Ända sedan jag lärde mig läsa har jag älskat böcker. Därför är det inte mer än naturligt att jag har en bokblogg. Här kan du läsa recensioner av både gamla och nya böcker, boktips och en massa annat.
"On the morning the last Lisbon daughter took her turn at suicide – it was Mary this time, and sleeping pills, like Therese – the two paramedics arrived at the house knowing exactly where the knife drawer was, and the gas oven, and the beam in the basement from which it was possible to tie a rope. They got out of the EMS truck, as usual moving much too slowly in our opinion, and the fat one said under his breath."
Bok:The Virgin Suicides Författare: Jeffrey Eugenides (1960-) Utgivningsår: 1993 Läs också:Middlesex (2002), The Marriage Plot (2011) Om författaren: Med bara tre romaner i bagaget har Jeffrey Eugenides etablerat sig som en lyhörd och skarp iakttagare av det mänskliga tillståndet. Med en angelägen blick för detaljer och en utsökt gestaltning leder han läsaren genom sina fantastiska och känslomässigt drabbande berättelser.
Även om det blev väldigt många inlägg i december så glömde jag bort att skriva om och länka till lite artiklar jag skrivit till Skånska Dagbladet.
Först och främst skrev jag en del till kultursidans vinterserie vid namn "Älskade familjer", som helt enkelt handlade om familjeskildringarna vi skribenter gillar. Jag skrev en artikel om den amerikanska komediserien Modern Family. Den hittar du här.
Årets bokstav på bloggen är fortfarande J. I alla fall om jag räknar på samma sätt som 2010 och 2011. Av de författare jag skrivit om är J den mest förekommande begynnelsebokstaven i deras förnamn. Hela 27 stycken har det blivit, vilket innebär att fyra nya namn tillkommit under 2012. På andra plats ligger fortfarande A med 22 poster, vilket innebär att en ny har tillkommit under året.
Årets mest oväntade läsning var The Testament of Jesse Lamb av Jane Rogers. Läste om boken och författaren i nätmagasinet Slate. Tyckte det verkade bra och beställde boken. Blev trots det otroligt positivt överraskad.
Årets utmaning var utan tvekan att jag bestämde mig för att läsa 19 böcker på två månader, för att tangera 2011 års slutsumma i antal lästa böcker. Förutom att bättra på statistiken lyckades utmaningen även chocka igång min under hösten slumrande läslusta.
Årets överraskning var Andreas Lundstedts memoarbok Mitt positiva liv, som han skrev tillsammans med journalisten Cecilia Blankens. Fullkomligt självutlämnande och ärligt bjöd han på gripande läsning om sin kamp med och mot hiv.
Årets prokrastinering är att jag fortfarande inte har kommit längre än kapitel två i Steven Pinkers The Better Angels of Our Nature. Fast jag lovar, jag ska läsa färdigt den... snart.
Årets längsta blev A Dance with Dragons av George R. R. Martin. Med sina 1117 sidor blev femte delen i hans fantasyepos den enda av årets böcker som hade mer än 1000 sidor.
Årets kortaste blev Kod 400 av franska författaren Sophie Divry. Endast 93 sidor lång men storartad läsning. Också den enda av årets böcker som inte bröt 100-sidorsgränsen.
Årets bita-mig-tungan var när jag lyckades hindra mig själv från att lägg ut texten om hur usel jag anser en berömd författare är till en person som uppenbarligen är dennes största svenska fan.
Årets tack går som vanligt till alla som läser mina inlägg här på bloggen, till alla som delat med sig av tankar och idéer i kommentarsfälten och till alla andra bokbloggare och boktyckare som inspirerat och utmanat mig.
Årets facit blev:
* 66 lästa böcker, varav 54 romaner, 2 novellsamlingar och 10 övriga (det vill säga biografier, memoarer och sakprosa).
* Sammanlagt sidantal blev 20 565, det vill säga ca 1714 sidor i genomsnitt per månad och ca 312 sidor i genomsnitt per bok.
* 43 böcker lästes på svenska och 23 på engelska.
* Böckerna har följande originalspråk: engelska (35 st), svenska (22 st), franska (3 st), ryska (2 st), spanska (2 st), danska (1 st) och kinesiska (1 st).
Klicka på den här länken så kommer du till 2012 års läslista.
"Jag har fötts två gånger: först som liten flicka en anmärkningsvärt smogfri januaridag i Detroit 1960, och sedan på nytt som tonårspojke i ett undersökningsrum inte långt från Petoskey i Michigan i augusti 1974."
Hermafroditos och Calliope. Två av Jeffrey Eugenides inspirationskällor från den grekiska antiken.
Calliope föds med oklar könsidentitet och så föräldrarna bestämmer sig för att uppfostra Cal som flicka. Förhoppningen är att det ska få henne att identifiera sig med det kvinnliga könet och förbli kvinna under resten av sitt liv.
Fast det dröjer inte många år innan Cal upptäcker att något känns fel. Hon försöker vara en duktig flicka, men det går inte vilket leder fram till hennes andra födelse. Ovanpå alla hennes funderingar kring sin könstillhörighet kastas hon in i 60-talets amerikanska medborgarrättskamp.
Calliope/Cal är en oerhört fascinerande och viktig karaktär. Hennes kamp och sökande efter en identitet som på samma gång är både hennes egen och hör samman med hennes och familjens grekiska rötter.
Jaha! Bästa sättet att sammanfatta oktober. I alla fall om jag tittar på mitt läsande. Har varit inne i en rejäl svacka utan någon större läslust. Därför har det bara blivit en bok och hade det inte varit för att jag skulle recensera den hade den nog inte blivit läst.
Nåväl! Det hände ju en massa andra roliga saker på litteraturfronten i oktober. Främst då tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur och Akademiens val av Mo Yan väckte ju en del debatt. Vilket säkert var välbehövligt.
Fast en roligare nyhet i mina ögon var att Hilary Mantel fick Bookerpriset för andra gången. Den första kvinnliga författaren som förärats priset mer än en gång. Första gången hon fick det var för den historiska romanen Wolf Hall och andra gången för dess uppföljare Bring Up the Bodies.
Facit för oktober blev följande:
* Läste en bok, som var en roman
* Sammanlagt sidantal blev 476
* Boken lästes på svenska
* Originalspråket var engelska
I veckan läste jag ut Jeffrey Eugenides senaste roman En kärlekshandling, som nyss kommit på svenska. Jag har även skrivit en recension som kommer att publiceras i Skånskan när som helst. Utan att på något sätt förekomma recensionen så kan jag varmt rekommendera den. Särskilt om ni, precis som jag, älskar hans två föregåenderomaner.
Därför var det extra kul att se söndagens avsnitt av Babel som passade på att intervjua Eugenides. En kort, men väldigt intressant intervju. Även om jag alltid tycker att det är lite läskigt att höra en författare prata om den bok jag nyss recenserat, särskilt innan recensionen har publicerats.
Redan innan jag gick på semester den 24 juli fick jag den första boken jag ville recensera åt Skånskan. Det var den sedan länge efterlängtade Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken av Jonas Gardell. Den är läst sedan länge och i torsdags lämnade jag in min recension till min redaktör Gunilla.
Tänker inte sammanfatta recensionen här på bloggen. Är ni nyfikna så läs Skånska Dagbladets kultursida på måndag morgon. Det jag själv ser fram emot är att jag efter morgondagen äntligen kan läsa och lyssna på alla intervjuer Jonas Gardell har gjort om boken. Ville inte göra det innan recensionen var färdigskriven.
Nåja, knappt hade jag hunnit skriva färdigt och lämna in recensionen av Torka aldrig tårar utan handskar förrän nästa recensionsbok hamnade i mitt knä. Den stod inte på min önskelista, men det gör ju ingenting. Att den var oväntad gör boken lite mer intressant faktiskt.
Jag pratar i alla fall Serafers drömmar av Ola Wikander. Det är den första boken i en planerad fantasytrilogi. En av mina käpphästar är ju avsaknaden av bra fantasy och science fiction på svenska. Nu har jag inte läst Serafers drömmar, så jag vet ju inte om jag tycker den är bra. Men jag glädjer mig åt att få läsa lite svensk fantasy.
Med tanke på att Jonas Gardells senaste roman handlar om tiden när hiv och aids fick fäste i Sverige och började uppmärksammas, så bad jag att få recensera ytterligare en bok på samma tema. Artisten Andreas Lundstedt har levt med hiv i tio år, något han avslöjade nyligen.
