onsdag 23 november 2011

Recension: Black Bazar av Alain Mabanckou

Det är ett kärt återseende att plocka upp Black Bazar, som är Alain Mabanckous tredje roman på svenska. Tidigare har jag läst hans Slut på kritan och i bokhyllan står Ett piggsvins memoarer och väntar på mig.

I Black Bazar får vi möta Rumpologen som precis övergivits av sin flickvän Ursprungsfärgen. Hon har precis rymt med sin älskare och tagit deras dotter Hybriden med sig. Då börjar Rumpologen skriva en dagbok där han delar med sig av sitt liv i Paris förorter.

Precis som i Slut på kritan hämtar Alain Mabanckou näring från sitt gamla hemland Kongo-Brazzaville, men undersöker istället livssituationen för de kongoleser som sökt lyckan i den gamla kolonialmaktens huvudstad.

Alain Mabanckou
Något av de mest spännande med Black Bazar är att jag märker att Alain Mabanckou har mognat som författare. Han har renodlat och återanvänt de grepp från Slut på kritan som funkar samtidigt som han har haft modet att slopa andra grepp som kanske inte fungerade så bra.

Ett exempel är språket. Sina tidigare böcker skrev Alain Mabanckou som en enda lång ström av ord utan punkt eller stor bokstav. Ett spännande grepp och det är ju alltid uppfriskande med en författare som vågar leka och experimentera med språket. Fast när jag läser Black Bazar så känns det ändå som att Alain Mabanckou kommer mer till sin rätt när han håller sig till traditionell interpunktion.

Black Bazar är en rolig och i grunden livsbejakande bok. Man fängslas av huvudpersonen och hans berättelse från bokens första sida. Fast under denna yta bubblar sarkasmen mot det franska samhället och dess normer, mot kolonialismen och rasismen.

Fast det är inte bara en uppgörelse med europeisk rasism mot invandrare, utan även rasismen inom invandrargruppen som nagelfars. Bland annat ägnar Alain Mabanckou sig åt att ingående diskutera hudfärgens betydelse, rotlöshet och även papparollen.

Mustigheten i historien finns där, dock är den inte lika framträdande som i Slut på kritan, utan Alain Mabanckou har lärt sig balansera den med idel syrligheter. Vilket i slutändan gör Black Bazar mycket mer aptitlig.

Inga kommentarer: