipp och en av vår tids främsta skådespelare.




Dagens citat: "... life is meaningless unless you bring meaning to it; ... it is up to us to create our own existence. Unless you do something, unless you make something it's as though you aren't there." (Alan Alda, 1980)

"My mother didn’t try to stab my father until I was six." (Första meningen i Never have your dog stuffed.)

Stoppa aldrig upp din hund

Det mesta jag har läst sedan jag började skriva den här bloggen har varit romaner. Tror faktiskt att den senaste icke-fiktiva bok jag läste var Erik de la Regueras och Lasse Wierups Kokain, som jag recenserade för Skånska Dagbladet.

Men jag brukar ju faktiskt läsa ganska mycket biografier och böcker om historia. Därför känns det lite märkligt att det hart blivit så lite av den varan på sistone. Kanske för att det är ju lite roligare att skriva om skönlitteratur.

Fast i går kväll när jag låg i sängen och tittade på de sista avsnitten av den tredje säsongen av 30 Rock blev jag lite inspirerad att läsa en viss skådespelares memoarer. Och nej, då tänker jag inte på Alec Baldwin, utan Alan Alda, som gästspelade i några avsnitt.

Alan Alda har gett ut sina memoarer i två delar. Den första heter Never have your Dog Stuffed: and Other Things I've Learned och den andra delen är betitlad Things I Overheard while Talking to Myself. Ska bli spännande att läsa, eftersom båda böckerna beställdes medan jag skrev detta inlägg.

För övrigt när det gäller biografier så är jag väldigt förtjust i biografier om gamla kungar och fältherrar. Lundaförlaget Historiska Media har en väldigt intressant serie med biografier över svenska kungar som jag varmt kan rekommendera. De är lätta att hitta då titeln är respektive regents namn, med tillägget "en biografi". Av de böcker i serien som jag har läst uppskattade jag mest Dick Harrisons biografi om Karl Knutsson Bonde och Stig Hadenius biografi om Gustaf V.

På just ämnet finns det dessutom ytterligare en bok att rekommendera. Nämligen Mein lieber Reichskanzler!: Sveriges kontakter med Hitlers rikskansli. Journalisten Staffan Thorsell har skrivit en mycket intressant bok där han har granskat kontakterna mellan det officiella Sverige och Nazitysklad. Bokens titel syftar på hälsningsfrasen i det brev Gustaf V skickade Hitler för att gratulera honom till framgångarna på östfronten.

Dagens citat: "My mother didn’t try to stab my father until I was six." (Alan Alda i Never have your Dog Stuffed, där han bland annat berättar om sin mors schizofreni.)

"Jaså, det är Du som ritat det fula huset vid Slussen? Då borde Du inte fått någon medalj." (Gustaf V till arkitekten Olof Thunström)

"Women and elephants never forget." (Dorothy Parker, ur Ballads for Unfortunate Animals.)