Mörkrets vänstra hand

Nyss hemkommen från en mycket lärorik dag. Har nämligen varit på SJF Södras traditionella januariseminarium och lyssnat på föredrag om Google, samt en massa intressanta paneldebatter. Höjdpunkten var nog den som hade titeln "Tio år sedan 11.9 – en månad sedan självmordsattentatet i Stockholm". Läs mer om seminariet här.

Ursula K. Le Guin, 2004

Arrangemanget var i Malmö och innan det började passade jag på att göra ett besök i SF-bokhandeln och där träffade jag på den malmöitiska fantasyförfattaren Nene Ormes. Men huvudsyftet var förstås att göra ett bokinköp. Och ett sådant blev det.

Jag köpte nämligen Ursula K. Le Guins klassiska science fiction-roman The Left Hand of Darkness. En författare jag har läst mycket om, men aldrig något av. Därför ser jag fram emot att få läsa henne.

Bläddrade lite i den och läste bland annat förordet medan jag käkade middag. Det ska verkligen bli kul att läsa The Left Hand of Darkness. Återkommer med mer om denna så fort jag börjat läsa boken.

Dagens citat: "To think that realistic fiction is by definition superior to imaginative fiction is to think imitation is superior to invention." (Ursula K. Le Guin)

"Predictions are uttered by prophets (free of charge); by clairvoyants (who usually charge a fee, and are therefore more honored in their day than prophets); and by futurologists (salaried)." (Ur förordet till The Left Hand of Darkness)

Recension: Slut på kritan av Alain Mabanckou

När jag besökte bokmässan i september så köpte jag fyra böcker till mig. Den första av de fyra läste jag ut på tåget hem, bok nummer två lästes ut en måndagseftermiddag i januari. 

Påbörjade läsningen av Slut på kritan av Alain Mabanckou i slutet av november och egentligen borde jag ha varit klar med den för länge sedan, men den fick stå tillbaka för Hilary Mantels historiska roman Wolf Hall (därför är det väl egentligen inte mer än rätt att jag skriver recensionen av Slut på kritan först).

Spruckna glaset är stammis på sjabbiga hamnkrogen Slut på kritan som ligger stadsdelen Trois-Cents i Kongo-Brazzavilles näst största stad Pointe-Noire. Baren drivs av den barske Envise snigeln som en vacker dag ger Spruckna glaset en skrivbok och säger åt honom att fylla med berättelser från baren. Spruckna glaset är först ovillig men Envise snigeln har inte fått sitt namn för att han ger upp i första laget.

Ur Spruckna glasets penna ner på pappret glider sedan berättelser, historier och anekdoter om baren Slut på kritan, dess stamgäster och tillfälliga besökare, men också det kongolesiska samhället. Vi får bland annat möta Pamperskillen som blivit oskyldigt dömd för incest och inspärrad i ett ökänt fängelse där han under hela vistelsen skoningslöst våldtas. 

Vi får även möta Typografen. Mannen med en ohälsosam fixering vid tidskriften Paris-Match, men tyvärr bara olyckliga erfarenheter av staden som gett tidskriften dess namn. Dessa är bara två av de mustiga berättelser som Spruckna glaset delger oss tillsammans med sin egen färgstarka levnadshistoria.

Alain Mabanckou

Och det är just mustigheten och de överdrivna berättelserna som är bokens stora behållning. Stolarna på baren Slut på kritan blir en kongolesisk motsvarighet till våra ljugarbänkar. Platser där det viktigaste är inte att vara korrekt utan att underhålla. Där sanningen alltid får stå tillbaka för en bra historia.

Alain Mabanckou sätter aldrig punkt när han skriver. Han använder sig endast av komman som skiljetecken. Vilket förstärker intrycket att det är just överdrivna anekdoter ur verkligheten berättade som en enda lång monolog av ett fyllo på en bar i Kongo-Brazzaville. Texten blir otroligt levande och som läsare dras man in i berättelsen.

Nu är ju det språkliga greppet att strunta i punkter inte odelat positivt för läsupplevelsen. Det är en bok som kräver sina pauser för att man ska orka med. För tempot är högt, nästan hisnande, och Alain Mabanckou bjuder på tvära kast mellan personer och händelser.

Ytterligare en invändning jag har är att vissa av berättelserna blir motbjudande, rentav äckliga, på ett onödigt sätt. Nästan så att jag får känslan av att Alain Mabanckou har petat in dem för att chocka och förskräcka läsare, inte för att de är nödvändiga för att föra berättelsen framåt. Ett exempel är urineringstävlingen mellan Robinette och den tillfällige gästen Casimir som lever flott.

