Då var denna saga all

Dags att sammanfatta 2010 här på BiblioPepe.

Årets bokstav här på bloggen är J. Upptäckte nämligen att när jag tittade på listan över alla nyckelord jag har använt mig av så domineras den av författare vars namn börjar på just den bokstaven. Hela 17 stycken J-författare har jag skrivit om. På andra plats kommer författare vars namn börjar på A, elva sådana har jag skrivit om.

Årets bästa läsning bjöd Jeffrey Eugenides på med sin fantastiska roman Middlesex. En ren njutning från första till sista sidan.

Årets mest oväntade läsning var Jane Austens Sense and Sensibility. Att läsa just henne var ett litet sommarprojekt jag hade, ivrigt påhejad av mina kollegor Eva och Martina. Från början tänkte jag även riva av Pride and Prejudice och Emma, men kroknade efter bara en bok. Kanske ett projekt som bör återupplivas nästa sommar?

Årets utmaning ett har varit den största. Nämligen att driva BiblioPepe, att hitta ämnen att skriva om och ibland bara att skriva någonting trots att inspirationen stundtals har varit obefintlig.

Årets utmaning två var förstås att hitta 24 boktips till min julkalender. Det gick, men det blev förändringar och omprioriteringar in i det sista.

Årets utmaning tre var att jag skulle läsa minst två tegelstensromaner under hösten. Övermodig som jag var så påstod jag att jag skulle hinna med hela tre stycken. Det blev en tegelsten, men vilken njtuning det var att läsa Rosens namn av Umberto Eco.

Årets överraskning blev att Mario Vargas Llosa tilldelades Nobelpriset i litteratur. Jag lät mig bländas av mina förhoppningar och hävdade tvärsäkert att det äntligen skulle bli Tomas Tranströmer.

Årets tusan också var att min favorit John Ajvide Lindqvist inte fick Bokbloggarnas litteraturpris för sin roman Lilla stjärna. Han kom dock på en hedrande andraplats.

Årets förväntan trodde jag länge skulle bli efter Kazuo Ishiguros novellsamling Nocturner. Den blev dock omsprungen på upploppet av Roberto Bolaños 2666.

Årets fynd blev pocketutgåvan av Dorothy Parkers samlade verk. Dikter, brev, noveller och recensioner samt mycket mer i en enda utgåva.

Årets tack till alla som har läst och kommenterat min blogg under året. Dessutom ett stort tack till alla andra bokbloggare för inspiration, boktips och glada tillrop.

GOTT NYTT ÅR

önskar

BiblioPepe

Blickar framåt

De senaste dagarna har jag gått och funderat lite på om, när och hur jag ska sammanfatta mitt 2010 här på bloggen. Så det har blivit mycket blickande i den mentala backspegeln.

Därför var det skönt i dag när jag faktiskt satt en stund och blickade framåt mot 2011 och vad som väntar på mig då. Jag skrev nämligen ihop en liten önskelista på böcker jag vill recensera åt Skånskan under våren.

Fick då dessutom en snabb översyn på vad som kommer från de svenska förlagen under våren och mycket gott finns det.

Låt de gamla drömmarna dö av John Ajvide Lindqvist. Inte en roman utan en samling av noveller, kåserier och liknande. Det ska bli mycket intressant att läsa den och framförallt då novellen som tar vid där Låt den rätte komma in slutade.

Äta djur av Jonathan Safran Foer. Äta djur är, precis som det låter, en bok om att äta djur. Den är ett reportage om vad det innebär att äta andra levande varelser, men också en filosofisk essä. Jonathan Safran Foer har tidigare gett ut romanerna Everything Is Illuminated, Extremely Loud and Incredibly Close samt Tree of Codes.

En fager mö av Joyce Carol Oates. Ligger visserligen efter när det gäller mitt läsande av Oates, men det gör man ju egentligen alltid, eller hur? I min läshög ligger det för närvarande tre böcker av Joyce Carol Oates. Romanerna Dödgrävarens dotter och My Sister, My Love samt novellsamlingen Dear Husband.

Fortsättning följer

Håller sakta men säkert på att arbeta mig genom 2666 och älskar varje bokstav, varje kommatecken, varje punkt av den än så länge. Jag har ännu inte kommit så långt in i den, men jag har en bra känsla. Bävar lite inför att skriva en eventuell recension.

Kom också att tänka på en bok och författare jag önskar jag hade tagit med i min julkalender. Den judiske Nobelpristagaren Isaac Bashevis Singer. Jag har inte läst särskilt mycket av honom, men han har aldrig gjort mig besviken. Nåväl, blir väl fler chanser att skriva boktips oavsett om det blir i kalenderform eller inte.

Dagens citat: "We must believe in free will — we have no choice." (Isaac Bashevis Singer, en ironisk utsaga han ofta återvände till i intervjuer.)

"The Jewish people have been in exile for 2,000 years; they have lived in hundreds of countries, spoken hundreds of languages and still they kept their old language, Hebrew. They kept their Aramaic, later their Yiddish; they kept their books; they kept their faith." (Isaac Bashevis Singer i en intervju med New York Times från 1978.)

"The storyteller and poet of our time, as in any other time, must be an entertainer of the spirit in the full sense of the word, not just a preacher of social or political ideals. There is no paradise for bored readers and no excuse for tedious literature that does not intrigue the reader, uplift him, give him the joy and the escape that true art always grants." (Isaac Bashevis Singer i sin Nobelföreläsning.)

Julklappar som räcker länge

Julen blev åter lugn och trivsam, även om jag faktiskt jobbade hela julhelgen.

Självklart dök det upp en bok i julklappsskörden. Jag fick Bockfesten av Mario Vargas Llosa, årets nobelpristagare i litteratur.

Brukar bli en större bokskörd på julen, men i år önskade jag mig lite färre böcker än vanligt. Jag har ju ganska stor läshög som jag ska försöka avverka.

