Ända sedan jag lärde mig läsa har jag älskat böcker. Därför är det inte mer än naturligt att jag har en bokblogg. Här kan du läsa recensioner av både gamla och nya böcker, boktips och en massa annat.
"The man rose. He was old and almost bald and he walked with a limp, but his eyes were very bright and blue.
He said, "I am Hari Seldon," an instant before Gaal's befuddled brain placed the face alongside the memory of the many times he had seen it in pictures."
Hari Seldon är i Isaac Asimovs Stiftelsetrilogi nästan en gudomlighet. Hans plan har utvecklats för att leda mänskligheten genom tusen år lång tid av politiskt och samhälleligt kaos. Och galaxens befolkning följer omedvetet planen som Seldon har konstruerat genom sin psykohistoria. En vetenskap som med hjälp av avancerad matematik kan förutse mänsklighetens framtid.
En tanke slog mig när jag är framme vid min tredje karaktär. Det är att jag tycks finna intelligenta karaktärer särskilt minnesvärda. Men det är inte bara Hari Seldons intelligens som lockar. Hans ödmjukhet, ihärdighet och sociala patos som gör honom till en riktigt minnesvärd karaktär.
Av alla de karaktärer Isaac Asimov skapade så sägs det att det var just Hari Seldon han identifierade sig mest med. Det är lätt att förstå varför.
Mars månad och årets första kvartal är över och därmed dags för ännu en sammanfattning. Både läs- och skrivmässigt har mars varit väldigt bra. Sju böcker har det blivit och nästan lika många recensioner.
Min recension av Gunnar Ardelius roman Friheten förde oss hit, som publicerades i Skånskan den 27 mars, ledde till en givande mailkonversation med en läsare. Vi nådde aldrig någon konsenus i sakfrågan, men han var mycket trevlig och meddelade att han hade införskaffat boken.
Bilden ovan tog för snart två veckor sedan. Den visar stolen jag använder som nattduksbord och de åtta böcker som då låg på den. Nu är det ju inte så att jag läser alla samtidigt. Inte ens jag är sådan galen parallelläsaren, försöker begränsa mig till max tre stycken böcker åt gången. Fast tekniskt sett var det ju elva böcker som låg där, eftersom den översta är en trilogi där alla delarna samlats i ett och samma band. Fast nu har jag lyckats avverka en stor del av högen. På de nio dagar som gått sedan bilden tagits har jag läst ut fem av böckerna.
Hela Stiftelsetrilogin av Isaac Asimov, Ugglemasken av Brigitte Gacha och Friheten förde oss hit av Gunnar Ardelius har betats av. En recension av den förstnämnda kan du läsa här. De övriga två har jag läst för Skånskans räkning och därför ber jag att få återkomma med länkar till de recensionerna. Närmast på tur står nu Moonwalk med Einstein av Joshua Foer, yngre bror till författaren Jonathan Safran Foer. Även den ska recenseras för Skånskan, så även där återkommer jag med länk.
Efter att ha läst färdigt hela Stiftelsetrilogin tänker jag ge en samlande recension av alla tre böckerna i serien, istället för att skriva en separat för varje bok. Trilogin består av de romarna Stiftelsen, Stiftelsen och Imperiet samt Den segrande Stiftelsen och de fyra av de fem delarna den första romanen består av tillhör något av det tidigaste Isaac Asimov skrev.
Och det här är hela Stiftelse-svitens hjälte träder in. Hari Seldon har utvecklat psykohistorien, en vetenskap som på matematisk väg kan förutse mänsklighetens framtid och utifrån den har han utvecklat Seldonplanen, som inte kan hindra Vintergatsimperiet från att kollapsa. Däremot kan den förkorta det efterföljande galaktiska kaoset från 30 000 till 1 000 år. I planen ingår blandat att etablera en vetenskaplig stiftelse i Vintergatans utkant vars enda uppgift är att samla och bevara människans samladekunskap. Det är också denna Stiftelse som på 1 000 ska växa och utvecklas till det nya Vintergatsimperiet.
I den första boken, Stiftelsen, skildras de första skälvande åren av Stiftelsen och Seldonplanens vandring mot förnyad galaktisk enhet. I bok nummer två, Stiftelsen och Imperiet, har Stiftelsen mognat och där skildras dels konfrontationen med de sista resterna av det gamla imperiet. Därefter dyker det upp en oförutsedd anomali som hotar att omkullkasta hela Seldonplanen och förstöra psykohistorien. I bok nummer tre, Den segrande Stiftelsen, hanteras Seldonplanens kris och galaxens historia återförs i rätt spår.
