Ända sedan jag lärde mig läsa har jag älskat böcker. Därför är det inte mer än naturligt att jag har en bokblogg. Här kan du läsa recensioner av både gamla och nya böcker, boktips och en massa annat.
Precis som jag konstaterade i mitt förra inlägg är det snart jul. Från och med kommer jag att köra en liten julkalender fram till julafton.
Varje dag i december, fram till julafton, kommer jag att presentera ett nytt boktips. Förhoppningsvis så kanske du blir inspirerad att läsa en av dem under juldagarna eller hamnar ett av tipsen på din önskelista.
Det finns ett litet egoistiskt syfte med det här experimentet också. Jag försöker nämligen pressa mig själv att skriva inlägg lite oftare, men istället göra dem lite kortare.
Vissa av böckerna har jag skrivit om tidigare på den här bloggen, andra har jag inte ens nämnt tidigare. Gemensamt är att jag har läst alla böckerna jag tipsar om.
Jag har under hela dagen funderat på vad jag skulle skriva om på bloggen i dag, men inte haft någon riktig inspiration. Då är det tur att det finns bokbloggare därute som hittar på saker och ting som ger just inspiration. Eller i det här fallet en enkät att svara. Så jag säger tack till Enbokcirkelföralla och kastar mig huvudstupa in i julenkäten.
1) Vilken bok önskar du dig i julklapp?
Jag önskar mig PhilipRoths senaste roman Nemesis.
2) Om du fick ge en bok till vilken känd person du vill, vilken person skulle du välja och vilken bok? Skriv gärna varför.
Jag vill ge Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist till regissören Tomas Alfredsson. För det är en roman som förtjänar att bli en lika bra film som Låt den rätte komma in.
3) Nämn en bok som du tänker ge bort i julklapp
Vet inte riktigt än. Brukar inte handla mina julklappar förrän precis innan julafton. Dessutom brukar jag inte bestämma mig för vad jag ska köpa förrän jag står i affären. Men några böcker blir det säkert, om inte annat så till mig själv. Jag kanske ska ge mig själv Nemesis av Philip Roth i julklapp, så vet jag säkert att jag får den.
4) Har du någon jultradition som du följer varje jul?
Att det är jag som agerar julklappsutdelare. Och att jag och min syster högljutt följer med i dialogen i Karl-Bertil Jonssons julafton.
5) Vad har du alltid på ditt julbord?
Min mammas hemmagjorda löksill, det blir inte julbord utan den.
6) Vad önskar du dig i julklapp utöver boken i fråga 1.
En iPad hade inte suttit fel måste jag erkänna.
Sent på lördagskvällen när jag satt på bussen hem från jobbet hade jag en helt fantastisk läsupplevelse. När jag satte mig på bussen hade jag i vanlig ordning plockat fram min bok och börjat läsa.
Bussen körde och jag slappnade och försjönk i min bok. Resan i fråga skulle ta ungefär 45 minuter, men jag kan svära på att när jag gick av bussen hade den bara tagit en kvart. Så fångad av min bok var jag att tiden bara försvann. Ett mycket gott betyg i mina ögon.
Boken jag läser är Hilary Mantels Bookerprisbelönade roman Wolf Hall. Den handlar om Thomas Cromwell. Han kom från en mycket enkel bakgrund, men genom hårt arbete, intelligens och hårda nypor blev han en av Henry VIII:s närmsta män.
Jag har hittat två förklaringar till varför jag blir så uppslukad av Wolf Hall. För det första så handlar om en tid, ett land samt personer vars historia jag är väldigt intresserad av. För det andra är språket så fantastiskt att det omsluter mig och drar in mig i historien.
Har än så länge bara läst 100 av 650 sidor så det ska bli intressant att se om känslan håller i sig hela boken ut.
Dagens citat: "I have meddled in so many matters under your Highness that I am not able to answer them all...but hard it is for me or any other meddling as I have done to live under your grace and your laws but we must daily offend." (Thomas Cromwell i ett brev till Henry VIII.)
"Alas, how can the poor souls live in concord when you preachers sow amongst them in your sermons debate and discord? They look to you for light and you bring them darkness. Amend these crimes, I exhort you, and set forth God's word truly, both by true preaching and giving a good example, or else, I, whom God has appointed his vicar and high minister here, will see these divisions extinct, and these enormities corrected..." (Henry VIII i sitt sista tal till parlamentet på julafton 1545.)
Hittade följande lista via min kollega Evas blogg. Hon hade i sin tur kommit över den via Facebook och jag håller fullkomligt med henne. Det är svårt att låta bli.
Have you read more than 6 of these books? The BBC believes most people will have read only 6 of the 100 books listed here.
Instructions: Copy this into your NOTES. Bold those books you’ve read in their entirety, italicize the ones you started but didn’t finish or read an excerpt. Tag other book nerds. Tag me as well so I can see your responses! Yes, it counts if a book was read to you.
Pride and Prejudice – Jane Austen
The Lord of the Rings – JRR Tolkien
Jane Eyre – Charlotte Bronte
Harry Potter series – JK Rowling
To Kill a Mockingbird – Harper Lee
The Bible
Wuthering Heights – Emily Bronte
Nineteen Eighty Four – George Orwell
His Dark Materials – Philip Pullman
Great Expectations – Charles Dickens
Little Women – Louisa M Alcott
Tess of the D’Urbervilles – Thomas Hardy
Catch 22 – Joseph Heller
Complete Works of Shakespeare
Rebecca – Daphne Du Maurier
The Hobbit – JRR Tolkien
Birdsong – Sebastian Faulk
Catcher in the Rye – JD Salinger
The Time Traveler’s Wife – Audrey Niffenegger
Middlemarch – George Eliot
Gone With The Wind – Margaret Mitchell
The Great Gatsby – F Scott Fitzgerald
War and Peace – Leo Tolstoy
The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy – Douglas Adams
Tess Of The D’Urbervilles, Thomas Hardy
Crime and Punishment – Fyodor Dostoyevsky
Grapes of Wrath – John Steinbeck
Alice in Wonderland – Lewis Carroll
The Wind in the Willows – Kenneth Grahame
Anna Karenina – Leo Tolstoy
David Copperfield – Charles Dickens
Chronicles of Narnia – CS Lewis
Emma – Jane Austen
Persuasion – Jane Austen
The Lion, The Witch and the Wardrobe – CS Lewis
The Kite Runner – Khaled Hosseini
Captain Corelli’s Mandolin – Louis De Bernieres
Memoirs of a Geisha – Arthur Golden
Winnie the Pooh – A.A. Milne
Animal Farm – George Orwell
The Da Vinci Code – Dan Brown
One Hundred Years of Solitude – Gabriel Garcia Marquez
A Prayer for Owen Meaney – John Irving
The Woman in White – Wilkie Collins
Anne of Green Gables – LM Montgomery
Far From The Madding Crowd – Thomas Hardy
The Handmaid’s Tale – Margaret Atwood
Lord of the Flies – William Golding
Atonement – Ian McEwan
Life of Pi – Yann Martel
Dune – Frank Herbert
Cold Comfort Farm – Stella Gibbons
Sense and Sensibility – Jane Austen
A Suitable Boy – Vikram Seth
The Shadow of the Wind – Carlos Ruiz Zafon
A Tale Of Two Cities – Charles Dickens
Brave New World – Aldous Huxley
The Curious Incident of the Dog in the Night-time – Mark Haddon
Love In The Time Of Cholera – Gabriel Garcia Marquez
Of Mice and Men – John Steinbeck
Lolita – Vladimir Nabokov
The Secret History – Donna Tartt
The Lovely Bones – Alice Sebold
Count of Monte Cristo – Alexandre Dumas
On The Road – Jack Kerouac
Jude the Obscure – Thomas Hardy
Bridget Jones’s Diary – Helen Fielding
Midnight’s Children – Salman Rushdie
Moby Dick – Herman Melville
Oliver Twist – Charles Dickens
Dracula – Bram Stoker
The Secret Garden – Frances Hodgson Burnett
Notes From A Small Island – Bill Bryson
Ulysses – James Joyce
The Inferno – Dante
Swallows and Amazons – Arthur Ransome
Germinal – Emile Zola
Vanity Fair – William Makepeace Thackeray
Possession – AS Byatt
A Christmas Carol – Charles Dickens
Cloud Atlas – David Mitchell
The Color Purple – Alice Walker
The Remains of the Day – Kazuo Ishiguro
Madame Bovary – Gustave Flaubert
A Fine Balance – Rohinton Mistry
Charlotte’s Web – E.B. White
The Five People You Meet In Heaven – Mitch Albom
Adventures of Sherlock Holmes – Sir Arthur Conan Doyle
The Faraway Tree Collection – Enid Blyton
Heart of Darkness – Joseph Conrad
The Little Prince – Antoine De Saint-Exupery
The Wasp Factory – Iain Banks
Watership Down – Richard Adams
A Confederacy of Dunces – John Kennedy Toole
A Town Like Alice – Nevil Shute
The Three Musketeers – Alexandre Dumas
Hamlet – William Shakespeare
Charlie and the Chocolate Factory – Roald Dahl
Les Miserables – Victor Hugo
Facit: 27 av böckerna har jag läst från början till slut och 16 av dem har jag påbörjat eller bara läst utdrag ur. Inte illa måste jag säga. Frågan är nu vad jag bör prioritera. Läsa färdigt de 16 som jag påbörjat eller läsa en av de 57 böcker jag inte ens öppnat. Vad tycker du?
I ett tidigare inlägg har jag skrivit om hur att jag tycker väldigt mycket om Guy de Maupassants noveller och då främst hans mest kända berättelse Fettpärlan (Boule de suif). Fast Maupassant skrev också en del romaner och hans andra roman Bel ami ska bli film, något jag upptäckte i dag när jag slösurfade på Wikipedia.
Bel ami handlar om den skrupelfrie Georges Duroy och hur denne gör en klassresa, från fattig underofficer till inflytelserik journalist och chefredaktör. På vägen dit avverkar han både vänner och älskarinnor. Allt enligt principen att ändamålen helgar medlen.
Minns att jag tyckte väldigt mycket om boken när jag läste den för många herrans år sedan. Därför är jag sugen nu på att se hur filmen blev.
I maj 2011 har filmen med Robert Pattinson, Uma Thurman, Christina Ricci och Kristin Scott Thomas i huvudrollerna premiär. Min enda invändning, utan att ha sett filmen, är just Robert Pattinson. Jag är väldigt skeptisk till att han skulle klara av att spela Georges Duroy, men jag kan ju inte ändra rollbesättningen så jag får väl ge honom en chans att bevisa sig.
Tänkte först bädda in trailern till filmen här i inlägget, men tyckte inte att den gav en särskilt klar bild av filmen, så den slipper ni. Oavsett hur filmen artar sig i slutändan så rekommenderar jag att ni läser boken. Jag tänker själv försöka få in en omläsning av den innan maj.
Dagens citat: "I entered literary life as a meteor, and I shall leave it like a thunderbolt." (Guy de Maupassant, citerad av Pol Neveux.)
"I started out very quiet and I beat Mr. Turgenev. Then I trained hard and I beat Mr. de Maupassant. I’ve fought two draws with Mr. Stendhal, and I think I had an edge in the last one. But nobody’s going to get me in any ring with Mr. Tolstoy unless I’m crazy or I keep getting better." (Ernest Hemingway)
"Vad är fakta och vad är fiktion i Sigrid Combüchens roman Spill och vem har tolkningsföreträde? Den "verkliga" Hedvig, som i brev berättar för författaren om sitt unga liv på 30-talet, eller Hedda, den skapade gestalten? Författarjaget försjunker i decenniets dofter och detaljer och låter damromanen handla såväl om sömnad och torftiga inackorderingsrum som om förtryck och frigörelse, medan den "verkliga" Hedvig vill leva i nuet och inte se sitt liv som förspillt.
