Visar inlägg med etikett Harper Lee. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Harper Lee. Visa alla inlägg

torsdag 19 december 2013

Lucka 19: Dödssynden

"When he was nearly thirteen, my brother Jem got his arm badly broken at the elbow. When it healed, and Jem's fears of never being able to play football were assuaged, he was seldom self-conscious about his injury. His left arm was somewhat shorter than his right; when he stood or walked, the back of his hand was at right angles to his body, his thumb parallell to his thigh. He couldn't have cared less, so long as he could pass and punt."

Bok: To Kill a Mockingbird
Författare: Harper Lee (1926-)
Utgivningsår: 1960
Läs också: N/A
Om författaren: Harper Lee skrev bara en bok. Trots dess stora popularitet som gjorde henne till en litterär stjärna drog hon sig tillbaka och vägrade ge intervjuer. Och ens följa upp sin succéroman med ytterligare böcker. Harper Lee var barndomsvän med Truman Capote och han ska tjänat som inspirationskälla till karaktären Dill. Harper Lee belönades med The Presidential Medal of Freedom år 2007.

torsdag 6 december 2012

Lucka 6: Scout Finch

"When he was nearly thirteen, my brother Jem got his arm badly broken at the elbow. When it healed, and Jem's fears of never being able to play football were assuaged, he was seldom self-conscious about his injury."

Scout lever i amerikanska södern med sin far Atticus, och bror Jem. Familjen lever ett bekvämt medelklassliv i 30-talets Maycomb, Alabama. Tills en dag friden i stan slits sönder av ett brottsfall där en svart man åtalas för att ha våldtagit en vit kvinna.

Att Harper Lee valt att berätta sin historia genom en unga flickas ögon förtar knappast allvaret eller effekten av händelserna. Istället är det som Scouts barnsliga naivitet och  rättframhet koncentrerar berättelsen så den blir ännu mer drabbande.

Visserligen är det den vuxna Scout som berättar historien, men hon behåller den barnsliga kvaliteten samtidigt som hon filtrerar berättelsen genom vuxenhetens förståelse och medvetna klarsyn.

fredag 25 maj 2012

Om jag nu tvunget måste...

En vän skickade den här länken till mig i går på Twitter. Det är sajten ShortList.com som har frågat 40 kändisar om vilka är deras favoritböcker. Och det är ju alltid kul att läsa. Till exempel är Barack Obamas favoritbok Song of Solomon av 1993 års Nobelpristagare Toni Morrison, fantastiska skådespelaren Kate Winslet nämner Therese Raquin av Émile Zola och Daniel Radcliffe har Mästaren och Margarita av Mikhail Bulgakov som sin favorit.

Denna lista ledde till en diskussion med en annan vän om vilka böcker vi själva skulle nämna om vi deltog i en liknande enkät. Mitt problem med en sådan fråga är att den får mig att vilja kasta mig in i ett resonemang med syfte att jag skulle få nämna så många böcker som möjligt. Men om jag någon nu verkligen tvingade mig att bara nämna en.

Då skulle jag säga Mästaren och Margarita. Men nu har jag lite utrymme att bre ut mig på så följande böcker så skulle vara ett lika rätt svar på frågan: "Vilken är den favoritbok?"
Nå, vilken är din favoritbok? Och dina bubblare?

torsdag 19 april 2012

Recension: Klocka utan visare av Carson McCullers

Vi befinner oss i amerikanska södern. Året är 1953 och den vite apotekaren J.T. Malone i den lilla staden Milan i delstaten Georgia börjar känna sig krasslig. Till sin fasa får han diagnosen leukemi.
Fast Klocka utan visare är inte berättelsen om en man som kämpar mot sin cancer. Det är en bara detalj som finns där i bakgrunden. En detalj läsaren ständigt påminns om.