Fast jag gav bort en del böcker i julklapp också Min syster fick två romaner och min svåger en ljudbok.

Den första boken min syster fick var Igelkottens elegans av den franska författaren Muriel Barbery. En bok jag själv inte har läst, men som jag har läst om på många av de bokbloggar jag följer.

Dessutom fick hon Älskade syster av Joyce Carol Oates. En av mina favoritförfattare, även om jag inte har läst just den boken. Den ligger i min läshög och väntar på mig.

Ljudboken jag gav till min svåger var Hypnotisören av Lars Kepler.

Slutligen gav jag mig själv 2666 av Roberto Bolaño i julklapp. Har börjat läsa den, men har inte kommit så långt än. Den verkar väldigt lovande och jag tror det kan vara en ren njutning att läsa den.

Dagens citat: "Out upon merry Christmas! What's Christmas time to you but a time for paying bills without money; a time for finding yourself a year older, but not an hour richer... If I could work my will," said Scrooge indignantly, "every idiot who goes about with 'Merry Christmas' upon his lips should be boiled with his own pudding, and buried with a stake of holly through his heart. He should!" (Ebeneezer Scrooge i Charles Dickens A Christmas Carol.)

"Christmas to a child is the first terrible proof that to travel hopefully is better than to arrive." (Stephen Fry)

"The Supreme Court has ruled that they cannot have a nativity scene in Washington, D.C. This wasn't for any religious reasons. They couldn't find three wise men and a virgin." (Jay Leno)

Julkalendern: Hela listan

Då var julkalendern slut för i år, men här kommer alla mina 24 boktips samlade i ett inlägg.

Jag hade egentligen inte tänkt att göra något speciellt inför julen här på bloggen. Men kvällen den 30:e november satt jag och surfade. Då såg jag att många av de bokbloggar jag följer skulle ha egna julkalendrar och då hoppade jag på tåget också, så att säga.

Redan samma kväll gjorde jag listan med alla böcker jag ville tipsa om. Insåg väl att om jag inte gjorde den i förväg, så hade det blivit pannkaka av hela idén. Och listan har stått sig med några få justeringar under resans gång. En bok som dock hoppade upp och ner (samt även lämnade listan i några dygn) var The Catcher in the Rye av J.D. Salinger. Det var också den svåraste boken att skriva om.

Här kommer hela listan:

1. Stiftelsetrilogin av Isaac Asimov 
2. Harry Potter and the Deathly Hallows av J.K. Rowling 
3. Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro 
4. Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie 
5. Bock i örtagård av Fritiof Nilsson Piraten 
6. Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion 
7. Farmor och vår herre av Hjalmar Bergman 
8. Mrs Dalloway av Virginia Woolf 
9. Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams 
10. The talented mr. Ripley av Patricia Highsmith 
11. Amerikansk pastoral av Philip Roth 
12. To kill a mockingbird av Harper Lee 
13. 1984 av George Orwell 
14. The Magician's Guild av Trudi Canavan 
15. Räddaren i nöden av J.D. Salinger 
16. Mio min mio av Astrid Lindgren 
17. Människans slaveri av W. Somerset Maugham 
18. Solomons sång av Toni Morrison 
19. Middlesex av Jeffrey Eugenides 
20. Våld – en historia om kärlek av Joyce Carol Oates 
21. Timmarna av Michael Cunningham 
22. Wolf Hall av Hilary Mantel 
23. The Lord of the Rings av J.R.R. Tolkien 
24. Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf

Hoppas ni har glädje av alla boktips och att ni hinner läsa riktigt mycket i mellandagarna. Varför inte börja med att beta av min julkalenderlista? Den kanske räcker ända tills det är dags för nästa julkalender.

GOD JUL

önskar

BiblioPepe

Lucka 24: Kejsarn av Portugallien

Då var vi framme vid den sista luckan i min bloggjulkalender, som dessutom blir inlägg nummer 150 på bloggen. Där ser man julafton och bloggjubileum på samma gång. Och bakom den sista luckan gömmer sig min favorit ur Selma Lagerlöfs produktion.

Kejsarn av Portugallien är en finstämd och sorglig historia om Jan i Skrolycka och hans kärlek till sin enda dotter Klara Fina Gulleborg.

Dottern, som Jan älskar över allt annat, flyttar till Stockholm och hör sedan aldrig av sig. Jan i Skrolycka drivs då in i en fantasivärld där han är kejsaren av Portugallien och hans dotter är kejsarinnan.

Boken utspelar sig i 1860- och 70-talets Värmland och platserna är tagna ur verkligheten, om än något maskerade. Även persongalleriet innehåller lätt förtäckta karaktärer ur verkligheten. Bland annat dyker Selma själv tillsammans med sina systrar Anna och Gerda, dock under annat namn.

1992 gjorde Lars Molin en fenomenal filmatisering med Ingvar Hirdwall i rollen som kejsaren. Det var tack vare den som jag läste boken och sedan även gick vidare till andra delar av Selma Lagerlöfs författarskap.

Kejsarn av Portugallien är som sagt min absoluta favorit ur Selmas produktion. Men som jag sade till min kollega Johan, så är det ju så att när man graderar Selmas böcker handlar det väldigt mycket om nyanser och små gradskillnader. Ingen av hennes alster är ju dåliga.

Dagens citat: "Men Jan i Skrolycka var rent häpen över sig själv, som hade kunnat hitta på något så fint som att ta solen till gudmor. Ja, han hade blivit en annan människa i det ögonblicket, då den lilla flickan blev lagd i armarna på honom." (Kejsarn av Portugallien från 1914)

Traditionella fynd

I går var det sista dagen på en mycket trevlig jobbtradition. Nämligen det årliga bokbordet på redaktionen. Jag missade tyvärr de två första bokborden, men är mycket nöjd med vad jag kom över från det tredje.

