2011 - Då var denna saga all

Dags att sammanfatta 2011 här på BiblioPepe.

Årets bokstav på bloggen är fortfarande J. I alla fall om jag räknar på samma sätt som 2010. Av de författare jag skrivit om är J den mest förekommande begynnelsebokstaven i deras förnamn. Hela 23 stycken har det blivit, vilket innebär att sex nya namn tillkommit under 2011. På andra plats ligger fortfarande A med 21 poster, vilket innebär att tio tillkommit under året.

Årets bästa läsning bjuder på dött lopp mellan 2666 av Roberto Bolaño, Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och Sorgesång för Easterly av Petina Gappah. Alla fantastiska på sitt sätt och värda att läsas om och om igen.

Årets mest oväntade läsning var nog ändå den engelske historikern Anthony Beevors tegelsten D-dagen. Långsam, detaljerad och uttömmande lyckades ta mig genom på ren vilja. I samma veva lovade jag mig själv att aldrig läsa någon av hans böcker igen.

Årets sämsta läsning var utan tvekan Ursäkta, men din själ dog nyss av Danny Wattin. För att citera min sågning av denna undermåliga roman: "...på sin höjd blir boken i sina värsta stunder mest en missriktad spydighet och sina bästa stunder en väl avvägd sarkasm, som man utan några större åthävor kan skaka av sig..."

Årets utmaning har varit att hålla motivationen för läsande och bloggande på toppnivå. Att den stundtals har varit låg vittnar både läslistan och inläggslistan om (se juli månad).

Årets projekt var att läsa fler novellsamlingar. Min målsättning var att läsa två i månaden. Vilket funkade under årets tre första månader. Sedan somnade det projektet in lite, även om det blev några novellsamlingar till under hösten.

Årets överraskning och årets bästa var självklart att Tomas Tranströmer äntligen fick Nobelpriset i litteratur. 2010 tippade jag att Tranströmer skulle få det, hade fel och tippade därför att Assia Djebar skulle bli årets pristagare. Jag är överlycklig att jag hade fel!

Årets vad tänkte jag på egentligen var att jag försökte kickstarta min sommarläsning med Buddenbrooks av Thomas Mann.

Årets fynd är utan tvekan George R. R. Martins fantasyepos A Song of Ice and Fire. Tätt följd av Dmitrij Gluchovskijs dystopi Metro 2033.

Årets längsta såg länge ut att bli 2666 med sina 1 053 sidor, men blev på upploppet omsprungen av A Storm of Swords på 1 128 sidor.

Årets kortaste blev den 78 sidor långa Bödeln av Pär Lagerkvist.

Årets mest oanade var ett telefonsamtal jag fick dagen innan midsommarafton där jag blev tillfrågad om jag ville vara med P4 Radio Kristianstads kulturpanel. Vilket jag nu har varit några gånger.

Årets tack går som vanligt till alla som läser mina inlägg här på bloggen, till alla som delat med sig av tankar och idéer i kommentarsfälten och till alla andra bokbloggare och boktyckare som inspirerat och utmanat mig.

Årets facit blev:
* 66 lästa böcker, varav 50 romaner, 11 novellsamlingar och 5 övriga (det vill säga biografier, fakta och debatt.)
* Sammanlagt sidantal blev 24 626, det vill säga ca 2052 sidor i genomsnitt per månad.
* 35 böcker lästes på svenska och 31 på engelska.
* Böckerna har följande originalspråk: engelska (44 st), svenska (10 st), spanska (3 st), ryska (3 st), franska (2 st), japanska (2 st), danska (1 st) och italienska (1 st)

Klicka på den här länken så kommer du till 2011 års läslista.

GOTT NYTT ÅR

önskar

BiblioPepe

December - Snabbversionen

I vanliga fall brukar jag publicera det här inlägget den siste i varje månad. Fast nu är ju december lite speciellt med tanke på att det inte bara är en månad som tar slut utan även ett år. Därför börjar jag i dag med att göra min sedvanliga månadssammanfattning och så får snabbversionen av 2011 som helhet vänta tills i morgon.

December månad har gått i fantasyns tecken eftersom jag började läsa George R. R. Martins magnifika epos A Song of Ice and Fire och har hittills hunnit med de tre första böckerna. För att lätta upp min djupdykning in i Martins fantasyvärld varvade jag med att läsa lite annat smått och gott, nytt och gammalt.

Dessutom fortsatte jag traditionen med att bjuda på en julkalender. Årets tema var böcker som blivit film och/eller tv-serier. Klicka här för att kolla in årets och förra årets julkalendrar.

Här kommer december månads facit:
* Fem lästa böcker, alla romaner
* Sammanlagt sidantal blev 3 370
* Alla lästes på engelska.
* Engelska var också originalspråket på alla böckerna

Årets sista månadsläslista kommer här:
* A Game of Thrones av George R. R. Martin
* The Imperfectionists av Tom Rachman
* A Clash of Kings av George R. R. Martin
* The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald
* A Storm of Swords av George R. R. Martin

Jag nominerar följande

Förra året delades bokbloggarnas litteraturpris ut för första gången och gick då till Carin Gerhardsen och hennes bok Vyssan lull.

Eftersom jag var med och nominerade till priset förra året får jag i år vara med i juryn som röstar fram årets pristagare. Förutom det tänkte jag även vara med och nominera böcker till 2011 års upplaga av priset.

Här kommer listan på mina nomineringar (utan inbördes ordning):

• Priset man betalar av Lionel Shriver
• De hemlösa av Yiyun Li
• Be för mig i tusen år av Yiyun Li
• Black Bazar av Alain Mabanckou

Lucka 24: Richard III

"Now is the winter of our discontent / Made glorious summer by this sun of York;"

Det har blivit julafton och dags att öppna den sista luckan i årets julkalender. Bakom den hittar vi en engelsk kung odödliggjord av barden själv, William Shakespeare. Nu kanske vän av ordning protesterar och menar att Richard III är en pjäs och inte en bok. Då kontrar jag med att en pjäs faktiskt går att läsa tyst för sig själv och jag kan verkligen rekommendera att man gör det med Richard III.

En av de bästa versioner jag sett av denna pjäs är Ian McKellens filmatisering från 1995. Där tar han berättelsen och placerar den i 30-talets England och låter kung Richard bli en fascistisk diktator. Förutom Ian McKellen själv kan man njuta av lysande skådespelarinsatser från bland annat Maggie Smith, Jim Broadbent, Annette Bening, Robert Downey Jr., Kristin Scott Thomas och Nigel Hawthorne.

Dialogen har behållits oförändrad från Shakespeares förlaga vilket väl kontrasterar och kompletterar filmens 30-talsinramning. Dessutom är det uppfriskande att skådespelarna pratar med sina egna dialekter vilket främst innebär att de amerikanska stjärnorna slipper vricka tungan kring tillgjord Queen's English.

Här kommer i alla fall ytterligare en scen och det är den inledande där Ian McKellen levererar en av pjäsens mest kända monologer.

Lucka 23: Frankenstein

"I am by birth a Genevese, and my family is one of the most distinguished of that republic."

Näst sista luckan har öppnat och har finns ytterligare ett monster, dock inte lika sofistikerat som vampyren. Dessutom hittar vi här kalenderns första och sista parodi. Jag menar förstås Mary Shelleys klassiska, gotiska skräckroman Frankenstein; or the Modern Prometheus och Mel Brooks roliga parodi på denna Young Frankenstein med bland annat Gene Wilder, Madeline Kahn och Marty Feldman i rollerna.

Själva romanen skrevs 1816 när den då 18-åriga Mary tillbringade sommaren tillsammans med sin älskare (och senare make) poeten Percy Bysshe Shelley och dennes vän Lord Byron vid Genevesjön. För att underhålla varandra på kvällarna skulle varje person i sällskapet skriva en berättelse och sedan läsa upp den för de övriga. Mary började då skriva Frankenstein, först tänkt som en novell, sedermera omarbetad till roman.

Självklart har boken legat till grund för ett otal filmer. De flesta glömmer man bort så fort eftertexterna rullar förbi. En av de som stannar kvar hos en är dock Brooks parodi från 1974 och en anledning till att jag har valt just den är att den är nog den första kontakten jag fick med Mary Shelleys romanfigur.

Mel Brooks sätter fokus på sonsonen till det ursprungliga monstrets skapare, en man som förtvivlat försöker undkomma sin ökände farfars rykte. I så hög grad att han till och med kallar sig Fronkonsteen, vilket föranleder en av filmens roligaste om hur just namnet Igor uttalas. Tyvärr kunde jag inte hitta den på Youtube. Därför bjuder jag på denna istället.

Lucka 22: The Lord of the Rings

"When Mr. Bilbo Baggins of Bag End announced that he would shortly be celebrating his eleventy-first birthday with a party of special magnitude, there was much talk and excitement i Hobbiton."



Återigen är det en filmserie baserad på en bokserie som dyker upp när en lucka öppnas. Nu när vi är framme är det J.R.R. Tolkiens magnifika fantasyepos från 50-talet och Peter Jacksons filmatiseringar från början av 2000-talet.

Länge ansågs det omöjligt att göra film på de tre böckerna. Mycket beroende på att Tolkien själv ställde otroligt höga krav på eventuella adaptioner. Flera av de tidiga försöken rörde sig kring olika former av animerade filmer. 1978 kom så det första fullbordade försöket, nämligen Ralph Bakshis fruktansvärda tecknade version. Mår fysiskt illa bara jag tänker på hur dålig den är.

Slutligen kom så nyheten att Peter Jackson skulle filma böckerna. Något jag under väldigt lång tid betraktade med tilltagande skepsis, särskilt sedan han beslutade att ge rollen som Frodo till Elijah Wood. Under en tid var jag till och med fast besluten att överhuvudtaget inte se filmerna.

Nu är jag så otroligt glad att jag slutligen resignerade, för redan under de inledande scenerna av den första filmerna var jag frälst. Peter Jackson åstadkommit en filmatisering som är trogen originalet utan att ge avkall på den cineastiska upplevelsen. Jag till och med förlät Peter Jackson för allt han tvingades skära bort för att få det att funka på bioduken.

Och nu är det snart dags för premiär av The Hobbit. Jag längtar och jag hoppas att den är lika bra som trilogin.

Lucka 21: Orlando

"He – for there could be not doubt of his sex, though the fashion of the time did something to disguise it – was in the act of slicing at the head of a Moor which swung from the rafters."



När lucka 21 öppnas hittar en av två anledningar till att Virginia Woolf borde ha fått Nobelpriset i litteratur. Nämligen Orlando: A Biography från 1928, hennes kanske mest kända och signifikanta verk. Orlando är en halvbiografisk roman, till viss del baserad på författaren och tillika Virginias älskarinna Vita Sackville-Wests liv. 1992 blev boken film med Tilda Swinton i huvudrollen.

Huvudkaraktären Orlando är en ung man i det elisabetanska England, som en dag bestämmer sig för att inte bli gammal. Under en kort tid är han även drottning Elizabeths älskare. Efter att ha levt en mycket lång tid faller han en dag i sömn. För att sedan vakna upp som kvinna. Och fortsätta framleva sina dagar i 1700-, 1800- och 1900-talets Storbritannien.

Mitt problem märker jag är att det var så länge sedan jag läste boken och såg filmen att jag knappt minns något av dem, förutom att hur bra det var. Nu köpte jag ju boken till mig själv i julklapp, så det får nog bli omläsning på den i mellandagarna. Och omtittning på filmen såklart!

Just det! Den andra anledning till att Virginia Woolf borde fått Nobelpriset är självklart Mrs. Dalloway.

Lucka 20: Låt den rätte komma in

"'Och vad tror ni det här är för nåt, då?'"



Ytterligare en vampyr dyker upp nu när lucka nummer 20 öppnas. Kanske även den vampyrskildring som skrämmer mest. För John Ajvide Lindqvist återuppfinner inte bara vampyrmyten i sin roman Låt den rätte komma in utan låter den komma nära läsaren och bli vardaglig.

En känsla som bara förstärks ytterligare i Tomas Alfredssons utmärkta filmatisering från 2008. Med varsam hand har han överfört boken och det som gör den så fantastisk till bioduken. I kombination med skådespelarinsatserna gör detta filmen till en ren cineastisk njutning.

Dock har jag ännu inte vågat se den amerikanska remaken av filmen. Risken finns ju att jag blir besviken med tanke hur mycket jag gillar både boken och Tomas Alfredssons version. Så nu är frågan; vågar jag se den amerikanska filmen?

Lucka 19: Harry Potter

"Mr and Mrs Dursley, of number four, Privet Drive, were proud to say that they were perfectly normal, thank you very much."



Lucka 19 har öppnats och bakom den finns en väldigt speciell pojke, men som från början inte vet hur speciell han är. Precis som med böckerna har filmerna om Harry Potter blivit bättre och bättre. Fast även om serien består av sju böcker och åtta filmer, så kan historien om Harry Potter och hans vänner i slutändan ses som en bok och en film, ovan representerade av den första meningen i den första boken samt trailern till den sista filmen.