Klocka utan visare är en roman om rasism och ett samhälle som lever i det förflutna, där vita bestämde och svarta lydde. Ett samhälle som står på gränsen att släpas in i moderniteten med fötterna före. Och det är signifikant att mot slutet av berättelsen noteras det att Högstadomstolen har fattat sitt banbrytande beslut Brown v. Board ofEducation där det slutgiltigt slogs fast att rassegregerade skolor strider mot konstitutionen.

Carson McCullers, 1959.
Foto: Carl Van Vechten
J.T. Malone är dock bara en kugge i Carson McCullers enastående romanbygge. För denne söker snabbt stöd och hjälp hos sin gode vän, domaren Fox Clane. En sann sydstatspatricier som på sin ålders höst skissar på planer att föra den amerikanska södern tillbaka till tiden innan inbördeskriget. Samtidigt har domarens sonson Jester börjat uppleva ett politiskt och sexuellt uppvaknande. Han ifrågasätter inte bara den institutionella rasismen utan även den heterosexuella normen. Jester dras också till romanens fjärde huvudfigur; Sherman Pew är en ung svart, föräldralös man med blå ögon. Han är egensinnig, högfärdig och ständigt på jakt efter bekräftelse på sin egen förträfflighet.

Carson McCullers styrka är att genom hela romanen långsamt bygga upp den oundvikliga konflikt som slutligen blir berättelsens tragiska klimax. För de individuella karaktärerna är i grunden ganska sympatiska. Det är lätt att ignorera och bortförklara deras dåliga sidor, men allt eftersom blottläggs de karaktärsdrag som vi helst vill ignorera. J.T. Malones feghet, Fox Clanes oförmåga att ta ansvar för sin åsikter och handlingar, Sherman Pews destruktiva högmod och Jesters konflikträdsla. Med hjälp av sin kvartett av karaktärer kastar Carson McCullers ett oblitt och avslöjande strålkastarsken över sydstaternas fördomar och underliggande konflikter. Och trots att romanen är 50 år gammal känns den ändock relevant för vår samtid.

Klocka utan visare publicerades 1961, bara ett år efter att Harper Lee hade fått sin roman To Kill a Mockingbird utgiven. Och det ligger nära till hands att dra paralleller mellan de båda verken eftersom de behandlar den påtagliga och tydliga rasism som präglade sydstaterna vid den tiden romanerna skrevs. I båda verken förekommer rättegångar där svarta män blir oskyldigt dömda för att de råkar ha fel hudfärg och fallen leder både direkt och indirekt till ohyggliga konsekvenser för de inblandade och deras familjer.

torsdag 8 mars 2012

Tio boktips dagen till ära

Övre raden från vänster: Harper Lee, Hilary Mantel, Petina Gappah,
Yiyun Li och Selma Lagerlöf. Undre raden från vänster: Wisława Szymborska, 
Maria Wine, Toni Morrison, Virginia Woolf och Ursula K. Le Guin
Den 8 mars är som bekant internationella kvinnodagen. Dagen till ära tänkte jag helt enkelt bara tipsa om tio kvinnliga författare vars böcker jag tycker väldigt mycket om.

Det är en salig blandning av det mesta. Nationalitet, genrer och tidsperioder. Jag rekommenderar varmt att ni läser varje bok på min lista.

Listan med mina rekommendationer är skriven utan någon inbördes rangordning.
* Lövsus i Moll av Maria Wine
* Dikter 1945-2002 av Wisława Szymborska

Hoppas ni får en trevlig lässtund!

tisdag 13 december 2011

Lucka 13: To Kill a Mockingbird

"When he was nearly thirteen, my brother Jem got his arm badly broken at the elbow."



När vi nu öppnar Luciadagens lucka hittar vi en klassiker, som förra året firade 50-årsjubileum som bok. I år kan den fira att det var 50 år sedan den belönades med Pulitzerpriset och 2012 är det guldjubileum för filmatiseringen. Det handlar såklart om Harper Lees magiska roman To Kill a Mockingbird.