Sigrid Combüchen har skrivit en imponerande roman, stilistiskt och tekniskt formfulländad med många perspektivskiften, som ger henne möjlighet både att berätta underhållande om ett människoliv och att med intellektuell stringens reflektera kring det egna skrivandet."
Yvonne Hirdman
Foto: Lotta Törnroth
Jag är särskilt nöjd med mig själv efter att jag lyckades tippa rätt vinnare, både i den skönlitterära och den facklitterära klassen. För i den sistnämnda vann nämligen Yvonne Hirdman med sin bok Den röda grevinnan. Så här motiverade juryn sitt val:
"Genom att använda både traditionella historiska källor och privata brev, intervjuer och personliga minnen förvandlar Yvonne Hirdman sin personliga längtan efter mammas livshistoria till något allmängiltigt. Boken ger ett oförglömligt porträtt av en charmfull och begåvad kvinna och en färgstark bild av mellankrigstidens Europa."
Slutligen vann Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder priset i klassen årets barn- och ungdomsbok. Juryns motivering:
"Med träffsäker galghumor förkroppsligas Majas koketta och samtidigt oförställda utanförskap. En av misstag amputerad tumme kastar ut läsaren på en irrfärd i sökandet efter identitet. Ett psykologiskt porträtt med särskild trovärdighet i uttrycket."
Ett stort grattis till vinnarna av årets Augustpris. Nu ska jag bara läsa dem. Sådan tur att jag passade på att tipp årets Augustvinnare på bloggen Enbokcirkelföralla, så nu har jag en chans att vinna just ett exemplar av Sigrid Combüchens roman Spill.
Dagens citat: "Do you really like me or did I just wear you out?" (Sigrid Combüchen i sitt vinnartal.)
I kväll delasAugustpriset ut. Det är Svenska förläggareföreningen som delar ut priset och har gjort så sedan 1989 och sedan 1992 har det skett i tre kategorier: Årets skönlitterära bok, årets facklitterära bok och årets barn- och ungdomsbok.
De nominerade till årets pris skrev jag om här. Och personligen tror jag att Sigrid Combüchen tar hem det skönlitterära priset i år med sin roman Spill (vilket jag gissade på redan när nomineringarna offentliggjordes).
Det facklitterära priset är lite svårare att komma med en spekulation. Jag hoppas väl lite på Moa Matthis biografi om drottning Maria Eleonora, men jag tror snarare priset går till Yvonne Hirdman eller Tina Thunander.
Under söndagens hemresa från besök hos syster och svåger i Tullstorp utanför Ängelholm. På resans sista etapp, på bussen mellan Höör och Hörby fick jag en mindre, bokrelaterad uppenbarelse.
För elva år sedan vid den här tiden på året läste jag Fjodor Dostojevskijs roman Brott och straff för första gången. Till saken hör att jag hösten 1999 pendlade till Helsingborg där jag läste två tiopoängskurser i ekonomisk historia. Det var den rosa pocketutgåvan och mitt exemplar är numera både vältummat och välläst eftersom jag där efter har läst om den ett flertal gånger (även om det nu är något år sedan sist).
Inser nu att jag är inte riktigt säker på var jag vill komma med det här inlägget, annat än att förmedla att det är elva år sedan jag läste Brott och straff för första gången. Det var en otroligt stark läsupplevelse att få följa Raskolnikov genom ett dystert St Petersburg.
Därför återstår det snarare en fråga: har du läst Brott och straff? Hur påverkade berättelsen dig?