Både böckerna och filmerna om Harry Potter är så pass välkända att jag knappast behöver berätta särskilt mycket om dessa. Istället tänkte jag dela med mig av ett läsminne kopplat till just Harry Potter and the Order of the Phoenix.

Jag beställde den från en nätbokhandel som fort den kom ut i England och fick vänta ganska många veckor innan den levererades. När den slutligen kom var det sommaren 2003 och jag befann mig mitt i en intensiv omtentaperiod. Det vill säga jag pluggade runt tio till tolv timmar om dagen för att klara några tentor. Då kom den!

Glad i hågen sprang jag i väg till posten och hämtade mitt paket. Fast besluten att inte börja läsa förrän dagens pluggande var överstökat, som ett slags belöning. Jag hann knappt komma hem förrän jag låg i soffan och läste. Runt tolv timmar senare hade jag läst ut den femte Harry Potter-boken. Jag pausade endast för att laga mat. Så fast var och är jag i J.K. Rowlings magiska universum.

Det var en liten anekdot om mitt förhållande till berättelsen om Harry Potter. Förutom filmerna har Rowlings böcker även gett upphov till ett stort antal parodier. En favorit är Potter Puppet Pals. Här nedan kan du ta dig en titt på just den speciella företeelse.

Lucka 18: Sherlock Holmes

"In the year 1878 I took my degree of Doctor of Medicine of the University of London, and proceeded to Netley to go through the course prescribed for surgeons in the army."

Det är världslitteraturens mest kända detektiv som dyker upp när lucka 18 öppnas. Just böckerna om Sherlock Holmes plöjde jag under en semesterresa när jag var 14, sedan dess har jag faktiskt inte läst dem och personligen har jag aldrig riktigt fastnat för Doyles deckarhjälte. Även om han onekligen är en mycket fascinerande karaktär.

Min främsta kontakt med Holmes har varit film och television. Där har ju självklart kvaliteten på adaptionerna varierat kraftigt genom åren. Fast min favorit dök upp på tv för ungefär ett år sedan. Självklart pratar jag om tv-miniserien med Benedict Cumberbatch som Holmes och Martin Freeman som Watson.

En nyskapande och spännande tolkning samt en välbehövlig modernisering av själva sättet att berätta historien om Holmes. Det här med att placera en karaktär i en annan tid än den man är van att se honom/henne är vanskligt. Det kan gå på röven och bara bli uselt eller så funkar det över förväntan. Vilket Sherlock från 2010 gör. Dessutom lyfts hela serien ytterligare av just Cumberbatchs och Freemans rolltolkningar av Holmes respektive Watson. 

Årets litterära julklapp...

...till mig själv blev fyra klassiska romaner. Orlando: A Biography, To the Lighthouse och The Waves av Virginia Woolf samt The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald.

Det är också den sistnämnda jag tänker sätta tänderna i först när jag läst ut A Clash of Kings. Mest för att få lite omväxling från mitt pågående A Song of Ice and Fire-läsmaraton.

Lucka 17: Brokeback Mountain

"Ennis Del Mar wakes before five, wind rocking the trailer, hissing in around the aluminum door and window frames."



Även bakom lucka 17 finns det en film som retar tårkanalerna. En film som blev en sensation när den kom för sin uppriktiga skildring av en kärlek som var dömd på förhand. Ang Lees mästerverk Brokeback Mountain från 2005 är baserad på en novell med samma namn av Annie Proulx.

De två unga männen Ennis och Jack träffas och blir vänner sommaren 1963 på berget Brokeback i Wyoming när de arbetar som fåraherdar. En vänskap som utvecklas till en himlastormande förälskelse och förbjuden. Sedan får vi följa de genom åren, hur de lyckas träffas några korta stunder varje år samt deras kamp att undkomma det samhälle som fördömer deras kärlek.

Filmen följer novellen troget och är lika känslosamt drabbande. Ang Lee har verkligen behandlat sitt källmaterial med ömsinthet och respekt. Filmen kompletteras dessutom av ett helt fantastiskt soundtrack, som även funkar på egen hand. Nedan kan ni lyssna på min favorit från soundtracket, He was a Friend of Mine med Willie Nelson.

Lucka 16: Of Mice and Men

"A few miles south of Soledad, the Salinas river drops in close to the hillside bank and runs deep and green."

Bakom lucka 16 hittar vi ett verk som alltid får mig att gråta. Det räcker med att jag tittar på trailern eller läser baksidestexten på boken. John Steinbecks Of Mice and Men är en av de starkaste läsupplevelser jag någonsin erfarit och Gary Sinise har i sin filmatisering från 1992 hittat exakt samma ton, utan att det blir smörigt och kletigt.

Of Mice and Men är en kort, men slagkraftig berättelse om det kringresande lantarbetarna George and Lennie i depressionens Kalifornien. George är liten, kvick och intelligent medan Lennie är stor och stark men förståndshandikappad. Tillsammans rör de sig från jobb till jobb för att tjäna sitt levebröd, men drömmen är att de en gång ska kunna köpa en egen farm och "live of the fatted land", som Lennie uttrycker det.

Tyvärr blir det som Robert Burns skriver i den dikt som gett romanen sitt namn: "The best laid schemes o' mice an' men / Gang aft agley" ("De vackraste och klokaste planer / både av möss och människor / går ofta till spillo").

Jag kan dock inte exakt sätta fingret på vad det är med denna historia som alltid rör mig till tårar. Men det är en väldigt fin skildring av vänskap, sammanhållning och framtidshopp. I filmen gör Gary Sinise ett hästjobb, både som regissör och i rollen som George, men det är John Malkovichs film från början till slut. Hans porträtt av Lennie är slår an varenda känslosträng i kroppen.

Lite kuriosa är att Horton Foote, som skrev manus till denna film, även skrev manuset till To Kill a Mockingbird.

Lucka 15: En vampyrs bekännelser

"'Jag förstår...' sade vampyren tankfullt och gick långsamt bort mot fönstret på andra sidan rummet."



Att de senaste åren har bjudit på vampyrtrend är det väl få som har missat. Sookie Stackhouse-böckerna och tv-serien True Blood, som baserats på dem, har väl knappast undgått någon. Och dessa är bara ett exempel, men jag ska hoppa tillbaka till en tidigare vampyrtrend som uppstod på 90-talet.

I centrum för den stod Anne Rice och hennes romaner om vampyrerna Lestat, Louis och Claudia plus en hel hoper till. Startpunkten blev 1994 års filmatisering av En vampyrs bekännelser med Tom Cruise och Brad Pitt huvudrollerna samt en storspelande tolvårig Kirsten Dunst i rollen som just Claudia.