Trots sina brister kan jag dock varmt rekommendera Slut på kritan. Det är en rolig skröna, som stundtals får dig att skratta högt, men med ett underliggande stråk av tragedi och vemod. Jag ser fram emot att få läsa Ett piggsvins memoarer, en bok som också inhandlades på bokmässan.

2011 är novellens år

E. Annie Proulx, John Ajvide Lindqvist, Petina Gappah,
Italo Calvino, Joyce Carol Oates, Isaac Asimov

Då var det beslutat. 2011 ska bli novellens år här på bloggen. Eller rättare sagt så bestämde jag mig för att börja läsa fler novellsamlingar.

Varför då? Dels för att jag har några stycken som ligger i min läshög redan och väntar på att bli lästa, dels för att jag i grund och botten tycker om formatet, dels för att jag kände att jag behövde ett litet projekt som kan hållas i gång under året.

Dessutom fick jag då en anledning att beställa lite böcker. Så i söndags kväll skickades en beställning i väg på fyra böcker, varav två novellsamlingar. Jag köpte Close Range: The Wyoming Stories av E. Annie Proulx, samlingen innehåller bland annat novellen Brokeback Mountain, som låg till grund för filmen med samma namn. Dessutom inhandlades I, Robot av Isaac Asimov.

Följande är en lista på de novellsamlingar jag tänker läsa under året, en lista som kommer att utökas allt eftersom:
Dear Husband av Joyce Carol Oates
Sorgesång för Easterly av Petina Gappah
Close Range: Wyoming Stories av E. Annie Proulx
Kosmokomik av Italo Calvino
Låt de gamla drömmarna dö av John Ajvide Lindqvist
Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist
I, Robot av Isaac Asimov

Förutom novellsamlingarna passade jag även på att beställa två romaner av Philip Roth som jag har suktat efter under en längre tid, nämligen Portnoy's Complaint och Nemesis.

Dagens citat: "Reading Calvino, you're constantly assailed by the notion that he is writing down what you have always known, except that you've never thought of it before. This is highly unnerving; fortunately, you're usually too busy laughing to go mad. I can think of no finer writer to have beside me while Italy explodes, Britain burns, while the world ends." (Salman Rushdie om Italo Calvino)

"Tell you what, we coulda had a good life together, fuckin' real good life! Had us a place of our own. But you didn't want it, Ennis! So what we got now is Brokeback Mountain! Everything's built on that, that's all we got boy, fuckin' all. So I hope you know that, if you don't never know the rest! You count the damn few times we have been together in nearly twenty years and you measure the short fucking leash you keep me on, and then you ask me about Mexico and tell me you'll kill me for needing somethin' I don't hardly never get. You have no idea how bad it gets! I'm not you... I can't make it on a coupla high-altitude fucks once or twice a year! You are too much for me Ennis, you son of a whoreson bitch... I wish I knew how to quit you." (Jack Twist i Brokeback Mountain)

"Jack, I swear." (Ennis Del Mar i Brokeback Mountain)

Låter de nya drömmarna leva

Nu har det varit 2011 i lite mer än en vecka, men än så länge känns det som året går lite på sparlåga. Fast nu i januari kommer en av årets första litterära höjdpunkter för mig.

Då kommer nämligen John Ajvide Lindqvists Låt de gamla drömmarna dö. En antologi med kåserier, noveller  och recensioner.

Antologins titel är tagen från en av novellerna som ingår i samlingen. I den novellen får vi reda på hur det gick för Oscar och Eli från Låt den rätte komma in.

Fast innan dess hade det kanske varit på sin plats att läsa om just Låt den rätte komma in. Något jag blev otroligt sugen på efter att jag såg filmen i lördags tillsammans med mina vänner Anna och Mattias.

Fast inför 2011 har jag en förhoppning, nej ett önskemål. Att Tomas Alfredsson tar sig an John Ajvide Lindqvists Lilla stjärna och gör en lika bra fil av den, som av Låt den rätte komma in.

Älgkliv och myrsteg

Läsandet av 2666 går framåt, med älgkliv vill jag säga, men samtidigt är den på över 1 000 sidor att det i slutändan bara blir myrsteg.

Inte för att jag ser det som något negativt. Tvärtom, jag vill verkligen att boken ska vara så länge som möjligt. Är rejält fast i den nu efter att ha läst de två inledande avsnitten.

Kan dock inte riktigt precisera vad det är som fängslar mig så. Jag försöker sätta fingret på det, men jag lyckas verkligen inte. Inte än i alla fall, förhoppningsvis kommer jag underfund med det.

En sak jag verkligen gillar är att Roberto Bolaño lyckas att få mig som läsare att känna mig smart när jag läser hans bok. Inte bara ur synvinkeln att jag lär mig något.

Roberto Bolaño vågar lita på att läsaren kan tänka själv och dra egna slutsatser. Därmed blir man aldrig skriven på näsan. En egenskap han delar med bland annat Jeffrey Eugenides och Umberto Eco.

