För någon vecka sedan listade jag vilka
fem böcker jag skulle ta med mig till en öde ö. Men jag har i tankarna spunnit vidare på samma tema och det är dags att utvidga det lite.
Vilka fem författare skulle jag vilja bjuda in till middag? En svår nöt att knäcka den med, men ett ärligt försök måste jag ju göra. Plus att jag kan alltid komplettera med en lista med bubblare.
1)
William Shakespeare (1564-1616). Det självklara diskussionsämnet här är förstås vem som egentligen skrev alla pjäserna. Det råder ju en ganska så stormig debatt om det verkligen var William Shakespeare från Stratford-on-Avon som var författaren eller om det bara var en pseudonyn. En sammanfattning av debatten hittar du
här.
2)
Joyce Carol Oates (1938- ). Med JCO hade jag velat diskutera vad det egentligen är som driver henne som författare och hur hon orkar upprätthålla en sådan produktion. Sedan debuten 1963 har JCO publicerat 39 romaner i eget namn, åtta romaner som Rosamond Smith, tre under pseudonymen Lauren Kelly, 34 novellsamlingar, åtta kortromaner, åtta pjäser, tolv facklitterära verk (essäsamlinger och kritik), tio diktsamlingar, fem ungdomsromaner och två barnböcker. Sammanlagt 129 verk på 37 år. Inte konstigt att man blir nyfiken på henne.
3)
J.D. Salinger (1919-2010). Här vill jag mest veta allt det vi aldrig fick veta om denna författare vars
Räddare i nöden har varit en sådan viktig bok i så många människors liv.
4)
Wisława Szymborska (1923- ). Det var tack vare att Wisława Szymborska fick Nobelpriset 1996 som gjorde att jag började läsa hennes fullkomligt underbara dikter. I mina ögon den främsta poet jag någonsin har läst. Det enda som hade gjort saken bättre hade varit om jag hade kunnat läsa hennes verk på polska.
5)
Dorothy Parker (1893-1967). Ytterligare en fantastisk poet, men anledningen är främst att jag vill få ett smakprov på hennes legendomsusade
skarpa humor och förmåga till one-liners. Bland annat ska hon sagt när hon fick reda på att den förre presidenten Calvin Coolidge hade avlidit: ”How can they tell?”. Till saken hör att Coolidge var berömd för sin fåordighet.
Det var listan, men som sagt det blev en lista med bubblare.
För tillfället kan jag inte komma på fler. Men nu är frågan helt enkelt: "Vilka fem författare vill du bjuda på middag?".
Dagens citat: "Shakespeare — the nearest thing in incarnation to the eye of God." (
Laurence Olivier)
"Nothing is accidental in the universe — this is one of my Laws of Physics — except the entire universe itself, which is Pure Accident, pure divinity." (Joyce Carol Oates)
"What I was really hanging around for, I was trying to feel some kind of a good-by. I mean I've left schools and places I didn't even know I was leaving them. I hate that. I don't care if it's a sad good-by or a bad good-by, but when I leave a place I like to know I'm leaving it. If you don't, you feel even worse." (
Holden Caulfield i
The Catcher in the Rye)
"They say the first sentence in any speech is always the hardest. Well, that one's behind me, anyway. But I have a feeling that the sentences to come - the third, the sixth, the tenth, and so on, up to the final line - will be just as hard, since I'm supposed to talk about poetry." (Wisława Szymborskas
Nobelföreläsning)
"Excuse my dust." (Dorothy Parkers förslag till text på hennes gravsten.)