Sprucknaglaset är stamgäst på den titulära baren Slut på kritan. En dag ger barens ägare Envisasnigeln honom en anteckningsbok och säger åt honom att skriva. I boken hamnar sedan den ena skrönan efter den andra. Varje berättelse är mer spektakulär än den förra.
Jag köpte Slut på kritan av Alain Mabanckou på bokmässan, men det har inte blivit av att jag läst den förrän nu. Eller rättare sagt så har jag än så länge bara läst två femtedelar av boken. Och jag gillar den. Även om den stundtals blir lite väl mastig att läsa, med tanke på att AlainMabanckou inte använder sig av punkt som skiljetecken.
Fullständig recension kommer så fort boken är avslutad.
I går hade första delen av den sista Harry Potter-filmen premiär. Något som hade gått mig helt förbi tills jag kom till jobbet och läste recensionen, samt kände lite medlidande med de som skulle se 14.30-föreställningen på Royal i Malmö.
Stör mig lite på att jag helt missat att det var dags för Harry Potter-premiär. Visserligen hade jag ändå gått exakt på premiärdagen utan väntat en vecka. Det som stör mig är att jag helt missat den. Föredrar i slutändan böckerna, så det börjar nog bli dags för en omläsning av alla sju, på engelska förstås.
Silver till John Ajvide Lindqvist, guld till Carin Gerhardsen och brons till Sofi Oksanen.
Foto: Mia Ajvide/Flemming Gemyx/Toni Härkönen
I dagarna blev det klart vem som får Bokbloggarnaslitteraturpris. För att friska upp minnet så var det bloggenBreakfast Book Club som drog i gång priset. De gick ut men en uppmaning till alla bloggare att nominera sin fem favoriter bland årets utgivning. De tio böcker som sedan fick flest poäng har man sedan kunnat rösta på.
Vann gjorde Vyssan lull av Carin Gerhardsen. Romanen är tredje boken i hennes svit Hammarbyserien. Mer kan jag tyvärr inte berätta, eftersom jag inte ens kände till Carin Gerhardsen och hennes böcker innan Vyssan lull nominerades.
Av de tio som ingick i den slutgiltiga omröstningen var min favorit Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist, som slutade som tvåa. Däremot trodde jag att Sofi Oksanen och hennes Utrensning skulle vinna, då den ledde omröstningen under väldigt lång tid. Utrensning hamnade till slut på tredje plats.
Lite statistik: 47 bokbloggare nominerade runt 130 titlar. Av dessa gick tio vidare till den slutgiltiga omröstningen, där 427 personer röstade. Vyssan lull fick 28 procent av rösterna, Lilla stjärna fick 21 procent och Utrensning fick 18 procent.
Vid en första anblick är Rosens namn en klassisk pusseldeckare med alla välkända ingredienser. Allt från en mystisk mordgåta till den hyperintelligenta problemlösaren till medvetet utlagda villospår och logiska fällor.
Vi får följa den engelske fransiskanmunken och förre inkvisitorn William från Baskerville samt dennes lärjunge och följeslagare Adso från Melk, som även är romanens berättare. De anländer en kall novemberdag 1327 till ett benediktinkloster i norra Italien, ett kloster känt för sitt stora bibliotek med tusentals volymer från hela den då kända världen.
Natten innan Williams ankomst till klostret har den talangfulle illuminatören Adelmo från Otranto mördats (eller begått självmord) och abboten ber William att utreda dödsfallet. Det blir starten på en utredning som är lika invecklad och labyrintisk som klostrets berömda bibliotek.
Snabbt inser William och Adso dock att klostret döljer hemligheter och passioner som dess invånare helst vill hålla för sig själv. Abboten vill desperat att mysteriet med Adelmos död blir löst innan påvens delegation, med den ökände och fruktade inkvisitornBernard Gui i spetsen, anländer.