Det blev fyra böcker totalt. Två biografier, en roman och en litteraturvetenskaplig bok. Här kommer listan på fynden.

• Den gyllene paviljongens tempel av Yukio Mishima. Den tog jag för att jag har läst mycket om Mishima, men aldrig något av honom. Bland annat har min före detta kollega Clemens Altgård skrivit mycket om Mishima, vilket har väckt min nyfikenhet. Vet dock inte om jag börjar i rätt ände, men det får tiden utvisa.
• Litterära besvär av Katarina Bernhardsson. En litteraturvetenskaplig undersökning av hur sjukdom skildras i samtida svensk prosa. Ska bli intressant att läsa.
• Drottning Victoria av Sverige av Stig Hadenius. Biografi om Gustaf V:s hustru Victoria av Baden. Jag har tidigare läst Stig Hadenius biografi om just Gustaf V, en mycket bra sådan.
• Sveriges mest hatade man av Jan Berggren. En biografi om Karl XII:s närmsta rådgivare. Holsteinaren George Heinrich von Görtz.

Min kollega Eva har skrivit om sina fynd här, här och här.

Tilda Swinton som Jadis, the White Witch
i filmen Häxan och lejonet.

Missa förresten inte min kulturartikel i Skånska Dagbladet. Den ingår i kulturredaktionens serie om vinter i litteraturen. Jag har skrivit om hur vintern får spela en skurkroll i många böcker och tar som exempel bland annat Gösta Berlings saga, Häxan och lejonet samt Sagan om ringen. Även den Prosaiska Eddan av Snorre Sturlasson slank med på ett hörn.

Lucka 23: The Lord of the Rings

Näst sista luckan har öppnats och bakom den gömmer sig en klassisk fantasyroman. Nämligen Oxfordprofessorn J.R.R. Tolkiens mästerverk The Lord of the Rings (Trilogin om Härskarringen).

Själv fick jag upp ögonen för Tolkien och hans böcker i början av 90-talet. Med reservation för minnesfel så tror jag att det var sommaren 1993 som jag läste dem för första gången.

Därmed var jag fast och har sedan dess läst inte bara trilogin utan även alla andra av hans böcker som utspelar sig i Midgård flera gånger. Både på engelska och svenska.

Jag har i dagarna läst ganska mycket om kontroversen kring den svenska översättningen av The Lord of the Rings, som gjordes av Åke Ohlmarks. En översättning som Tolkien själv var mycket missnöjd med. Till den grad att Ohlmarks faktiskt förbjöds av Tolkiens son Christopher att översätta andra av Tolkiens böcker, som till exempel Silmarillion.

Ohlmarks fick kritik för att han ändrade för mycket i böckerna och många anser att han skrev en egen tolkning istället för att bara göra en översättning. I vissa fall lyckades han dessutom att skriva om berättelsen, så den stundtals fick ny innebörd.

Därför kom det en ny översättning av Erik Andersson 2005 som var mycket mer trogen till Tolkiens önskemål. Nu har jag inte läst den så jag vill inte uttala mig för bestämt om dess kvaliteter. Men att döma av de brottstycken jag har läst så är det en habil översättning, även om många namn i den nya översättning nästa får ett löjets skimmer över sig.

Samtidigt så bryr jag mig inte så mycket om översättningar då jag numera endast läser Tolkiens verk på engelska och tänker fortsätta med det. Och jag rekommenderar alla att göra samma sak och lämna översättningarna därhän.

Dagens citat: "It was like discovering a complete wine-filled cellar filled with bottles of an amazing wine of a kind and flavor never tasted before. It quite intoxicated me..." (J.R.R. Tolkien skriver i ett brev till W.H. Auden om när han upptäckte det finska språket.)

"Beträffande namn på personer och platser har Andersson varit lyhörd för expertisen och valt att bygga om så mycket som möjligt med svenska ord för att Tolkiens intrikata etymologier ska komma till sin rätt. Det är en hedervärd målsättning, som lätt kan få komiska bitoner: Fylkes huvudstad, i originalet "Michel Delving", kallar Andersson för "Möcklegräva", vilket låter som en ort hämtat ur svenska MAD." (Stefan Spjuth i Svenska Dagbladet om Erik Anderssons översättning från 2005.)

"Den allra största översättningsgrodan ligger dock i ett enda till synes obetydligt ord, nämligen det 'precious' som antihjälten Gollum använder om ringen, bokens centrala nav. 'Min dyrgrip', är vad Andersson kallar den och detta uttryck används av alla ringens ägare. Ohlmarks valde 'älskade' vilket visar att han förstod Gollums förhållande till guldsmycket. 'Min älskling' eller 'min skatt' är faktiskt ordboksöversättningen och den är dessutom sann mot Tolkiens genomgående avsikt att framställa hur kärleken till jordiska ting och jordisk makt binder själen och leder till dess undergång." (Henrik Williams i Dagens Nyheter om den nya översättningen.)

Lucka 22: Wolf Hall

Det är bara fem dagar sedan jag läste ut Hilary Mantels prisbelönta bok Wolf Hall. En helt fantastisk historisk roman, som jag ärligt talat hade kunnat läsa ut mycket snabbare. Fast det märktes att ju närmare slutet jag kom desto mer drog jag på det. Jag ville verkligen inte att boken skulle ta slut.

Wolf Hall handlar om den engelske statsmannen Thomas Cromwell, som från enkla förhållanden lyckades bli först kardinal Wolseys närmsta man och slutligen kung Henrik VIII:s främsta rådgivare.

Boken har ett underbart språk som suger fast i mig som läsare. I ett tidigare inägg beskrev jag det som att boken placerade mig i en tidsmaskin. Då menade jag i betydelsen att boken fick mig att helt tappa tidsuppfattning. Men den är också en tidsmaskin i meningen att den bokstavligt talat placerar mig i 1500-talets England.