Nu har hans memoarer Mitt positiva liv kommit där han berättar om just sitt liv som hivsmittad. Så den ska också bli intressant att läsa. Just hiv och aids är en fråga jag brinner för. Var bland annat under en tid frivilligt engagerad i en förening som heter Lunds Studenters Projekt Sex (P6) och delade ut kondomer samt informerade om säkrare sex.
Rent allmänt anser jag att Jeffrey Eugenides är en av de mest spännande och begåvade författarna av i dag. Därför ska det bli spännande och se om han lever upp till detta omdöme i sin senaste roman. För er som inte läst honom tidigare så vill jag nästan påstå att hans två tidigare romaner är måste-läsning. Så det är bara att börja läsa.
Apropå svensk fantasy så har jag tidigare skrivit om Nene Ormes och hennes urban fantasy som utspelar sig i Malmö. Recensionen av den första boken Udda verklighet. Och nu i sommar har äntligen uppföljaren Särskild.
Självklart ska även denna bok läsas under hösten och recenseras. Men det blir en recension för min blogg. Fast innan dess måste jag läsa om Udda verklighet för att friska upp minnet. Lägger in det på min mentala läslista och ger den en plats ganska så högt. När det gäller Nene Ormes romaner vill jag också ge en eloge till Anna Henriksson som gjort de fantastiska omslagen.
Det märkliga med juli är att jag orkade läsa överhuvudtaget. George Orwells Nineteen Eighty-Four gick ju ganska smidigt, men läslusten försvann ungefär halvvägs genom första kapitlet av The Crying of Lot 49. Och det faktum att jag precis efter midsommarhelgen köpte alla sju säsonger av Vita huset. Det visade sig vara en stark konkurrent mot böckerna om min uppmärksamhet.
I början av juli deltog jag återigen i kulturpanelen i P4 Radio Kristianstad, där jag diskuterade sommarvanor och ovanor. Samt tipsade lite om kulturkonsumtion som passar sig för sommaren.
Facit för juli blev följande:
* Sex lästa böcker, varav fem romaner och en novellsamling.
* Sammanlagt sidantal blev 1 035 sidor.
* Fyra böcker lästes på engelska, två på svenska.
* Fyra av böckerna har engelska som originalspråk och två har svenska.
Det är 70-talets Michigan i vad som
synes vara en alldeles normal villaförort till Detroit. Där bor de
hårt hållna systrarna Lisbon, som beundras av och gäckar
kvarterets pojkar. Redan titeln på boken avslöjar hur allt slutar.
Det är ingen hemlighet att de begår självmord. Det intressanta är
vägen fram till självmorden och hur det påverkar samhället i
allmänhet och kvarterets pojkar i synnerhet.
Berättelsen utspelar sig under ett år
och börjar med den yngsta systern Cecilias självmordsförsök och
en tid senare lyckas hon ta livet av sig genom att kasta sig ut genom
ett fönster ner på ett järnstaket. Cecilias självmord leder till
att de övriga systrarnas isolering ökar samtidigt som familjen
Lisbon kämpar för att ta sig genom sorgen.
Framförallt är det den näst yngsta
systern, 14-åriga Lux, som historien kretsar kring. Det är också
hon som står i centrum för pojkarnas fascination och fixering. Hon
blir förstoringsglaset som samlar och koncentrerar den uppmärksamhet
som riktas mot familjen Lisbon efter Cecilias självmord.
Romanen är skriven i den ovanliga
formen första person plural. Det är kvarterets pojkar som berättar
tragedin om systrarna Lisbon och gör det genom att se tillbaka till
det året då fem systrar valde att ta sina liv. För pojkarnas
fascination har inte upphört utan förföljt dem genom åren tills
de nått vuxen ålder och väljer att berätta historien så att den
kan bevaras åt eftervärlden.
Likt kören i en tragedi av Sofokles
bildar pojkarna en fond mot vilken dramat utspelar sig. De för
berättelsen vidare genom sina kommentarer, bygger upp stämningen
och leder läsaren med en fast hand genom historien.
För det är inte bara pojkarnas minnen
som återberättas. De har under åren samlat på sig vittnesmål,
dokument och saker som tillhört systrarna. Allt för att hålla dem
levande trots deras för tidiga. Detta omfattande bevismaterial
vårdas ömt av de vuxna pojkarna, likt reliker från några högt
vördade helgon.
The Virgin Suicides är JeffreyEugenides debutroman, inte för att det märks. Den är hårt
sammanhållen och strömlinjeformad roman. Skriven på smärtsamt
vacker prosa visar Jeffrey Eugenides redan i debuten att han är en
mogen och fulländad författare med en unik röst.
Märkligt! Jag har inte ens hunnit påbörja min semester förrän jag längtar till hösten. Fast min längtan rör det faktum att jag förra veckan lämnade in min önskelista på recensionsböcker till min redaktör på Skånska Dagbladet.
Överst på den står två böcker jag ser fram emot så mycket att det nästan värker lite i kroppen. Den ena är första boken i Jonas Gardells nya trilogi Torka aldrig tårar utan handskar och jag hoppas självklart få recensera hela trilogin. Den andra är Jeffrey EugenidesromanEn kärlekshandling. Jeffrey Eugenides är en stor favorit bland samtida amerikanska författare. Hans texter har förtrollat mig ända sedan jag läste hans magnum opus Middlesex, som är en bok alla borde läsa. I min mening handlar det om ren allmänbildning. Därför håller jag just nu på att läsa hans första roman The Virgin Suicides. Återkommer med recension av den så fort jag läst färdigt. Tills dess bjuder jag på trailern till Sofia Coppolas filmatisering av just den boken.
Denna lista ledde till en diskussion med en annan vän om vilka böcker vi själva skulle nämna om vi deltog i en liknande enkät. Mitt problem med en sådan fråga är att den får mig att vilja kasta mig in i ett resonemang med syfte att jag skulle få nämna så många böcker som möjligt. Men om jag någon nu verkligen tvingade mig att bara nämna en.
Då skulle jag säga Mästaren och Margarita. Men nu har jag lite utrymme att bre ut mig på så följande böcker så skulle vara ett lika rätt svar på frågan: "Vilken är den favoritbok?"
Läste ut 2666 av Roberto Bolaño under måndagskvällen. Bestämde mig helt enkelt att jag skulle bli färdig med den under januari månad och sträckläste därför de sista 300 sidorna. Vilket innebar hela sista avsnittet, det om Archimboldi.
Jag ska förr eller senare även ge mig på att recensera den, men för stunden känns det som ett ganska övermäktigt åtagande.
Måste nog smälta den lite först. Fundera, vrida och vända på karaktärerna, på allt som händer i boken och allt den refererar till.
Vissa böcker är det bara så med. Man måste låta de vila, nästan glömma bort dem, innan man mäktar med att skriva en recension.
Dagens citat: "2666 is as consummate a performance as any 900-page novel dare hope to be: Bolaño won the race to the finish line in writing what he plainly intended as a master statement." (Jonathan Lethem i New York Times Book Review.)
"This surreal novel can't be described; it has to be experienced in all its crazed glory. Suffice it to say it concerns what may be the most horrifying real-life mass-murder spree of all time: as many as 400 women killed in the vicinity of Juarez, Mexico. Given this as a backdrop, the late Bolaño paints a mural of a poverty-stricken society that appears to be eating itself alive. And who cares? Nobody, it seems." (Stephen King i Entertainment Weekly.)
Läsandet av 2666 går framåt, med älgkliv vill jag säga, men samtidigt är den på över 1 000 sidor att det i slutändan bara blir myrsteg.
Inte för att jag ser det som något negativt. Tvärtom, jag vill verkligen att boken ska vara så länge som möjligt. Är rejält fast i den nu efter att ha läst de två inledande avsnitten.
Kan dock inte riktigt precisera vad det är som fängslar mig så. Jag försöker sätta fingret på det, men jag lyckas verkligen inte. Inte än i alla fall, förhoppningsvis kommer jag underfund med det.
En sak jag verkligen gillar är att Roberto Bolaño lyckas att få mig som läsare att känna mig smart när jag läser hans bok. Inte bara ur synvinkeln att jag lär mig något.
Roberto Bolaño vågar lita på att läsaren kan tänka själv och dra egna slutsatser. Därmed blir man aldrig skriven på näsan. En egenskap han delar med bland annat Jeffrey Eugenides och Umberto Eco.
Dagens citat: "Good literature erects bridges between different peoples, and by having us enjoy, suffer, or feel surprise, unites us beneath the languages, beliefs, habits, customs, and prejudices that separate us." (Mario Vargas Llosa i sin Nobelföreläsning.)
Årets bokstav här på bloggen är J. Upptäckte nämligen att när jag tittade på listan över alla nyckelord jag har använt mig av så domineras den av författare vars namn börjar på just den bokstaven. Hela 17 stycken J-författare har jag skrivit om. På andra plats kommer författare vars namn börjar på A, elva sådana har jag skrivit om.
Årets bästa läsning bjöd Jeffrey Eugenides på med sin fantastiska roman Middlesex. En ren njutning från första till sista sidan.
Årets mest oväntade läsning var Jane Austens Sense and Sensibility. Att läsa just henne var ett litet sommarprojekt jag hade, ivrigt påhejad av mina kollegor Eva och Martina. Från början tänkte jag även riva av Pride and Prejudice och Emma, men kroknade efter bara en bok. Kanske ett projekt som bör återupplivas nästa sommar?
Årets utmaning ett har varit den största. Nämligen att driva BiblioPepe, att hitta ämnen att skriva om och ibland bara att skriva någonting trots att inspirationen stundtals har varit obefintlig.
Årets utmaning två var förstås att hitta 24 boktips till min julkalender. Det gick, men det blev förändringar och omprioriteringar in i det sista.
Årets utmaning tre var att jag skulle läsa minst två tegelstensromaner under hösten. Övermodig som jag var så påstod jag att jag skulle hinna med hela tre stycken. Det blev en tegelsten, men vilken njtuning det var att läsa Rosens namn av Umberto Eco.
Årets överraskning blev att Mario Vargas Llosa tilldelades Nobelpriset i litteratur. Jag lät mig bländas av mina förhoppningar och hävdade tvärsäkert att det äntligen skulle bli Tomas Tranströmer.
Årets fynd blev pocketutgåvan av Dorothy Parkers samlade verk. Dikter, brev, noveller och recensioner samt mycket mer i en enda utgåva.
Årets tack till alla som har läst och kommenterat min blogg under året. Dessutom ett stort tack till alla andra bokbloggare för inspiration, boktips och glada tillrop.
Middlesex av Jeffrey Eugenides var en av de första böckerna som jag skrev om på den här bloggen. Mitt andra inlägg ägnades helt åt denna fantastiska roman. Så här skrev jag då:
"Och när jag öppnade och läste de första meningarna. Så lycklig jag blev. Jag har nu läst sex och en halv sida av bokens första kapitel. Och det är något av det bästa jag någonsin läst. Hoppas nu det håller hela vägen. Men det tror jag att boken gör. Känslan finns där och allt stämmer."
Och allt stämde. Middlesex är en av de bästa romaner jag någonsin läst och det är en bok jag alltid kommer att bära med mig.
Middlesex handlar om Cal Stephanides som föds med oklar könstillhörighet och vars föräldrar väljer att uppfostra Cal som flicka.
Men det är inte bara historien om en människas kamp att hitta sitt kön. Jeffrey EugenidesPultizer-belönade roman behandlar även frågor om arv kontra miljö, incest och invandring.
Så här avslutade jag min recension av boken:
"Middlesex av Jeffrey Eugenides är en viktig bok, som väcker många nödvändiga funderingar om kön, sexualitet och etnicitet. En modern bildningsroman redo att ta sin plats i 2000-talets litterära kanon."
Dagens citat: "Jag ser här på omslaget till den svenska utgåvan att förlaget lagt tonvikten på immigranttemat och visst kan jag säga att "Middlesex" blev just det. Men det var inte min avsikt från början. Det enda jag bestämt ville var att skriva en bok som var komisk och episk. Jag hade vaga idéer om en modern myt och transformationer av något slag, eftersom förvandlingar intresserar mig. Allt det där simmade omkring, och det som kom först var berättarens röst." (Jeffrey Eugenides i en intervju med DN.)
"The trumpeters, ranging themselves side by side in order, blow one terrific blast: —
'THE TRUTH!'
at which Orlando woke.
He stretched himself. He rose. He stood upright in complete nakedness before us, and while the trumpets pealed Truth! Truth! Truth! we have no choice left but confess — he was a woman." (Orlando: A biography av Virginia Woolf)
Bloggen Enbokcirkelföralla kommer under november månad ta upp en ny bokrelaterad diskussion varje dag. Hittills har jag bara diskuterat i kommentarsfältet, men dagens ämne är så inspirerande att det får bli ett inlägg istället. Och just inspiration ligger till grund för dagens diskussion. Frågan är:
"Har du någonsin läst en bok och känt att den snudd på förändrar ditt liv?Att du har börjat bete dig annorlunda eller tänka annorlunda? allt på grund av en enda bok.
Eller har du läst en bok som för stunden, just då, förändrade ditt l iv. Just när du upplever boken?"
Vilka böcker har då förändrat mitt liv eller fått mig att tänka i nya banor? Jag har fått ner listan till tre böcker som påverkade mig väldigt mycket.
Det är en bok som fick mig att fundera över hur kön och sexualitet konstrueras, det vill säga arv kontra miljö. Dessutom är det en bok som på ett finstämt sätt behandlar ämnen som uppfostran, invandring och etniska motsättningar.
Historien rör sig från första världskrigets Smyrna via efterkrigstidens Detroit till det moderna Tyskland. Avslutar med att citera min egen recension:
"Jag har svårt att se några svagheter i Jeffrey Eugenides roman Middlesex. Den väcker så otroligt många funderingar, samtidigt som den får mig som läsare att känna mig mer bildad, mer intelligent. Men den stimulerar inte bara intellektet. Den tar med läsaren på en helt otrolig och stundtals utmattande känslofärd."
2. Mästaren och Margarita av Mikhail Bulgakov. Denna bok läste jag efter att jag fått rollen som Pontius Pilatus (och detektiv nummer ett) när vi satte upp en dramatisering av romanen, betitlad Satan anländer till Moskva,i gymnasiet.
Boken är svidande uppgörelse med mellankrigstidens sovjetiska samhälle och framförallt då dess kulturelit. Berättelsen är absurd och stundtals fullkomligt galen.
Men det är en roman som sätter i gång fantasin. Få andra böcker ger mig så mycket i bilder huvudet under läsningens gång som just denna.
För mig är Mästaren och Margarita en sådan bok som jag återvänder till med jämna mellanrum. Bara för att jag vill uppleva Mikhail Bulgakovs Moskva om och om igen.
3. Stadserien av Per Anders Fogelström. När det gäller denna serie av fem böcker så går det inte att plocka ut en specifik roman och säga "att den här står ut bland de övriga, det är den som har påverkat mig mest".
Jag ser hellre alla femböckerna som en endasammanhänganderoman. Jag minns fortfarande när jag läste den för första gången, särskilt avsnittet där karaktären Emelie dör efter ett mycket långt liv.
Det är en av få gånger en bok har fått mig att gråta ordentligt. Jag märker hur min ögon tåras bara jag skriver om det.
I grunden är Stadserien inte en berättelse om några få familjer och deras medlemmar utan om staden, det vill säga Stockholm, och dess utveckling. Genom sin romansvit har Per Anders Fogelström tecknat ett porträtt av det Sverige som gick från underutvecklat jordbruksland till en välmående, modern industrination.
Dagens citat: "But in the end it wasn't up to me. The bigs things never are. Birth, I mean, and death. And love. And what love bequeaths to us before we're born." (Ur Middlesex av Jeffrey Eugenides)
"Här inträffade nu nästa egendomliga omständighet, men det gällde bara Berlioz personligen. Han slutade plötsligt hicka, hans hjärta hoppade till och försvann för ett ögonblick men kom tillbaka med en trubbig nål instucken." (Ur Mästaren och Margarita av Mikhail Bulgakov)
"Som om hon försökte lyfta handen. Men så föll den ned mot filten, ögat slöts, hon liksom sjönk tillbaka, som om hud och kropp drogs nedåt. En darrning, så bara stillhet. Det är slut, sa Gunnar. Hon fick dö lugnt.
Utanför var det natt nu, blekblå sommarnatt. Den tomma trästolen stod som den brukade framför fönstret, glasögonen som ingen skulle använda mer låg hopslagna på köksbordet." (Ur Stad i världen (bok fem i Stadserien) av Per Anders Fogelström)
För två månader sedan läste jag ut Middlesex av Jeffrey Eugenides och har sedan dess burit den med mig. Men det är inte förrän nu som jag känner mig redo att skriva en recension.
Berättelsen har helt enkelt snurrat runt i skallen utan att jag har fått någon rätsida på den. Att recensionen har dröjt har till viss del även berott på att jag inte har haft någon riktig press på mig att krysta fram något.
Vilket har varit skönt. Jag har verkligen behövt de här två månaderna att smälta berättelsen om Calliope Stephanides och hennes familj.