Umberto Eco har skrivit en roman som rör sig på flera nivåer samtidigt. Förutom den grundläggande pusseldeckaren har han skrivit en historisk roman, men också en filosofibok som behandlar logik, språk och moralfrågor. Eco lyckas till och med behandla skrattets och komedins betydelse med Aristoteles som utgångspunkt.
Fast det bästa med Rosens namn är att Umberto Eco lyckas få till en intressant och läsvärd roman med alla dessa ingredienser och nivåer. Även om prosan har en så hög densitet att jag stundtals blir nästan fysiskt utmattad av att läsa boken.
Huvudkaraktären William från Baskerville är en tydlig hyllning till Sherlock Holmes. Både genom sin personlighet och sitt sätt att med hjälp av kylig logik lösa de svåraste mysterierna, men också genom att namnet anspelar på den välkända Holmes-historien Baskervilles hund. Förnamnet William anspelar dock på den engelske teologen William av Ockham och dennes berömda rakblad.
Precis som jag nämnde tidigare bjuder även Umberto Eco på en ordentlig historielektion om konflikterna mellan påve och kejsare i början av 1300-talet. En tid då påvarna styrde kyrkan från den franska staden Avignon. Något den tidens påvar fick kraftig kritik för även inifrån den katolska kyrkan.
Just historielektionen man bjuds på som läsare av Rosens namn öppnar ens ögon för att den katolska kyrkans dogmer och lärosatser inte har varit oföränderliga genom århundradena. Utan de har förändrats tillsammans med tidsandan. Ofta genom hetsig debatt som många gånger har slutat med att debattens förlorare brändes på bål.
För är det något Umberto Eco attackerar i sin roman så är det intoleransen och oförmågan att respektera en meningsmotståndares åsikter. Men också den katolska fascinationen för synd, skuld och skam. En fascination som bara leder till intellektuell rigiditet och en rädsla för tankar som utmanar. Ett exempel är den blinde fanatikern och munken Jorge från Burgos, som är så rädd för skrattet att han inte skyr några som helst medel i sina försök att utrota det ur människors hjärta.
Just Jorges rädsla för humorn och skrattet ser jag som en allegori över den katolska kyrkans vilja att kontrollera inte bara människors sinnevärld utan även deras idévärld. Det faktum att Jorge från Burgos dessutom är fysiskt blind ger en ytterligare dimension till hans oförmåga att tänka utanför de ramar som kyrkan har satt. Jorge säger i slutet av boken att en av anledningarna till att skrattet skrämmer honom är att för att det för honom symboliserar trots, tvivel och självständigt tänkande.
Umberto Eco har med Rosens namn skapat en bok som förutom är en otroligt bra deckare även är en lärobok i främst kyrkohistoria, ett filosofisk traktat och ett brandtal för kritiskt tänkande och nyttan av att våga tvivla och ifrågasätta vedertagna dogmer. För enligt Umberto Eco är toleransen tvillingsyster till humorn.
Boken filmatiserades 1986 med bland annat Sean Connery i rollen som William från Baskerville, Christian Slater som Adso från Melk och F. Murray Abraham som Bernard Gui. Filmen är lika sevärd som boken är läsvärd.
Dagens citat: "Brådskan." (William från Baskervilles svar på frågan om vad som skrämmer honom mest med renheten.)
"Det är kallt i skriptoriet, tummen värker...jag lämnar nu detta som skrivits, jag vet icke längre för vem, jag vet icke längre för vad: stat rosa pristina nomine, nomina nuda tenemus." (Adso från Melk)
"Jag började skriva boken i mars 1978, driven av en avgörande idé. Jag ville förgifta en munk." (Umberto Eco i en intervju från 1985.)
I dag har jag insett att valet av Paul Auster som ämne i föregående inlägg var ytterst passande. Eftersom hela dagen i dag har känts som om jag vore en karaktär i en av hans romaner. Jag har dock inte lyckats lista ut om jag är berättaren eller den som berättaren berättar om, vilken, i en typisk Auster-roman, hade varit jag själv. Ser man på då var jag tillbaka där jag började.