Hilary Mantel när hon mottog sin CBE.

Dessutom bjuder Wolf Hall på en detaljrikedom och trohet till historiska fakta som är makalös. I en intervju berättade Hilary Mantel att hon ägnat sex år åt att bara göra research.

Bland annat förde detaljerade anteckningar var de olika historiska personerna befann sig. Så att hon inte sammanförde två karaktärer på en plats där de omöjligt kunde ha befunnit sig vid den givna tidpunkten.

Titeln Wolf Hall syftar på släkten Seymours säte Wulfhall i Wiltshire. Henrik VIII:s tredje hustru Jane Seymour tillhörde denna ätt och dess huvudman innehar fortfarande titeln hertig av Somerset.

Dagens citat: "... based on the sheer bigness of the book. The boldness of its narrative, its scene setting ... The extraordinary way that Hilary Mantel has created what one of the judges has said was a contemporary novel, a modern novel, which happens to be set in the 16th century." (James Naughtie, ordförande för Bookerpriskommittéen)

"... as soon as I opened the book I was gripped. I read it almost non-stop. When I did have to put it down, I was full of regret the story was over, a regret I still feel. This is a wonderful and intelligently imagined retelling of a familiar tale from an unfamiliar angle — one that makes the drama unfolding nearly five centuries ago look new again, and shocking again, too." (The Times recension av Wolf Hall)

"It wasn’t a question of rehabilitating someone. When you have got someone going from blacksmith’s son to Earl of Essex in that rigid society you have to want to know how he did it." (Hilary Mantel i en intervju med The Daily Telegraph.)

Lucka 21: Timmarna

Virginia Woolfs roman Mrs. Dalloway (som jag skrev om i lucka nummer åtta) innehar den egentliga huvudrollen i Michael Cunninghams roman Timmarna (The Hours).

Boken utspelar sig i tre olika tidsperioder, där varje just Mrs. Dalloway står i centrum. 1923 träffar vi på just Virginia Woolf när hon precis har påbörjat arbetet med boken. 1949 möter vi Mrs. Brown, hemmafrun som bor i en förort med sin make och son, som läser romanen. Slutligen hamnar vi i slutet av 90-talet där Clarissa Vaughan är mrs. Dalloway.

Förutom att Woolfs roman spelar en så stor roll i berättelsen så använder Michael Cunningham sig av medvetandeström. En berättarteknik som Virginia Woolf använde sig av och hjälpte till att introducera. The Hours var dessutom hennes arbetsnamn på just romanen Mrs. Dalloway.

Anledningen till att jag överhuvudtaget fick upp ögon för Michael Cunninghams roman (och Mrs. Dalloway för den delen) är Stephen Daldrys fantastiska filmatisering från 2002 med Nicole Kidman som Virginia Woolf, Julianne Moore som Mrs. Brown och Meryl Streep som Clarissa Vaughan.

Lucka 20: Våld – en historia om kärlek

Bakom den tjugonde luckan i min julkalender döljer sig en kortroman om ett ämne som har varit högaktuellt under hela 2010. Våld – en historia om kärlek (Rape: A Love Story som den heter i original) handlar om våldtäkt och dess offers utsatthet.

Joyce Carol Oates roman är lika aktuell då som nu. Våld – en historia om kärlek handlar om Teena som en kväll blir våldtagen av en grupp män. Trots att det finns ett vittne till våldtäkten släpps männen mot borgen, tack vare att de har råd med en bra och duktig advokat.

För Teena har mardrömmen bara börjat. Invånarna i staden där hon bor väljer att tro på våldtäktsmännen. Samtidigt som hon blir utfryst ur samhällsgemenskapen kämpar hon med sina egna skuldkänslor som äter upp henne inifrån.

Våld – en historia om kärlek är en angelägen och stundtals blodisande analys av våldtäktens mekanismer. Allt från rädslan att ens närma sig ämnet till skuldbeläggandet och ifrågasättandet av offret.

Tyvärr har vi ju under 2010 återigen sett hur verkligheten överträffar dikten. För hade Joyce Carol Oates skrivit Våld – en historia om kärlek nästa år istället hade jag varit övertygad om att hon hade fått sin inspiration från Uppdrag Gransknings reportage om våldtäkterna i Bjästa.

Dagens citat: "When people say there is too much violence in [my books], what they are saying is there is too much reality in life." (Joyce Carol Oates i en intervju med New York Times från 1980.)

Lucka 19: Middlesex

Middlesex av Jeffrey Eugenides var en av de första böckerna som jag skrev om på den här bloggen. Mitt andra inlägg ägnades helt åt denna fantastiska roman. Så här skrev jag då:

"Och när jag öppnade och läste de första meningarna. Så lycklig jag blev. Jag har nu läst sex och en halv sida av bokens första kapitel. Och det är något av det bästa jag någonsin läst. Hoppas nu det håller hela vägen. Men det tror jag att boken gör. Känslan finns där och allt stämmer."

Och allt stämde. Middlesex är en av de bästa romaner jag någonsin läst och det är en bok jag alltid kommer att bära med mig.

Middlesex handlar om Cal Stephanides som föds med oklar könstillhörighet och vars föräldrar väljer att uppfostra Cal som flicka.

Men det är inte bara historien om en människas kamp att hitta sitt kön. Jeffrey Eugenides Pultizer-belönade roman behandlar även frågor om arv kontra miljö, incest och invandring.

Så här avslutade jag min recension av boken:
"Middlesex av Jeffrey Eugenides är en viktig bok, som väcker många nödvändiga funderingar om kön, sexualitet och etnicitet. En modern bildningsroman redo att ta sin plats i 2000-talets litterära kanon."