Berättelsen handlar om syskonparet Scout och Jem Finch. De växer upp med sin far i den lilla staden Maycomb i det segregerade Alabama i depressionens 30-tal. Mest känd är den för rättsfall där en oskyldig svart man åtalas för våldtäkt bara för att den som anklagar honom råkar vara en vit flicka. Men det är mer än så. Det är gripande skildring och knivskarp analys av det amerikanska samhället, berättad genom ett barns ögon. Lika allmängiltig i dag som när den skrevs.

Bara två år efter att boken publicerats blev den film med Gregory Peck i rollen som Atticus och Robert Duvall som Boo Radley. Och vilken film sedan bara jag tänker på den får jag gåshud. Ypperligt skådespeleri kombinerat med ett manus som är troget förlagan men samtidigt gör det till sin egen historia.

söndag 12 december 2010

Lucka 12: To Kill a Mockingbird

Det var först i somras som jag tog mig i kragen och läste Harper Lees klassiska roman To Kill a Mockingbird från 1960. Berättelsen om Scout Finch som bor med sin familj i den lilla staden Maycomb i Alabama, hårt drabbad av depressionen.

Scout är en pojkflicka som leker med sin storebror Jem och vännen Dill. Bland annat försöker de få syn på den mystiske Boo Radley som bor granne med familjen Finch. En man som de vuxna i Maycomb är mycket ovilliga att prata om, vilket självklart bara när barnens fantasi ännu mer.

Harper Lee anno 1960
Fast den mest kända delen av romanen är när Scouts far, advokaten Atticus, ska försvara en svart man som har åtalats för att ha våldtagit en vit kvinna.

Genom att ingående analysera rasismen i en liten håla i Alabama på 30-talet lyckas Harper Lee belysa den rasism och segregation som fortfarande existerade när boken skrevs. Trots att vi kommit långt på de 50 år som gått är frågan om rasism lika aktuell då som nu.

Även om det tydligaste temat i To Kill a Mockingbird är rasism, så behandlar Harper Lee även klassfrågor och könsroller i sin Pulitzerpris-belönade roman.

Harper Lee var barndomsvän med Truman Capote och sägs ha baserat karaktären Dill på honom, medan han ska ha baserat sin karaktär Idabel Thompkins i Other Voices, Other Rooms på just Harper Lee.

Dagens citat: "Recently I have received echoes down this way of the Hanover County School Board's activities, and what I've heard makes me wonder if any of its members can read.
Surely it is plain to the simplest intelligence that To Kill a Mockingbird spells out in words of seldom more than two syllables a code of honor and conduct, Christian in its ethic, that is the heritage of all Southerners. To hear that the novel is "immoral" has made me count the years between now and 1984, for I have yet to come across a better example of doublethink.
I feel, however, that the problem is one of illiteracy, not Marxism. Therefore I enclose a small contribution to the Beadle Bumble Fund that I hope will be used to enroll the Hanover County School Board in any first grade of its choice." (Harper Lees reaktion när en skolstyrelse i Virginia ville förbjuda To Kill a Mockingbird.)

onsdag 11 augusti 2010

Sommarläsning

Nu när sommaren börjar gå mitt sitt slut så kan det vara på sin plats att sammanfatta lite. Bokhora.se har satt samman en sommarläsningsenkät. Det var via bloggen En full bokhylla är en rikedom, som drivs av min kollega Eva, som jag hittade enkäten.

1. Bäst i sommar?
Har utan tvekan varit läsningen av klassikern To Kill a Mockingbird av Harper Lee. Den elfte juli i år var det exakt 50 år sedan den publicerades och det var i samband med det som jag började läsa den. Min recension kan du läsa här.
En annan höjdpunkt var läsningen av John Ajvide Lindqvists senaste roman Lilla stjärna.

2. Sämst i sommar?
Svårt att säga. Ingen av böckerna jag har läst i sommar har varit riktigt dålig. Vissa har jag förstås gillat mer än andra och så vidare. Men ingen har varit dålig.
Sommaren bjöd på mitt projekt att läsa Jane Austen. Tog mig igenom Sense and Sensibility, men sedan orkade jag inte med mer. Jag började på Emma, men gav upp efter några sidor. Fast jag vill inte kalla någon av de böckerna för dåliga, det är bara så att det finns en massa andra böcker jag gillar bättre.