Från min ganska så anemiska sammanfattning av handlingen låter det nog som tre riktigt knastertorra böcker. Men de är riktigt spännande och svindlande i sitt omfång. Ett myllrande galleri av karaktärer bidrar också till den episka tonen och känslan av att det är en historiebok skriven hundratals år efter händelserna.
Den första boken, Stiftelsen, publicerades redan på fyrtiotalet i form av noveller i tidskriften Astounding Magazine och på femtiotalet samlades dessa i bokform som sedan följdes av de två övriga böckerna i trilogin. Det är också i denna serie som några av Asimovs mest oförglömliga och ikoniska karaktärer gör sin entré, främst då Hari Seldon, som även fungerar som Asimovs alter ego. Men även Salvor Hardin, vars aforismer speglade Asimovs egna värderingar. Den mest berömda av dessa aforismer torde vara: ”Våld är den inkompetentes sista utväg”.
Fortsätter min genomläsning av Isaac Asimovs Stiftelseromaner och har nu avslutat Hari Seldon och Stiftelsen, som är den andra boken enligt seriens inre kronologi. I verkligheten blev den Isaac Asimovs sista och gavs ut postumt 1993.
Boken beskriver utvecklingen av psykohistorien över de 50 år som skiljer Preludium till Stiftelsen och Stiftelsetrilogin åt. Hari Seldon och Stiftelsen är uppbyggd av fem separata delar där det förflyter runt tio år mellan varje del. I de olika delarna ställs Hari, hans familj och vänner inför olika problem av både psykohistorisk och personlig natur. Dessutom ges man som läsare en ständig påminnelse om Vintergatsimperiets långsamma, men oundvikliga förfall.
I min recension av Preludium till Stiftelsenskrev jag att det kvittade om man läste böckerna enligt den interna kronologin eller i den ordning de skrevs. Efter omläsningen av Hari Seldon och Stiftelsen tänker jag revidera min tidigare ståndpunkt. Läs böckerna i den ordning de skrevs. Detta för att undvika att få vissa, för historien, viktiga överraskningar spolierade.
Den främsta förtjänsten med Hari Seldon och Stiftelsen är att Isaac Asimov utvecklar och nyanserar sina karaktärer, särskilt då sin huvudkaraktär Hari Seldon. Tyvärr lider översättningen av samma problem som Preludium till Stiftelsen. Asimov leker mycket med språket och tvetydiga ord som inte går att översätta riktigt bra.
Blogg- och läsmässigt har februari månad helt enkelt varit under genomsnittet. Orken och lusten har inte varit på topp precis. Bara två böcker har det blivit och fem inlägg om denna sammanfattning räknas med. Fast dock har båda böckerna recenserats.
Facit för februari blev följande:
* Två lästa böcker, båda romaner.
* Sammanlagt sidantal blev 556.
* En bok lästes på engelska och en på svenska.
* Båda böckerna har engelska som originalspråk
Isaac Asimov räknas till en av de största författarna någonsin inom science fiction-genren. Tillsammans med Arthur C. Clarke och Robert A. Heinlein räknas han till genrens ”big three”. Hans mest kända verk är Robot-, Imperie- och Stiftelsesviterna. Från början skrivna som separata serier, men efterhand sammanlänkade till en galaktisk historia.
Preludium till Stiftelsen tillhör, trots sin titel, en av Asimovs senare böcker och är skriven för att utveckla karaktären Hari Seldon och förklara bakgrunden till vetenskapen psykohistoria. Vi får följa den unge Hari Seldon när han precis anlänt till Trantor och föreläst om sin teori på en matematisk kongress. Vilket leder till att kejsaren och andra mäktiga krafter vill att han ska utveckla psykohistorien för att passa just deras syfte.
Hari Seldon tvingas därför ut på vad som närmast kan liknas en odyssé genom några av Trantors många sektorer. Under resans gång hittar han nya pusselbitar, infallsvinklar och idéer som utvecklar hans psykohistoria, en vetenskap som ska kunna förutse människlighetens framtida historia och utveckling.