Dagens citat: "Jag ser här på omslaget till den svenska utgåvan att förlaget lagt tonvikten på immigranttemat och visst kan jag säga att "Middlesex" blev just det. Men det var inte min avsikt från början. Det enda jag bestämt ville var att skriva en bok som var komisk och episk. Jag hade vaga idéer om en modern myt och transformationer av något slag, eftersom förvandlingar intresserar mig. Allt det där simmade omkring, och det som kom först var berättarens röst." (Jeffrey Eugenides i en intervju med DN.)

"The trumpeters, ranging themselves side by side in order, blow one terrific blast: —
'THE TRUTH!'
at which Orlando woke.
He stretched himself. He rose. He stood upright in complete nakedness before us, and while the trumpets pealed Truth! Truth! Truth! we have no choice left but confess — he was a woman." (Orlando: A biography av Virginia Woolf)

Lucka 18: Song of Solomon

När Toni Morrison fick Nobelpriset så var hennes genombrottsroman Song of Solomon en av tre av böcker som Svenska Akademien omnämnde som avgörande för att hon fick priset (de andra två var Beloved och Jazz).

Song of Solomon var den första av Toni Morrisons böcker jag någonsin läste. Att jag överhuvudtaget plockade upp den berodde på två saker, dels att hon fått Nobelpriset, dels att Oprah Winfrey pratade om Song of Solomon i sitt tv-program.

Första gången läste jag den på svenska och det var en av de starkaste läsupplevelserna jag haft. Tills jag läste den på engelska och insåg att den var så mycket bättre än jag först trodde. Eller rättare sagt jag förstod så otroligt mycket bättre efter att ha läst den på engelska.

Song of Solomon är berättelsen om Macon Dead III, mer känd under smeknamnet Milkman, som vi får följa från vaggan till grave. Hans smeknamn kommer av att hans mor ammade honom alldeles för länge och som kommer till allmän kännedom.

Milkman växer upp med sina systrar First Corinthians och Magdalene (kallad Lena). Alla kvinnor i familjen ges namn genom att fadern sätter en nål i bibeln och tar det ord som nålen träffar. Pojkar döps efter sin far, ett namn som uppstod genom ett administrativt fel av en unionssoldat efter det amerikanska inbördeskriget.

Bokens stora tema rör sig kring Milkmans sökande efter sin identitet som en svart man, men också hans jakt efter familjens historia och ursprung. Genom hela boken framställs den plötsliga förmågan att flyga som den enda möjligheten att nå frihet från den kvävande världen och vardagen.

Dagens citat: "My work requires me to think about how free I can be as an African-American woman writer in my genderized, sexualized, wholly racialized world. My project rises from delight, not disappointment..." (Toni Morrison i sin essä Playing in the Dark: Whiteness and the Literary Imagination.)

"Too much tail. All that jewelry weighs it down. Like vanity. Can't nobody fly with all that shit. Wanna fly, you got to give up the shit that weighs you down." (Karaktären Guitar till Milkman om varför en påfågel inte kan flyga bättre än en höna.)

"What I think the political correctness debate is really about is the power to be able to define. The definers want the power to name. And the defined are now taking that power away from them." (Toni Morrison i en intervju med New York Times.)

Lucka 17: Människans slaveri

Philip Carey är född med klumpfot och när han är nio år gammal blir han föräldralös. Philip skickas då till sin faster och farbror i byn Blackstable i East Anglia, där den stränga farbrodern är kyrkoherde.

Så inleds W. Somerset Maughams halvt självbiografiska roman Of Human Bondage (Människans slaveri på svenska). Boken gavs ut 1915 och räknas som en av tjugonde århundradets främsta romaner.

Läsaren får följa den klumpfotade Philip Careys liv genom uppväxten hos fosterföräldrarna, hans tid på internatskola, livet som konstnär i Paris och slutligen tiden som läkare i London.

Genom hela sitt vuxna liv stöter Philip på den fala kvinnan Mildred, som han obönhörligen dras till, trots att han vet att han bör undvika henne. Mildred är för övrigt en av de bästa antagonister som har gestaltats i litteraturen.

Of Human Bondage bär många likheter med W. Somerset Maughams eget liv och Philip Carey är hans alter ego. Maugham var visserligen inte klumpfotad, men hade en väldigt svår stamning när han växte upp, vilket hämmade honom socialt. Maugham blev också tidigt föräldralös och växte upp hos farbror, kyrkoherden i Whitstable.

Romanen Of Human Bondage har haft ett stort inflytande på senare tiders författare och flera har faktiskt gjort referenser till den. Bland annat J.D. Salinger i The Catcher in the Rye, Philip K. Dick i sin roman Dr. Bloodmoney och Nobelpristagaren J.M. Coetzee i romanen Youth.

Dagens citat: "This is a novel, not an autobiography, though much in it is autobiographical, more is pure invention." (W. Somerset Maugham om Of Human Bondage.)

"What has influenced my life more than any other single thing has been my stammer. Had I not stammered I would probably... have gone to Cambridge as my brothers did, perhaps have become a don and every now and then published a dreary book about French literature." (W. Somerset Maugham om sin stamning.)

"People ask you for criticism, but they only want praise." (Kapitel 50 i Of Human Bondage.)

Lucka 16: Mio min Mio

Bosse är nio och bor med sina fosterföräldrar i Stockholm. Fosterföräldrarna tycker mest att Bosse är till besvär.

Men en dag ser en ande till att Bosse färdas till Landet i fjärran. Där får han reda på att kungen är hans far och att hans riktiga namn är Mio.

Fast snart visar det sig att allt är inte lycka och fröjd i Landet i fjärran och Mio ger sig i väg med sin vän Jum-Jum för att hitta och besegra den onde riddar Kato med sitt hjärta av sten.

Foto: Jacob Forsell

Mio min Mio har alltid varit min favorit bland Astrid Lindgrens böcker. Den har funnits med mig hela mitt liv, ända sedan mina föräldrar läste den för mig för första gången. Nu ser jag själv fram emot att få läsa den för mina vänners barn när de blir gamla nog.

Boken kom 1954 och är Astrid Lindgrens första fantasyroman (tekniskt räknas den som high fantasy). Mio min Mio fick mycket bra kritik när den gavs ut. Sydsvenskans recensent Daniel Hjort kallade den bland annat för ett mästerverk och jämförde Astrid Lindgren med Zacharias Topelius.

Dagens citat: "[...] ensam pojke, sittande lite sorgmodigt på en bänk. Det var en mörk höstkväll och han såg så ensam och ledsen ut. Och att jag lät honom bo på Upplandsgatan 13B, det berodde ju på att jag såg honom försvinna in i den porten. Sen dess har jag aldrig sett honom. Det är väl konstigt?" (Astrid Lindgren om hur hon fick inspiration till boken under en promenad i Tegnérlunden.)

"A poetic fairy tale which is tender and true...a splendid contribution to the fairy tale shelf." (Recension av Mio min Mio i Chicago Tribune.)

"Han dunkade med sin järnklo i det stora stenbordet, som stod mitt på golvet, och en hel rad nya spejare kom in.

– Sätt dem i tornet, sa han och pekade på oss med järnklon. Sätt dem i tornet med de sju låsen. Sätt sju spejare på vakt utanför dörren, sätt sju och sjuttio spejare på vakt i alla salar och trappor och korridorer mellan tornet och mitt rum.

Han satte sig vid bordet.

– Jag vill sitta här i lugn och tänka ut ont och vill inte mer bli störd av prins Mio. När natten är slut ska jag gå och ta mig en titt på de små vita benen i mitt torn. Farväl, prins Mio! Sov gott i mitt hungertorn!" (Riddar Kato)

Lucka 15: The Catcher in the Rye

The Catcher in the Rye (eller Räddaren i nöden som den heter på svenska) är en sådan bok som nästan 60 år efter att den gavs ut för första gången fortsätter att påverka sin samtid.

Boken behandlar teman som tonårsuppror, sex och ångest över att växa upp. Många jag har diskuterat boken med berättar att de läste och fann tröst i berättelsen om 17-årige Holden Caulfield, som lämnar sin internatskola och tillbringar tre händelserika dygn i New York, när de själva befann sig i samma ålder som J.D. Salingers protagonist.

Min egen relation till The Catcher in the Rye började inte förrän jag var 21 och läste den för första gången. För mig ligger bokens storhet i att J.D. Salinger, genom Holden Caulfield, lyckas skriva om bokens tema på ett sätt som ger den en allmängiltighet.

För även om vi aldrig har levt i Holden Caulfields värld i 40-talets New York, så känner vi igen oss i hans känslor, hans sökande efter en identitet och hans existentiella ångest i insikten att barndomen är ett stadium i våra liv som obönhörligen övergår i vuxenlivet.

Trots att romanen snart fyller 60 år fortsätter den vara kontroversiell i sitt hemland. Fortfarande finns det personer som vill förbjuda att den används i undervisningen i skolorna. Fast de flesta av förbudsivrarna verkar vara ovetande om vad boken handlar, de är mest upprörda för att boken innehåller svärord och sex samt att Holden Caulfield anses lära barn att  vara uppstudsiga mot sina föräldrar och andra vuxna.

Dagens citat: "These people are being just like Holden... They are trying to be catchers in the rye." (Läraren Shelley Keller-Gage när skolstyrelsen i hennes lilla stad i Kansas förbjöd henne från att använda The Catcher in the Rye i undervisningen.)

"What really knocks me out is a book that, when you're all done reading it, you wish the author that wrote it was a terrific friend of yours and you could call him up on the phone whenever you felt like it. That doesn't happen much, though." (Holden Caulfield)

Lucka 14: The Magician's Guild

Dagens boktips blir The Magician's Guild av den australiensiske fantasyförfattaren Trudi Canavan. Boken är hennes debutroman och dessutom den första delen av The Black Magician Trilogy.

Huvudpersonen Sonea upptäcker en dag, när rikets magiker gör sin sedvanliga utrensning av slummen, att hon har magiska krafter. Något som också uppmärksammas av Rothen, en äldre magiker, som ser till att Sonea blir medlem av magikergillet. Trots att hon inte tillhör överklassen, utan bara är en rännstensunge från slummen.

The Magician's Guild får representera hela trilogin om den unga magikern Sonea, som upptäcker att dels har hon större magiska krafter än de flesta, dels står allting inte rätt till inom magikergillet. Bland annat misstänker Sonea att gillets mystiske ledare Akkarin kan ha brutit mot gillets lagar.

Jag upptäckte Trudi Canavans fantasytrilogi när jag stod i en bokaffär. Hade aldrig hört talas om vare sig serien eller författaren, så jag köpte böckerna på vinst och förlust. Och snacka om att dra en vinstlott.

Hela trilogin är välskriven fantasy med högre ambitioner än att bara underhålla läsaren (även om Trudi Canavan lyckas med det också), dessutom behandlas teman som klassfrågor och könsroller.

En liten rolig detalj är att när jag läste böckerna för första gången fick jag en väldigt stark bild i huvudet och det var att karaktären Rothen borde spelas av Jeremy Irons. När jag sedan surfade runt på nätet och läste olika fansidor om böckerna, så insåg jag att jag var inte ensam om att tycka så.

Dagens citat: "I was watching late night news and saw a report on how the city authorities had sent trucks around the city, into which all the homeless were loaded and then taken them to other cities. That night I dreamed that I was one among hundreds of people being driven out of a city... by magicians. We started throwing stones and instead I threw magic. I woke up and wrote down the dream, sure that in the morning I'd read it and laugh (most dreams make for bad stories). But I didn't. Later it fit with a world I'd created where magic was latent and required expert tuition, so the teaching of it became a priviledge [sic] only available to the rich." (Trudi Canavan beskriver på sin hemsida att inspirationen till boken kom efter att hon sett en dokumentär om 1992 års sommar-OS i Barcelona.)