"Jag har fötts två gånger: först som liten flicka en anmärkningsvärt smogfri januaridag i Detroit 1960, och sedan på nytt som tonårspojke i ett undersökningsrum inte långt från Petoskey i Michigan. Läsare med specialkunskaper kan ha stött på mig i doktor Peter Luces avhandling "Könsidentitet hos pseudohermafroditer med brist på 5-alfa-reduktas", publicerad i Journal of Pediatric Endocrinology 1975. Eller så har ni kanske sett mitt fotografi i kapitel sexton i den numera beklagligtvis föråldrade Genetik och ärftlighet. Det är jag som står naken bredvid en längdskala på sidan 578, med en liten svart låda framför ögonen."
Så lyder det inledande stycket i Middlesex. Calliope Stephanides är ett barn som föds med obestämd könstillhörighet och hennes föräldrar väljer att uppfostra Cal som en flicka.
Men boken är inte bara en berättelsen om ett barn som strävar efter att finna sin könstillhörighet och sin sexualitet. Det är en berättelse om hela familjen Stephanides. Om hur farmor Desdemona och farfar Eleutherios, som etniska greker, måste fly från det tidiga 20-talets Turkiet. Vi får följa Callies föräldrar Milton och Tessie och deras strävan efter den amerikanska drömmen.
Jeffrey Eugenides
Genom hela boken löper också berättelsen om den lilla gen som på 1700-talet tar sin plats i familjens arvsmassa och 200 år senare resulterar i att Calliope Stephanides föds med brist på 5-alfa-reduktas. Något som gör att hon ser ut som en flicka, men med manliga hormoner.
Jeffrey Eugenides väver skickligt ihop bokens olika teman och berättelser till en rik gobeläng. Allt sammanhållet av den vuxne Cal Stephanides röst som berättar historien om sig själv, sin familj och sitt DNA.
Redan i första kapitlets första stycke slår Eugenides fast bokens huvudsakliga teman, nämligen återfödelse. Hur man som människa måste starta sitt liv på nytt efter stora, omvälvande händelser. Det gäller inte bara Callie som återföds som man, utan även till exempel Desdemona och Lefty när de måste lämna sitt gamla liv i Turkiet och skapa sig ett nytt i USA.
Bokens andra stora tema är i mina ögon könsidentitet och sexualitet. Hur dessa två konstrueras lika mycket genom egna val, socialt tryck och genetiskt arv. Romanen ställer på sin spets kampen mellan arv och miljö. Skapas vår könsidentitet och sexualitet genom den miljö vi vistas i eller är vi förprogrammerade rent biologiskt?
Det sista temat som vävs in i berättelsens gobeläng rör sig kring ras, etnisk identitet och den amerikanska drömmen. Farmor och farfar Stephanides flyr till USA på grund av etniska motsättningar i Turkiet mellan greker och turkar. Vidare utspelas en stor del av berättelsen i det explosiva 60-talet då bland annat Detroit (berättelsens huvudsakliga geografiska fokus) skakades av kraftiga raskravaller.
Många av berättelsens olika ingredienser syftar till grekisk mytologi. Till exempel jämförs Callie med Minotaurus, som var till hälften tjur och hälften människa. Vidare kallar sig den vuxne Cal, romanens berättare, för Teiresias. En blind siare som också bytte kön, från man till kvinna. Dessutom delar romanens protagonist namn med den episka poesins musa.
Jag har svårt att se några svagheter i Jeffrey Eugenides roman Middlesex. Den väcker så otroligt många funderingar, samtidigt som den får mig som läsare att känna mig mer bildad, mer intelligent. Men den stimulerar inte bara intellektet. Den tar med läsaren på en helt otrolig och stundtals utmattande känslofärd.
Middlesex av Jeffrey Eugenides är en viktig bok, som väcker många nödvändiga funderingar om kön, sexualitet och etnicitet. En modern bildningsroman redo att ta sin plats i 2000-talets litterära kanon.
Dagens citat: "Jag ser här på omslaget till den svenska utgåvan att förlaget lagt tonvikten på immigranttemat och visst kan jag säga att "Middlesex" blev just det. Men det var inte min avsikt från början. Det enda jag bestämt ville var att skriva en bok som var komisk och episk. Jag hade vaga idéer om en modern myt och transformationer av något slag, eftersom förvandlingar intresserar mig. Allt det där simmade omkring, och det som kom först var berättarens röst." (Jeffrey Eugenides i en intervju med DN.)