Därför är det just den filmen som dyker upp när lucka 15 öppnas. Och återigen är det en film som gjort att jag upptäckt en hel serie böcker. För det jag gillar med Anne Rices romanserie är att hon bryter ut vampyrmyten, återuppfinner den och gör den till sin egen. Ingenstans står en greve Dracula att finna förutom en kort referens när Louis och Claudia reser genom Östeuropa.

Istället bygger hon upp en ny ursprungsmyt som sträcker sig tillbaka till egyptisk forntid. Dessutom är det en myllrande värld hon har byggt upp, befolkad med massor av individer vars berättelser väver in och ut i varandra.

Bjuder här på en scen till. Där det bränner till mellan Louis och Claudia.

Lucka 14: Game of Thrones

"'We should go back', Gared urged as the woods began to grow dark around them."



Julkalenderns nyaste filmatisering dyker upp när lucka nummer 14 öppnas. Där finns HBO:s episka och magnifika fantasyserie Game of Thrones, som bygger på George R. R. Martins pågående romanserie A Song of Ice and Fire.

Än så länge har bara första säsongen av serien visats och den täcker in den boksvitens första del, betitlad A Game of Thrones. Både boken och serien är en myllrande berättelse om maktkamp, kärlek och förräderi. I centrum står de sju kungadömena på kontinenten Westeros.

Till ytan ett välmående och stabilt rike, men under den bubblar det av motsättningar mellan de stora adelshusen och när kungen dör brister allt och landet kastas in i ett inbördeskrig. Dessutom befinner sig en väldigt speciell ättling till den gamla avsatta kungadynastin i exil på andra sidan havet.

I april har säsong två av tv-serien premiär. Här kommer ett lite aptitretande smakprov på den.

Recension: The Imperfectionists av Tom Rachman

Tidningens stringer i Paris har inte levererat en ända viktig nyhet på åratal, redaktören som skriver dödsannonserna gör allt för att slippa jobba och den excentriska ägaren ägnar all sin tid åt sin basset Schopenhauer.

Det är bara tre av alla udda karaktärer som dyker upp i Tom Rachmans roliga och tankeväckande roman The Imperfectionists. För i denna roman är den egentliga huvudkaraktären en internationell dagstidning, grundad på 50-talet, med säte i Rom.

Under lång tid var den måste-läsning för alla som ville hålla sig ajour med världshändelserna. Tidningens reportrar fick alltid tillgång jordens rika och mäktiga. Fast efter 50 år är den en hopplös skugga av sig själv. Endast ett fåtal trogna prenumeranter återstår och tidningen har ingen närvaro på internet.

Det här är boken tar sin början. I elva fristående, men ändå kronologiskt sammanhängande, kapitel får vi följa några av tidningens medarbetare i nutid. Allt kopplas dessutom till verklighetens rådande nyhetsflöde i denna nutid. Intryckt mellan varje kapitel är korta avsnitt där läsaren får ta del av tidningens historia från det att dess grundare fick idén till dess att vi når det bittra och oundvikliga slutet.

Tom Rachman

Det är en njutbar roman Tom Rachman har producerat. Han drar en in i tidningens förvirrade lilla värld där vi får följa både det dagliga arbetet både redaktionen, men även karaktärernas privatliv. Allt tecknat med både finkänslighet och ironi gränsande till burlesk överdrift.

Språket är otroligt lätt och drivande, stundtals överdrivet simpelt och tyvärr kombineras detta med en tendens att då och då hamna i en irriterande övertydlighet. Vissa av karaktärerna känns även lite underutvecklad, till och med så att de helt överskuggas av birollerna i deras egna kapitel.

Dessutom som journalist är det kul att läsa en skildring av tidningsarbete och reportrar som är grundad i en annan tradition än den svenska, i det här fallet skildras en amerikansk tidningskultur. I många aspekter känner jag igen mig medan andra företeelser känns helt främmande från svenskt tidningsmakeri.

Titeln The Imperfectionists är faktiskt en väldigt bra sammanfattning av roman. För karaktärerna är långt från perfekta, de har alla sina fel och vassa kanter; de är helt enkelt mänskliga. Men de är också imperfekta i betydelsen att de tillhör gårdagen. Den tid och den bransch som hade plats för romanens centrala karaktär, tidningen, finns inte längre.  

Lucka 13: To Kill a Mockingbird

"When he was nearly thirteen, my brother Jem got his arm badly broken at the elbow."



När vi nu öppnar Luciadagens lucka hittar vi en klassiker, som förra året firade 50-årsjubileum som bok. I år kan den fira att det var 50 år sedan den belönades med Pulitzerpriset och 2012 är det guldjubileum för filmatiseringen. Det handlar såklart om Harper Lees magiska roman To Kill a Mockingbird.

Berättelsen handlar om syskonparet Scout och Jem Finch. De växer upp med sin far i den lilla staden Maycomb i det segregerade Alabama i depressionens 30-tal. Mest känd är den för rättsfall där en oskyldig svart man åtalas för våldtäkt bara för att den som anklagar honom råkar vara en vit flicka. Men det är mer än så. Det är gripande skildring och knivskarp analys av det amerikanska samhället, berättad genom ett barns ögon. Lika allmängiltig i dag som när den skrevs.

Bara två år efter att boken publicerats blev den film med Gregory Peck i rollen som Atticus och Robert Duvall som Boo Radley. Och vilken film sedan bara jag tänker på den får jag gåshud. Ypperligt skådespeleri kombinerat med ett manus som är troget förlagan men samtidigt gör det till sin egen historia.

Det här inlägget är egentligen onödigt...

...för jag vet att ni självklart lyssnade när jag deltog i kulturpanelen i P4 Radio Kristianstad. För er som mot all förmodan missade det. så kan lyssna här eller så funkar det förhoppningsvis när ni klickar i den inbäddade spelaren här nedan.

Lyssna på BiblioPepe – Del 3

Då var det dags igen! I eftermiddag uppmanar jag alla att ratta in Radio Kristianstad och lyssna på när jag deltar i kulturpanelen.

Klockan 17 börjar inslaget och varar en halvtimme. Ämnet för diskussion är bland annat julen och dess kulturyttringar.

Klicka på länken så kommer du till programmet.

Lucka 12: Revolutionary Road

"Generalrepetitionens slutrepliker dog bort och medlemmerna i Laurels teatersällskap kunde bara stå där tysta och hjälplösa plira ut över rampen mot en tom salong."