3. Vad har du helst på stranden?
Stranden, vad är det? Mina badäventyr i sommar har bestått av en snabb biltur till närmsta sjö för ett snabbt dopp och sedan hem igen. Men om jag nu är tvungen att tillbringa en hel dag på stranden vill jag ha en skön solstol, ett stort parasoll som ger mig skugga samt ett flertal böcker. Eftersom jag alltid läser flera böcker samtidigt tar jag med alla så att jag kan läsa lite i alla. Plus några korsord också.

4. Var har du läst mest?
Bussen till och från jobbet, soffan och sängen.

5. Har du haft något läsprojekt under sommaren som du lyckats eller misslyckats med?
Får väl erkänna att jag misslyckades lite med mitt Jane Austen-projekt (se svar nummer två). Tanken var ju att jag skulle läsa minst tre av hennes böcker innan jag utvärderade. Men orkade som sagt bara med en av dem.
I våras bestämde jag mig också för att läsa Evelyn Waughs Brideshead Revisited. Fast det har inte blivit av, så det får väl läggas på listan över misslyckade projekt.

6. Nämn en ny bok som du har köpt i sommar!
Har blivit en del nya inköp, som det alltid blir. De flesta oplanerade, fast inköpet av tre Jane Austen-böcker var ju planerat. Däremot spontanköpte jag en pocketutgåva av George Orwells Animal Farm och Paul Austers senaste roman Invisible. Senaste veckan köpte jag också de tre första delarna av Frank Herberts Dune-serie och Alan Aldas memoarer i två delar.

7. Vad ser du fram emot att läsa i höst?
Det är främst två böcker jag längtar efter att få läsa i höst. Dels John Irvings nya roman Last Night in Twisted River, dels Kazuo Ishiguros senaste novellsamling Nocturnes: Five Stories of Music and Nightfall.

Dagens citat: "My theme is memory, that winged host that soared about me one grey morning of war-time." (Evelyn Waugh, ur Brideshead Revisited)

"Summer afternoon— summer afternoon; to me those have always been the two most beautiful words in the English language." (Henry James)

"I'd like to know if I could compare you to a summer's day. Because -- well, June 12th was quite nice, and..." (Terry Pratchett, ur
Wyrd Sisters)

torsdag 29 juli 2010

Recension: To Kill a Mockingbird av Harper Lee

Precis som utlovat i mitt förra inlägg kommer här en recension av Harper Lees (1926-) klassiker To Kill a Mockingbird. I det inlägget skrev jag att boken födde många frågor och funderingar. Den främsta var hur Harper Lee lyckades. Boken är fullkomligt magisk.

Historien omsluter läsaren från första sidan och man dras in Scout Finchs värld. För trots att boken utspelar sig i en tid som ligger relativt nära oss, så känns den ibland mer avlägsen än Tolkiens fantasyvärld.

To Kill a Mockingbird handlar om Jean Louise Finch, känd som Scout, som även är bokens berättare. När historien börjar är hon sex år gammal. Hon bor i den lilla staden Maycomb i Alabama med sin far Atticus, stadens advokat, och sin äldre bror Jeremy (Jem). Tiden är början av 30-talet och depressionen har slagit hårt mot staden och dess omgivningar.

Bokens första del handlar om hur Scout, Jem och deras sommarvän Dill försöker en skymt av den mystiske Boo Radley som bor i huset bredvid Scouts. Boo Radley visar sig aldrig för någon. Den enda anledningen till att grannarna vet att han lever är för att han ännu inte har burits ut med fötterna först. Genom Scouts äventyr ger Harper Lee en ingående presentation av staden, dess befolkning och dess sociala struktur.