"Actually, nobody ever asks me if this is okay. They just go ahead and do it. But that’s okay. Fan fiction has been around a long time and gives people much pleasure. I like the idea that people may be adding to what I’ve created. I can appreciate that some need to indulge in a little wish fulfillment. (The idea of Black Magician Trilogy slash fiction amuses me no end. Who would get with whom?)" (Trudi Canavan om fan fiction, ett fenomen hon uppskattar.)

Färdig och fortfarande på gott humör

Sitter på bussen på väg hem från Lund och har på en timme lyckats köpa alla julklappar. Med bonusen att jag fortfarande är på gott humör och inte stressad och irriterad.

Som vanligt blev det även en julklapp till mig själv och den ses ni på bilden. Roberto Bolaños 2666. Jag är väldigt sugen på att läsa den eftersom jag under hela hösten har läst inlägg efter inlägg om 2666 på flera olika bokbloggar.

Men först ska jag läsa klart Wolf Hall av Hilary Mantel. Bara 200 sidor kvar och den blir bara bättre och bättre.

Glad Lucia på er.

Lucka 13: 1984

"Storebror ser dig", "dubbeltänk" och "nyspråk". Listan kan göras lång på ord och uttryck som George Orwells klassiska dystopi 1984 bidragit med till vår kulturs begreppssamling.

Jag minns inte exakt när jag för första gången läste om Winston Smith och hans tilltag att börja skriva dagbok. En handling som han vet kommer att leda honom rakt in i tankepolisens grepp.

Winston Smith är dessutom ett utmärkt exempel på en dystopisk hjälte som ser systemet från insidan och inser vad som är fel. Men en sak alla dystopiska romaner har gemensamt är just att hjälten är tragisk och från början är dömd att misslyckas.

Jag minns bara att jag hade sett föräldrarnas ex av romanen stå i bokhyllan (omslaget ser ni på bilden till vänster) och alltid varit fascinerad av bilden med ögonen i siffrorna.

Läste den och fastnade totalt, även om jag nog var lite väl ung för att förstå bokens tema fullt ut, så visste jag ändå att 1984 av George Orwell var en bok jag skulle bära med mig för resten av livet och återvända till den med jämna mellanrum.

Dagens citat: "There is something wrong with a regime that requires a pyramid of corpses every few years." (George Orwell om Sovjetunionen, som han kallade för "det nya ryska imperiet".)

"Writing a book is a horrible, exhausting struggle, like a long bout of some painful illness. One would never undertake such a thing if one were not driven on by some demon whom one can neither resist nor understand." (George Orwell i essän Why I Write)

"Whether he went on with the diary, or whether he did not go on with it, made no difference. The Thought Police would get him just the same. He had committed— would still have committed, even if he had never set pen to paper— the essential crime that contained all others in itself. Thoughtcrime, they called it. Thoughtcrime was not a thing that could be concealed forever." (1984, kapitel ett)

Lucka 12: To Kill a Mockingbird

Det var först i somras som jag tog mig i kragen och läste Harper Lees klassiska roman To Kill a Mockingbird från 1960. Berättelsen om Scout Finch som bor med sin familj i den lilla staden Maycomb i Alabama, hårt drabbad av depressionen.

Scout är en pojkflicka som leker med sin storebror Jem och vännen Dill. Bland annat försöker de få syn på den mystiske Boo Radley som bor granne med familjen Finch. En man som de vuxna i Maycomb är mycket ovilliga att prata om, vilket självklart bara när barnens fantasi ännu mer.

Harper Lee anno 1960

Fast den mest kända delen av romanen är när Scouts far, advokaten Atticus, ska försvara en svart man som har åtalats för att ha våldtagit en vit kvinna.

Genom att ingående analysera rasismen i en liten håla i Alabama på 30-talet lyckas Harper Lee belysa den rasism och segregation som fortfarande existerade när boken skrevs. Trots att vi kommit långt på de 50 år som gått är frågan om rasism lika aktuell då som nu.

Även om det tydligaste temat i To Kill a Mockingbird är rasism, så behandlar Harper Lee även klassfrågor och könsroller i sin Pulitzerpris-belönade roman.

Harper Lee var barndomsvän med Truman Capote och sägs ha baserat karaktären Dill på honom, medan han ska ha baserat sin karaktär Idabel Thompkins i Other Voices, Other Rooms på just Harper Lee.

Dagens citat: "Recently I have received echoes down this way of the Hanover County School Board's activities, and what I've heard makes me wonder if any of its members can read.
Surely it is plain to the simplest intelligence that To Kill a Mockingbird spells out in words of seldom more than two syllables a code of honor and conduct, Christian in its ethic, that is the heritage of all Southerners. To hear that the novel is "immoral" has made me count the years between now and 1984, for I have yet to come across a better example of doublethink.
I feel, however, that the problem is one of illiteracy, not Marxism. Therefore I enclose a small contribution to the Beadle Bumble Fund that I hope will be used to enroll the Hanover County School Board in any first grade of its choice." (Harper Lees reaktion när en skolstyrelse i Virginia ville förbjuda To Kill a Mockingbird.)

Lucka 11: Amerikansk pastoral

Amerikansk pastoral var boken som fick mig att upptäcka den amerikanske författaren Philip Roth.

Bokens berättare är Roths ständiga alter ego Nathan Zuckerman, som berättar historien om Seymour "Swede" Levov, den arketypiska amerikanske mannen, i alla fall på ytan.

Levov växer upp i Newark, han är framgångsrik fotbollsspelare i high school och sedemera även på universitet. Han gifter sig med en vacker fru, får en vacker dotter och driver en framgångsrik fabrik, som tillverkar.