Läste även ut första delen av Alan Aldas memoarer, betitlad Never have your dog stuffed and other things I've learnt. En helt fantastisk bok. Alan Alda är en otrolig berättare och hans röst är väldigt tydlig genom hela boken. Stundtals så tydlig att jag får känslan av att jag lyssnar på en ljudbok istället för att läsa de tryckta bokstäverna.
Och Alan Alda har, utan att överdriva, levt ett mycket märkligt liv. Nästan så att jag ibland tvivlar på sanningshalten i det han skriver och övertygar mig själv att han hittar på.
Fast framförallt är det en väldigt rolig bok och flera gånger lockar han mig till skratt. Allt från små stillsamma och igenkännande fniss till rejäla gapskratt. Och nu är det ju så att när jag gapskrattar så märks det, vilket alla andra på morgonbussen från Hörby till Malmö fick erfara i både måndags och tisdags.
Dagens citat: "... life is meaningless unless you bring meaning to it; ... it is up to us to create our own existence. Unless you do something, unless you make something it's as though you aren't there." (Alan Alda, 1980)
"My mother didn’t try to stab my father until I was six." (Första meningen i Never have your dog stuffed.)
Dags för ännu ett möte med en författare. Paul Auster är en stor favorit trots att han är en ganska ny bekantskap för mig. Våren 2008 var första gången jag läste en av hans böcker och det var såklart hans kanske mest berömda verk New York-trilogin. Passande nog inköpt hos Barnes&Noble på Fifth Avenue under resa till New York.
I dag, lördagen den sjätte november, blev jag så färdig med den första boken i tegelstensutmaningen. Ni vet den som jag hoppade på lördagen den elfte september. Nästan två månader har det tagit mig att läsa Umberto Ecos Rosens namn.
Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det? Jag som brukar skryta med att jag läser så otroligt snabbt, vilket jag gör. Orsaken är att jag har läst en del andra böcker parallellt med Rosens namn, bland annat en del som jag har recenserat åt Skånskan.
Men jag blir nog tvungen att sluka en väldigt stor bit ödmjukhetspaj (humble pie). Detta med tanke på att jag för nästan två månader sedan var säker på att jag skulle hinna med inte bara Rosens namn utan även My sister, my love av JoyceCarol Oates och Thomas Manns Buddenbrooks.
Fast nu var ju inte syftet med tegelstensutmaningen att vinna och hinna läsa så många som möjligt. Utan att faktiskt komma i gång med att läsa någon av alla de tegelstensromaren som samlar damm i hyllan. Så sett utifrån det perspektivet är det ju faktiskt en seger. Jag lyckades bocka av en tegelsten från läslistan.
Recension kommer så fort som möjligt. Vill hinna smälta boken och fundera lite först. Däremot kommer jag med en rekommendation: Läs den!
Dagens citat: "Här ser Aristoteles benägenheten för skratt som en god kraft, vilken äga även ett kognitivt värde, nämligen när komedien med hjälp av skarpsinniga gåtor och oväntade metaforer säger oss, liksom med en lögn, att tingen är annorlunda än de är och så tvingar oss de facto att iakttaga dem bättre så att vi säger: se där, just så förhöll det sig och det visste jag inte." (William av Baskerville; ur Rosens namn av Umberto Eco.)
Bloggen Enbokcirkelföralla kommer under november månad ta upp en ny bokrelaterad diskussion varje dag. Hittills har jag bara diskuterat i kommentarsfältet, men dagens ämne är så inspirerande att det får bli ett inlägg istället. Och just inspiration ligger till grund för dagens diskussion. Frågan är:
"Har du någonsin läst en bok och känt att den snudd på förändrar ditt liv?Att du har börjat bete dig annorlunda eller tänka annorlunda? allt på grund av en enda bok.
Eller har du läst en bok som för stunden, just då, förändrade ditt l iv. Just när du upplever boken?"
Vilka böcker har då förändrat mitt liv eller fått mig att tänka i nya banor? Jag har fått ner listan till tre böcker som påverkade mig väldigt mycket.
Det är en bok som fick mig att fundera över hur kön och sexualitet konstrueras, det vill säga arv kontra miljö. Dessutom är det en bok som på ett finstämt sätt behandlar ämnen som uppfostran, invandring och etniska motsättningar.
Historien rör sig från första världskrigets Smyrna via efterkrigstidens Detroit till det moderna Tyskland. Avslutar med att citera min egen recension:
"Jag har svårt att se några svagheter i Jeffrey Eugenides roman Middlesex. Den väcker så otroligt många funderingar, samtidigt som den får mig som läsare att känna mig mer bildad, mer intelligent. Men den stimulerar inte bara intellektet. Den tar med läsaren på en helt otrolig och stundtals utmattande känslofärd."
2. Mästaren och Margarita av Mikhail Bulgakov. Denna bok läste jag efter att jag fått rollen som Pontius Pilatus (och detektiv nummer ett) när vi satte upp en dramatisering av romanen, betitlad Satan anländer till Moskva,i gymnasiet.
Boken är svidande uppgörelse med mellankrigstidens sovjetiska samhälle och framförallt då dess kulturelit. Berättelsen är absurd och stundtals fullkomligt galen.
Men det är en roman som sätter i gång fantasin. Få andra böcker ger mig så mycket i bilder huvudet under läsningens gång som just denna.
För mig är Mästaren och Margarita en sådan bok som jag återvänder till med jämna mellanrum. Bara för att jag vill uppleva Mikhail Bulgakovs Moskva om och om igen.
3. Stadserien av Per Anders Fogelström. När det gäller denna serie av fem böcker så går det inte att plocka ut en specifik roman och säga "att den här står ut bland de övriga, det är den som har påverkat mig mest".
Jag ser hellre alla femböckerna som en endasammanhänganderoman. Jag minns fortfarande när jag läste den för första gången, särskilt avsnittet där karaktären Emelie dör efter ett mycket långt liv.
Det är en av få gånger en bok har fått mig att gråta ordentligt. Jag märker hur min ögon tåras bara jag skriver om det.
I grunden är Stadserien inte en berättelse om några få familjer och deras medlemmar utan om staden, det vill säga Stockholm, och dess utveckling. Genom sin romansvit har Per Anders Fogelström tecknat ett porträtt av det Sverige som gick från underutvecklat jordbruksland till en välmående, modern industrination.
Dagens citat: "But in the end it wasn't up to me. The bigs things never are. Birth, I mean, and death. And love. And what love bequeaths to us before we're born." (Ur Middlesex av Jeffrey Eugenides)
"Här inträffade nu nästa egendomliga omständighet, men det gällde bara Berlioz personligen. Han slutade plötsligt hicka, hans hjärta hoppade till och försvann för ett ögonblick men kom tillbaka med en trubbig nål instucken." (Ur Mästaren och Margarita av Mikhail Bulgakov)
"Som om hon försökte lyfta handen. Men så föll den ned mot filten, ögat slöts, hon liksom sjönk tillbaka, som om hud och kropp drogs nedåt. En darrning, så bara stillhet. Det är slut, sa Gunnar. Hon fick dö lugnt.
Utanför var det natt nu, blekblå sommarnatt. Den tomma trästolen stod som den brukade framför fönstret, glasögonen som ingen skulle använda mer låg hopslagna på köksbordet." (Ur Stad i världen (bok fem i Stadserien) av Per Anders Fogelström)
Där kan ni också hitta en lista på alla de 46 bloggare som bidragit med nomineringar. Hela 130 titlar nominerades och poängsattes. De tio med högst poäng är nu med i tävlan om vem som får det, i mina ögon, mest prestigefyllda litteraturpriset.