Dagens citat: "Good literature erects bridges between different peoples, and by having us enjoy, suffer, or feel surprise, unites us beneath the languages, beliefs, habits, customs, and prejudices that separate us." (Mario Vargas Llosa i sin Nobelföreläsning.)

Minnesproblematik

Till skillnad från många av mina medbloggare så har jag inte varit lika duktig på att skriva ner exakt vilka böcker jag har läst under året. Därför har jag gjort ett försök att återskapa en sådan lista ur minnet. Inte ett helt enkelt företag.

Visserligen har jag koll på vilka jag har recenserat under året, både för Skånskan och för bloggen, men det är en bara en bråkdel av alla böcker. Ett problem jag stötte på är att jag stundtals blandar ihop om jag läst en viss bok eller bara skrivit om den här på bloggen.

Runt 35 titlar har jag i alla fall lyckats plita ner så här i efterhand. Men listan publiceras med en kraftig brasklapp att jag med största sannolikhet har glömt en del. Min gissning är nog att jag har läst närmre 50 böcker under året.

Här kommer min läslista 2010 i alla fall (nedskriven utan någon speciell ordning): 

1. Jorden de ärvde av Björn af Kleen 
2. I skuggan av tronen: en biografi över Per Brahe d.ä av Bo Eriksson 
3. De ska ju ändå dö: Tio år i svensk underrättelsetjänst av Gunnar Ekberg 
4. Messerschmittsakademin av Hans Olov Ohlson 
5. Middlesex av Jeffrey Eugenides 
6. Hundarna av Ola Nilsson 
7. Lazarusprojektet av Aleksandar Hemon
8. En kamp för frihet: Aung San Suu Kyi av Jesper Bengtsson
9. Kokain av Lasse Wierup och Erik de la Reguera 
10. Queen Victoria; Demon Hunter av A.E Moorat 
11. Sense and Sensibility av Jane Austen 
12. Invisible av Paul Auster 
13. Rosens namn av Umberto Eco 
14. Udda verklighet av Nene Ormes 
15. Wolf Hall av Hilary Mantel 
16. Tempelbranden av Catharina Ingelman Sundberg 
17. Nocturner av Kazuo Ishiguro 
18. Bock i örtagård av Fritiof Nilsson Piraten 
19. De där somrarna av Robert Kangas 
20. The Magician's Apprentice av Trudi Canavan 
21. The Magicians Guild av Trudi Canavan 
22. The Novice av Trudi Canavan 
23. The High Lord av Trudi Canavan 
24. Dune av Frank Herbert 
25. Dune Messiah av Frank Herbert
26. Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist 
27. To Kill a Mockingbird av Harper Lee 
28. Never let me go av Kazuo Ishiguro 
29. Möss och människor av John Steinbeck 
30. Människohamn av John Ajvide Lindqvist 
31. Animal Farm av George Orwell 
32. Never Have Your Dog Stuffed; and Other Things I've Learnt av Alan Alda 
33. Vredens änglar av Joyce Carol Oates 
34. Sagan om den okända ön av José Saramago
35. The Portable Dorothy Parker av Dorothy Parker

Så därför kommer jag nu med ett litet senkommet nyårslöfte för år 2011. Jag lovar att bli bättre på att skriva ner exakt vilka böcker jag läst under året. Om inte annat så för min egen skull.

Dagens citat: "I might repeat to myself, slowly and soothingly, a list of quotations beautiful from minds profound; if I can remember any of the damn things." (Dorothy Parker)

Smått och gott, klippt och klistrat

I mitt näst sista inlägg år 2010 skrev jag bland annat att jag har önskat att få recensera Jonathan Safran Foers Äta djur när den kommer på svenska under våren. 

Därför var det spännande att läsa ett blogginlägg av min kollega Kristina, som har skrivit om just denne författare och hans roman Tree of Codes.

Tydligen skapade han denna roman genom att klippa ut bokstäver och ord ur Bruno Schulz novellsamling The Street of Crocodiles. Kolla in klippet nedan.

Apropå Skånska Dagbladet så publicerades min senaste recension i dagens tidning. Den hittar ni här. Det är en recension av Catharina Ingelman Sundbergs historiska roman Tempelbranden. En historia som utspelas under skiftet mellan vikingatid och tidig medeltid.

Dagens citat: "For ordinary books are like meteors. Each one has its moment, that instant when, like a phoenix, it flies shrieking into the air, all of its pages ablaze. For that one moment, that single instant, we love them—although by then they are no more than ashes. And sometimes, late at night, we wander in bitter resignation through their congealed pages, whilst they insist, with their wooden clattering, like a rosary, on their dead formulæ." (Bruno Schulz)