Precis som jag nämnde är Preludium till Stiftelsen inte den första boken i sviten utan faktiskt den näst sista. Den publicerades nästan 40 år efter den ursprungliga Stiftelsetrilogin, som kom i början på 50-talet. Och det märks att författaren har förutsatt att läsaren i alla fall är bekant med Hari Seldon och hans psykoshistoria. Vilket talar för att böckerna ska läsas i den ordning de skrevs. Fast att läsa serien enligt dess inre kronologi innebär inget problem det heller. Det var så jag själv gjorde när jag upptäckte Asimov på 90-talet. Och jag älskar hans science fiction.
Det som imponerar med Asimovs science fiction är den svindlande skala historierna rör sig på. Där andra författare inom genren rör sig närmre människan, men i begränsad geografisk och tidsmässig omfattning. För Asimov placerar det lilla perspektivet i baksätet och behandlar i grunden mänsklighetens villkor och möjliga framtid. Och lyckas göra det intressant.
För som läsare bryr man sig om Hari Seldon och dras in i hans äventyr genom Trantor. För Asimov är en driven berättare även om det stundtals i de mer känslomässiga avsnitten kan bli lite stolpigt. Samtidigt får jag känslan att Hari Seldons tankspriddhet och lite bedårande klumpighet i relationen till sina medmänniskor är en spegling av författaren själv. Det är ju inte direkt någon hemlighet att Isaac Asimov i viss mån såg Hari Seldon som sitt alter ego.
En avslutande kommentar kring översättningen är att tyvärr missar lite ibland. Särskilt kring en del ordlekar Asimov skrev in som i sig blir väldigt svåra att översätta. Tyvärr för det förtar lite av stämning och känns lite klumpigt. Fast samtidigt kan jag ju skaffa böckerna på engelska och slippa det problemet helt och hållet.
Tog en sväng in på SF-bokhandeln på lördagsförmiddagen innan jag tog bussen till Hörby. Ett besök som tog sin stund på grund av den galopperande velighet jag drabbas av så fort jag sätter foten i den butiken. För jag vill köpa hela sortimentet eller i alla fall ett ex av varje bok de har i lager.
Nu har jag ju inte de ekonomiska resurserna att göra just detta. Därav veligheten. För nu blev jag tvungen att bestämma mig för exakt vilken bok/vilka böcker jag skulle köpa. Jag stod och tummade en stund på en del Star Wars-romaner (de är ju min guilty pleasure), därefter funderade jag på att utöka min Asimov-samling. Sedan blev det nästan att jag köpte två böcker av den australiensiska fantasyförfattaren Karen Miller.
Fast slutligen lyckades jag bestämma mig och valde då att följa en rekommendation jag har fått från flera olika personer. Oberoende av varandra. Jag införskaffade nämligen de första fyra böckerna av George R.R. Martins hyllade fantasyserie A Song of Ice and Fire, som dessutom blivit till en lika hyllad tv-serie.
En månad av 2011 har gått och jag har kommit i gång för fullt med både läsande och bloggande. En sak jag har börjat med är att anteckna alla böcker jag läser. Förutom titel och författare skriver jag ner saker som språk, förlag och vilket datum de lästes ut.
Ytterligare en sak jag ska börja med är att göra små sammanfattningar av varje månad och då även publicera månadens lista på utlästa böcker.
Facit för januari 2011 blev följande:
* Sex lästa böcker, varav två romaner och fyra novellsamlingar.
* Sammanlagt sidantal blev 2354.
* Fem av böckerna lästes på svenska, en på engelska.
* Två av böckerna har engelska som originalspråk, de övriga fyra har svenska, italienska, spanska samt franska som originalspråk.
Dagens citat: "Some books are to be tasted, others to be swallowed, and some few to be chewed and digested." (Francis Bacon)
"When I read a book I seem to read it with my eyes only, but now and then I come across a passage, perhaps only a phrase, which has a meaning for me, and it becomes part of me." (W. Somerset Maugham)
"There is no such thing as a moral or an immoral book. Books are well written or badly written." (Oscar Wilde)
Fotnot: Vissa av böckerna påbörjades i december, men jag räknar de till januari eftersom det var då jag läste ut dem. Misstänker att i slutändan så jämnar det nog ut sig. Det brukar det ju göra.