Hade det inte varit för filmen Revolutionary Road, som kom 2008, hade jag aldrig upptäckt Richard Yates fantastiska författarskap, som jag fortfarande håller på att läsa in mig på. Filmen kom som sagt 2008 med Kate Winslet och Leonardo DiCaprio i huvudrollerna och är ett utsökt och klaustrofobiskt drama om brustna drömmar, ett fallerat äktenskap och ensamhet.

Boken kom redan 1961 och blev en stor kritikerframgång, men försvann sedan snabbt från folks medvetande. Under lång tid fanns inga av Richard Yates verk tillgängliga, men efter hans död 1992 har hans romankonst upplevt en renässans, som slutligen ledde fram till Sam Mendes fantastiska filmatisering av just Revolutionary Road.

Detta är berättelsen om det unga paret Frank och April, som en gång i tiden aspirerade efter konstnärliga karriärer och att framleva sina dagar i Paris. Istället har de bosatt sig i en sömnig medelklassförort där April har blivit en uttråkad hemmafru och Frank slavar på ett själsdödande kontor. En dag återupplivar de drömmen om Paris, men livet och dess omständigheter lägger hinder i vägen.

Lucka 11: The Talented Mr. Ripley

"Tom glanced behind him and saw the man coming out of the Green Cage."



Det är den tredje advent och lucka nummer elva döljer en av världslitteraturens och filmhistoriens mest amoraliska antihjältar. Självklart handlar det om Tom Ripley, skapad av Patricia Highsmith 1955 i romanen The Talented Mr. Ripley, vilken också har tolkats ett flertal gånger för bioduken av ett otal regissörer.

Min favorit är Anthony Minghellas version från 1999 med Matt Damon i rollen som Tom Ripley. I min mening är det också Damon som har gjort den bästa tolkningen någonsin av Ripley, med John Malkovich som en avlägsen tvåa.

Här kommer ett litet klipp, som är ett utmärkt smakprov för er som inte sett filmen.

Lucka 10: Dangerous Liaisons

"I was astonished at the pleasure to be derived from doing good."

Lucka nummer tio har öppnats och där hittar vi kanske det ultimata kostymdramat, nämligen Dangerous Liaisons från 1988 i regi av Stephen Frears. Filmen bygger på den franske författaren Pierre Choderlos de Laclos brevroman från 1782.

Boken skrevs ursprungligen för att den ofrälse artilleriofficeren ville visa den franska högadelns excesser och perversiteter. Boken handlar om hur Marquise de Merteuil slår vad med Vicomte de Valmont att han inte kan förföra den kyska Madame de Tourvel och få henne att bedra sin man. Samtidigt förför Valmont även den unga Cecile de Volanges för att för all framtid förstöra hennes chanser att bli gift.

Här har vi ytterligare ett fall där jag sett filmen före jag läste boken. Och ärligt talat är boken inte den lättaste och roligaste att läsa eftersom den är skriven i brevform samt på en högtidlig, sirlig och invecklad prosa. Då är det bättre att njuta av Stephen Frears mästerliga adaption med Glenn Close, John Malkovich, Michelle Pfeiffer, Uma Thurman och Keanu Reeves i rollerna.

Under åren har det gjorts flera filmatiseringar av boken. 1959 gjorde Roger Vadim en franskspråkig version och 1989 kom Milos Formans minst sagt svaga adaption, med Annette Bening och Colin Firth. Dessutom har väl de flesta sett Cruel Intentions från 1999, som flyttar historien till ett nutida New York. Utöver dessa har det även gjorts två koreanska filmer och en kinesisk samt två olika operor.

Fast ingen slår Stephen Frears Dangerous Liaisons. Ett bra manus, fantastiska skådespelare i storform och inte minst magnifika kostymer. Och ovanpå allt detta användes slott i Loiredalen som inspelningsplats för att skapa känslan av att man befinner sig i 1700-talets Frankrike. 

Här kommer ett klipp av en favoritscen ur filmen, där Marquise de Merteuil (Close) berättar för Vicomte de Valmont (Malkovich) hur hon skapade sig själv för att kunna överleva i den högre societeten.

Lucka 9: Bröderna Lejonhjärta

"Men då sa Jonatan, att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt."

Ingen julkalender blir komplett utan Astrid Lindgren och bakom den nionde luckan hittar vi Bröderna Lejonhjärta. Boken, som kom 1973, är en av mina favoriter i Astrids samlade bibliografi, egentligen bara slagen av Mio min Mio.

Däremot är filmatiseringen av Bröderna Lejonhjärta min favorit bland alla adaptioner av Astrid Lindgrens verk. Det är också en film som, precis som boken, funnits med under hela min uppväxt. Jag kan inte säga när jag först såg den.

Något jag däremot kan minnas är scenerna som skrämde mig när jag var liten och såg filmen. Till exempel precis början när lägenheten brinner och Jonatan räddar Skorpan, men dör själv. Eller scenen där Mattias, spelad av Allan Edwall, dödas av en pil.

Lucka 8: Dune

"In the week before their departure to Arrakis, when all the final scurrying about had reached an nearly unbearable frenzy, an old crone came to visit the mother of the boy, Paul."



Bakom lucka åtta hittar vi nog den objektivt sett sämsta filmatiseringen av en bok någonsin eller i alla fall bland de jag valt ut till min kalender. Jag pratar självklart om Dune från 1984, regisserad av David Lynch, baserad på boken med samma namn av Frank Herbert.

Romanen anses vara ett mästerverk inom science fiction-genren, medan filmen floppade rejält när den kom. Trots detta har filmen en trogen skara fans, som ser förbi den fula scenografin, det stolpiga manuset och det överdrivna agerandet från annars duktiga skådespelare. Jag är en av dessa. Jag älskar filmen och jag vet inte varför.

Mycket beror nog på att den har en stark koppling till min barndom. Det var en av de första science fiction-filmer jag såg. Dataspelet som bygger på filmen var ett av de första jag någonsin spelade och i slutändan ledde allt detta mig fram till boken och det universum den introducerade mig till.

Skrev en stor artikel om just Dune till Skånskans kultursida som en del av tidningens sommarserie om böcker som blivit film.

Lucka 7: Fåglarna

"On December the third the wind changed overnight and it was winter."



Dags att öppna lucka nummer sju och bakom hittar vi en riktigt klassisk rysare, regisserad av mästaren själv, Alfred Hitchcock. En av mina absoluta favoriter inom skräckgenren, Fåglarna från 1963 med Tippi Hedren, Rod Taylor och Jessica Tandy i rollerna. Själva filmen behöver väl knappast någon beskrivning eftersom den sedan sin premiär har blivit en permanent del av vårt kollektiva undermedvetna. Bara synen av en flock med kråkfåglar kan få oss att rysa lite och tänka på scenen där Tippi Hedrens rollfigur blir överfallen i filmens slutscen.

Få har nog läst filmens litterära förlaga, novellen med samma namn, som är skriven av den brittiska författaren Daphne du Maurier. Jag har själv bara läst den en gång och det var minst tio år sedan. Novellen utspelar sig dock inte i en liten kalifornisk kuststad utan på den engelska landsbygden. Fast känslan är den samma  och likaså de kalla kårarna längs ryggraden. Alfred Hitchcock är trogen originalet, trots att historien har förflyttats till den amerikanska västkusten. Jag kan varmt rekommendera både en läsning av novellen och en titt på filmen.

Lucka 6: Jorden runt på 80 dagar

"Mr. Phileas Fogg lived, in 1872, at No. 7, Saville Row, Burlington Gardens, the house in which Sheridan died in 1814."

Det är en stjärnspäckad matinéfilm som dyker upp när lucka nummer sex öppnas, för där hittar vi filmatiseringen av Jules Vernes Jorden runt på 80 dagar från 1956. Jag kan ärligt talat inte säga om jag såg filmen före jag läste boken eller tvärtom. Däremot är både bok och film en kär klassiker från barndomen. Jag har till och med ett brädspel som är baserat på boken, som jag fortfarande spelar med stor behållning.

Nu håller kanske inte filmen världens högsta klass, men det gör inget. För det är förbannat bra underhållning och det är kul att se att Michael Todd fått med så många stjärnor från Hollywoods guldålder. Till exempel David Niven, Marlene Dietrich, Frank Sinatra, Shirley MacLaine, sir John Gielgud och Buster Keaton, bara för att nämna några få.

Och skulle någon vara sugen på att se hela så hittar ni den här.

Lucka 5: Gösta Berlings saga

"Äntligen stod prästen i predikstolen."



Bakom dagens lucka hittar vi två filmatiseringar av samma bok, nämligen Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. Först har vi filmen från 1924 och där hittar vi en 19-årig Greta Garbo i rollen som grevinnan Elisabeth Dohna. Hennes genombrottsfilm för övrigt. Den andra filmatiseringen är tv-serien från 1985 med en magnifik Margareta Krook i rollen som majorskan på Ekeby.

Båda adaptioner har på kornet fångat magin i Selma Lagerlöfs fullkomligt magiska roman. Det intressanta dock med både boken och adaptionerna är att jag vid första läsningen/titten inte fängslats alls. Det är först när jag läst om boken och sett om både filmen och tv-serien som jag fastnat för dem. Och insett deras storhet.

Lucka 4: Garp och hans värld

"Garps mor, Jenny Fields, greps av polisen i Boston 1942 för att hon hade skadat en man på en biograf."

Bakom de tre första luckorna hittade vi ju filmer baserade på böcker av brittiska författare, där blir det en efterlängtad resa när nu lucka nummer fyra tar oss över Atlanten till det stora landet i väst. Och här hittar vi Garp och hans värld, baserad på romanen med samma namn av John Irving.

Jag kan med rätta påstå att den här filmen öppnade dörrar till många världar för mig när jag först såg den. Framförallt bidrog den till att jag upptäckte John Irvings författarskap. Dessutom innehåller den många bra skådespelarinsatser. Robin Williams i all är, men i denna film är det främst Glenn Close, som Garps mamma, och John Lithgow, som den transsexuella fotbollsspelaren, som står för de främsta insatserna.

Lucka 3: Förnuft och känsla

"The family of Dashwood had been long settled in Sussex."

Sommaren 2010 utmanades jag att läsa Jane Austen och tog mig då an just Förnuft och känsla. Min slutsats av hela det läsprojektet blev att jag är inte är särskilt förtjust i Jane Austen och hennes böcker. Därmed kan det tyckas märkligt att det bakom lucka tre i min kalender gömmer sig en filmatisering av denna klassiska roman.

Helt enkelt för att Ang Lees Förnuft och känsla från 1995 är en väldigt bra film med väldigt bra skådespelare. Främst då på grund av huvudrollsinnehavarna Emma Thompson, som Elinor, och Kate Winslet, som Marianne. En film jag rekommenderar varmt, även till personer som i kanske inte är överdrivet förtjusta i Jane Austens berättelser i övrigt.

Lucka 2: Nosferatu

"Left Munich at 8:35 P.M., on 1st May, arriving at Vienna early next morning; should have arrived at 6:46, but train was an hour late."



Jag håller mig kvar vid en brittisk författare, men hoppar till en helt annan genre, nämligen skräck. Bakom lucka nummer två döljer sig en av de bästa filmatiseringarna någonsin av Bram Stokers klassiska skräckroman Dracula. Självklart pratar jag om F.W. Murnaus oauktoriserade adaption från 1922, med den oefterhärmlige Max Schreck i huvudrollen som greve Orlok.

"Greve Orlok? Dracula heter han ju"tänker ni säkert nu. Nu var det så här att F.W. Murnau döpte huvudpersonen till Orlok och ersatte ordet vampyr med Nosferatu, eftersom han aldrig fick köpa filmrättigheterna från Bram Stokers änka Florence, som efter filmens premiär stämde filmbolaget. Änkan, och Stokers dödsbo, fick rätt och domstolen bestämde att alla kopior av filmen skulle förstöras. Dock överlevde några piratkopior, som sedan spreds över världen.

Numera har upphovsrätten till filmen gått ut, vilket gör att om du är sugen kan du se hela på Youtube. Gillar du Dracula alternativt filmhistoria så rekommenderar jag verkligen att du tar en titt.

Nosferatu i sig har gett upphov till ytterligare filmer, bland annat gjorde Werner Herzog en remake 1979 och år 2000 kom den amerikanska filmen Shadow of the Vampire, som berättar den "sanna" historien bakom Murnaus Nosferatu. Båda dessa är väl värda att se.

Därför bjuder jag på trailern till Shadow of the Vampire med John Malkovich som F.W. Murnau och Willem Dafoe som Max Schreck/Nosferatu.

Lucka 1: Mordet på Orientexpressen

"It was five o'clock on a winter's morning in Syria."



Dags att öppna första luckan i årets julkalender och bakom den gömmer sig min favoritfilmatisering av min favoritroman av min favoritdeckarförfattare. Hängde ni med?