I bokens andra del rör sig kring ett uppmärksammat rättsfall. Scouts far Atticus får till uppgift att försvara Tom Robinson, en svart man som anklagas för att ha våldtagit en vit kvinna. Med tanke på att historien utspelar sig i en liten stad i det segregerade Alabama på 30-talet, så är det inte svårt att tänka sig hur ett sådant rättsfall påverkar staden. Särskilt när en vit, etablerad man av fin familj åtar sig att försvara en fattig, svart man.

Bokens övergripande tema är förstår rasism. Genom att ingående analysera rasismen i en liten håla i Alabama på 30-talet lyckas Harper Lee belysa den rasism och segregation som fortfarande existerade när boken skrevs. Trots att vi kommit långt på de 50 år som gått är frågan om rasism lika aktuell då som nu. Även om lagar har skrivits om och mycket av den formella rasismen har försvunnit, så lever den fortfarande kvar. Därför är To Kill a Mockingbird fortfarande lika aktuellt då den får läsaren att tänka efter och reflektera över sina egna fördomar, hur små de än är.

Fast Harper Lee behandlar inte bara rasism utan även könsroller i sin bok. Scout Finch har uppfostrats av sin far till en riktig pojkflicka. Något de flesta kvinnor i hennes omgivning förgäves försöker få Scout att uppföra och klä sig som en riktig flicka, då protesterar hon högljutt och förstår inte varför.

Harper Lee anno 1960 och anno 2006
Även klassfrågor är ett av bokens genomgående tema. Atticus syster Alexandra är väldigt stolt över sin familj och dess anor. Hon vägrar att låta Scout vara vän och umgås med pojken Walter Cunningham. Anledningen är att denne kommer från en fattig och obildad familj, dömd att alltid leva på existensminimum och utan fina släktingar att skryta om. För även om familjen Finch har dåligt med pengar så har de fina anor och har alltid tillhört staden Maycombs överklass.

To Kill a Mockingbird kan klassas som en bildningsroman då både Jem och Scout stöter på svårigheter, lär sig från sina erfarenheter och växer som människor. Jem kämpar med frågor om rasism och fördomar medan Scout (som tidigare nämnts) måste lära sig hantera de fasta könsroller och samhällsklasser som dikterar livet för en kvinna i 30-talets USA.

Men övergripande handlar boken om mod och medlidande. Att stå för vem man är och sina åsikter trots att det kan vara ensamt. Att visa medlidande och sympati med de som har det sämre oavsett deras ras, kultur, klass eller kön. I slutändan får jag känslan att Harper Lees övergripande budskap är att man ska leva och låta leva. Att alla människor förtjänar respekt och medkänsla oavsett vem som är deras föräldrar,  vem de blir kära i eller om de tillber en gud eller inte.

Men hur var det nu med magin? Stundtals när jag läste boken fick jag känslan av att Harper Lees koncept borde inte fungera. Att berätta en historia av denna magnitud sedd och filtrerad genom ett barn. Fast istället fungerar det så otroligt bra. För trots sina 50 år på nacken fortsätter To Kill a Mockingbird att vara en viktig bok som berör, utbildar och utmanar.

Boken kom som sagt 1960 och redan 1962 filmatiserades den med Gregory Peck i rollen som Atticus Finch och Robert Duvall som Boo Radley.

Lite kuriosa om Harper Lee. Truman Capote var hennes barndomsvän och sägs ha varit inspirationen till karaktären Dill. Capote ska även ha använt Harper Lee som modell för en karaktär i sin första roman Other Voices, Other Rooms. Hon följde även med hon till Holcomb i Kansas och hjälpte honom med researchen till In Cold Blood. I filmen Capote spelades hon av Catherine Keener och i filmen Infamous av Sandra Bullock. 2007 fick Harper Lee motta Presidential Medal of Freedom, som är USA:s högsta civila utmärkelse.