Det sägs att Isaac Asimov skapade sin robotnoveller utifrån en frustration att robotar i andra berättelser alltid hade framställts som ett slags Frankensteins monster som i slutändan vänder sig motsin skapare, oavsett hur noggrant de än programmerades. Asimov ville visa att robotar kunde vara en god kraft i människans liv och att problemet snarare var människan själv som med sina fördomar gjorde robotarna till monster.
Novellsamlingen I, Robot är innehåller några av de första historier Isaac Asimov någonsin skrev och utgör ett första trevande steg på den värld Asimov skapade med sina Stiftelse-, Robot- och Imperieromaner. Det är också i dessa berättelser som Asimov först formulerade sina berömda robotlagar, som i förlängningen skulle bli ett av hans mest centrala tema.
En robot får inte skada en människa eller genom overksamhet tillåta att en människa skadas.
En robot måste alltid lyda order från en människa, så länge dessa inte hamnar i konflikt med den första lagen.
En robot måste skydda sin egen existens så länge ett sådant skydd inte hamnar i konflikt med första och andra lagen.
Kittet som binder samman hela samlingen är en ramberättelse där en journalist intervjuar den kända robotpsykologen doktor Susan Calvin om just robotar och dess historia. I Asimovs universum är Susan Calvin den ledande experten på robotars personligheter och en centralgestalt inom utvecklingen av robotiken.
Susan Calvin delar med sig av berättelse efter berättelse om hur robotarna har utvecklats till att bli allt mer avancerade och de problem som har uppstått längs vägen. Alla problem uppstår när de tre lagarna på något sätt hamnar i konflikt med varandra och/eller verkligheten. I novellen Liar! Har en robot lärt sig att läsa tankar och därmed kan han ta del av folks innersta önskningar, men också sanningen om de kommer att uppfyllas eller inte. Därför börjar roboten att ljuga för att inte såra människorna sin omgivning, vilket förstås leder till att de såras när de upptäcker sanningen.
Omslaget till förstautgåvan
Novellerna är lättlästa och trots att de är fyllda med naturvetenskapligt teknobabbel, är det ingen som stör förståelsen. För det viktiga i berättelsen är inte de fysiken och tekniken bakom robotarna. Det är hur vi människor reagerar på dem, hur vi utnyttjar dem, hur våra rädslor och fördomar om det är som är nytt och främmande gör att vi övertolkar händelser i en negativ riktning.
Alla de nio novellerna i boken är skrivna på 1940-talet. Vilket märks i Asimovs tidsangivelser. Enligt I, Robot fanns det barnvaktsrobotar redan 1996 och då flyger människan självklart runt i svävarbilar. Under första decenniet på 2000-talet etableras kolonier på månen.
Självklart blir det lite absurt att sitta och läsa novellerna med facit i hand och veta att vi är långt från den värld Asimov målar upp. Trots det känns de tekniska framsteg han beskriver som fullkomligt plausibla och möjliga, i en inte allt för fjärran framtid.
Denna anakronism är inget stör mig som läsare, snarare ökar det bokens charm. För det ger en bild av hur man såg på den nära framtiden under 40-talet.
Slutligen bara ett ord om filmen I, Robot från 2004 med Will Smith i huvudrollen. Filmen i sig bygger inte på en novell ur denna samling. Från början var det en helt orelaterad historia, men som sedan placerades i Asimovs universum. Karaktärer (som till exempel Susan Calvin) plockades in från robotnovellerna och robotlagarna fördes in i historien.
Dagens citat: "Robots are basically decent" (Susan Calvin)
E. Annie Proulx, John Ajvide Lindqvist, Petina Gappah,
Italo Calvino, Joyce Carol Oates, Isaac Asimov
Då var det beslutat. 2011 ska bli novellens år här på bloggen. Eller rättare sagt så bestämde jag mig för att börja läsa fler novellsamlingar.
Varför då? Dels för att jag har några stycken som ligger i min läshög redan och väntar på att bli lästa, dels för att jag i grund och botten tycker om formatet, dels för att jag kände att jag behövde ett litet projekt som kan hållas i gång under året.
Dessutom fick jag då en anledning att beställa lite böcker. Så i söndags kväll skickades en beställning i väg på fyra böcker, varav två novellsamlingar. Jag köpte Close Range: The Wyoming Stories av E. Annie Proulx, samlingen innehåller bland annat novellen Brokeback Mountain, som låg till grund för filmen med samma namn. Dessutom inhandlades I, Robot av Isaac Asimov.