Jag pratar självklart om Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie och den stjärnspäckade filmatiseringen från 1974 av just denna bok. Historien är väl bekant för de flesta så den behöver vi knappast gå igenom. Och bara den skulle räcka för att man skulle vilja se filmen.

Ändå är det skådespelarna som gör filmen till en verklig filmdeckarklassiker. Bara listan på skådespelarna räcker för att man ska veta att filmen är sevärd. Eller vad sägs om sådan stjärnor som:
Ingrid Bergman, sir John Gielgud, Lauren Bacall, sir Sean Connery, Vanessa Redgrave, Anthony Perkins, dame Wendy Hiller och Michael York.

Bjuder på detta klipp också. Ingrid Bergman i storform.

November - Snabbversionen

Redan framme vi årets nästa sista månadssammanfattning. Det har varit i en bra läsmånad måste jag säga. Många bra böcker och en helt ny bekantskap, nämligen den argentinske författaren Ernesto Sabato.

Tacklade av dock lite mot slutet, trodde jag nämligen att jag skulle mäkta med A Game of Thrones innan november månads utgång.

Däremot har jag kört fast lite med de två andra böckerna som jag håller på att läsa just nu, så det är väl lika bra att jag plockar bort Alan Alda och Dennis Lehane, återvänder till dem när lusten faller på igen.

Facit för november blev följande:
* Fem lästa böcker, fyra romaner och en novellsamling.
* Sammanlagt sidantal blev 1 036.
* Alla lästes på svenska.
* Två hade engelska som originalspråk, de övriga hade franska, japanska respektive spanska som originalspråk.

Och här kommer listan:
* Be för mig i tusen år av Yiyun Li
* Lagt kort av Joan Didion
* Black Bazar av Alain Mabanckou
* Sjömannen som föll i onåd hos havet av Yukio Mishima
* Tunneln av Ernesto Sabato

Då var det dags igen för julkalendern

Nu är det snart bara en månad kvar av året och mindre än en månad kvar till julafton. Därmed är det dags att återuppliva julkalendern. Förra året publicerade jag ett boktips om dagen från den 1 december till och med julafton. Då var temat helt enkelt 24 böcker jag tycker om och ville rekommendera till er läsare.

Årets julkalender kommer att ha tema film. Det innebär att jag från och med torsdag kommer att publicera ett inlägg om dagen som kommer att handla om en bra bok, som blivit en bra film eller tv-serie. Listan på vilka böcker och filmer det blir är redan klar, så när som en eller två poster. Men det ska nog ordna sig i slutändan.

På torsdag öppnas den första luckan. Var med redan från början.

Att jag aldrig lär mig

Eftersom jag precis har påbörjat läsningen av George R. R. Martins fantasyepos A Song of Ice and Fire kunde jag inte låta bli att inhandla tre nya böcker.

Månadens sista pengar brände i plånboken och jag hade några minuter över innan tåget gick i morse. Plus då att den stora bokhandelskedjan som finns på centralen i Malmö ropade efter mig och mina pengar.

Tre titlar blev det som sagt. Den första blev The Imperfectionists av Tom Rachman. Boken handlar om en mycket excentrisk internationell dagstidning och dess ännu mer excentriska redaktion. Har läst lite om den och det har gjort mig sjukt nyfiken och sugen på att läsa den.

Bok nummer två blev Roberto Bolaños De vilda detektiverna. Jag läste ju hans 2666 förra vintern och det var en läsupplevelse utöver det vanliga. Därför har jag en viss förväntan på De vilda detektiverna. Det ska bli intressant att se om jag lyckas skriva en recension på den, med tanke på att jag ännu inte lyckats få till en om 2666.

Slutligen plockade jag upp Michael Cunninghams senaste roman By nightfall, som nyligen kommit ut i svensk översättning. Jag valde dock att köpa den på originalspråket. Jag älskade Cunninghams The Hours och har dessutom hans Specimen days stående i bokhyllan. Ser fram emot att få läsa båda.

Fast först ska jag plöja genom de första fyra böckerna av A Song of Ice and Fire. Sedan får vi se vilken ände jag börjar nysta i.

Recension: Black Bazar av Alain Mabanckou

Det är ett kärt återseende att plocka upp Black Bazar, som är Alain Mabanckous tredje roman på svenska. Tidigare har jag läst hans Slut på kritan och i bokhyllan står Ett piggsvins memoarer och väntar på mig.

I Black Bazar får vi möta Rumpologen som precis övergivits av sin flickvän Ursprungsfärgen. Hon har precis rymt med sin älskare och tagit deras dotter Hybriden med sig. Då börjar Rumpologen skriva en dagbok där han delar med sig av sitt liv i Paris förorter.

Precis som i Slut på kritan hämtar Alain Mabanckou näring från sitt gamla hemland Kongo-Brazzaville, men undersöker istället livssituationen för de kongoleser som sökt lyckan i den gamla kolonialmaktens huvudstad.

Alain Mabanckou

Något av de mest spännande med Black Bazar är att jag märker att Alain Mabanckou har mognat som författare. Han har renodlat och återanvänt de grepp från Slut på kritan som funkar samtidigt som han har haft modet att slopa andra grepp som kanske inte fungerade så bra.

Ett exempel är språket. Sina tidigare böcker skrev Alain Mabanckou som en enda lång ström av ord utan punkt eller stor bokstav. Ett spännande grepp och det är ju alltid uppfriskande med en författare som vågar leka och experimentera med språket. Fast när jag läser Black Bazar så känns det ändå som att Alain Mabanckou kommer mer till sin rätt när han håller sig till traditionell interpunktion.

Black Bazar är en rolig och i grunden livsbejakande bok. Man fängslas av huvudpersonen och hans berättelse från bokens första sida. Fast under denna yta bubblar sarkasmen mot det franska samhället och dess normer, mot kolonialismen och rasismen.

Fast det är inte bara en uppgörelse med europeisk rasism mot invandrare, utan även rasismen inom invandrargruppen som nagelfars. Bland annat ägnar Alain Mabanckou sig åt att ingående diskutera hudfärgens betydelse, rotlöshet och även papparollen.

Mustigheten i historien finns där, dock är den inte lika framträdande som i Slut på kritan, utan Alain Mabanckou har lärt sig balansera den med idel syrligheter. Vilket i slutändan gör Black Bazar mycket mer aptitlig.

Recension: Tunneln av Ernesto Sabato

”Det får räcka med att säga att jag är Juan Pablo Castel, målaren som mördade María Iribarne; jag antar att alla har rättegången i färskt minne och inte behöver närmre upplysningar om min person.”