"The trumpeters, ranging themselves side by side in order, blow one terrific blast: —
'THE TRUTH!
at which Orlando woke.
He stretched himself. He rose. He stood upright in complete nakedness before us, and while the trumpets pealed Truth! Truth! Truth! we have no choice left but confess — he was a woman." (Orlando: A biography av Virginia Woolf)
Det har ju inte blivit mycket skrivande på bloggen den senaste veckan. Mest för att inspirationen inte har varit särkilt stor plus att jag har varit upptagen med annat. Därför tänkte jag bara ge en liten uppdatering om vad som händer i Pepes world of reading.
1) I Skånska Dagbladet den 21/4 publicerades min recension av Lazarusprojektet, skriven av den bosnisk-amerikanske författarenAleksandarHemon. En bok jag varmt kan rekommendera.
Boken rör sig på två tidsplan och berättar två parallella men sammanflätade. Dels utspelar sig boken 1908, där Chicagos polismästare Shippy till synes helt omotiverat skjuter den unge rysk-judiske immigranten Lazarus Averbuch. Shippy skyller på att Averbuch är en anarkist som hade tänkt mörda honom.
Denna händelse sätter i gång den nutida berättelsen där den bosnisk-amerikanske (!) författaren Vladimir Brik hör talas om Lazarus Averbuch och bestämmer sig för att ta reda på vem Lazarus Averbuch egentligen var.
4) Har läst ut Middlesex av Jeffrey Eugenides för ett tag sedan och tanke är att skriva en recension av den till bloggen. Har dock inte haft inspiration att skriva den än. Men misströsta inte recensionen kommer. Där kommer min rekommendation redan nu: Läs Middlesex av Jeffrey Eugenides. Läs den och njut av en väldigt bra bok.
Dagens citat: "Someone has said that it requires less mental effort to condemn than to think." (Emma Goldman)
"We are lonesome animals. We spend all our life trying to be less lonesome. One of our ancient methods is to tell a story begging the listener to say — and to feel — "Yes, that’s the way it is, or at least that’s the way I feel it. You’re not as alone as you thought."" (John Steinbeck)
"Punctuality is the virtue of the bored." (Evelyn Waugh)
Senaste veckan har inspirationen att skriva inlägg på bloggen varit sådär. Men så i dag, antagligen sporrad av att Hörby var varmast i landet, fick jag en otrolig lust att skriva ett nytt inlägg. Både här på BiblioPepe och WikiPepe.
Då krånglar ju såklart mitt bloggverktyg. Typiskt, eller hur?
Men jag kommer osökt in på ämnet inspiration och då inte att skriva, utan inspiration att läsa. För er som läst tidigare inlägg på bloggen vet att jag var otroligt taggad att börja läsa Middlesex av Jeffrey Eugenides.
Det var tio dagar sedan och jag har läst ungefär 200 sidor av boken. Absolut en av de bästa romaner jag någonsin läst, men jag kan för mitt liv och kniv inte motivera mig att sitta ner och bara läsa. Läsa, läsa, läsa tills ögonen ramlar ur sina hålor. Något jag definitivt inte brukar ha något problem med. Snarare är jag känd för att sträckläsa böcker jag får eller köper. Till exempel sträckläste jag The Plot Against America av Philip Roth på en sisådär fyra timmar.
Fast så är det ju alltid. I perioder slukar jag bok efter bok för att sedan komma in i en period när jag kanske läser två sidor ungefär varannan vecka.
Tyvärr har jag lyckats komma in i en sådan period samtidigt som jag läser en av de bästa romaner jag någonsin stoppat näsan i. Oh well! C'est la vie!
"I write fiction and I'm told it's autobiography, I write autobiography and I'm told it's fiction, so since I'm so dim and they're so smart, let them decide what it is or it isn't." (Philip Roth)
Om nu någon mot all förmodan har missat det så har våren gjort sitt intåg i södra Sverige och så även på BiblioPepe.
Firade därför med läsning av ett kapitel i Middlesex och en kopp rooibos-te i trädgården. Vilket var otroligt härligt. Särskilt med tanke på att termometern visade att det var tio grader i skuggan. Dock krävdes det en filt kring benen.
Dagens citat: "Bring me a cup of tea and ‘Times." (Drottning Victoria, citatet ska tydligen vara hennes första order som regerande drottning.)
"You can never get a cup of tea large enough or a book long enough to suit me." (C.S. Lewis)
Bok: The Virgin Suicides