Förutom novellsamlingarna passade jag även på att beställa två romaner av Philip Roth som jag har suktat efter under en längre tid, nämligen Portnoy's Complaint och Nemesis.
Dagens citat: "Reading Calvino, you're constantly assailed by the notion that he is writing down what you have always known, except that you've never thought of it before. This is highly unnerving; fortunately, you're usually too busy laughing to go mad. I can think of no finer writer to have beside me while Italy explodes, Britain burns, while the world ends." (Salman Rushdie om Italo Calvino)
"Tell you what, we coulda had a good life together, fuckin' real good life! Had us a place of our own. But you didn't want it, Ennis! So what we got now is Brokeback Mountain! Everything's built on that, that's all we got boy, fuckin' all. So I hope you know that, if you don't never know the rest! You count the damn few times we have been together in nearly twenty years and you measure the short fucking leash you keep me on, and then you ask me about Mexico and tell me you'll kill me for needing somethin' I don't hardly never get. You have no idea how bad it gets! I'm not you... I can't make it on a coupla high-altitude fucks once or twice a year! You are too much for me Ennis, you son of a whoreson bitch... I wish I knew how to quit you." (Jack Twist i Brokeback Mountain)
Stiftelsetrilogin kan sägas vara ett av de mest klassiska verken inom sciencefiction-genren. Berättelsen utspelar tiotusentals år in i framtiden, där hela Vintergatan är ett enda stort imperium. Ett imperium som är en koloss på lerfötter och dess sönderfall är en fråga om när och hur.
Mitt allt detta finns Hari Seldon och hans plan. Seldon är en matematiker och har hittat ett sätt att statistiskt förutse framtiden för mänskligheten. Han skapar Seldonplanen för att minska kaoset efter imperiets sönderfall från tiotusen år till bara tusen år.
För att kunna genomföra planen skapar han en stiftelse vars enda uppgift till en början är att samla ihop all mänsklig kunskap i ett stort uppslagsverk, det så kallade Encyklopedia Galactica.
I Stiftelsetrilogin får vi sedan följa stiftelsen genom de första fem hundra åren av sin existens. Alla kriser som upplevs och som måste lösas på ett visst för att Seldonplanen ska kunna fortsätta oförhindrat.
Därefter utvecklade Asimov hela konceptet, kopplade samman Stiftelse-serien med sin Robot-serie och Imperium-serie. På 80-talet återupptog Asimov serien och skrev då två föregående romaner och två uppföljare till Stiftelsetrilogin.
Isaac Asimov föddes Ryssland 1920, men kom till USA med sina föräldrar redan 1923. Under sin levnad var han extremt produktiv. Han ska ha skrivit runt 500 böcker. Inte bara skönlitteratur utan också mycket populärvetenskap.
Isaac Asimov dog 1992 av aidsrelaterade infektioner. Asimov hade smittats av hiv redan 1977 genom att han fick smittat blod under en bypass-operation.
Dagens citat: "Violence is the last refuge of the incompetent." (Asimovs eget favoritcitat, som han tillskrev karaktären Salvor Hardin i Stiftelsetrilogin.)
"Never let your sense of morals prevent you from doing what is right". (Salvor Hardin)
"I was once being interviewed by Barbara Walters...In between two of the segments she asked me..."But what would you do if the doctor gave you only six months to live?" I said, "Type faster." This was widely quoted, but the "six months" was changed to "six minutes," which bothered me. It's "six months." (Isaac Asimov i boken Asimov laughs again)
Fjärde delen av författarröster kommer att tillägnas den mest produktiva författare jag känner till. Isaac Asimov (1920-1992) skrev över 500 böcker och han finns representerad i varje huvudkategori av Dewey-systemet utom en, nämligen filosofi och psykologi.
Mest känd är Isaac Asimov nog som en av de största science fiction-författarna någonsin. Han brukar, tillsammans med Arthur C. Clarke och Robert A. Heinlein, till "the Big Three" inom sf-genren.
En rolig detalj i det hela är Clarke-Asimov-fördraget. Det förhandlades fram under taxifärd på Park Avenue i New York. Fördraget går ut på att Isaac Asimov var tvungen att kalla Arthur C. Clarke för världens bästa science fiction-författare. Samtidigt gick Clarke med på att kalla Asimov för världens bästa vetenskapsförfattare (science-writer).