Detta är den inledande meningen av den argentinske författaren Ernesto Sabatos första roman Tunneln, som gavs ut 1948. Dessutom kanske en av de bästa inledningarna på en roman jag någonsin läst. För Sabato placerar mig som läsare direkt i handlingen och låter mig uppslukas i det som i grund och botten är en förklarande monolog av den dömde mördaren Juan Pablo Castel.

I Tunneln berättar Castel hur han på en utställning av sina verk möter María Iribarne och hur han genast känner sig dragen till henne, men hon försvinner innan han hinner prata med henne. Under de följande månaderna fantiserar han om hur det skulle vara att träffa henne igen, vilket de slutligen gör av en slump. María och Castel inleder ett förhållande som snabbt förgiftas av Castels svartsjuka och tvångstankar. Tills allting slutar med det vansinnesdåd Juan Pablo Castel precis har dömts till i början av boken.

Ernesto Sabato, foto från 1972

Det är ingen lång roman Ernesto Sabato skrivet, den är på drygt 120 sidor och med väldigt korta kapitel. Berättelsen är dock så intensiv och så fylld av passion att det blir som en riktigt mäktig chokladkaka, man orkar bara med en liten smula åt gången, sedan blir mättnaden för stor.

Förutom det så fylls man dessutom av en avsky mot huvudpersonen Juan Pablo Castel, särskilt när Ernesto Sabato på allvar låter läsaren vandrar genom hans febriga psyke. Det är även då kopplingen till bokens titel blir extremt tydlig. 

För huvudpersonen Castel utvecklar dels ett extremt tunnelseende efter det att han mött María Iribarne för första gången, dels för att när han väl börjar sin jakt efter sina drömmars kvinna rör han sig genom en tunnel som isolerar och leder honom fram till den katastrofala kulmen på hela passionsdramat.

En annan intressant iakttagelse jag gjorde när jag läste Tunneln var att hade jag inte vetat vem författaren var, så hade jag nog ändå gissat att han var latinamerikansk. Språket och berättarstilen ingav mig samma känsla som jag fick när jag läst böcker av till exempel Gabriel GarcíaMárquez och Jorge Luis Borges.

Ynklighetens sällskap

Jag är sjuk och därmed ynklig. För så är det när jag är riktigt sjuk. Fast då är det tur att man har trevligt sällskap när jag ligger här i soffan och tycker synd om sig själv. Får ser hur mycket jag orkar läsa under dagen. Kommer i alla fall försöka läsa ut Ernesto Sabatos Tunneln och kanske avverka några sidor i Dennis Lehanes Ett land i gryningen.

Sista delen av Alan Aldas memoarer har jag hållit på med ett tag nu. Läser lite då och då, men har tyvärr ingen större lust att läsa biografier och memoarer för tillfället så den får stå tillbaka.

Slutligen ligger där också en stor bok om Hasseåtage och deras svenska ord. Den bläddrar jag mest i lite planlöst, tittar på bilderna och läser lite här och där.

Läs min recension

I dag, lördag, publicerades äntligen min recension av Jens Liljestrands Adonis. För att sammanfatta: jag gillade boken och det hoppas jag att ni andra som läser den också gör.

I övrigt när det gäller recensioner så har jag några på gång. Joan Didions Lagt kort och Alain Mabanckous Black Bazar ska recenseras till bloggen och recensionen av Yiyun Lis Be för mig i tusen år ska skrivas åt Skånskan.

Från den ena till den tredje

Då sitter jag där igen. Med tre påbörjade böcker i läslistan. För andra delen Alan Aldas memoarer har befunnit sig på listan ett tag nu utan att jag närmat mig slutet. Den har däremot fått sällskap av flera andra böcker under tiden.

I tisdags började jag läsa Dennis Lehanes Ett land i gryningen och tanken var att den skulle vara min tågbok under veckan. Men då hade jag inte räknat med att jag skulle införskaffa en annan bok i tisdags, en bok som pockade mer på min uppmärksamhet.

Boken i fråga är den fransk-kongolesiska författaren Alain Mabanckous senaste roman och jag slukade de första hundra sidorna på tåget. Black Bazar handlar om den kongolesiske immigranten Rumpologen som precis blivit övergiven av sin flickvän. Sorgen gör att han börjar skriva ner berättelsen om sitt liv. Läst halva än så länge och jag är mycket nöjd.

Tack för lånet

Fick en massa tips på Dennis Lehane-böcker efter min recension av Patient 67. Jag bad ju om det så det var högst väntat. Ett tips som slutligen gav faktisk utdelning kom från min kollega Gunilla. Hon både tipsade om och lånade sedan ut Ett land i gryningen.

Den ska läsas så fort jag hinner, även om jag har skummat de första sidorna lite. För övrigt ska jag passa på att nämna att Gunilla också bloggar om böcker. Det gör hon främst på sin Deckarblogg, men också Kulturbloggen. Båda hittar ni på Skånskan.se. Läs båda bloggarna nu, länka till dem och följ dem!

Recension: Star Wars: Death Troopers av Joe Schreiber

Star Wars och zombies i ett. Det både låter som och är en oslagbar kombination. Förvånansvärt att det faktiskt dröjde till 2010 innan någon kombinerade de två. För Star Wars: Death Troopers innehåller de klassiska ingredienserna från båda genrerna.

Själva historien utspelar sig precis före händelserna i den allra första Star Wars-filmen, det vill säga nummer fyra A New Hope. En av rymdimperiets fängelseskepp är på väg med sin last av runt 500 fångar till en fängelsekoloni någonstans i galaxen.

Plötsligt slutar skeppets motorer att fungera, som tur är finns det en övergiven Star Destroyer i närheten och en grupp skickas dit för att hämta reservdelar. Men bara halva gruppen återvänder och det är inte endast reservdelar de har med sig.

Ett virus har slagit ut besättningen på den Star Destroyer fängelseskeppet ankrat vid. Ett virus som nu sprids genom hela fängelseskeppet med fasansfulla konsekvenser. För snart plågas en liten grupp om sex osmittade personer av de levande döda. Den enda vägen de kan fly är till den övergivna Star Destroyern som smittan spreds från.

Med andra ord en klassisk zombieberättelse, placerad i en typisk Star Wars-miljö och till och med två välbekanta ansikten dyker upp halvvägs in i boken. Jag kan inte vara missnöjd. Språket är lätt på gränsen till simpelt, men effektivt och drivande. Kapitlen är korta och avslutas med spännande cliffhangers som hela tiden driver läsaren framåt i historien. Star Wars: Death Troopers går helt enkelt inte att lägga i från sig. Perfekt avkoppling när hjärnan inte orkar med något mer avancerat.