I går lyckades jag, i ett ögonblick av svaghet, bryta ett löfte till mig själv. Nämligen att ta det lugnt med bokinköpen under hösten. Av framförallt två anledningar. Dels spara pengar, dels försöka beta av min att-läsa-hög.
Det gick ju sådär. För i närheten av jobbet finns en bokhandel som för tillfället har stor utförsäljning. Femtio procents rabatt på allt i hela butiken.
Så jag smet in medan jag var på väg till bussen. Vilket gjorde att jag bara hade tid att kolla över pockethyllan. Och fyra pocketböcker blev det också.
Rosens namn och Foucaults pendel av Umberto Eco. Den förstnämnda hade jag liggande hemma, eftersom jag lånat den på biblioteket. Sedan följde jag även min kollega Martinas rekommendation och köpte Wolf Hall av Hilary Mantel. Romanen vann 2009 års Bookerpris.
Den sista boken blev Italo Calvinos novellsamling Kosmokomik. En bok eller författare jag aldrig hade hört talas om innan jag råkade bläddra förbi SVT24 som visade en föreläsning av något slag. Och föreläsaren refererade till Calvino och Kosmokomik. Kollade upp båda på Wikipedia och därmed var saken biff. Jag var bara tvungen att hitta boken och läsa den.
Dagens citat: "Ni kan inte komma ihåg det, men det kan jag. Månen den hade vi jämt inpå oss och den var enormt stor. När det var fullmåne med nätter då det var ljust som mitt på dan, fast med smörgult ljus, då verkade det som den skulle krossa oss; när det var nymåne snurrade den över himlen som ett svart paraply i blåsväder och när den var i första kvarteret, seglade månskäran fram med hornen så djupt nere att man kunde tro att den skulle borra sig in i en klippudde och fastna där." (Ur Avståndet från månen, första novellen i Kosmokomik av Italo Calvino.)
"Från Italien har man på fullt allvar berättat för mig, att när Umberto Ecos stora roman Rosens namn var alldeles nyutkommen, bildades inte sällan här och var vilt grälande grupper av intellektuella i gathörnen, därför att det var så svårt att enas om man verkligen allesammans hade läst samma roman." (Ur Lars Gustafsson efterord till pocketutgåvan av Rosens namn.)
torsdag 9 september 2010
Ögonblick av svaghet
Etiketter:
Bookerpriset,
Hilary Mantel,
Italo Calvino,
läsning,
Umberto Eco
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Gillar I rosens namn skapt! Men har alltid tyckt om kloster, medicinalväxter och mysterier:)
Får se om det är samma bok vi har läst när du är klar!
Skicka en kommentar