Första gången jag stötte på Asimov var faktiskt inte genom Stiftelse- eller Robot-romanerna. Istället var det genom en populärvetenskaplig bok där Asimov presenterade femton olika, men lika trovärdiga scenarior till människans undergång. Mycket spännande!
Men nu ska Isaac Asimov själv få komma till tals. Och jag börjar med ett klipp där han pratar om science fiction-genrens gyllene era.
Här kommer några klipp där journalisten Bill Moyers intervjuar Isaac Asimov. Tyvärr är ljudet lite osynkat med bilden.
Isaac Asimov pratar om växthuseffekten och hur det utgör ett hot mot mänskligheten (klipp ett) och sin lösning på problemet (klipp två).
Första delen (av fyra) av en uppläsning av Asimovs novell Reason. Från novellsamlingen I, Robot.
Isaac Asimov dog i New York 1992. Officiellt var dödsorsaken hjärt- och njursvikt. Men tio år efter hans död berättade hans änka Janet, i en nyutgåva av Asimovs självbiografi, att den verkliga dödsorsaken var följdinfektioner på grund av aids. Asimov hade blivit smittad av hiv när genomgick en blodtransfusion.
Dagens citat: "In accordance with the terms of the Clarke-Asimov treaty, the second-best science writer dedicates this book to the second-best science-fiction writer." (Dedikationen i Arthur C. Clarkes bok Report on Planet Three and Other Speculations från 1972)
"What I will be remembered for are the Foundation Trilogy and the Three Laws of Robotics. What I want to be remembered for is no one book, or no dozen books. Any single thing I have written can be paralleled or even surpassed by something someone else has done. However, my total corpus for quantity, quality and variety can be duplicated by no one else. That is what I want to be remembered for." (Yours, Isaac Asimov från 1973)
"Violence is the last refuge of the incompetent." (Karaktären Salvor Hardin från Stiftelsen. Blev med tiden ett av Asimovs favorituttryck.)
Mitt förra inlägg om fantasy gav mig en del tips på böcker som kan bjuda på en njutbar läsning. Självklart fantasy eftersom det var gårdagens tema. Ett stort tack till Relle och Jakob för tipsen.
Följande författare rekommenderades jag att läsa:
1) George R. R. Martin. Amerikansk fantasy- och science fictionförfattare. Mest känd för sin serie A song of Ice and Fire. Än så länge har fyra böcker getts ut i serien och den femte var tänkt att publiceras under 2006 men har blivit försenad. Ytterligare två böcker därutöver är planerade. Många av hans verk ligger även till grund för rollspel
2) Robin Hobb, även känd under pseudonymen Megan Lindholm, men vars riktiga namn är Margaret Astrid Lindholm Ogden. Även om hon primärt är en fantasyförfattare har hon gett ut en del science fiction också. Hennes mest kända verk är trilogierna som utspelar sig i den fiktiva världen Realm of the Elderlings.
Alltid kul med tips på nya böcker och författare. Både att få tips och ge tips. Apropå det så kommer här några andra boktips inför långhelgen. Och då inte bara fantasy.
Men för er som inte gillar science fiction eller fantasy kommer här lite andra tips.
7) Minette Walters deckare är några av de få som fångat mitt intresse förutom Agatha Christie. Är ju som sagt inte en större fan av deckare och krimlitteratur. Särskilt Walters tidigare böcker är värda att läsa och då vill jag främst rekommendera Iskällaren, Blomsterkronan och Skulptrisen.
9) Philip Roth är en kär gammal bekant på denna bloggen, kan bero på att han är en av mina favoriter. Därför vill jag rekommendera hans Pulitzer-vinnande roman Amerikansk Pastoral.
10) Slutligen bjuder på ytterligare en amerikansk författare, nämligen Joan Didion. Av hennes böcker rekommenderar jag verkigen hennes bok Ett år av magiskt tänkande där hon berättar om året efter hennes makes död.
Dagens citat: "What I will be remembered for are the Foundation Trilogy and the Three Laws of Robotics. What I want to be remembered for is no one book, or no dozen books. Any single thing I have written can be paralleled or even surpassed by something someone else has done. However, my total corpus for quantity, quality and variety can be duplicated by no one else. That is what I want to be remembered for." (Isaac Asimov)