Dagens citat: "I'd rather you shot at tin cans in the back yard, but I know you'll go after birds. Shoot all the bluejays you want, if you can hit ‘em, but remember it's a sin to kill a mockingbird."
That was the only time I ever heard Atticus say it was a sin to do something, and I asked Miss Maudie about it.
“Your father's right," she said. "Mockingbirds don't do one thing but make music for us to enjoy. They don't eat up people's gardens, don't nest in corncribs, they don't do one thing but sing their hearts out for us. That's why it's a sin to kill a mockingbird." (To Kill a Mockingbird, kapitel 10)

"I never expected any sort of success with Mockingbird. I was hoping for a quick and merciful death at the hands of the reviewers but, at the same time, I sort of hoped someone would like it enough to give me encouragement. Public encouragement. I hoped for a little, as I said, but I got rather a whole lot, and in some ways this was just about as frightening as the quick, merciful death I'd expected." (Harper Lee i en intervju från 1964)

"Well, it's better to be silent than to be a fool." (Harper Lee som svar på en förfrågan om hon ville hålla ett anförande vid en ceremoni.)

måndag 26 juli 2010

Dystra dystopier och en unik utopi

Är min vana trogen, som den seriepolygamist jag är (när det gäller läsning), och läser flera böcker samtidigt. Har kommit halvvägs genom To Kill a Mockingbird av Harper Lee. Utan att förekomma framtida recensioner av den så kan jag berätta att jag tycker väldigt mycket om den. Den väcker tankar, frågor och funderingar. En sak jag funderar på väldigt mycket när jag läser boken är hur Harper Lee egentligen lyckades. Vad är det som gör att boken funkar? Vad skapar magin? Men mer om det i ett kommande inlägg.

George Orwell (Bilden är från 1933)
Om ni tittar till höger så ser ni att jag även håller på att läsa George Orwells klassiska kortroman Animal Farm från 1945. Från den är steget i tanken inte långt till Orwells magnum opus Nineteen Eighty-Four. Denna dystopi från 1949 är nog en av de romaner som har påverkat vår moderna kultur mest. Listan är lång på de uttryck som Orwell introducerade för oss. Exempelvis Big Brother, dubbeltänk och tankebrott. Eric Arthur Blair (som var Orwells riktiga namn) gav i förlängningen också upphov till adjektivet orwellian (orwellsk; borde det bli på svenska), ordet beskriver den typ av totalitarism som vi stöter på i både Nineteen Eighty-Four och Animal Farm. Av George Orwells övriga bibliografi kan jag för övrigt varmt rekommendera Burmese Days.


Nineteen Eighty-Four blev film 1984. John Hurt spelade Winston Smith och Richard Burton (i sin sista roll) spelade O'Brien.



Från Nineteen Eighty-Four är sedan steget inte långt att rent allmänt börja fundera kring litterära dystopier. Winston Smith är ju ett utmärkt exempel på en dystopisk hjälte som ser systemet från insidan och inser vad som är fel. Men en sak alla dystopiska romaner har gemensamt är just att hjälten är tragisk och från början är dömd att misslyckas.

Ray Bradbury (Bilden är från 1975)
En dystopisk roman jag är väldigt nyfiken på att läsa är Ray Bradburys Fahrenheit 451. Boken handlar om ett samhälle där böcker är förbjudna. Huvudkaraktären Guy Montag jobbar som "fireman" vilket innebär att han bränner alla böcker han hittar. Men en dag börjar han läsa istället. Romanens titel syftar på den temperatur då papper börjar brinna.
Ray Bradburys roman har blivit något av en kulturell ikon i Amerika. Michael Moore döpte sin film om George W. Bush och kriget mot terrorismen till just Fahrenheit 9/11. Filmens tagline blev också The Temperature at Which Freedom Burns.

Fahrenheit 451 filmatiserades bland annat 1966 med Julie Christie i en av rollerna. Regisserade gjorde François Truffaut.


Andra kända dystopiska romaner (har tyvärr inte läst någon av dem så den här listan är lika mycket för min egen skulle som för er):
Brave New World (1932) av Aldous Huxley
Kallocain (1940) av Karin Boye
A Clockwork Orange (1962) av Anthony Burgess
Do Androids Dream of Electric Sheep? (1968) av Philip K. Dick
The Children of Men (1992) av P.D. James
Oryx and Crake (2003) av Margaret Atwood

Fast i slutändan hade vi inte vetat vad en dystopi är om inte Sir Thomas More (kanske mest känd som en av Henrik VIII:s rådgivare) hade skrivit sin roman Utopia. Ordet utopi betyder ursprungligen "ingen plats" och en utopi är ju i grunden något ouppnåligt.