På ytan, är som sagt, allt perfekt. Men under den krackelerar familjen Levov. Allt sker mot en bakgrund av 60- och 70-talens sociala oro i USA, med raskravaller, Vietnamkrigsprotester och Watergateskandalen.

Amerikansk pastoral är ett Philip Roths främsta verk och den inledande boken i en löst sammanhängande trilogi där även I married a Communist och The Human Stain ingår.

Dagens citat: "I don't ask writers about their work habits. I really don't care. Joyce Carol Oates says somewhere that when writers ask each other what time they start working and when they finish and how much time they take for lunch, they're actually trying to find out, "Is he as crazy as I am?" I don't need that question answered." (Philip Roth i en intervju med Paris Review, från 1986.)

Lucka 10: The Talented Mr. Ripley

Det var tack vare Anthony Minghellas film från 1999 som jag började läsa Patricia Highsmiths böcker och självklart började jag med romanen som filmen är baserad på, The Talented Mr. Ripley (En man med många talanger).

Tom Ripley är en ung man som en dag blir kontaktad av en herr Greenleaf, var son Dickie lever det ljuva livet i Italien. Greenleaf senior vill att Tom, som han tror är en god vän till  Dickie, hämtar hem sonen. Ripley accepterar och vid sin ankomst i Italien lyckas han nästla sig i Dickies liv. Ett liv Tom Ripley själv åtrår.

Patricia Highsmiths antihjälte Tom Ripley är nog en av litteraturhistoriens mest amoraliska karaktärer. Jag vill inte kalla honom ond, även om han gör onda saker. Tom Ripleys moral är bara annorlunda från alla andras.

Det är ju just det som är styrkan i Patricia Highsmiths Ripliad. Att hon får mig som läsare att känna sympati och förståelse för Tom Ripley, en karaktär jag egentligen vill tycka illa om.

Dagens citat: "He'd let a few days go by, he thought. The first step, anyway, was to make Dickie like him. That he wanted more than anything else in the world." (The Talented Mr. Ripley, kapitel åtta)

"I knew Pat when she was young and not yet so jaded and bigoted. The internet is filled with stories of her meanness, and prejudice, and also of her introversion, of her being a loner. I met that Pat many years after we broke up." (Författaren Marijane Meaker, som hade ett förhållande med Highsmith.)

Lucka 9: Liftarens guide till galaxen

Arthur Dent vaknar en helt vanlig dag och upptäcker att hans hus ska rivas för att göra plats åt en ny motorväg. Han tycker att personligen att det är ett mycket stort problem, men han blir snart varse att universum är fyllt av mycket större problem än så.

Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams har, genom sin underfundiga humor, sin absurda handling och fullkomligt respektlösa behandling av grundläggande filosofiska frågor, blivit en modern klassiker.

Jag har alltid sett Liftarens guide till galaxen som en bok i grund och botten, men den började faktiskt som en radioserie i BBC och för varje ny inkarnation av historien gjorde Douglas Adams genomgående omarbetningar av materialet.

Oavsett så är trilogin, som består av fem böcker, en fantastisk läsupplevelse. Framförallt för att de är otroligt underhållande och man skrattar högt flera gånger medan man läser. Fast också för att Douglas Adams lyckas sätta fingret på den västerländska människans alla små obekväma egenheter och excentriteter.

Dessutom får man reda på att meningen med livet, universum och allting är 42, att människan är jordens tredje mest intelligenta varelse och att Paula Nancy Millstone Jennings är (eller var) universums sämsta poet.

Dagens citat: "There is a theory which states that if ever anyone discovers exactly what the Universe is for and why it is here, it will instantly disappear and be replaced by something even more bizarre and inexplicable.There is another theory which states that this has already happened." (Restaurangen vid slutet av universum, bok två i trilogin)

"In many of the more relaxed civilizations on the Outer Eastern Rim of the Galaxy, the Hitchhiker's Guide has already supplanted the great Encyclopaedia Galactica as the standard repository of all knowledge and wisdom, for though it has many omissions and contains much that is apocryphal, or at least wildly inaccurate, it scores over the older, more pedestrian work in two important respects.
First, it is slightly cheaper; and secondly it has the words DON'T PANIC inscribed in large friendly letters on its cover." (Liftarens guide till galaxen, bok ett i trilogin)

"If you try and take a cat apart to see how it works, the first thing you have on your hands is a non-working cat." (Douglas Adams)

Lucka 8: Mrs. Dalloway

I ett inlägg från september skrev jag att ett två argument för att Virginia Woolf skulle ha fått Nobelpriset i litteratur stavas Mrs. Dalloway.

Handlingen i Mrs. Dalloway utspelar sig under en dag och börjar med att Clarissa Dalloway beger sig ut i London för att bland annat köpa blommor till en fest hon ska stå värdinna för samma kväll.

Dagen påminner henne om ungdomen och hon börjar fundera över sitt val att gifta sig med den pålitliga Richard Dalloway istället för den krävande Peter Walsh.

Septimus Warren Smith, en krigsveteran som lider av granatchock, tillbringar samma dag i en park tillsammans med sin hustru Lucrezia. Han lider av bland annat hallucinationer och kan inte acceptera att hans nära vän Evans dödades i första världskriget.

Boken publicerades 1925 och anses vara en av 1900-talets främsta romaner och Virginia Woolf skapade den utifrån två tidigare noveller hon hade skrivit.

Mrs. Dalloway filmatiserades 1997 med Vanessa Redgrave i huvudrollen, medan Eileen Atkins skrev manuset.

Boken spelar också en mycket viktig roll i Michael Cunninghams roman Timmarna från 1998.

Dagens citat: "Mrs. Dalloway said she would buy the flowers herself." (Första meningen i Mrs. Dalloway.)