Det första kända användandet av ordet dystopi är från 1868, då filosofen och politikern John Stuart Mill använde det i en debatt i det brittiska underhuset. Han använde ordet för att fördöma den dåvarande brittiska regeringens irländska politik. Dystopi betyder ordagrant "dålig plats".

Dagens citat: ”Ur tankar och känslor föds ord och handlingar. Hur skulle tankar och känslor då kunna vara den enskildes ensak? Tillhör inte hela medsoldaten Staten? Vem skulle då hans tankar och känslor tillhöra, om inte Staten de också? Hittills har det bara inte varit möjligt att kontrollera dem – men nu är alltså medlet funnet. /.../ Medlet ska tjäna vår trygghet, allas vår trygghet, Statens trygghet.” (Utdrag ur Kallocain)

"Whether he went on with the diary, or whether he did not go on with it, made no difference. The Thought Police would get him just the same. He had committed— would still have committed, even if he had never set pen to paper— the essential crime that contained all others in itself. Thoughtcrime, they called it. Thoughtcrime was not a thing that could be concealed forever." (Utdrag ur Nineteen Eighty-Four)

"How inconvenient! Always before it had been like snuffing a candle. The police went first and adhesive-taped the victim's mouth and bandaged him off into their glittering beetle cars, so when you arrived you found an empty house. You weren't hurting anyone, you were hurting only things! And since things really couldn't be hurt, since things felt nothing, and things don't scream or whimper, as this woman might begin to scream and cry out, there was nothing to tease your conscience later. You were simply cleaning up. Janitorial work, essentially. Everything to its proper place. Quick with the kerosene! Who's got a match!" (Utdrag ur Fahrenhet 451)

söndag 11 juli 2010

To Kill a Mockingbird

Rör mig raskt vidare i ämnen, som sagt man vet aldrig när inspirationen slår till. I dag, den 11 juli, är det exakt 50 år sedan Harper Lees Pulitzer-vinnande roman To Kill a Mockingbird publicerades.

To Kill a Mockingbird (Dödssynden på svenska) är historien om hur den vite advokaten Atticus Finch under den stora depressionen tar på sig att försvara den svarte mannen Tom Robinson som står åtalad för våldtäkt på den vita flickan Mayella Ewell. Hela historien berättas av Atticus dotter Scout och utspelas i den amerikanska södern.

Bokens huvudsakliga tema är rasism och etnisk diskriminering. Men även klassfrågor och könsroller behandlas av Harper Lee.

Jag har ännu inte läst den vill jag påpeka, men den köptes tidigare i år. Däremot har jag läst om den. Så därför dagen till ära ska jag kasta mig huvudstupa in i berättelsen om Atticus Finch.

Harper Lee har sedan hon publicerade To Kill a Mockingbird bara publicerat ett fåtal noveller. Hon har också levt ett mycket tillbakadraget liv och undvikit kontakt med media. Vilket självklart har lett till spekulationer om att hon har massor med manus som bara ligger och väntar på att publiceras. Samma typ av rykten spekulationer kretsade även kring J.D. Salinger och Ralph Ellison. Harper Lee var nära vän med Truman Capote och hjälpte honom med boken In Cold Blood.

1962 blev To Kill a Mockingbird film med Gregory Peck i huvudrollen. Harper Lee ska ha sagt att hon tyckte att Horton Footes manus ska ha varit en av de bästa översättningarna någonsin av en bok till film.

Dagens citat: "Recently I have received echoes down this way of the Hanover County School Board's activities, and what I've heard makes me wonder if any of its members can read.

Surely it is plain to the simplest intelligence that “To Kill a Mockingbird” spells out in words of seldom more than two syllables a code of honor and conduct, Christian in its ethic, that is the heritage of all Southerners. To hear that the novel is "immoral" has made me count the years between now and 1984, for I have yet to come across a better example of doublethink.

I feel, however, that the problem is one of illiteracy, not Marxism. Therefore I enclose a small contribution to the Beadle Bumble Fund that I hope will be used to enroll the Hanover County School Board in any first grade of its choice." (Harper Lees reaktion när en skolstyrelse i Virginia ville förbjuda To Kill a Mockingbird.)

torsdag 8 april 2010

Nya bekantskaper

Jag köpte ju aldrig några nya böcker på bokrean. Mest eftersom jag trodde att min att-läsa-lista innehöll i runda slängar innehöll runt 30 till 40 titlar. Vid en genomräkning visade sig att det handlade om 16 titlar. Därför blev det en tur till biblioteket och lån av John Steinbecks Möss och Människor. Men biblioteksbesöket följdes ganska snabbt (dagen efter) av inköp av lite nya böcker.

Första fyndet blev romanen Queen Victoria: Demon Hunter av A.E Moorat. Året är 1838 och den unga Victoria har precis blivit krönt till drottning. Vid sin kröning fick hon kronan, äpplet och spiran, men även en samling blodfläckade vapen. Det är nämligen hennes uppgift som drottning att döda alla demoner och zombies som plågar Storbritannien.

Demonjakt är dock inte direkt det drottningen vill ägna sig åt. För hennes tankar är helt uppfyllda av den stilige prins Albert.

En bok helt i min smak. Den när min anglofili samtidigt som historien innehåller zombies. I samma genre hittar vi även böcker som Pride and Prejudice and Zombies, Sense and Sensibility and Sea Monsters samt Abraham Lincoln, Vampire Hunter. När det gäller de två första böckerna så delar Jane Austen författarskapet med Seth Grahame-Smith respektive Ben H. Winters.

Det andra inköpet blev en novellsamling från 2009 av Joyce Carol Oates med titeln Dear Husband. Min fascination för Joyce Carol Oates började med att jag läste hennes gotiska släktkrönika Bellefleur och därefter har hennes litterära magi haft mig i sitt grepp. Jag har läst en del av hennes romaner. Den som hittills har lämnat störst avtryck på är kortromanen Rape: A Love Story (Våld: En historia om kärlek). En kortroman som känns alltmer aktuell efter Uppdrag Gransknings reportage om våldtäkterna i Bjästa.

Nästa fynd blev The Magicians Apprentice av Trudi Canavan. En prequel (finns det ett bra svenskt ord) till The Black Magicians Trilogy.

Trilogin köpte jag på vinst och förlust för något år sedan. Och jag blev väldigt positivt överraskad. Personligen älskar jag fantasy, men har svårt för ny fantasy. Jag håller mig helst till klassikerna (läs Tolkien).

Därför ska det bli spännande att än en gång få återvända till Trudi Canavans värld och få reda på vilka händelser som formade historien i The Black Magicians Trilogy. Dessutom blir det en bra uppvärmning inför hennes nästa trilogi som släpps i maj.

Slutligen så slog jag till och köpte To Kill a Mockingbird av Harper Lee. En bok jag har gått och funderat på i flera år, men det har aldrig blivit av att läsa den. Boken publicerades 1960 och redan 1962 blev den film med Gregory Peck i rollen som Atticus Finch.

Dagens citat: "We are not amused." (Drottning Victoria, 1819-1901; regerade 1837-1901)

"If you are a writer you locate yourself behind a wall of silence and no matter what you are doing, driving a car or walking or doing housework — you can still be writing, because you have that space." (Joyce Carol Oates)

"Above all, watch with glittering eyes the whole world around you because the greatest secrets are always hidden in the most unlikely places. Those who don't believe in magic will never find it." (
Roald Dahl)

"You never really understand a person until you consider things from his point of view--until you climb into his skin and walk around in it." (Atticus Finch)